Facebooks moderering

The Guardians artikel Revealed: Facebook’s internal rulebook on sex, terrorism and violence avslöjar dokument som reglerar Facebooks moderering och de tuffa arbetsvillkoren för moderatorerna.

Här pratar jag med P3 nyheter om frågan. Det finns såklart massor att säga och jag ska återkomma till det senare.

 

Almedalen 2017

Om det blir så att Almedalsveckan säger nej till nazisterna, som jag skrivit om tidigare, kommer jag att prata skola och digitalisering under rubriken På vilket sätt blir barn och unga medvetna mediekonsumenter? den 4 juli 11.45 i Karamellboden, arrangerat av ATEA.

Håll tummarna för att nazisterna inte får marschera på Visbys gator och kom till legendariska Karamellboden och prata digitalisering med mig!

 

Har du fått cykelansikte?

TT har gjort en explainer, en 60 sekunders film som förklarar varför det är så dumt med teknikpanik och att prata om skärmtid. De som först publicerar den verkar vara UNT. De har tagit exempel från t ex det jag skrev om till Amos förra året: Järnvägssjuka och juvenism.

 

Barn luras in på otäcka klipp på Youtube

Jag hade glömt bort den här intervjun men blev påmind häromdagen. Den handlar alltså om medvetet olämpligt innehåll riktat till barn. Nån lägger ut en film på Youtube, där början är en helt vanlig barnfilm men där slutet redigerats om så att det blir skrämmande. Nu behöver det ju inte vara medvetet elakt, utan kan vara tänkt som ett skämt. Hur som helst måste vi hitta förhållningssätt och prata och fundera på ett sätt som inte demoniserar nätet.

Barn luras in på otäcka klipp på Youtube

Barn lockas att titta på otäcka klipp på Youtube – bland vanliga barnprogram finns fejkade klipp där för barnen välkända figurer plötsligt gör otäcka saker, som till exempel att slå varandra med blodiga baseballträn.
– Det finns inga filter som fungerar för att ta bort sådant, säger Elza Dunkels, docent vid Umeå Universitet.

När barn surfar på Youtube finns alltid en risk för otäcka klipp. Just nu cirkulerar klipp som börjar som ett vanligt barnprogram och sedan övergår figurerna till att göra olika saker som kan vara skrämmande för barnen.

I ett av klippen är det figuren Greta Gris som plötsligt blir jagad av sina mamma med en blodigt baseballträ, ett klipp som slutar i ett blodbad.

– Olika människor tycker att olika saker är roligt. Jag tror att den som skapar det här tänker att det är roligt, men funderar kanske inte så mycket på hur det här känns för ett litet barn som oförberedd ser det, säger Elza Dunkels, docent vid Umeå Universitet som forskar om barn och internetanvändning.

Svårt att stoppa

Som förälder finns det egentligen inte mycket man kan göra för att helt stoppa otäcka klipp, om barnen ska få använda Youtube. Det finns filter, men som det fungerar idag hjälper det inte.

– Den här typen av risk har ju alltid funnits, så länge vi haft internet. Men som Youtube fungerar med rekommendationer och relaterat material är det svårt. Det är ett problem som vi måste hitta förhållningssätt till, säger Elza Dunkels.

De flesta surfar ensamma

De flesta barn som surfar runt på Youtube hittar det som de tittar på själva. Något som gör det svårt att som förälder ha kontroll över vad barnen tittar på.

– Väldigt många barn är ensamma i sitt sökande efter innehåll. Det finns flera problem med det, det huvudsakliga är att de är ensamma med det de upplever om det kommer något skrämmande.

Samtidigt poängterar hon att lösningen inte är att sitta med barnen hela tiden. Istället kan man som förälder engagera sig i det som barnen tittar på och med större barn även diskutera vad som kan vara bra och mindre bra att titta på.

– Så småningom när barnet blir tre till fyra år kan man prata med barnet om hur det kan kännas att titta på otäcka saker och lära dem att det går att välja bort vad man tittar på.

SVT Nyheter har sökt Youtubes pressavdelning för en intervju, Youtube har lämnat ett skriftligt svar:

”Vi tittar ständigt på att förbättra upplevelsen för våra användare på YouTube. Vi har förståelse för att innehåll kan ses som upprörande av somliga personer. Våra användare kan flagga enskilda klipp på vår plattform. Om vi uppmärksammas på innehåll som bryter på dessa riktlinjer agerar vi.”

Bamse utsedd till superkommunikatör

När branschtidningen Resumé på tisdagskvällen presenterade “Näringslivets 150 superkommunikatörer” var det för första gången med en fiktiv person på den ärofyllda listan. Bamse placerade sig på plats 54 för sin förmåga att uppmärksamma och skapa lärorika serier av aktuella samhällsfrågor som källkritik, hbtq och etnisk mångfald. I delkategorin ”Kultur & Nöje” hamnade Bamse dessutom på en hedrande niondeplats.

– Vi är otroligt stolta över det här priset. Det är ett kvitto på att Bamse inte bara är en populär seriefigur utan även en stark och betydelsefull samhällsröst. Samtidigt sporrar det oss att fortsätta vara nyfikna och att våga förklara svåra ämnen även för de yngsta, säger Charlotta Borelius, chefredaktör på Bamsetidningen.

Det är 5:e året i rad som tävlingen ”Näringslivets 150 superkommunikatörer” arrangerades. Avgörande för placeringen på årets topplista är att superkommunikatörerna tagit en position i samhället och visat på nya perspektiv genom sin kommunikation. Bamse hamnade före välkända medieprofiler som komikern Henrik Schyffert (60), podcastduon Alex Schulman & Sigge Eklund (68), Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg (71), och artisten Laleh (81).

Priset som årets superkommunikatör gick till Antonia Ax:son Johnson, ägare och styrelseordförande i Axel Johnsongruppen.

Läs mer om Årets 150 Superkommunikatörer här.

 

Forskare, bloggare och selfiefotograf

Från mitt Instagramkonto: selfie, slumpgenerator, det pinsamma ögonblick då båda i Rapportstudion hade likadana kläder, frisyr och glasögon, om ungdomens nöjesläsning och när jag skulle packa in böcker till vinnarna i min utlottning.

Nordicom släppte precis sitt senaste nummer av Nordicom Information som har temanamnet Medieforskning i samhället: relationen mellan bransch och akademi. Jag medverkar på ett hörn i artikeln The scholarly use of social media: How to make the most of it (sidan 9) med en intervju som gjordes tidigare i vår och där jag bland annat försvarar selfies som genre. De har även valt att illustrera artikeln med lite exempel från mitt Instagramkonto.

Elza Dunkels: “I feel a need to support the selfies genre”

Tell me briefly about your relationship with the social media tools you are using the most and how your relationship to them has developed. It’s not really that strange that I’m so immersed in social media as my research is concerned with young people’s online cultures. So, it was quite natural for me to engage in early social media in the late 1990’s. Now, I see only benefits in having these channels to communicate with the surrounding world. What kind of a communication strategy do you have on Instagram? How do you decide what you want to post and when? Are there themes you do not want to address? I try to be bold and courageous when it comes to posting on all my channels. I think the world will be a better place if we share experiences and thoughts quite freely. However, I’m careful not to post about other people without their consent. The channels differ in character, and I attempt to act accordingly. On Instagram I post pictures, of course, but they are always accompanied by comments, short or long. I have a photo project on Instagram, called #skärmtid which is Swedish term for “screen time”. In this project I depict positive screen time, mostly with kids as models but I sometimes include adults. I also post loads of selfies as a part of my activism for children’s rights. I see the need to support the selfies genre and help elevate it to a more reasonable position than it has today. Because the art of selfies was initiated by young girls, it has been frowned upon. My aim on Instagram is to show solidarity with young girls and to educate adults on the subject. Other subjects that recur on my Instagram are sexism and childism, which I understand as the oppression of the young. I also use Instagram to share my work life: travels, conferences, media appearances, publications and so on. As any woman who dares to claim a position in the public debate, I receive a lot of hate speech because of my posts. So, I always have a plan for any social media posting or media appearance: I need to make sure I have company and that someone can screen my inboxes if I touch any sensitive subjects. Unfortunately, today, we who receive hate mail have to fend for ourselves. Hopefully, it will change over time. How well does research as a topic suit the visual tools of communications? For me, this has never been a problem. In fact, it would be harder to communicate my research if I could not use visual media. I need to visualise a lot of my research results, such as the problematisation of the discourse around girls posting selfies. I also often post media headlines that illustrate emotional reactions towards young people’s Internet use. But, of course, you need to practice. Just as you need to learn how to do research, you need to learn how to communicate it. In your opinion, what have been the biggest benefits of being an engaged researcher in social media? It’s hard to imagine what my professional life would be like without social media, since I have never tried it. But I suppose it would have been hard, maybe impossible, to reach all the interesting and interested people I have reached now. Right now, I am part of the #blogg100 project, so I post every day for 100 days, ending in June. The #blogg100 is a yearly campaign initiated by Fredrik Wass (http://bisonblog.se, Twitter @fredrikwass), a social media veteran. It encourages bloggers to post once a day from March 1st every year. For me, this works as an incentive to disseminate stuff that’s been standing in the pipeline for too long. I can give my followers daily updates on what is happening in my research field. I take the responsibility to communicate my research very seriously. Universities are publicly funded, and we are obligated to pay back by disseminating our results.

 

#12stegsfeminism

Igår fick jag ett ryck och började skriva om de försåtliga manliga feministerna. De män som koketterar med feminism men i själva verket bara använder orden och uttrycken för att nå framgång. De gör mer skada än de skulle gjort om de varit öppet sexistiska.

Här är första bilden, resten går att läsa genom att följa hashtaggen #12stegsfeminism eller vänta på att jag gör en storify av den.

 

Säker användning av nätet

I höstas hade jag i uppdrag att ta fram en modul till Skolverkets lärportal – Säker användning av nätet. Det var meningen att den skulle lanseras stort men eftersom den varit publicerad så länge nu väljer jag ändå att berätta om den. Om det blir en större lansering lär ni ändå får höra talas om den.Modulen ingår i satsningen på digitalisering. Alla moduler består av flera delar som är tänkta att fungera som självstuidekurser för arbetslag av lärare.

Så här beskrivs modulen:

Den här modulen syftar till att ge vuxna i skolan kunskap att stötta eleverna så att nätanvändningen blir så säker och trygg som möjligt. Som ett stöd för denna process får du olika vinklar på säkerhet på nätet.

Den inledande delen handlar om ungas sociala samspel på nätet följt av en del om kränkningar på nätet. Den tredje delen handlar om informationssäkerhet och att skydda sin personliga information och den avslutande delen sammanfattar modulen i en text om aktuella undersökningar och tips på lektionsmaterial. Tillsammans ger dessa fyra delar en grund till några av de frågor som skolan brottas med när det kommer till ungas säkerhet på nätet.

En bärande tanke i upplägget av den här modulen är att varje skola har unika förutsättningar och att det därför är de vuxna på varje skola som är experter på sina elevers situation. Diskussionsuppgifterna som är kopplade till varje del är uppbyggda som kollegiala arbetsuppgifter där inventering av förkunskaper och de egna elevernas behov är viktiga. Samarbete med skolbibliotekarie och elevhälsopersonal uppmuntras och ges exempel på i de filmer som kommer att publiceras på modulen senare i vår.

Elevaktiviteterna ska ses som inledningen till ett långsiktigt arbete som förhoppningsvis blir en del av skolvardagen.

Modulen är uppbyggd av fyra delar som studeras i tur och ordning.

  1. Ungas samspel online
  2. Kränkningar på nätet
  3. Informationssäkerhet i skolan
  4. Arbeta vidare

Målgrupper: Lärare, skolbibliotekarier och annan personal i grundskola och gymnasium.