2006 ringde och ville ha sina nyheter tillbaka

Igår dök det upp två supertrista nyheter som kastar oss tillbaka minst tio år i samtalet om unga och nätet.

  1. Några som kallar sig Berättarministeriet lanserade en app – Läs upp – som är tänkt att stimulera barns läslust genom att (ni anar aldrig…) tvinga dem att läsa några sidor innan de får göra nåt kul på plattan. Alltså, läsa en text på skärmen, därefter svara på några kontrollfrågor (så att de inte ska fuska och bara skrolla förbi) och därefter kan de belöna sig med nåt riktigt roligt som att spela spel. Det här är så dumt så jag knappt vet var jag ska börja. Kunde ingen i projektet ställt frågan om det är verksamt att tvinga barn att läsa? Hade de ingen referensgrupp av folk som kan nåt om barn och läsning? Hur är det tänkt att detta ska signalera läslust, när det mest talar om för barnen att läsning är nåt man gör för att sedan få en belöning. Själva läsningen är inte kul, men om du läser riktigt duktigt kan du kanske få gör nåt roligt sen. Jag förstår att de menar väl. Men det räcker inte. Man kan inte hitta på vilka tokigheter som helst och komma undan med att man i alla fall gör något. Eller att man i alla fall tänker på barnen. Man måste hålla sig uppdaterad! Och det är just därför som alla vettiga projekt håller sig med en referensgrupp. Nån som kan styra samtalet rätt och tipsa om artiklar som Give boys screentime and they’ll start to read eller Hur Minecraft lärde min 9-åriga son med Aspergers att skriva och läsa. (Tipstack till en av mina bästa tipskranar, Fredrik Karlsson)
  2. Sen kör Sydsvenskan en serie om den farliga skärmtiden där nån som kallar sig familjerådgivare påstår att vuxna har kapitulerat kring skärmtiden. Jag skulle ju sagt precis tvärtom; det finns väl inget som engagerar vuxna idag så mycket som skärmtid! Vi vuxna kanske har kapitulerat inför många andra saker men åsikter om skärmtid, där står vi fortfarande vid frontlinjen. Hon säger bland annat:

    ”Jag tror att vi mår bättre av att umgås. Skärmen är här för att stanna och vi har mer och mer av våra liv där. Men skärmen kan aldrig ersätta det fysiska samtalet.”

    Som om det finns ett antingen eller! Det är tydligt att hon inte är kunnig på ämnet barn och skärmar. Hon är säkert duktig på familjerådgivning men hon skulle behöva läsa in sig på just skärmar. Åtminstone innan hon uttalar sig om dem.

När man argumenterar på det sätt som både Läs upp och familjerådgivaren gör, bidrar man till en tradition av juvenism och teknikrädsla. Man nedvärderar barn och deras intressen och förmår inte se vilka vinster samtida teknik ger, därför att man målar upp potentiella risker istället för att lyhört studera det som händer. Det står naturligtvis var och en fritt att vara barnhatare och teknikfientlig men jag tycker att man ska man vara medveten om att det är just denna berättelse man skriver in sig i, en berättelse där barn behöver tuktas eller kanske bara luras lite och en berättelse där det nya står för fördärvet. Dessutom gäller åsiktsfriheten bara privatpersoner. Professionella, som forskare och praktiker som arbetar med barn, kan inte välja att upprätthålla populistiska förhållningssätt till unga. Alla som arbetar med unga måste ha ett uppdaterat synsätt på unga, både i etisk och juridisk mening. Teknikfientligheten är det svårt att förbjuda men jag tycker ändå att även den är viktig att fundera över innan man okritiskt köper den. För vi har ju facit i hand. Vi vet att teknikrädslan kommer ha gått över inom några år. Inte så att vi inte längre är rädda för det nya, utan så att rädslan har flyttat till nåt ännu nyare. Och då kommer vi att prata om skärmar med varm röst och säga saker som att ”när mina barn var små, då lekte de minsann så fint med sina skärmar, men dagens barn, de bara…” Nu vet vi ju inte vad som kommer att ta över vår rädsla, men vi vet att den dagen kommer. Och eftersom vi vet det, borde vi väl kunna gena lite genom den här cirkeln redan innan gen sluts? Vi borde kunna tänka kritiska tankar om våra egna tankar och inse att vi bara upprepar förbrukade argument, både om dagens ungdom och om nya företeelser.

 

Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool

Idag kom den, artikeln jag och min doktorand Leif Marklund (ni får läsa mer om honom inom kort, när han blir forskare i fokus på Förskoleforum) jobbat med sen före jul: Digital play as a means to develop children’s literacy and power in the Swedish preschool. I abstraktet säger vi:

This paper presents different angles on the subject of digital play as a means to develop children’s literacy and power, using an online ethnographical study of Swedish preschool teachers’ discussions in informal online forums. Question posts (n = 239) were analysed using the Technological Pedagogical Knowledge framework and the Caring, Nurturing and Teaching framework, with the aim of understanding how teachers intended to support children’s literacy development with tablets. Literacy development can be understood as a social practice that needs to develop along with changes in society’s demands on citizens. The results presented indicate that school subject oriented skills are predominantly present in the mind-set of these preschool teachers. When digital play is increasingly used for pedagogical purposes in preschools, that also means that preschools have expanded their opportunities to work with children’s literacy development. For preschool teachers, it is important to discuss how literacy development can be supported in a contemporary media landscape.

Du som är intresserad av att läsa kanske har tillgång till artikeln via ditt bibliotek eller liknande men om du inte har det kan du bara höra av dig till mig. Vi har fått särtryck som vi kan dela ut till den som inte kommer åt artikeln.

 

Seminarium om näthat och demokrati

Idag kan alla med tillgång till nätet uttrycka sina omedelbara åsikter i en fråga. Det har aldrig varit så enkelt att snabbt kommentera en bild eller händelse i olika forum och flöden. Många har uppmärksammat en råare samtalston i det offentliga samtalet. Om samtalsklimatet förändrats till den grad att offentliga personer inte vågar delta, är det då ett hot mot demokratin?

Seminariet webbsänds den 19 maj kl 13.00 och kommer att finnas tillgängligt efteråt.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Den 19 maj är det dags för andra delen i seminarieserien ”Offentliga samtal – forskare möter praktiker” som Vetenskapsrådet arrangerar tillsammans med Institutet för framtidsstudier.

Till seminariet har Anette Novak, statens medieutredare och Nils Gustafsson, lektor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet, bjudits in för varsin presentation. För att sedan delta i ett samtal med Birgitta Ohlsson (l), riksdagsledamot, Linda Snecker* (v), riksdagsledamot och Mårten Schultz, grundare av Institutet för juridik och internet och professor i civilrätt Stockholms universitet. Moderator är Folke Tersman, Institutet för framtidsstudier.

Syftet med seminarieserien är både att uppmärksamma forskningsresultat i ett vidare sammanhang samt att uppmuntra samtal forskare emellan och andra som berörs av resultaten. Under hösten planeras ytterligare två seminarier.

Vill du twittra om eller från seminariet, använd gärna #offentligasamtal.

Mer information om seminariet

*Ali Esbati (v), skulle ha medverkat men fick förhinder och ersätts av Linda Snecker (v).

Kontaktpersoner

Gustav Löfgren, Vetenskapsrådet, gustav.lofgren@vr.se, 08-546 44 121
Erika Karlsson, Institutet för framtidsstudier, erika.karlsson@iffs.se, 08-402 12 36

Didaktorn om Googlehygien

UR:s podcast Didaktorn handlar i senaste avsnittet om Googlehygien, i en intervju som gjordes under SETT för några veckor sedan. Det var ett väldigt roligt samtal, även om jag låter väldigt förkyld. Det var jag inte, det var pollen. Ladda ner, lyssna och fundera!

Googelhygien

Att sköta sin googlehygien är viktigt. Det menar Elza Dunkels, författare till boken “Nätmobbning, näthat och nätkärlek”. Det handlar om att kunna ta makten över vilken bild andra får av dig när de googlar ditt namn. Men till skillnad från vad många tror innebär det inte att vara restriktiv. Tvärt om. Lägg ut! Ju mer du publicerar desto större del av innehållet har du makt över. En uppmaning som ibland kan provocera de som tycker att unga borde tänka noga på att allt som läggs ut finns på nätet för all framtid.

 

#blogg100 tog slut

Jag har droppat ur Blogg 100. Det var verkligen inte meningen och jag är väldigt besviken över att det blev så. Jag tycker om formatet med ett inlägg varje dag i 100 dagar, därför att det får mig att ta tag i skrivandet utan att det blir alltför betungande. Om man ska skriva ett inlägg varje dag måste man hålla det kort och inte skriva långa, sammanhängande texter. Ibland handlar det om att få ut en länk, för att nästa dag följa upp det med en kort diskussion. Perfekt för mig som arbetar med frågor som rör sig och förändras från vecka till vecka! Jag fick in en rutin, jag prioriterade bloggandet och det kändes som om jag fick mycket skrivet som annars hade samlats på hög som anteckningar inför nåt bokprojekt.

Men så kom hatet emellan. Det fanns inte energi till nåt annat än att klara mig igenom dagarna och bloggandet blev plötsligt lika oviktigt som Melodifestivalen eller VM i ishockey. Jag försökte uppbåda kraft att skriva nåt för att inte droppa ur men det gick bara inte. Och nära skjuter ingen hare. Blogg 63 är inget att skryta med.

Men nästa år, då ska hatet inte tysta mig. Då ska jag vara tuffare och uthålligare.

 

#nätstark

a

Idag inleder Nyhetsmorgon sin temavecka om näthat och vad som kan göras: Nätstark. I morse kunde vi höra Emma berätta om hur hon for väldigt illa av kränkningar via nätet och hur hon bestämde sig för att inte backa. Fantastiskt starkt!

Imorgon ska jag berätta lite om de praktiska och filosofiska verktyg vi kan använda för att få bukt med näthatet. Här i en kort intervju: Bli nätstark – så hanterar du mobbning och kränkningar på nätet. Och här några punkter: Så hanterar du näthatet.

Titta på Nyhetsmorgon imorgon bitti och läs min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek om du vill veta mer!