Netnanny i Minibladet

December 18th, 2014 | Posted by admin in Press | Publicerat - (0 Comments)

Tidigare i höst var det premiär för en tidning för och om barn – Minibladet – som följer med etablerade vuxentidningar. I dagsläget är det Sydsvenskan och City som har hakat på men fler är på gång. Minibladet finns dels i nätversion, dels kommer vissa artiklar i papperstidningen. Tanken är att barn ska få nyheter och nöjen i tidningen, precis som vuxna och att vuxna ska kunna läsa om barn.

Och till min stora glädje fick Net Nanny frågan om hon ville ha en frågespalt i Minibladet. Läs mina svar och ställ frågor till mig här.

Jag har tyvärr inte sett papperstidningen men fick den här bilden skickad och det ser ju fint ut.

Pappersbilaga, nr 2

Medietanken 2015

December 11th, 2014 | Posted by admin in Digital kompetens | Konferenser | Lärande - (0 Comments)

IMG_7415

Idag tog jag en jobbselfie som ska användas i marknadsföringen av konferensen Medietanken i Vasa 29 januari 2015. Jag är key-notetalare och håller även en föreläsning senare på dagen. Konferensen har faktiskt exakt samma utgångspunkt som vi har med vår bok Interaktiva medier och lärandemiljöer, där vi inte längre argumenterar för att interaktiva medier behövs i skolan, vi bara förutsätter att de har en plats där. Sen diskuterar vi hur.

Medietanken 2015

Medietanken 29.1.2015 i Academill, Vasa är en seminariedag bestående av både föreläsning och workshops/dialogtimmar. Dagen riktar sig till lärare, lärarstuderande, skolledare och andra intresserade. Temat för 2015 är ”In School Mode”. Vi diskuterar inte om vi ska ha interaktiva medier i skolan, utan vi ställer in våra apparater på ”skolläge” och utnyttjar dem i undervisningen.

Programmet och information hittar du på www.dididi.fi/medietanken

Anmälan sker VIA DENNA LÄNK under tiden 28.11.2014-7.1.2015 .

Följ Medietanken på sociala medier för att få all information. Vi använder #medietanken2015.

Facebook: DiDiDi https://www.facebook.com/dididiforalla

Twitter: @projektdididi  https://twitter.com/projektdididi

Youtube: DiDiDi för alla https://www.youtube.com/user/dididiforallavasa/videos

Seminariet ordnas inom ramen för Didaktiska dimensioner i digitalt lärande, www.dididi.fi

Kontakt: kicki.haggblom@abo.fi, 06-324 7141

Välkommen!

Krama en missnöjd!

December 4th, 2014 | Posted by admin in Debatt - (0 Comments)

Den politiska krisen riskerar att utnyttjas av rasisterna, som till och med öppet uttalat att extravalet handlar om invandringsfrågan. Även om SD är rasister (det är ju bara att läsa deras partiprogram) är jag inte övertygad om att alla som röstat på dem är det. Den senaste rapporten om vilka som röstat och varför visar att det är just främlingsfientligheten som lockat väljare. Vilket faktiskt ändå inte betyder att de är rasister. Gränsen mellan missnöjd och främlingsfientlig är bara en fråga om kunskap, tror jag.

Det finns så mycket att vara missnöjd med i Sverige idag. Vi har en enorm grupp som är utförsäkrade. (Vad är det för idéer som ligger bakom fenomenet utförsäkring? Det är en sån galen idé, att det ska finnas en bortre gräns för sjukdom. Att bara tiden går, blir alla friska. Konsekvensen blir att sjuka tvingas jobba och dör i förtid som en konsekvens av detta.) Vi har skrämmande hög arbetslöshet, vi hör ständiga larmrapporter om skolan, vi låter gamla människor ligga i sitt eget kiss hela dagen. Och de senaste decenniernas retorik gör allt det här till individens problem, fast det är så uppenbart att det handlar om frågor som är nationella, internationella och globala. Till och med miljöfrågan ska vi lösa på egen hand genom att köpa ekologiskt, tänka lokalt och sortera våra sopor.

I ett sådant klimat blir det oerhört viktigt för individen att hitta någon att skylla på. Den här individretoriken säger visserligen att det är ditt eget fel; du får väl för fan rycka upp dig när det närmar sig utförsäkring och du får väl klippa dig och skaffa ett jobb om du inte har råd att gå till tandläkaren! I praktiken tror jag att det är för tungt att bära allt detta ansvar på egen hand. Det är inte alla som orkar med skammen att vara en misslyckad medborgare, en som inte bidrar, en som inte kom iväg på en rundresa i Asien mellan plugg och jobb. Och då är det skönt om någon erbjuder en syndabock. Vi har sett det förut. Inget väsentligt skiljer vår politiska situation från den i Tyskland mellan krigen.

Och det leder mig till tanken att många av de som röstar på SD, eller inte röstar alls, är missnöjda på goda grunder. Inte rasister eller främlingsfientliga i bemärkelsen att de hatar folk med annan etnisk bakgrund eller annan kultur än deras egen. Utan missnöjda som huggit chansen att skylla läget på någon annan.

Så när det nu blir val igen, borde vi alla krama en missnöjd. Vi borde hjälpas åt att jobba hårt för att få med oss de som röstat på SD till den andra sidan. Inte genom att gå i konflikt och anklaga dem för att vara rasister utan genom att omfamna, förstå, diskutera och förklara.

Du kanske invänder att det har vi testat och se hur det gick. Men jag menar inte att vi ska omfamna SD. De ÄR rasister. Punkt. Men alla deras väljare är nog inte det. Och de kan behöva lite förståelse och kunskap för att förstå sin egen situation i relation till flyktingar och tiggare och andra slagträn i debatten.

Personligen förstår jag alla som är arbetslösa, inte klarar tempot i plugget, är utförsäkrade, inte har råd att gå till tandläkaren, inte har råd att köpa nya glasögon, inte har råd att ta körkort och allt det där som de lurats att tro att invandrarna får gratis.

Om vi alla värvar en som tänker så, som säger att Sverige inte har råd med invandringen, har vi marginaliserat SD så att de inte får någon makt efter extravalet.

Den digitala folkligheten

November 25th, 2014 | Posted by admin in Föreläsningar | Konferenser - (0 Comments)

Idag är jag på Internetdagarna och pratar på spåret Den digitala folkligheten som arrangeras av Deeped Niclas Strandh. Fruktansvärt intressanta människor och teman! Jag pratar i en panel på förmiddagen och håller en kort föreläsning på eftermiddagen: Likekulturen borde flytta in i köttvärlden. Vårt spår filmas inte av Internetdagarna men har vi tur är det någon annan som filmar och då lägger jag såklart ut länk. Update: Här går det att följa dagen http://bambuser.com/v/5101851.

En av de bästa upplevelserna från gårdagen var en keynote från konstnären Sougwen Chung. Lyssna på denna renässansmänniska och du kommer aldrig att se världen på samma sätt igen!

Här soundtracket till de saker jag tänkte hinna ta upp:

Internets möjligheter och risker bland europeiska barn

November 11th, 2014 | Posted by admin in Forskning | Säkerhet - (Comments Off)

Från EU Kids Online III och The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, vid Nordicom, Göteborgs universitet

Internets möjligheter och risker bland europeiska barn

Det stora forskningsprojektet EU Kids Online år 2006-2014 – om möjligheter och risker för barn på internet – summerar resultaten i en slutlig, interaktiv rapport, EU Kids Online – Findings, methods, recommendations, se http://lsedesignunit.com/EUKidsOnline

Under projektets gång har europeiska barns aktiviteter på internet förändrats kraftigt. Till exempel använder de internet allt mer och på allt fler platser i sitt vardagsliv, något som underlättas av mindre, mobila apparater (surfplatta, smartphone osv). Detta innebär också att allt yngre barn är online.

Länderna skiljer sig åt. Sverige ingår i ett likartat kluster tillsammans med Danmark, Finland, Nederländerna och Norge där barn använder internet mest intensivt i Europa. Omfattande internetanvändning innebär större möjligheter – men också fler risker att utsättas för något som kan vara obehagligt eller skadligt.

Resultaten visar även att barnen i Sverige inte har tillräcklig medie- och informationskunnighet. Dock är barnens föräldrar i dessa länder också aktiva internetanvändare och engagerar sig i allmänhet i att stötta barnens internetupplevelser, t ex genom att tala om dem. Ändå finns en, om än relativt liten, grupp sårbara barn i de här länderna som inte får sådant föräldrastöd.

Policyförslag för Sverige

Sverige saknar nationella direktiv avseende ungas säkerhet på internet. Resultat från EU Kids Online i Sverige visar att medierna är en av föräldrarnas främsta källor om information om internet. Det kan vara ett problem eftersom unga människors internetanvändning ofta framställs på ett sensationellt sätt i medierna.

Många av de intervjuade föräldrarna önskar mer information om internetsäkerhet från skolan. Ett nationellt direktiv gällande ungas säkerhet på internet skulle alltså kunna rikta sig till skolan. Åtminstone den obligatoriska skolan är en mötesplats för alla barn. Man kan också nå i princip alla barns föräldrar via skolan.

På ett övergripande plan är det viktigt att internetsäkerhet fokuserar på ett allmänt kritiskt förhållningssätt snarare än på specifika detaljer. Det ökar chansen att barn och vuxna är förberedda på ett fortsatt förändrat medielandskap. En sådan utbildning skulle stötta barnen både offline och online och för tekniska villkor som vi inte kan förutse idag.

Mer information:

Projektet EU Kids Online, som letts av professor Sonia Livingstone och dr Leslie Haddon vid London School of Economics and Political Science i London, har genomförts av ett nätverk av 150 forskare i 33 länder. Under de allra senaste åren har kvalitativa studier i nio länder kompletterat resultaten från den stora enkät som tidigare gjordes med 25,000 barn och deras föräldrar.

På hemsidan www.eukidsonline.net återfinns de ca 50 publicerade europeiska böckerna och rapporterna. Dessutom har byggts upp en särskild databas av mer än 1,500 andra undersökningar om barn och internet i Europa. Projektet har finansierats av EU-kommissionens Safer Internet Programme.

Forskarna i det svenska nätverket:

Cecilia von Feilitzen, professor, Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se

Elza Dunkels, docent, Interaktiva medier och lärande, Umeå universitet, elza.dunkels@umu.se

Olle Findahl, professor, Medie- och kommunikationsvetenskap, forskningsledare vid .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur), olle.findahl@gmail.com

Ulrika Sjöberg, docent, Medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för Konst, kultur och kommunikation, Malmö högskola, ulrika.sjoberg@mah.se

Karl Dahlstrand, dr, Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet, karl.dahlstrand@soclaw.lu.se

Rapporter på svenska:

Olle Findahl, Elza Dunkels & Cecilia von Feilitzen (2013): Med egna ord. Barn och deras föräldrar om vad som kan vara obehagligt på internet. The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet  (30 s)

Cecilia von Feilitzen, Olle Findahl & Elza Dunkels (2011): “Vad nytt om barn och internet i Sverige? Resultat från den europeiska undersökningen EU Kids Online”, Nordicom-Information, årg 33, nr 4 (s 71-79)

Cecilia von Feilitzen, Olle Findahl & Elza Dunkels (2011): Hur farligt är internet? Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online. The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet (46 s)

Näthat – hur hanterar vi det digitala hatet?

November 10th, 2014 | Posted by admin in Debatt | Näthat - (Comments Off)

Mobbning och hat är tyvärr fenomen som allt för få människor slipper undan i livet. När även dessa delar av den dagliga kommunikationen tagit steget ut på nätet så skapar det nya frågor som måste besvaras. Är näthatet en ny form av hat, eller är det bara forumet som förändrats? Hur ska samhället hantera detta problem? Behöver det ens hanteras?

Under sommaren 2013 meddelandes domen i Instagrammålet i Göteborg. 2014 har det lanserats integritetsförsäkringar och digitalskyddsförsäkringar,det har lanserats en utredning med särskilt syfte att stärka lagen kring näthat. Gamergate har tagit sexismen och hatet i spelvärlden fram i rampljuset. Det är ett ämne som oroar många och engagerar fler därtill.

Kom till Fores den 14/11 och lyssna på en expertpanel som ger sina perspektiv på frågan, och delta i konversationen efteråt. Anmäl dig här. Se även Facebookeventet.

Vår panel består av:

Elza Dunkels – Docent och forskare vid Umeå Universitet, som har specialiserat sig på ungas användande av nätet och deras förhållande till faror på internet.

Thomas Myrup Kristensen – Director of Public Policy för Facebook i Norden, Östeuropa och Ryssland.

Frida Blomgren – Konsult hos Ström2, och arbetar med området Digital Integritet där de tillhandahåller lösningar för att minska trakasserier och hot på internet.

Fler panelister tillkommer.

Samtalet modereras av Jacob Dexe, forskningsassistent hos Fores.

Tid: 14 november kl 15.00-16:00 – med efterföljande mingel

Plats: Fores lokaler, Bellmansgatan 10

Anmälan: Formulär eller epost till jacob.dexe@fores.se
Hjärtligt välkommen!

No Hate-dagen 4 november

October 30th, 2014 | Posted by admin in Näthat | Nätkärlek - (Comments Off)

Statens medieråd är svensk nod för det europeiska samarbetet kring No Hate Speach Movement. Här är deras senaste nyhetsbrev:

Sprid nätkärlek på NoHate-dagen 4 november!

Kränkningar och hat på nätet är ett växande problem, särskilt bland unga. Statens medieråd driver kampanjen No Hate Speech Movement för att uppmärksamma och motverka spridning av näthat. Den 4 november arrangeras NoHate-dagen, då vi vill skapa ett digitalt fackeltåg mot näthat och istället kärleksbomba internet.

No Hate Speech Movement

Så här gör du för att delta under NoHate-dagen

Hat och mobbning på nätet blir ett allt större problem. No Hate Speech Movement vill tillsammans med Nyheter24 uppmana till att sprida nätkärlek. Den 4 november manifesterar vi för ett snällare och kärleksfullare internet, och vi vill ha din hjälp! Delta i NoHate-dagen den 4 november och dela med dig av din och andras kärlek. Gör så här:

Pedagogiskt paket kring näthat

Näthat tar varken rast, helg eller höstlov. Skolan har ett stort ansvar, eftersom kränkningarna ofta pågår både under skoltid och på fritiden. Använd NoHate-dagen 4/11 för att diskutera näthat i klassrummet. Vi har tagit fram ett pedagogiskt paket med övningar för att väcka diskussion och medvetenhet kring näthat.

No Hate Speech Movement

 

När någon som har det svårt knackar på vår dörr

October 28th, 2014 | Posted by admin in Debatt - (Comments Off)

Debattartikel om situationen för de som tigger, i dagens Västerbottenkuriren. Passar också på att svara på fler frågor i ett tidigare inlägg: Frågor och svar om tiggare.

När någon som har det svårt knackar på vår dörr

VK rapporterar att kommunledningen idag tisdag ska fatta beslut utifrån ett förslag från den grupp som utrett kommunens policy avseende utsatta EU-migranter, de som tigger på våra gator. Förslaget ska enligt uppgift vara att stänga de läger som byggts upp och skicka hem de EU-medborgare som bor där. Det finns flera allvarliga problem med förslaget.

För det första kan vi inte skicka hem en människa för vilken ”hem” är en plats där hen blir trakasserad, spottad på och förföljd på grund av sin etniska tillhörighet. Där ”hem” är ett land med skyhög arbetslösheten och där den romska gruppen i princip står utanför arbetsmarknaden, där inget egentligt socialt skydd finns och där barnen kränks i skolan på grund av ett strukturellt förtryck starkare än de flesta kan föreställa sig.

För det andra förefaller utredarna ha utgått från lagens strängaste tolkning, vilket i praktiken innebär att de som tigger på våra gator inte skyddas av varken socialtjänst eller sjukvårdssystem. Det är möjligt att tolka lagen på ett annat sätt. Inte minst blir detta tydligt när andra kommuner framgångsrikt har hittat värdiga, mänskliga lösningar.

Det är de facto ett problem att det finns människor som tigger på våra gator, som inte har mat nog, som bor i ouppvärmda, tillfälliga bostäder, utan tillgång till vatten och avlopp. Det är ett problem att gravida kvinnor sitter ute och tigger på dagarna och sover i kylan på nätterna, utan tillgång till mödravård och näringsrik mat. Det är ett problem att barn inte får gå i skolan eller leka med andra barn. Det är ett problem att mammor och pappor svälter och fryser för att ge sina barn grundläggande saker som just mat och värme. Det är ett problem att de människor som utsätter sig för vårt hårda klimat flyr från en än värre situation i sina hemländer. Men lösningen kan aldrig bli att skicka hem dem.

Det stora problemet är nämligen inte att de finns på våra gator eller att de byggt sina läger i vår geografiska närhet. Det stora problemet är att de har det så svårt. Att klaga på att de finns här är egoistiskt och självcentrerat. Kommunens förslag visar att de söker en lösning där vi blir av med de som tigger, oavsett om beslutet riskerar människors liv och hälsa. Kommunens förslag går ut på att problemet ska försvinna från vår horisont så att vi slipper se det, inte att lösa problemet med människors utanförskap och utsatthet.

Det är utan tvekan svårt när problemen framträder så tydligt att vi inte längre kan ignorera dem. Det är oerhört svårt att plötsligt behöva förhålla sig till en grupp människor som vi kunnat ömka på avstånd tidigare. Att romer behandlas illa i alla delar av världen är ingen nyhet, det nya är bara att vi tvingas hjälpa dem. Nu finns de mitt ibland oss och deras situation kräver av oss att vi tar ställning och att vi agerar utifrån detta ställningstagande. Umeåbornas enorma engagemang visar dessutom att det är möjligt och önskvärt.

När någon som har det svårt knackar på vår dörr, då öppnar vi. Det är ett moraliskt krav i en civilisation. Att lämna en utsatt människa utanför när vi har ett sådant överflöd är inte ett alternativ. Det vore djupt oetiskt av kommunen att välja en lösning som bygger på stenhård tolkning av lagen snarare än empati. Det går att tolka lagen annorlunda, att läsa in lagens mening snarare än bokstav. Umeåborna har öppnat sina dörrar, sina plånböcker och sina hjärtan för de som tigger. Nu är det dags att kommunen också gör det.

 

Nätpedofilen i Husby

October 16th, 2014 | Posted by admin in Säkerhet - (Comments Off)

Idag inleds rättegången mot den man som i media kallas för nätpedofilen i Husby. Det är inte alls säkert att han skulle få diagnosen pedofil men det är en annan fråga som jag kan reda ut vid ett annat tillfälle. Det är hur som helst ett gigantiskt fall, inte helt olikt Alexandramannen i många stycken.

P4 Extra kommer att toppa (som de säger) med denna nyhet och strax efter 13 idag får jag några minuter att kommentera fallet och ge råd till framförallt föräldrar. Det här är viktiga saker så lyssna gärna och dela!

Jag hinner inte skriva något om vad jag tänker säga men det finns tidigare inlägg som fortfarande gäller. T ex Spela inte förövarna i händerna.

Frågor och svar om tiggare

October 15th, 2014 | Posted by admin in Debatt - (4 Comments)

Detta inlägg uppdateras fortlöpande. Främst utifrån kommentarsfältet till Moralisk skyldighet att hjälpa tiggarna.

Vi i Sverige har ställts inför en helt ny situation de senaste åren. Fattiga människor har kommit till vårt land för att söka ett bättre liv. Några vill stanna här, skaffa sig jobb, låta sina barn växa upp här. Några vill återvända hem och bygga en bättre framtid med de pengar de fått ihop. Det är en fattigdom som alltid har funnits, den enda skillnaden är att nu kan vi se den; vi måste konfronteras med det obehagliga att inte alla har mat för dagen och tak över huvudet. Till detta ska läggas att de flesta av dessa nytillkomna är romer, en grupp som historiskt har hatats och smutskastats i alla länder, inte minst i Sverige. Det finns alltså två starka anledningar till att främlingsfientligheten* har blossat upp gentemot tiggarna. Den första är att vi känner obehag inför den nya situationen, att vi måste se att människor har det så här illa. Den andra är den mytbildning som redan omger romer, läs gärna etnologen Britt-Inger Lundqvist här och här. Läs t ex Hans Caldaras självbiografi I betraktarens ögon. Han är rom född och uppvuxen i Sverige och känner igen historierna som sprids idag. Exakt samma myter spreds när Caldaras var barn på 1950-talet, med bara vissa detaljer utbytta. Detta faktum är viktigt att ha med sig när tiggarnas situation diskuteras. För om samma påhittade historier går igen, är det rimligt att anta att de är just påhittade. Det är inget annat än moderna myter. Men några av de här sakerna har folk sett med egna ögon och då kan det väl inte vara lögn? Här nedan kommer svar på några av de frågor och påståenden jag har stött på.

Men först vill jag passa på att tacka alla underbara människor som ställer upp och hjälper tiggarna. Det skickas pengar, det samlas ihop kläder och sovsäckar, det handlas mat och blöjor, det organiseras medicinska team. Och alla gör det för att de vill hjälpa den som har det sämre. Jag skulle tro att vi som engagerar oss är fler än de som hatar, men hatarna dyker upp då och då och jag tror att det är bra att kämpa med upplysning av dessa samtidigt.

Q: Är det någon som öppnar sin dörr eller sin plånbok för A-lagarna på stan? Dom är ju också utanför samhället, men där valde man att stänga av värmen på vasaplan för att folk tyckte att det var jobbigt att dom satt i busskurerna när dom frös.

A: Det är fruktansvärt att någon ska behöva vara utanför samhället, oavsett nationalitet. Att stänga av värmen i busskurerna eller sätta upp hinder för att sova på parkbänkar är inget annat än barbari. Självklart ska vi hjälpa A-lagarna också! Se även nedanstående svar.

Q: Borde vi inte ta hand om våra egna först?

A: De som tigger på gatorna är våra egna. Antingen kan vi se dem som EU-medborgare och då har vi alla ett ansvar, eller så kan vi se dem som medmänniskor, oavsett nationalitet. Men det finns en skillnad. Den som har svenskt medborgarskap och som befinner sig i utsatthet, hemlöshet, tiggeri eller liknande har ett skydd i och med vårt sociala skyddsnät. Hen har tillgång till vård, utbildning, socialhjälp, osv. De som vi pratar om här har inte det. Det blir därför egentligen ingen konflikt mellan grupperna. Jag tror också att det är viktigt att vi inte ställer svaga grupper mot varandra. Visst kan grupper behöva ställas mot varann när pengarna inte räcker till allt, men varför ska två extremt utsatta grupper tävla om resurserna? Varför inte ställa svaga grupper mot starka? Varför måste högt betalda politiker och tjänstemän ha ny dator vart tredje år? Kan inte de pengarna gå till äldrevård eller barnomsorg? Varför måste det byggas nya fantastiska byggnader när det finns folk som sover på en parkbänk?

Q: Varför bor de här om det nu är så eländigt och de inte har tak över huvudet? De kan väl åka hem.

A: Själva frågan är egentligen ett svar på varför. Om någon väljer att stå ut med allt detta elände här i Sverige – hunger, kyla, sjukdomar, utsatthet, bespottning – hur eländigt är det då i det land de kom ifrån? Vi måste försöka sätta oss in i hur utsatta och marginaliserade de är i sina hemländer och på så sätt förstå varför de kommit hit. För att vi kan hjälpa till.

 

Q: Är det inte att göra dem en björntjänst, att hjälpa dem här? Då kanske de stannar här och blir permanent hemlösa.

A: Det går naturligtvis att resonera så, att tänka sig att hjälpen ska finnas på nationell nivå. Sverige kan försöka påverka t ex Rumänien så att romerna får det bättre där. Men det är ett långsiktigt och rätt tröstlöst arbete, som definitivt måste ske. Medan regeringarna och EU arbetar med frågan, dör folk på våra gator. Och vi har chansen att hjälpa dem. Att gå förbi en tiggare därför att man vill ha en strukturell lösning blir därför djupt cyniskt. När någon svälter på våra gator är det vår moraliska skyldighet att hjälpa till. Vi kan alltså lugnt hjälpa enskilda tiggare samtidigt som det sker ett politiskt och humanitärt arbete på andra nivåer också.

 

Q: De har ju mobiltelefoner. Då kan de väl inte vara särskilt fattiga.

A: Eftersom de är hemlösa är mobiltelefonen ännu viktigare än den är för oss som har ett hem (och väldigt många av oss har mobil). Telefonen är livlinan, deras enda sätt att nå familjen, här eller i hemlandet, och deras enda sätt att bli nådda. Det går inte att skicka brev till ett tiggarläger så telefonen är det enda sättet för familjen att få kontakt med den som rest hundratals mil för att få ihop pengar.

 

Q: Det finns historier om tiggare som står och räknar enorma sedelbuntar inne i en elektronikbutik.

A: De här historierna kan vara vandringsmyter. Fundera ett varv till innan du tror på dem. Men även om det skulle vara sant kan det finnas helt naturliga förklaringar. Det kan vara några som har tiggt ihop pengar under längre tid och ska skicka till sin familj. Det kan vara kriminella tiggare som räknar sitt byte. Lite mindre rimligt att kriminella skulle räkna pengarna så öppet, men självklart finns det kriminella även bland tiggarna. Det ska naturligtvis inte spilla över på icke-kriminella tiggare, lika lite som vi har fördomar mot alla danskar bara för att vi känner till en dansk som rånat en bank. När det gäller just elektronikbutiker har jag sett många tiggare som går in för att få lite värme och spela lite spel på någon demodator. Båda dessa saker unnar jag dem.

 

Q: Jag har sett tiggare sitta och äta ett skrovmål. Inte ens jag har råd att unna mig ett skrovmål.

A: Det kan finnas flera förklaringar. Det kan vara så att tiggaren har sparat och sparat för att få ihop till ett varmt mål mat. Det kan också vara så att någon har betalat för maten. Många gör nämligen så att de bjuder tiggare på mat utan att stanna själva, för att tiggaren ska få behålla sin integritet.

Men den här frågan föranleder också att vi tänker lite extra omkring offer. Hur ska man vara för att räknas som ett offer? Det finns ganska strikta gränser för den som gör anspråk på att vara offer. Gränser som inte finns för oss andra. Jag skulle aldrig drömma om att kommentera en kollegas val av lunchmat med att det var onödigt lyxigt, har hen inget viktigare att lägga pengarna på? Men just de tankarna tycks dyka upp så snart det handlar om fattiga eller på annat sätt utsatta personer. Vi tycker alltså om att moralisera kring deras situation. Och det har vi naturligtvis inte rätt att göra, lika lite som vi har rätt att kritisera den som har tak över huvudet för hur hen använder sin lön. Det kan vara svårt att avhålla sig från att moralisera men det går att träna upp det förhållningssättet.

 

Q: Kan vi svenskar bara ställa upp en husvagn på en parkering och bo där om vi vill?

A: Nej det kan vi inte och det vill inte heller de flesta av oss. Det finns hemlösa fattiga som vuxit upp i Sverige med all den trygghet som vi normalt har men de får inte heller ställa upp en husvagn eller ett tält var som helst och bara flytta in. Men nu pratar vi om skyddslösa människor som alltså inte omfattas av socialförsäkringssystemet. De kostar inte samhället en enda krona. Förutom akutsjukvård som vi självklart ger till alla, oavsett nationalitet, får de inget av samhället, läs mer här. Det lilla de får, får de från privatpersoner och ideella organisationer.

 

Q: De har ju bilar och husvagnar. Kan de inte sälja dem och leva på de pengarna ett tag?

A: Det skulle de säkert kunna göra men det är ju som att sälja vinterkläderna för att ta sig igenom sommaren – till slut blir det vinter igen och då blir det förmodligen ännu dyrare att skaffa nytt. Jag misstänker att de som verkligen äger någon form av bostad gärna vill behålla den. Dessutom är det inte så att alla verkligen äger sin bil, tält eller husvagn. Många hyr en plats i en bil eller ett tält, antingen av snälla människor som vill hjälpa till eller av ockrare som vill tjäna pengar på samhällets fattigaste.

 

Q: Jag har hört att det är dumt att ge pengar eftersom tiggeriet drivs av ligor som kasserar in pengarna.

A: Det finns kriminella som utnyttjar fattiga för att tjäna pengar, som det alltid har gjort. Folk som hyr ut platser där de kan sitta och tigga, folk som pressar tiggarna på pengar, folk som hyr ut undermåliga bostäder och folk som säljer dyra resor till Sverige med falska löften om enorma inkomster. Vi som vill hjälpa måste hitta sätt att nysta i detta och polisanmäla kriminella.

De flesta som jobbar med den här frågan gör dock bedömningen att de flesta tiggare är här på eget bevåg, läs mer här. De kan vara organiserade i den bemärkelsen att de rest tillsammans, att de bor tillsammans, osv. Men det handlar i de flesta fall inte om ligor eller maffia. Ett sätt att undvika att göda kriminell verksamhet är att bjuda på mat, fråga vad de helst vill ha, prata, lära känna, besöka lägren. Så den som oroar sig för detta får lägga ner lite mer jobb än att bara lägga pengar i en burk.

 

Q: Det finns en film som visar att tiggare fejkar funktionsnedsättning. Jag känner mig lurad.

A: Vi kan först slå fast att det bara är den som skänkt pengar till de tiggare som fejkar som kan känna sig lurad. Så om du inte faktiskt är lurad, kan du sluta läsa här. Och det enklaste är att sluta reta sig på att de fejkar. Strunta i tiggarna, ge dem inte pengar om du inte vill. Och läs gärna Sara Meidells vassa analys av hatet.

Men om du har skänkt pengar och känner sig lurad av att några tiggare överdriver eller helt och hållet ljuger om sin situation, måste vi resonera lite till. Om du själv befann dig i en desperat situation, där du eller din familj riskerar att svälta ihjäl, skulle du förmodligen också ta till alla metoder för att få in pengar. Du kanske t o m skulle fejka eller överdriva funktionsnedsättning. Hur vi framställer oss är inget objektivt, fast eller neutralt. Det finns inget som en äkta eller falsk människa. Vi kan och har rätt att definiera oss själva, utifrån önskemål, möjlighet och behov. Någon skulle kunna hävda att jag egentligen inte ser ut som jag gör när jag är på jobbet, eftersom jag har på mig rena snygga kläder och har sminkat mig och fixat håret. Det finns ingen väsentlig skillnad mellan detta fejkade utseende och en tiggares fejkade funktionsnedsättning för att göra oss mer givmilda.

Sen skulle jag vilja rikta mig till de som gjorde filmen. Det är verkligen dags att ni tänker igenom era prioriteringar. Ni har alltså ägnat en hel dag åt att filma två människor som inte har gjort er något ont. Det finns ingen anledning att hata den som bara råkar finnas i din närhet. Om ni har skänkt dem pengar och känner er lurade kan ni höra av er till mig så ska jag betala er de pengar ni förlorat. Men om ni aldrig har skänkt pengar tycker jag att ni ska fortsätta att inte ge men samtidigt också strunta i tiggarna. Låt dem bara vara. Lev era liv som ni vill men sparka inte på den som ligger.

 

Det var den sista frågan som jag har samlat på mig. Hör gärna av er om ni har fler så uppdaterar jag allt eftersom.

 

* Jag tänker mig att detta är främlingsfientlighet i ordets rätta bemärkelse. Idag används ordet som förskönande omskrivning för rasism, för att göra den rasistiska ideologin mer rumsren. Men hatet mot tiggare kan inte automatiskt sägas vara rasism. Snarare är det just xenofibi, alltså en orimlig rädsla för det främmande. Och det är ju hoppfullt, eftersom xenofobi har ett botemedel, nämligen kunskap och upplysning.