Nominera till Årets nätängel 2020!

Man kan inte anklaga mig för att inte ta plats.

Mitt år som Årets nätängel går mot sitt slut. I november utses en ny Årets nätängel tillsammans med en hel hög särskild nätänglar.

Fram till 20/10 kan ni nominera till Årets nätängel och alla de andra fina utmärkelserna. Gör det! Passa på att tipsa juryn (där jag ingår i år!) om en person eller organisation som du tycker har bidragit till ett bättre, snällare och mer inkluderande internet.

Nominera här!

Ni som följer mig minns säkert vilket spektakel jag gjorde av mig själv under galan och ni som har missat det kan läsa här.

Passa på nu! Nominera, nominera, nominera!

Posted in Nätkärlek | Comments Off on Nominera till Årets nätängel 2020!

13 år idag <3

Dunkels, Elza (2007) Bridging the distance: children’s strategies on the internet. Doctoral thesis. Umeå University.

Idag är det 13 år sedan jag la fram min avhandling Bridging the distance: children’s strategies on the internet (ladda ner som pdf) och blev filosofie doktor i pedagogiskt arbete. Min avhandling är en ovanligt spretig sak som är inne och nosar på många olika saker. Jag skriver om barns egen syn på risker på nätet, hur vuxna hanterar dem, om olika strategier, om innehållsfilter, bland mycket annat. Idag skulle en avhandling om ungas nätvanor vara mer fokuserad och rikta in sig på en specifik fråga från en specifik vinkel, men om ni tänker tillbaka på 2007 så förstår ni att det inte var möjligt. Vi visste så lite, väldigt få studier hade frågat barn, många studier byggde på förutfattade meningar (oj, det har ju inte ändrats!) och nätet var en mystisk värld som vuxna inte har tillgång till. Jag var tvungen att sätta ord på sånt som vuxna inte kände till, jag behövde förklara och reda ut. Jag fångade upp fenomen när jag pratade med alla mina informanter, jag grubblade, vände och vred, ifrågasatte mina första intryck. Jag rusade rakt ner i kaninhål som ledde till nåt annat, som ledde till en ny tanke och vips var det en avhandling!

Jag är väldigt stolt över att ha skrivit en avhandling som var så mycket i framkant. Däremot kommer jag inte att gå till historien som en stor forskare. Jag har inte utvecklat nya teorier som andra jobbat vidare på och jag har inte skrivit en klassisk avhandling som kommer att läsas i generationer. Jag tror att mitt bidrag istället var blicken.

Men nog med självskryt.

Idag är min 13 år gamla avhandling aktuellare än den nånsin varit. Tyvärr. Den används nämligen av Porrfri barndom med anhang som ett argument för att jag är en idiot och att vi som kritiserar deras krav på porrfilter inte har på fötterna. När det i själva verket är tvärtom; det är vi som har på fötterna och de som helt saknar vetenskaplig grund.

Så här gick det till: I november 2017 hade jag varit på gala. Min vän Helena var nominerad till ett pris och jag var där för att heja på henne. På samma gala var ett stort gäng som också kunde mycket om mitt och Helenas intresseområde; ungas nätanvändning. Vi minglade, kindpussade och tog selfies. Nästa morgon slog jag upp tidningen och såg att i princip alla vi träffat på galan hade skrivit under en debattartikel där de krävde porrfilter i alla kommuner. Först blev jag bedrövad. De hade väl kunnat fråga mig om det var en bra lösning! Vi kramades ju igår kväll! Sen pratade jag och Helena massor. Hon är mer lösningsinriktad än jag och blir inte förlamad av hopplöshet, så det slutade med att jag skrev till några av dem. Jag sa ungefär: Nej, vänta ni har missförstått! Jag skickar några av mina böcker till er, där står vad som är galet med filter.

Det blev ”Tack, å så snällt, <3” osv. Jag vet att jag skrev till Helena att nu vänder det. De verkar positiva. Sen var det som om nån öppnade en dammlucka. De böcker jag skickat användes som vapen emot mig. De har baktalat mig i sociala medier och på möten med myndigheter och andra viktiga beslutsfattare. Jag har ju rätt många vänner som har förmedlat referat från möten där de närvarat, så jag tvivlar inte på att det verkligen är så. Här är några saker de säger om mig:

”Hon har inte ens forskat om porr” (Nej, men jag har forskat om filter!)

”Hon har intervjuat 104 barn, det är ju inte ett statistiskt underlag” (Nej, men jag bedriver inte heller sådan forskning!)

”Hennes avhandling är från 2007, men nätporren har förvärrats sen dess” (Men jag har ju inte ens forskat om porr!)

Så har det fortsatt. Sedan november 2017, utan uppehåll. Jag vet att de har läst mina böcker eftersom delar av det jag skrivit dyker upp i deras argumentation, gravt feltolkat. Så antingen finns det inte en enda av dem som förstår skriven text eller så väljer de att fultolka mig för att förminska mig som forskare och framställa mig som nån som skiter i om barn blir utsatta. Enligt några går jag porr- och digitaliseringsindustrins ärenden och vissa påstår även att jag får betalt av dem! Tja, just nu känns det som en rätt bra idé. Kom med ett bud, ni mörka krafter i samhället! Jag är trött, utfattig och svartmålad. Det kan knappast bli värre ifall jag skulle få betalt för att tjata om mina vanvettiga käpphästar vetenskapligt underlag, ärlig retorik och sjyssta metoder.

Tack till dig som har läst ända hit! Det här var tänkt som en hyllning till min avhandling och de som gjorde omslaget men dit har jag inte ens kommit. Så här blev den underbara framsidan till: När det närmade sig tryck kände jag starkt att jag inte ville ha ett grått omslag med universitetsloggan på. Min avhandling var inte ett steg i en akademisk karriär, den betydde nåt annat för mig. Jag bad Joel göra ett omslag, så som han tolkade innehållet. Han skissade och bad sen Viola ta en bild, så som hon tolkade innehållet. Viola och hennes kompis Sara lånade en lägenhet och satte igång. Det blev så fint! Så starkt! Förutom att jag är glad att de gjorde ett så fint omslag är jag även glad att jag disputerade för 13 år sedan. Idag hade jag inte fått ha ett sånt omslag. 

Posted in Forskning, Publicerat | Comments Off on 13 år idag <3

Samhällsglappet

“I Upsala klagades öfver studiernas förfall och ett hotande barbari. Okunnighet hos dem som lära, och olust hos dem som skola läras, gifva icke stora framsteg.” Gustaf Johan Ehrensvärd 1776

Ni har säkert hört om förfallet. Antagligen finns det inte ett fikabord i hela landet där det inte talats illa om dagens ungdom de senaste veckorna. Ända sedan UR (av alla!) släppte trailers till Skrivglappet har det mullrats på ledarsidor och i uppföljande artiklar.

Redan här vill jag säga att jag inte har sett filmen och inte heller kommer att göra det. Dels har jag hört klipp och sett referat, dels har jag hört allt förut. Den här debatten är nämligen som en månfas, som återvänder likadan som sist, försvinner ett litet tag och återvänder likadan som sist. Jag tycker ärligt talat att det borde kännas lite skämmigt att upprepa det som har sagts om ungdomen och språket i alla tider. Bilden ovan är från De la Gardiska archivet eller handlingar ur Grefl. De la Gardiska Bibliotheket på Löberöd, Volym 8.

Skillnaden mot månfaser är dock att juvenism inte är en naturkraft, lika lite som rasism, sexism, transhat och funkhat är naturkrafter. Vi kan skärpa oss. Svårare än så är det inte att få bukt med det förmenta skrivglappet. Att vi tycker oss se ett förfall beror på ett antal saker, jag tänkte ta upp två.

Det beror på att vi tycker om att göra mönster av det vi ser. Vi försöker inordna allt vi möter i en struktur där det får mening. Livet skulle vara svårt annars, om vi tvingades omvärdera hela vår världsbild flera gånger om dagen. Därför tolkar vi gärna saker så att de passar bättre in i den struktur, världsbild, pussel eller hur vi väljer att tänka om det ramverk i vilket vi placerar in det vi erfar. Ett problem är dock att vår struktur inte är statisk eller given från ovan, den är formad. Eller snarare den formas. Vi bygger upp, underhåller, lagar, stöttar denna struktur varje dag, varje ögonblick. Så när vi hör någon säga att dagens ungdom inte kan skriva är det lätt hänt att det passar in i den struktur vi bär på, där unga är sämre än vuxna, där det gamla är bättre än det nya, där det nya kanske även hotar det gamla. Eftersom det är lättare att placera in en utsaga i det existerande systemet, det går ju av bara farten, bryr vi oss inte alltid om att granska utsagan intellektuellt. Den får bara passera förbi vårt medvetna tänkande och hoppa rakt in i strukturen. För där har vi redan ett fack för allt som spär på vårt förakt för ungdomen och deras kunskaper, erfarenheter och preferenser. Klappat och klart!

Det beror också på att samhället har genomgått stora förändringar. Det är inte längre konkurrens om högre utbildningsplatser, med undantag för ett fåtal högstatusutbildningar. En universitetsutbildning är inte längre en statusmarkör på samma sätt som det en gång var. Nästan alla ungdomar går igenom gymnasiet och en stor del läser även på universitetet. Det är en enorm förändring och en förändring som gör att vi måste anpassa utbildningen. Och det svider för många som har investerat i en högre utbildning på den tiden då det faktiskt gav högre status att vara filosofie doktor, t ex. Det var t o m fint att vara fil. lic. en gång i tiden! Alternativet till att förändra utbildningen och följa med i utvecklingen är ju att backa bandet. Om vi vill att högre utbildning ska vara lika fint och exklusivt som det var förr och om vi vill att bara den som redan kan eller är beredd att lära sig akribi ska få läsa på universitet, då måste vi ju strypa tillgången så att det blir konkurrens och sparka ut en stor del av studenterna till en obefintlig arbetsmarknad.

Det här som händer nu är den enda vägen framåt; att vi lossar lite på slipsen och funderar över vad vi har språket till (att kommunicera), om vi verkligen vill ha ett klassamhälle (nej) och om det verkligen är de yngre som ska ändra sig för att passa in i forntiden (nej).

Vi kan skärpa oss och erkänna att det svider men att det självklart är värt det. För varje ny doktor sjunker min status lite och jag välkomnar det med öppen famn och söker mitt värde annorstädes.

*******

Fotnot: För säkerhets skull listar jag här två saker som jag inte har tagit upp i min text därför att jag valde att fokusera på två strukturella problem. Eftersom jag redan nu vet att detta val kommer att orsaka vrede hos vissa, nämner jag dem helt kort så slipper de höra av sig med ilskna meddelanden som börjar med ”Jag måste bara få säga…”

  1. Idag har vi de facto en utveckling där det finns barn som går ut skolan utan att lära sig läsa, skriva och räkna. Det är ovärdig ett rikt land som Sverige, men det beror inte på att skolan får ett sämre underlag idag utan på att vi medvetet har offrat vissa elever för att riskkapitalbolag ska kunna ta ut vinster ur vårt skattesystem.
  2. Notera att jag inte säger att alla ska få stava som de vill. Jag säger inte heller att anpassningen ska ske genom att förenkla utbildningen. Jag säger bara att vi måste granska våra privilegier och fundera över hur viktigt det är med akribi och noga studera förändringar i skriv- läs- och talmönster som sker. Eftersom sådana alltid sker. Det är självklart att vi ska ge barn ett rikt ordförråd och lära dem hur ord stavas och uttalas, men kanske inte genom att gillra fällor i högskoleprovet, kriga på med de och dem och göra oss lustiga över hur dumma de är. Vi ska låta barn möta olika miljöer så att de ser många olika sätt att tala, men vi ska inte cementera klassamhället genom att ingjuta respekt för akademin eller blind tillit till auktoriteter. Vi ska entusiastiskt locka med oss barn ner i läsarträsket så att de aldrig mer vill lämna det, men vi ska inte tro att det nödvändigtvis görs genom att de läser alla de underbara klassiker som vi själva läste i den åldern eller att det ens görs via böcker.
Posted in Debatt, Juvenism, Utbildning | Comments Off on Samhällsglappet

Diskussionsfrågor om förskolans digitalisering

Jag fick frågan om jag har några bra reflektionsfrågor för ett arbetslag som ska läsa mitt kapitel i Digitalt meningsskapande i förskolan. Det har jag såklart! Och när jag ändå skrev ner dessa tänkte jag att det kanske är fler som vill ha dem. Återkoppla gärna, så utvecklar jag dem utifrån er feedback. Enklast är att maila mig.

Frågorna handlar om de två huvudteman som jag alltid tar upp; juvenism och mediepanik. Jag ser dessa tankemodeller som hörnstenar i arbetet för bättre villkor för barn. Så länge vi inte har kommit längre än vi har idag kommer inget att förändras i grunden. Vi kommer att sitta kvar i vår välvilliga men alltför ofta felriktade omtanke.

  • Hur ser ni på barn? Lista några ord som ni kommer på och diskutera sedan vad varje ord kan stå för. Om t ex sårbar eller i behov av skydd kommer upp, vänd och vrid på begreppet och samtala om vad som kan vara en bild som kommer ur åldersmaktsordningen. Tänk tillbaka och jämför med sådant ni upptäckte när ni fick på er genusglasögon eller började förstå strukturell rasism.
  • Kan ni identifiera juvenism i er verksamhet? Lista några tillfällen. Kan ni se det i personalgruppen? Vårdnadshavare? Andra?
  • Hur påverkas barn av olika artefakter? Lista några väldigt olika kategorier, som skärmar, bollar, mjukisdjur, böcker, färger. Samtala om
  • barnets relation till varje kategori, barnets blick på olika artefakter, hur påverkas barnet av de olika kategorierna?
  • Kan ni identifiera mediepanik i er verksamhet? Lista några tillfällen. Kan ni se det i personalgruppen? Vårdnadshavare? Andra?
Posted in Digitalisering, Förskolan, Juvenism, Lärande, Mediepanik | Comments Off on Diskussionsfrågor om förskolans digitalisering

Sex och unga i en digital värld

Stockholm Pride kommer att till stor del ske på nätet i år och det är ett digert program. Själv har jag förmånen att få samtala med Kalle Röcklinger från RFSU under rubriken Sex och unga i en digital värld.

Gå gärna in på Facebookeventet.

Posted in Dagens kunskapslucka | Comments Off on Sex och unga i en digital värld

Jag stannar hemma!

Elza sitter och skriver på altanen hemma i Umeå.
Jag stannar hemma! (Vilket inte betyder att du slipper mig)

Under överskådlig tid kommer jag inte att åka runt och föreläsa, utan följer slaviskt Folkhälsomyndighetens rekommendationer att hålla avståndet (och tvätta händerna). Istället har jag ett upplägg som jag kallar Elza är hemma, där jag ger föreläsningar online. Du kan lämna din e-postadress om du vill få info när jag föreläser nästa gång. Dessa föreläsningar kostar pengar, men jag kommer även att använda andra kanaler där innehållet är gratis, t ex Instagram och TikTok.

Det finns så många poänger med att föreläsa online istället för att kuska runt. Förutom hygien- och hälsoaspekter är miljön ett viktigt argument. Vi kan inte hålla på som vi gjorde innan coronan! Jag tycker också att det här är en sak vi borde ha gjort för länge sedan. Nätutbildningar och nätmöten ser likadana ut idag som de gjorde för tre decennier sedan. Jag får andnöd när jag tänker på hur lite vi har uppnått på 30 år! Verktygen har fått andra namn och en del förbättrade funktioner men de flesta förändringar är bara kosmetiska. I grunden har vi samma usla sätt att mötas online; det är klumpigt och obekvämt, svårt att känna närvaro, det är kort sagt en helt annan upplevelse. Och så länge det är så stor skillnad kommer vi inte att på allvar kunna byta ut analoga möten mot digitala. Coronan har inneburit ett skutt framåt för digitaliseringen, av nödtvång har vi klivit över trösklar som vi varit för fega, lata eller stressade att kliva över förut. Jag tänker bidra till den här påtvingade chansen att låta digitaliseringen göra nytta där den är som bäst (och för att ingen ska bli arg: självklart ska vi ha kvar analoga möten, böcker, konserter, osv när det är de bästa lösningarna).

Sen kan det vara lättare för mig att stanna hemma än för många andra, så jag vill inte moralisera över andras resande. Jag har gott om utrymme att arbeta här hemma och jag har en väldigt stor familj så jag är knappast isolerad. Jag ser verkligen fram emot en längre tid utan att behöva bo på hotell, eller vara ensam i en främmande stad när hatet tar över mailboxen. Jag har dessutom en liten gnutta bacillskräck, så det är hur skönt som helst att inte behöva trängas med okända i kön till security eller sitta bredvid nån som inte lärt sig nysa i armvecket.

Vi ses på internet!

Posted in Dagens kunskapslucka | Comments Off on Jag stannar hemma!

Föreläsning: Skärmtiden är ingenting

Uppdatering

Här hittar du shownotes från föreläsningen Skärmtiden är ingenting, som du kan köpa biljetter till och se i efterhand.

Margareta Rönnberg om barn, tonåringar och skärmar – lång och viktig läsning om hur forskning förvanskas för att driva en tes.

Andrew Przbylski gästar podcasten Rationally Speaking – en av de som tydligast har kritiserat påståendena kring skärmtid. Trevligt podcastavsnitt där han reder ut många av de vanligaste missuppfattningarna.

Amy Orbens kritik mot Twenge – en av de viktigaste forskarna i det här fältet just nu. Ni får inte missa henne!

****

Jag arbetar numera hemifrån, som många andra. Så istället för att resa runt och föreläsa kommer jag att sköta allt sånt hemifrån. Den 1 juli kl 14 ger jag den första i en serie föreläsningar om barn, unga och digitalisering. Jag kommer att ta upp olika teman olika gånger. Ni kan ställa frågor i förväg och under föreläsningen.

Föreläsningen kostar 100 kr och biljetter köps via boon.tv som är en tjänst för att ge skapare av innehåll möjlighet att få inkomster från det. Det kallas för passion economy och kan diskuteras i oändlighet. Jag har ju redan Patreon, Paypal och Swish för att dra in pengar, eller som jag brukar tänka när andra gör det: för att ge folk chansen att betala för det de tycker är bra och som de vill ha mer av.

Skärmtiden är ingenting

Ordet skärmtid används ibland för att beskriva skärmanvändning, som om det vore en enda aktivitet, vilket det naturligtvis inte är. Ordet används också synonymt med begränsningar i tid, främst av barns användning. Den här föreläsningen tar sig an skärmtid i båda betydelserna. Jag menar att skärmtid är ett alltför trubbigt instrument för att vara till någon som helst nytta och att den som sätter upp tidsbegränsningar inte gör det baserat på forskning. Många pratar om WHO:s rekommendationer kring skärmtid, men hur många har läst dem? Spoiler: jag har det. Med stöd i forskning om unga och digitalisering kommer jag att hävda att lagom inte alltid är bäst, att vuxna behöver vara mer orättvisa mot barn och att det är rent nonsens att psykisk ohälsa skapas och underhålls av sociala medier. Välkommen till en föreläsning om våra yngsta medborgare och digitaliseringen, baserad på forskning istället för gissningar, tyckanden och moralism!

Posted in Föreläsningar, Skärmtid, Utbildning | Comments Off on Föreläsning: Skärmtiden är ingenting

Podcastpromenad

Egentligen tycker jag att sånt här är onödigt eftersom det förlöjligar sociala medier och dess användare men jag behövde en bild och den passade rätt bra in på mig när jag är ute och går.

Att gå på podcastpromenader är nåt av det bästa jag vet. Frisk luft, röra på kroppen och matas med nya insikter. Och jag kom på att ni antagligen tycker detsamma, så jag gjorde en spellista på Spotify med alla poddar som jag har gästat. De ligger i aktualitetsordning så välj inte shuffle, för då kan ni råka hamna på riktigt gamla grejer. Drygt 12 timmars listening pleasure med Elza Dunkels gästar poddar!

Posted in Podcast | Comments Off on Podcastpromenad

Gäst i podcast om psykisk hälsa

Vi pratade selfies så jag fick ta en till podden.

Jag hade förmånen att få prata skärmar och psykisk hälsa i NSPH:s podcast Kafferast i kunskapsfabriken. NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa är en samarbetsorganisation för patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska området. Podcasten innehåller för övrigt väldigt många intressanta samtal, så gå in och följ!

Jag har inte lyssnat på alla avsnitt men här är några som jag tyckte om:

Jenny Rangmar om när datorspelande blir problematiskt – vilken bra forskare! Så där sansat skulle jag vilja kunna prata om mina frågor också!

Thérèse Eriksson om tro och återhämtning – vilken fantastisk människa! Enastående bra analyser, plötsligt blir så mycket begripligt för en som inte alls förstår det där med tro. Och så mycket viktigt hon hunnit med att göra!

Posted in Podcast | Comments Off on Gäst i podcast om psykisk hälsa

Tack, Wikimedia Sverige!

Fyra års styrelsearbete är över. 😢

Igår fick jag en tackbukett från Wikimedia Sverige men det är egentligen jag som ska tacka för förtroendet. En av världens viktigaste föreningar lät mig vara med och diskutera framtiden! Det kommer alltid att vara en av de finaste posterna i mitt cv. Jag kommer att sakna att ha en inblick i Wikimediarörelsen, men jag vill lämna plats åt andra eftersom jag egentligen inte har tid och ork. Och jag kommer att sakna människorna, även om vi kommer att ses på medlemsmöten. Tänk att få vara med i ett sammanhang där ALLA är där för att de brinner för demokrati, allas lika värde och rättigheter genom fri kunskap!

Tänk när vi mitt i sommaren 2017 fick domen! Domen som sa att vi hade förlorat och Bildupphovsrätt i Sverige hade vunnit. Det var inte längre tillåtet att fotografera offentlig konst och lägga ut på nätet. Tjänsten offentligkonst.se, där alla kunde ladda upp en bild på offentlig konst som sen blev tillgänglig via en karta över Sverige, fick läggas ner. Det är en sån sjuk grej att många fortfarande inte tror att jag vet vad jag pratar om när jag säger så. Men så är det! Du kan fotografera offentlig konst hur mycket du vill. Den är ju betald för och tänkt för allmänheten. Upphovspersonen och dess företrädare har redan fått betalt. Du kan till och med ge ut en bok med dina bilder. En vacker fotobok med offentlig konst. Men du får inte lägga ut en bild på dig själv framför en staty där upphovsrätten fortfarande tillhör någon.

BILD PÅ ALLT UTOM POSEIDON I GÖTEBORG, SOM INTE LÄNGRE FÅR SYNAS DIGITALT. FOTO: MATTIAS BLOMGREN, CC-BY-SA 3.0.

Eller det senaste årsmöte där vi fick träffas i rummet! Där jag fick leda en panel med några av landets smartaste när det kommer till fri kunskap.

Wikipediadagen 2019. Panelsamtal, Elza Dunkels, moderator. I panelen: Björn Hagström (expert öppen data), Lina Eidmark (UD), Brit Stakston (ledamot i WMSE styrelse, debattör och PR-expert) och Karin Grönvall (överbibliotekarie SLU-universitetet). Bild: CC BY-SA Gitta Wilén

Eller 2019 när Sverige fick Wikimania!

Official group photo of Wikimania 2019

Om du också tycker att det är viktiga frågor, eller bara gillar och använder Wikipedia, kan du vara med och stötta. Swisha till 123 269 26 97.

Så här såg några av oss ut 2018
Bild: CC BY-SA Gitta Wilén
Bli medlem!
Posted in Wikipedia | Comments Off on Tack, Wikimedia Sverige!