Nätpedofilen i Husby

October 16th, 2014 | Posted by admin in Säkerhet - (0 Comments)

Idag inleds rättegången mot den man som i media kallas för nätpedofilen i Husby. Det är inte alls säkert att han skulle få diagnosen pedofil men det är en annan fråga som jag kan reda ut vid ett annat tillfälle. Det är hur som helst ett gigantiskt fall, inte helt olikt Alexandramannen i många stycken.

P4 Extra kommer att toppa (som de säger) med denna nyhet och strax efter 13 idag får jag några minuter att kommentera fallet och ge råd till framförallt föräldrar. Det här är viktiga saker så lyssna gärna och dela!

Jag hinner inte skriva något om vad jag tänker säga men det finns tidigare inlägg som fortfarande gäller. T ex Spela inte förövarna i händerna.

Frågor och svar om tiggare

October 15th, 2014 | Posted by admin in Debatt - (0 Comments)

Vi i Sverige har ställts inför en helt ny situation de senaste åren. Fattiga människor har kommit till vårt land för att söka ett bättre liv. Några vill stanna här, skaffa sig jobb, låta sina barn växa upp här. Några vill återvända hem och bygga en bättre framtid med de pengar de fått ihop. Det är en fattigdom som alltid har funnits, den enda skillnaden är att nu kan vi se den; vi måste konfronteras med det obehagliga att inte alla har mat för dagen och tak över huvudet. Till detta ska läggas att de flesta av dessa nytillkomna är romer, en grupp som historiskt har hatats och smutskastats i alla länder, inte minst i Sverige. Det finns alltså två starka anledningar till att främlingsfientligheten* har blossat upp gentemot tiggarna. Den första är att vi känner obehag inför den nya situationen, att vi måste se att människor har det så här illa. Den andra är den mytbildning som redan omger romer, läs gärna etnologen Britt-Inger Lundqvist här och här. Läs t ex Hans Caldaras självbiografi I betraktarens ögon. Han är rom född och uppvuxen i Sverige och känner igen historierna som sprids idag. Exakt samma myter spreds när Caldaras var barn på 1950-talet, med bara vissa detaljer utbytta. Detta faktum är viktigt att ha med sig när tiggarnas situation diskuteras. För om samma påhittade historier går igen, är det rimligt att anta att de är just påhittade. Det är inget annat än moderna myter. Men några av de här sakerna har folk sett med egna ögon och då kan det väl inte vara lögn? Här nedan kommer svar på några av de frågor och påståenden jag har stött på.

Men först vill jag passa på att tacka alla underbara människor som ställer upp och hjälper tiggarna. Det skickas pengar, det samlas ihop kläder och sovsäckar, det handlas mat och blöjor, det organiseras medicinska team. Och alla gör det för att de vill hjälpa den som har det sämre. Jag skulle tro att vi som engagerar oss är fler än de som hatar, men hatarna dyker upp då och då och jag tror att det är bra att kämpa med upplysning av dessa samtidigt.

 

Q: Varför bor de här om det nu är så eländigt och de inte har tak över huvudet? De kan väl åka hem.

A: Själva frågan är egentligen ett svar på varför. Om någon väljer att stå ut med allt detta elände här i Sverige – hunger, kyla, sjukdomar, utsatthet, bespottning – hur eländigt är det då i det land de kom ifrån? Vi måste försöka sätta oss in i hur utsatta och marginaliserade de är i sina hemländer och på så sätt förstå varför de kommit hit. För att vi kan hjälpa till.

 

Q: Är det inte att göra dem en björntjänst, att hjälpa dem här? Då kanske de stannar här och blir permanent hemlösa.

A: Det går naturligtvis att resonera så, att tänka sig att hjälpen ska finnas på nationell nivå. Sverige kan försöka påverka t ex Rumänien så att romerna får det bättre där. Men det är ett långsiktigt och rätt tröstlöst arbete, som definitivt måste ske. Medan regeringarna och EU arbetar med frågan, dör folk på våra gator. Och vi har chansen att hjälpa dem. Att gå förbi en tiggare därför att man vill ha en strukturell lösning blir därför djupt cyniskt. När någon svälter på våra gator är det vår moraliska skyldighet att hjälpa till. Vi kan alltså lugnt hjälpa enskilda tiggare samtidigt som det sker ett politiskt och humanitärt arbete på andra nivåer också.

 

Q: De har ju mobiltelefoner. Då kan de väl inte vara särskilt fattiga.

A: Eftersom de är hemlösa är mobiltelefonen ännu viktigare än den är för oss som har ett hem (och väldigt många av oss har mobil). Telefonen är livlinan, deras enda sätt att nå familjen, här eller i hemlandet, och deras enda sätt att bli nådda. Det går inte att skicka brev till ett tiggarläger så telefonen är det enda sättet för familjen att få kontakt med den som rest hundratals mil för att få ihop pengar.

 

Q: Det finns historier om tiggare som står och räknar enorma sedelbuntar inne i en elektronikbutik.

A: De här historierna kan vara vandringsmyter. Fundera ett varv till innan du tror på dem. Men även om det skulle vara sant kan det finnas helt naturliga förklaringar. Det kan vara några som har tiggt ihop pengar under längre tid och ska skicka till sin familj. Det kan vara kriminella tiggare som räknar sitt byte. Lite mindre rimligt att kriminella skulle räkna pengarna så öppet, men självklart finns det kriminella även bland tiggarna. Det ska naturligtvis inte spilla över på icke-kriminella tiggare, lika lite som vi har fördomar mot alla danskar bara för att vi känner till en dansk som rånat en bank. När det gäller just elektronikbutiker har jag sett många tiggare som går in för att få lite värme och spela lite spel på någon demodator. Båda dessa saker unnar jag dem.

 

Q: Jag har sett tiggare sitta och äta ett skrovmål. Inte ens jag har råd att unna mig ett skrovmål.

A: Det kan finnas flera förklaringar. Det kan vara så att tiggaren har sparat och sparat för att få ihop till ett varmt mål mat. Det kan också vara så att någon har betalat för maten. Många gör nämligen så att de bjuder tiggare på mat utan att stanna själva, för att tiggaren ska få behålla sin integritet.

Men den här frågan föranleder också att vi tänker lite extra omkring offer. Hur ska man vara för att räknas som ett offer? Det finns ganska strikta gränser för den som gör anspråk på att vara offer. Gränser som inte finns för oss andra. Jag skulle aldrig drömma om att kommentera en kollegas val av lunchmat med att det var onödigt lyxigt, har hen inget viktigare att lägga pengarna på? Men just de tankarna tycks dyka upp så snart det handlar om fattiga eller på annat sätt utsatta personer. Vi tycker alltså om att moralisera kring deras situation. Och det har vi naturligtvis inte rätt att göra, lika lite som vi har rätt att kritisera den som har tak över huvudet för hur hen använder sin lön. Det kan vara svårt att avhålla sig från att moralisera men det går att träna upp det förhållningssättet.

 

Q: Kan vi svenskar bara ställa upp en husvagn på en parkering och bo där om vi vill?

A: Nej det kan vi inte och det vill inte heller de flesta av oss. Det finns hemlösa fattiga som vuxit upp i Sverige med all den trygghet som vi normalt har men de får inte heller ställa upp en husvagn eller ett tält var som helst och bara flytta in. Men nu pratar vi om skyddslösa människor som alltså inte omfattas av socialförsäkringssystemet. De kostar inte samhället en enda krona. Förutom akutsjukvård som vi självklart ger till alla, oavsett nationalitet, får de inget av samhället, läs mer här. Det lilla de får, får de från privatpersoner och ideella organisationer.

 

Q: De har ju bilar och husvagnar. Kan de inte sälja dem och leva på de pengarna ett tag?

A: Det skulle de säkert kunna göra men det är ju som att sälja vinterkläderna för att ta sig igenom sommaren – till slut blir det vinter igen och då blir det förmodligen ännu dyrare att skaffa nytt. Jag misstänker att de som verkligen äger någon form av bostad gärna vill behålla den. Dessutom är det inte så att alla verkligen äger sin bil, tält eller husvagn. Många hyr en plats i en bil eller ett tält, antingen av snälla människor som vill hjälpa till eller av ockrare som vill tjäna pengar på samhällets fattigaste.

 

Q: Jag har hört att det är dumt att ge pengar eftersom tiggeriet drivs av ligor som kasserar in pengarna.

A: Det finns kriminella som utnyttjar fattiga för att tjäna pengar, som det alltid har gjort. Folk som hyr ut platser där de kan sitta och tigga, folk som pressar tiggarna på pengar, folk som hyr ut undermåliga bostäder och folk som säljer dyra resor till Sverige med falska löften om enorma inkomster. Vi som vill hjälpa måste hitta sätt att nysta i detta och polisanmäla kriminella.

De flesta som jobbar med den här frågan gör dock bedömningen att de flesta tiggare är här på eget bevåg, läs mer här. De kan vara organiserade i den bemärkelsen att de rest tillsammans, att de bor tillsammans, osv. Men det handlar i de flesta fall inte om ligor eller maffia. Ett sätt att undvika att göda kriminell verksamhet är att bjuda på mat, fråga vad de helst vill ha, prata, lära känna, besöka lägren. Så den som oroar sig för detta får lägga ner lite mer jobb än att bara lägga pengar i en burk.

 

Q: Det finns en film som visar att tiggare fejkar funktionsnedsättning. Jag känner mig lurad.

A: Vi kan först slå fast att det bara är den som skänkt pengar till de tiggare som fejkar som kan känna sig lurad. Så om du inte faktiskt är lurad, kan du sluta läsa här. Och det enklaste är att sluta reta sig på att de fejkar. Strunta i tiggarna, ge dem inte pengar om du inte vill. Och läs gärna Sara Meidells vassa analys av hatet.

Men om du har skänkt pengar och känner sig lurad av att några tiggare överdriver eller helt och hållet ljuger om sin situation, måste vi resonera lite till. Om du själv befann dig i en desperat situation, där du eller din familj riskerar att svälta ihjäl, skulle du förmodligen också ta till alla metoder för att få in pengar. Du kanske t o m skulle fejka eller överdriva funktionsnedsättning. Hur vi framställer oss är inget objektivt, fast eller neutralt. Det finns inget som en äkta eller falsk människa. Vi kan och har rätt att definiera oss själva, utifrån önskemål, möjlighet och behov. Någon skulle kunna hävda att jag egentligen inte ser ut som jag gör när jag är på jobbet, eftersom jag har på mig rena snygga kläder och har sminkat mig och fixat håret. Det finns ingen väsentlig skillnad mellan detta fejkade utseende och en tiggares fejkade funktionsnedsättning för att göra oss mer givmilda.

Sen skulle jag vilja rikta mig till de som gjorde filmen. Det är verkligen dags att ni tänker igenom era prioriteringar. Ni har alltså ägnat en hel dag åt att filma två människor som inte har gjort er något ont. Det finns ingen anledning att hata den som bara råkar finnas i din närhet. Om ni har skänkt dem pengar och känner er lurade kan ni höra av er till mig så ska jag betala er de pengar ni förlorat. Men om ni aldrig har skänkt pengar tycker jag att ni ska fortsätta att inte ge men samtidigt också strunta i tiggarna. Låt dem bara vara. Lev era liv som ni vill men sparka inte på den som ligger.

 

Det var den sista frågan som jag har samlat på mig. Hör gärna av er om ni har fler så uppdaterar jag allt eftersom.

 

* Jag tänker mig att detta är främlingsfientlighet i ordets rätta bemärkelse. Idag används ordet som förskönande omskrivning för rasism, för att göra den rasistiska ideologin mer rumsren. Men hatet mot tiggare kan inte automatiskt sägas vara rasism. Snarare är det just xenofibi, alltså en orimlig rädsla för det främmande. Och det är ju hoppfullt, eftersom xenofobi har ett botemedel, nämligen kunskap och upplysning.

IMG_6776

Vecka 44, som för eleverna är höstlov, har blivit den stora fortbildningsveckan. I storstäderna finns stora etablerade mässor, som ofta är extremt bra arrangemang men också väldigt mycket reklam och kommersiellt skräp. Vi har länge pratat om att starta något liknande här uppe men det har inte blivit av. Vilket jag nu är glad för. För istället har vi lagt kraften på att ordna bra fortbildning för lärare. Och öppna det för allmänheten, som en del av den tredje uppgiften.

Så just nu skulle jag säga att Umeå är stället du borde vara vecka 44. Och kan du inte komma hit, sänds många av våra föreläsningar live via nätetmittmediacenter.se/direkt.

Vad sägs till exempel om att få höra Eva Mårell-Olsson, som fick Sveriges första Google Glass, berätta om vad samtida teknik kan göra för lärandet? Hörsal A i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet tisdag 28 oktober 10-12. Om du är lärare ska du anmäla dig här, annars är det bara att komma.

Eller delta i hackaton för spelbaserat lärande på konstnärligt campus 27-28 oktober.

Mitt eget bidrag är en halvdag med föreläsningar på temat Unga, sex och internet. Det är en del av vår distanskurs med samma namn som i sin tur var en del av dåvarande Ungdomsstyrelsens regeringsuppdrag kring sexuell exploatering av unga via nätet. Det uppdraget är avslutat men ett resultat är den kurs min institution ger. Nu har vi engagerat Sveriges främsta experter på området som ger varsin föreläsning. Gratis och öppet för alla. Jag kommer att vara moderator.

13-13.45 Unga och Internet, tryggt eller farligt?
Johnny Lindqvist är en av Sveriges främsta experter när det gäller unga och internet och arbetar på Statens Medieråd med en informationskampanj mot näthat, No Hate Speech Movement. Vilka behov och drivkrafter ligger bakom ungas sätt att använda sociala medier, och hur kan man som vuxen i barns närhet dra nytta av det för att nå och förstå de unga bättre online?

14-14.45 Perspektiv på sex
Sandra Dahlén är författare, utbildare och konsult i frågor som genus, likabehandling och sexualitet. Föreläsningen ger perspektiv på sex för att kunna ge unga stöd i sin nätvardag. Hur ser vi egentligen på ungas sexualitet? Vad är normalt? Hur kan vi stärka unga att ta hand om sig och fatta egna beslut?

15.15-16 Ungas utsatthet på nätet
Katia Wagner är journalist, producent på Sveriges Radio och författare till böckerna Alexandramannen och Addad på nätet. Utifrån sina möten pratar hon om hur de unga hamnat i utsatthet, och om vuxnas oförmåga att hjälpa till. Det är uppenbart att vuxna professionella behöver kunskap och stöd i att möta de ungas vardag på nätet.

Läs mer i Facebookeventet.

Alla föreläsningarna hålls i hörsal A i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet tisdag 28 oktober 10-12. Om du är lärare ska du anmäla dig här, annars kan du gärna tala om i Facebookeventet att du kommer, men det är inget krav. Läs mer här. Pdf att skicka runt: 141028_umu.

Vi vill väldigt gärna att så många som möjligt får ta del av dessa fantastiska dagar så sprid gärna!

Skuldbelägg inte offren

October 1st, 2014 | Posted by admin in Forskning | Säkerhet - (0 Comments)

Idag höll åklagare och polis presskonferens med anledning av åtalet mot en 28-årig man som är misstänkt för flera fall av sexuella övergrepp mot barn via nätet. Det är självklart ett mycket, mycket otäckt mål som till stora delar liknar det som kom att kallas Alexandramannen, läs gärna Katia Wagners bok Alexandramannen för att få en inblick.

Men en viktig sak tycks ha hänt sedan dess; polis och åklagare framstår som mycket kunnigare när det gäller de frågor som berör ungas internetanvändning. De råd som de ger till föräldrar skiljer sig enormt mycket från de som gavs av polis efter att en ung flicka tog sitt liv i Kumla. Jag skrev om det under rubriken Spela inte förövarna i händerna.

I SvD säger åklagaren idag:

- De som klarat sig bäst och som haft en förmåga att säga stopp har i många fall varit de som har en bra dialog med vuxna. De har vetat att det inte blir katastrof om de berättar, säger åklagaren Emelie Källström.

Att förbjuda internet för ungdomar blir också ett sätt att lägga skulden på den unge när något händer.

- Det är otroligt viktigt att förmedla ut till alla föräldrar att man absolut inte ska skuldbelägga barnen. De behöver stöttning, säger Källström.

Det hon säger här har alltså stöd i vetenskaplig kunskap om övergrepp via nätet. Till skillnad från mycket som sägs. Det här är mycket viktigt. Det hon säger kan rädda liv. Nu får vi alla ta vårt ansvar och sprida denna kunskap.

Om ni vill lära er mer om de här viktiga frågorna finns det ett antal resurser. Först vill jag rekommendera min bok Vad gör unga på nätet? Den ger en sammanfattning av kunskapsläget och ger råd om hur man som vuxen kan förhålla sig till dessa många gånger svåra frågor. Den finns på många bibliotek, i alla bokhandlar på nätet och även som e-bok.

Ett särtryck ur boken finns för fri nedladdning: Råd till vuxna. Sprid gärna!

Om du arbetar på en skola eller en organisation kan ni gå kursen Likabehandling – arbete mot diskriminering och kränkande behandling på nätet. Det är en gratis självstudiekurs där målet är att upprätta en handlingsplan för arbetet med att förebygga, identifiera och agera mot kränkningar på nätet.

Det finns flera föreläsningar ni kan ta del av i min Youtubekanal. Framförallt tycker jag att ni ska se Ungas säkerhet på nätet.

 

Nyhetsbrev från EU Kids Online

September 17th, 2014 | Posted by admin in EUKO - (Comments Off)

Jag har haft fullt upp med annat ett tag nu men ni kan läsa om vad mina kollegor i EU Kids Online har gjort under tiden i det senaste nyhetsbrevet. Bland annat har varje land låtit en teammedlem berätta kort om de nationella resultaten i en kort film. Finns även på EU Kids Onlines kanal på Youtube.

Från svensk sida är det inga nya resultat utan en sammanfattning av det Olle Findahl, Cecilia von Feilitzen och jag skrev om i Med egna ord förra året. Men det tål att upprepas. Fortfarande står vi utan nationella direktiv.

Hur påverkar det samtida medielandskapet skolan?

September 16th, 2014 | Posted by admin in Lärande | Publicerat | Skola | Utbildning - (Comments Off)

Hur påverkas skolan och barns lärande och utbildning av dagens interaktiva medier? Nu släpps den nya boken Interaktiva medier och lärandemiljöer som diskuterar och ställer frågor kring skolan i det samtida medielandskapet.

Redaktörer för boken är Simon Lindgren och Elza Dunkels som är universitetslärare och forskare med sociala medier respektive ungdomskulturer på nätet som sina expertområden. De har samlat forskare och praktiker inom det pedagogiska området för att låta dem diskutera frågor kring tillgång och användning av interaktiva medier i olika lärandemiljöer. Boken tar avstamp i att lärare redan har tillgång till interaktiva medier i lärandemiljöer men att de inte alltid vet hur de ska använda dessa tillsammans med eleverna.

- Vi skrev boken för att vi saknade en bok som utgår från IT som ett stöd för skolutveckling och lärande. Boken ger olika synvinklar på dagens utbildning, både från forskning och från praktik, säger Elza Dunkels.

I boken medverkar en rad aktuella forskare och praktiker som länge arbetat med frågor kring digitalisering och IT i skolan.

- Vår ambition var att få en blandning av forskning, praktiska exempel och filosofiska resonemang omkring interaktiva medier och lärandemiljöer. Vi är mycket glada över att flera av de som står för det allra mest innovativa och intressanta inom det här området idag ville medverka i boken, säger Elza Dunkels, en av författarna.

Interaktiva medier och lärandemiljöer riktar sig främst till lärarstuderande och aktiva lärare men även skolledare, politiker och andra som är intresserade av digitaliseringsfrågor och skolfrågor har nytta av att läsa den.  Vårt nyckelord är tankeverktyg. Vi vill att de olika kapitlen ska ge verktyg för att tänka kring frågor om lärande och IT. Så att den som läser kan utveckla sin egen praktik, oavsett om det handlar om studier, undervisning eller att fatta beslut i utbildningsfrågor, avslutar Elza Dunkels.

Övriga medverkande författare till boken är: Kristina Alexanderson, Alastair Creelman, Patricia Diaz, Elza Dunkels, Per Falk, Stefan Gelfgren, Annika Agélii Genlott, Åke Grönlund, Carl Heath, Patrik Hernwall, Simon Lindgren, Christina Löfving, Ebba Ossiannilsson, Stefan Pålsson, Anette Svensson

Vill du veta mer?

Hanna Wettermark, Förläggare lärarutbildning 040-20 98 57, hanna.wettermark@gleerups.se

Provläs boken! Beställ boken hos din bokhandlare eller hos Gleerups, Bokus, Adlibris, Campusbokhandeln.

Så vacker utan spackel

August 12th, 2014 | Posted by admin in Debatt | Genus | Juvenism | Sexism - (Comments Off)

Igår ringde en journalist och ville prata om den diskussion som uppstått kring kroppar och vikthets på nätet. Nu blev det inget samtal i radio om de här sakerna. Precis som många gånger tidigare tycker journalister att mina frågor och resonemang är intressanta, men hur gör man en nyhet av det? Frågorna är alldeles för luddiga för det. Och jag håller med. Jag vill inte göra mig skyldig till att avhandla ungas kroppsångest på 30 sekunder. Så även om det är synd att jag inte får prata om det här i radio idag, är jag egentligen lika glad för det. Och då tänkte jag använda den tid jag redan satt av till intervjun till att skriva lite om det istället.

En rad företag, kändisar och privatpersoner har gått ut på nätet och förklarat att man får se ut som man vill, som en reaktion mot den mycket utbredda vikt- och skönhetshetsen. Företag lanserar produkter med hjälp av att ta avstånd från begränsade ideal, kändisar lägger ut oredigerade bilder på hur hy och kropp ser ut och så internetfenomenet Killar som vill tala om för tjejer att de duger som de är.

Hurra, kan man tänka. Och det gör många. Men alla de här reklamkampanjerna och temana möter också kritik. En viktig kritik är att företag bara hakar på en trend som de snappat upp för att få sälja mer. Och så är det naturligtvis. Det gjorde de ju även innan de växlade spår, men då kanske det var ännu mer cyniskt. Så visst förtjänar företagen kritik för att de exploaterar människors osäkerhet men alla vi som delar den typen av reklam, för att den är så fin, kanske förtjänar allra mest kritik.

För det är ju inte ett dugg finare att visa upp en lite mulligare kropp och säga att alla duger som de är. Det är bara att flytta idealen en liten, liten bit. Ideal har alltid förändrats och vi kanske rent av står inför en förskjutning till ett rundare kroppsideal för kvinnor, vad vet jag? Men det kommer inte att hjälpa oss. Även om en tjock kvinna idag kan romantisera tiden då Anders Zorn ritade av rundhyllta kvinnor, så var det inte lättare att vara kvinna då. Det var lättare för den som såg ut som idealet då, men inte för den som var mager och eländig. Så vi ska inte sträva efter en förskjutning av idealen. Vi ska sträva efter att inte ha några ideal alls.

Och då kommer vi in på kritiken mot Killar som vill tala om för tjejer att de duger som de är. Det är jättefint att vilja ställa sig på tjejernas sida, att identifiera vilken osäkerhet många av tjejerna tampas med och vilja hjälpa till. Ett tidigt exempel är Joakim Hillsons Så vacker utan spackel. Och idag är nätet fullt av killar och män som håller upp en välment skylt med samma budskap ”Du är fin som du är och du behöver inte sminka dig”. Det de inte förstår är att de blir en del av det patriarkala systemet bara genom att lägga sig i. Och motreaktionen lät inte vänta på sig; ”Snälla, säg inte åt mig vad jag ska göra

Den enskilda personen eller handlingen kan uppfattas som god men sett i ett strukturellt perspektiv arbetar den för sexism och mot flickors och kvinnors frigörelse från sjuka ideal. Eftersom den inte egentligen bryter mot idealen, utan ersätter ett ideal med ett annat. Budskapet blir i förlängningen att den som sminkar sig (bär höga klackar/har kort kjol/fixar hår och naglar/tänker på vikten) är sämre än den som frigjort sig från sådant. Idealen är utbytta men själva idén med ideal och normer finns kvar.

Men framförallt upprätthåller bilderna med uppmaningar från killar den patriarkala traditionen att objektifiera tjejer. Det är han som ska tala om för henne hur hon ska vara. Han behöver inte lyssna på henne. Hans jobb är att tänka ut ett bra sätt för henne att vara. Och det som är destruktivt här är alltså objektifieringen. När en kille eller man tittar på en tjej eller kvinna på detta sätt, är det att objektifiera henne. Hon blir ett objekt för hans tankar och idéer. Sen kan de tankarna och idéerna vara hur bra som helst. Det är själva objektifieringen som är problemet, eftersom det underordnar henne.

Det går att bryta sånt här. Det går att träna sig i att inte objektifiera. Det är inte lätt men det går. Och det här gäller naturligtvis inte bara män. Alla kön måste lära sig att inte objektifiera kvinnor. Och det gäller inte heller bara kön, det gäller även andra parametrar för över- och underordning. Ett rätt aktuellt exempel är Friends hashtag #unselfie som objektifierade barn på ett otillbörligt sätt, fast tanken bakom det hela var att göra gott.

Samtidigt som vi för de här resonemangen får vi inte glömma att enskilda individer har rätt att handla precis som de vill. Att titta in i kameran med valpblicken och säga nåt snällt till alla tjejer är inte en handling som vi andra har rätt att kritisera. Vi kan tala om att den bidrar till objektifiering av tjejer och sätta den i ett strukturellt sammanhang, men vi kan inte fördöma varken killen eller hans handling. Den, precis som Hillson, kan ge många tjejer den positiva knuff de behöver. Och de tjejer som blir peppade av sådana uppmaningar har rätt att bli det.

Det är alltså möjligt att agera på en personlig nivå utan att för den skull avfärda eller ens motarbeta den strukturella eller samhälleliga nivån. Det här har jag, Gun-Marie Frånberg och Camilla Hällgren skrivit om under namnet tårtmetaforen. Vi tänker oss de olika nivåerna som bottnarna i en tårta. Det kan vara den personliga nivån, gruppnivåer av olika slag, samhällsnivån eller en strukturell nivå. Och, precis som bottnarna i en tårta, finns alla nivåerna samtidigt. De utesluter inte varandra. Det är alltså möjligt att agera på en nivå ibland och på en annan ibland, eller på flera samtidigt. Vi har bara svårt att prata om det där hoppandet.

layer_cake

Bild: Camilla Hällgren. Från Young People and Online Risk, IGI (finns som e-bok på många bibliotek, annars maila mig om du vill läsa).

Exempelvis har många under sommaren gått ut med olika sätt att markera att de är trötta på att skämmas för sin vikt och nu vill känna sig stolta över sin kropp och visa det öppet. En del har då kritiserats för att inte vara tjocka nog för att få uttala sig på det sättet. Det kallas för att de tjocklajvar, alltså spelar tjocka. Och på en strukturell nivå kan den kritiken ha sitt berättigande, men knappast på den personliga. Den som har 10 kilos övervikt och inte mår bra av det kanske får avsevärt högre livskvalitet av att peppa sig själv att det är ok att se ut precis så. Hennes ställningstagande kanske inte för jämställdheten framåt, det kanske till och med försämrar förutsättningarna, men varje människa måste försöka leva sitt liv så bra som möjligt. Vi har ju som bekant bara ett sådant.

Och det där hoppandet mellan nivåerna, det behöver vi prata om mer. Vi behöver prata om att det är ok att göra så. Vi behöver vara mindre fördömande mot varandra, oavsett kön, vikt eller annat oväsentligt, och arbeta tillsammans för att få bort ideal och normtänkande. Individer gör ofta så gott de kan, det är grupp- och strukturnivåerna som är viktig att teoretisera omkring.

Jag tror att det är viktigt att se det hysteriska samtalet om tjockheten som ännu ett uttryck för det patriarkala förtrycket. Det finns ju inget i själva fetman som skulle göra den mer objektivt provocerande än andra saker. Så jag tror snarare att fetma har fått representera vår avsky för det okontrollerade och naturliga. Vår tid kännetecknas av kontroll eller åtminstone drömmen om kontroll. Jag ser det inom mitt forskningsfält där den ökade kontrollen av barn har varit tydlig de senaste 10 åren. Skamvrå i skolor och hem, böcker som Hur barnen tog makten (kan inte låta bli att le lite över den djupt symboliska titeln – skräcken att mista kontrollen). Och vad kan symbolisera brist på kontroll mer än en vällustigt fet kropp? Medan den som kan hålla sig inom ett rimligt kaloriintag i förhållande till sin aktivitetsnivå är den nya idealmänniskan; hon som svalt förhåller sig lite lagom till livets lekamliga glädjeämnen.

Vi behöver inte tala om för tjejer hur de ska vara eller hur de inte ska vara, inte ens för att vara snälla. Istället ska vi lyssna på hur de tänker kring sina uttryck. Och med lyssna menar jag att också ta in, inte bara samla vittnesmål för att missbruka dem och vända dem emot tjejerna. Det är nämligen ett mycket vanligt sätt att förhålla sig till flickors kroppsliga och kulturella uttryck. Att lyssna istället för att berätta är svårt. Det är mycket svårt när det gäller unga eftersom vi är så vana att vuxna ska bestämma över barn. Men det är ännu svårare när det handlar om tjejer, eftersom vi är så hjärntvättade att tjejer ska kontrolleras, formas och skyddas. Men det går, för den som verkligen vill!

Se gärna min föreläsning Osynliga flickan i skärningspunkten mellan kön, ålder och nätet på min Youtubekanal.

Mer läsning om denna fråga: Lady Dahmer, Hej Blekk, Ann-Charlotte Palmgrens avhandling Göra ätstörd – om flickskap, normativitet och taktik i bloggar och Invisible Girl.

 

Att carpa livet

July 30th, 2014 | Posted by admin in Debatt | Nätkärlek | Öppenhet | Sociala medier - (Comments Off)

Så här års flödar främst två saker i sociala medier, och då kanske främst Facebook: lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser och klagomål på alla idioter som lägger ut lyckliga rapporter från fina sommarupplevelser. Jag har ju funderat mycket på det där, som en del av mitt arbete. Och jag tror så här:

De flesta av oss kämpar på i rätt hård motvind. Det är jobb, arbetslöshet, pengar, räkningar, förhållanden, ensamhet, oro för barn och föräldrar, oro för den egna framtiden, krig och miljöförstöring. Men vi hittar sätt att kliva upp på morgonen och få till en så bra tillvaro vi bara kan. Och ett av de sätten är att hugga tag i de positiva ögonblicken när de uppstår. Det är en urgammal strategi, men den har fått nya verktyg i och med sociala medier. Vi kan plocka upp kameran när ett sånt ögonblick uppstår eller när vi suckar lyckligt inombords och är tacksamma för det vi har. Vi kan spara ögonblicket, men framförallt kan vi dela det.

Delandet kan fungera som en sorts affirmation; det bekräftar för mig själv att livet bär. Och det kan vara helt fantastiskt läkande. Och då menar jag inte bara för den som delar utan även för den som tar emot. Lite av det blå Medelhavet spiller över på mig där jag sitter hemma i stan hela sommaren. Några knasiga semesteridéer får mina tankar att snurra lite och den fina filmen på någons bebis och hundvalp gör mig varm i hjärtat.

För den som inte reagerar så, är det bara att ta bort folk ur flödet. Det är inget oförskämt i det. Tanken om att alla ska få vara med i allas flöden är en rest från den analoga tiden. Lika självklart som det är att alla i ett rum, en klass eller en grupp ska vara med när vi träffas i rummet, lika självklart är det att alla INTE måste vara med i allt på nätet. Plocka bort det du retar dig på! Skapa ett flöde som ger dig kraft och energi, inte ett som drar ner dig.

Personligen har jag aldrig sett den där mytiska statusuppdateringen med cupcakes som alla pratar om. Det kan vara så att jag umgås i fel kretsar, eller så kan det vara så att den där personen inte finns. Hen som alla retar sig på för att alla bakprojekt blir så lyckade, för att partnerna är uuunderbaaar och för att barnens första tand, tokiga ord och fina betyg läggs ut. Hen kämpar nog lika hårt som alla vi andra gör. För handen på hjärtat, känner du någon som är så äckligt lyckad att hen förtjänar hån för att livet leker ibland?

 

 

Tystnaden som uppstår…

June 21st, 2014 | Posted by admin in Debatt | Säkerhet | Snake Oil - (Comments Off)

Jag trampade i ett getingbo häromdagen. I ärlighetens namn visste jag inte ens att Schultz var inblandad förrän rätt sent. Faktum är att jag tänkte tipsa den första journalisten om att prata med honom också men jag glömde bort det medan vi pratade. Och jag blev mycket förvånad när jag såg att den person som har hamrat ut näthatets faror på bästa sändningstid i tv även låg bakom detta som jag tolkade som senaste på Snake Oil-fronten. Igår kom hans svar och jag skickade just in en replik, men hela dagen igår kände jag mig som Indiana Jones i den där scenen där han ska duellera med piska men plötsligt tröttnar och drar fram en pistol; jag blev så sjukt trött på den där tonen i hans svar så jag orkade inte ens läsa hela texten förrän idag.

Mårten Schultz vill få det till att försäkringar byggde folkhemmet, men det gjorde de naturligtvis inte. Och Internetworld vill få det till att debatten rasar, men det gör den naturligtvis inte. Det här är en struntfråga egentligen och jag inser att alla försäkringsbolag kommer att göra samma sak inom kort. Jag tycker bara att det är viktigt att nån vågar kalla saker vid dess rätta namn. Och jag är ju rätt bra på det så jag tog one for the team. Fast så himla mycket till team är vi tydligen inte. För det mest intressanta i den här historien för mig har varit tystnaden som tydligen uppstår när en kritiserar en person som Mårten Schultz. Jag kan räkna på mina två framtänder hur många det är som stått upp för mig och mina argument. Det kan ju bero på flera saker. Jag har väldigt många färre följare än Schultz, självklart. Det var midsommarhelg. Men jag köper inte riktigt det. Jag tycker att det har varit mycket, mycket intressant att iaktta reaktionerna. Slutsatsen blir: tjafsa inte med vissa.

Pussar och kramar till er två som sa nåt!

Försäkring mot näthat

June 17th, 2014 | Posted by admin in Näthat | Snake Oil - (Comments Off)

Svt Nyheter ringde mig precis och ville ha kommentarer på en sak som jag aldrig hade föreställt mig skulle inträffa: ett försäkringsbolag lanserar en försäkring mot näthat. Det var väldigt dåligt av mig att inte se den här grejen komma; självklart vill någon tjäna pengar på folks oro för hatet på nätet! Update: Debattext i Internetworld.

Enligt Internetworld som jag tror var först ut med nyheten består försäkringen bland annat av “att avindexera det kränkande innehållet från sökmotorer, hjälp att spåra och stoppa spridningen”.

Min första tanke var att nej men nu får de väl ändå ge sig! Förutom det spekulativa och smaklösa i det hela är det helt enkelt inte sant att de kan ta bort oönskat innehåll på nätet. De kan försöka men de kan inte lova att det kommer att lyckas. Nu har jag ju inte sett hur det hela marknadsförs men risken är stor att köpare överskattar den hjälp de kan få.

Min andra tanke var att det är precis sån här hjälp många efterfrågar. Vi matas med hårresande historier på löpsedlar och i särskilda tv-shower, där näthatet framställs som en sorts spöke som ingen har kontroll över och där lagen inte hjälper det minsta. Nu är ju inte det sant. Lagen räcker förmodligen rätt bra men vi har ännu inte utvecklat rutiner och förhållningssätt som vägleder hur vi ska använda de juridiska instrumenten. Näthatet är inte heller något spöke, det är vanligt hat som utförs av vanliga människor men med uttryck som vi inte är vana vid. Vi kan hitta sätt att hantera det utan att köpa särskilda verktyg som försäkringar.

Min tredje tanke var att den här försäkringen är ett bra exempel på vad som händer när vi inte har någon myndighet som tar tag i så här viktiga och omdiskuterade frågor. Varför har vi inte en internetombudsman? Vi har haft massanvändning av internet i en hel generations tid och vi har inte ens diskuterat en internetombudsman ännu! Jamen då blir det så här! Då poppar de kommersiella lösningarna upp, som ett brev på posten.

Och min fjärde tanke är att det här inte bara är en fråga om juridik och psykologhjälp. Det handlar också om att vi behöver tänka annorlunda om de här sakerna; om att hamna på nätet, om vad vi lägger ut, om det eviga avtrycket och den oändliga publiken. Jag har tidigare skrivit om det här under rubrikerna Vad ska grannarna tänka?, Hur mycket info bör man lägga ut om sig själv?, Online Safety for Families och jag berör det i föreläsningarna Ungas säkerhet på nätet och Osynliga flickan.

Jag tror inte att vi ska nappa på den här typen av försäkringar (för jag antar att det kommer fler). Det bästa är att fortsätta diskutera frågorna men tiga ihjäl de kommersiella lösningarna.