Periscope

February 5th, 2016 | Posted by Elza Dunkels in Childism | Juvenism | Panik - (0 Comments)

Nej jag tänker inte uttala mig om Periscope. Dels har jag inte tid just nu, dels tycker jag att det är ovärdigt att säga samma saker som jag gjorde nyss, bara för att det kommit en ny app som nån idiot ska börja larma om. I de fall media ändå vill ha ett citat från mig ger jag härmed mitt tillstånd att klippa och klistra från tidigare artiklar. Jag kan på rak arm säga att jag uttalat mig om Ask, Talking Angela och till och med Twitter (det där sista bör ni dock källkolla innan ni citerar för jag kan minnas fel). Jag har ungefär detsamma att säga idag.

Ni förstår ju själva att vi inte kan ha det så här. Vi kan inte hålla på och lyssna på s k larm så snart nån vuxen inte grejar sitt uppdrag. De får larma och gå på, men vi ska inte ge dem utrymme i media, fikarumsdiskussioner eller tankar. Låt dem larma, de tröttnar snart.

Jag kommer att säga nej till alla frågor som rör Periscope men jag gör härmed ett generellt uttalande som kan appliceras på denna och framtida små panikutbrott. Vsg.

Vi är vuxna. Vi har inte rätt att känna oss hotade av nåt som barn gör. Oavsett vad de gör. Vårt ansvar är att avstå från den typen av reaktioner. Självklart kan känslor av hot, panik och dysfori bubbla upp, men det ingår i vuxenheten att hantera dessa känslor utan att agera på dem. Vad barn än hittar på för nytt och dumt är det vårt ansvar att lyssna, fråga, fundera och att applicera våra värderingar och våra erfarenheter på det inträffade. Det är vår skyldighet att prata, ventilera, förhandla och komma överens. Varje gång nåt nytt och otäckt inträffar, måste vi fråga oss: Vad liknar detta? Vad liknar det inte? Hur gjorde vi sist/på 1800-talet/på 80-talet/osv? Det är vi som är vuxna. Vi är inte hotade av det barn gör. Alla som säger det har fel. Vuxna och barn befinner sig i en ojämn maktrelation, där vi vuxna har övermakten och där barn ibland reagerar på sin underordning genom aggressiva beteenden. Men det ger oss inte rätt att agera på känslan av att vara hotad.

Meddelas endast på detta sätt.

 

På onsdag är det releasemingel för min nya bok. Här finns facebooksidan och här kan du beställa boken.

nätmobbning_dunkels

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Provläs några sidor ur boken.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Idag skriver jag en debattartikel i Dagens Samhälle. Jag hoppas att den får stor spridning och framförallt når beslutsfattare inom utbildningsväsendet. Det här är viktiga saker. Dela den gärna!

Blockering utsätter barn för större fara

Mobbning. Att blockera åtkomst för visst innehåll från skolans datorer kan låta vettigt, men är egentligen en riskabel lösning som i värsta fall får motsatt effekt: barnen får inte chansen att under vuxen ledning förstå potentiella faror på nätet.

På 90-talet var det vanligt att vissa webbplatser blockerades från skolors datorer med hänvisning till att elever utsattes för kränkningar där. Sedan dess har kunskapsläget förändrats radikalt och forskning har visat att den typen av åtgärder inte fungerar och att de i värsta fall fungerar i motsatt riktning.

Under hösten tycktes det dock bli en återgång till dessa gamla metoder när det rapporterades att ett antal skolor blockerat enskilda applikationer på skolans datorer. Åtgärderna vidtogs självklart med barnens bästa som mål men det är kortsiktiga lösningar som alltså riskerar att slå hårdare mot eleverna än om skolan inte alls hade agerat.

Nätet är en integrerad del av ungas liv och för de allra flesta överväger det positiva. Det finns dock risker, som till exempel kränkningar, desinformation och farliga kontakter. Forskare har studerat riskerna för att förstå vad som skyddar barn och varför vissa, men inte alla, råkar illa ut. Ett av de viktigaste resultaten från denna forskning är att barn som vågar berätta för någon om de råkar illa ut eller om de oroar sig för något generellt klarar sig bättre än de som inte känner förtroende för sin omgivning. Ett annat viktigt resultat är att erfarna nätanvändare har lättare att hantera oönskade situationer. De har lättare att navigera och sovra och de har lättare att söka hjälp.

Om vi ser till att alla barn har någon vuxen att vända sig till med frågor, funderingar eller larm om att något hänt. Om vi ser till att alla barn får träna sig i att navigera potentiellt farliga miljöer och lär sig att undvika det som är riskabelt. Om vi ser till att alla barn förstår att det inte är deras fel att de blir kränkta. Då har vi chansen att ge alla barn ett bra liv, på och utanför nätet.

Om vi däremot fortsätter att försöka hindra barn från att ens komma åt visst innehåll, motverkar det syftet att skydda barnen. De får inte chansen att under ledning studera och förstå potentiella faror. Eftersom de kan komma åt det oönskade innehållet genom sina mobiler eller på icke blockerade datorer är risken stor att de tvingas utforska farorna utan vuxenstöd. Om vuxna dessutom är fördömande och oförstående ökar risken att barnen inte berättar ifall något som de skulle behöva vuxenstöd för inträffar.

Att blockera vissa applikationer på skolans datorer kan således verka som en vettig åtgärd men är egentligen en kortsiktig lösning som i det långa loppet riskerar att skada eleverna. Om en populär mötesplats är grogrund för kränkningar, borde eleverna få skolans hjälp att lära sig navigera på den platsen, eller få stöd att helt undvika den. De ska självklart inte lämnas ensamma med dessa svåra frågor.

Vi som är vuxna borde i stället nyfiket fråga oss varför detta är så intressant för barnen. Vi borde förvånat fråga dem hur det kommer sig att just denna nya app används så mycket, vad som driver fram användningen. Och sedan applicera vår livserfarenhet på de resonemang som växer fram. På så sätt kan vi förse unga med verktyg att undvika faror och att hantera de problem som uppstår i stället för att lämna dem att själva eller tillsammans med jämnåriga hitta lösningar.

  • Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet och aktuell med boken “Nätmobbning, näthat och nätkärlek” (Gothia Fortbildning)

Experternas svar om barnens skärmtid

January 4th, 2016 | Posted by Elza Dunkels in Forskning | Skärmtid - (Comments Off on Experternas svar om barnens skärmtid)

Ur Aftonbladet 29 december 2015:

Oro och dåligt samvete – men också barn som utvecklar språk och fantasi. I Digitala Livets artikelserie ”Barnen och skärmarna” kartlägger vi hur svenska barn använder skärmar, hur föräldrarna känner samt vad forskare och experter tycker. Läs hur experterna Elza Dunkels och Catarina Nylund svarade på läsarnas frågor.

Fråga från Malin

Hej, Min femåring älskar att spela Ipad. Dock sitter han ofta väldigt krokig i ryggen och med gamnacke när han har Ipaden i famen. Påtalar detta för honom och ber honom sträcka på sig vilket han gör i några sekunder innan han faller ihop som en hösäck igen. Hur kan man förhindra att barnen får dålig hållning när de spelar spel och/eller tittar på film?

Svar från Elza Dunkels

Hej Malin! Tack för din väldigt viktiga fråga! Det här är en stor och viktig utmaning för oss. Vi måste se till att barn har den bästa ergonomiska miljö vi kan ge dem. Fundera på om det går att bygga eller köpa en hållare som placerar plattan rätt i förhållande till kroppen. Och i övrigt: se över miljön där barnen sitter still mycket. Har de en bra stol? Fungerar musen eller styrplattan bra så att de slipper ta i? Har de ett tangentbord och är det bra? Varierar de sittställning? Kan de stå mellan varven? Tar de pauser? Precis som vi tänker om vuxnas arbetsplatser måste vi tänka om barns. Det här gäller också skolan. Jag tycker att principen ska vara: de yngsta har den bästa utrustningen. Om t ex en skola eller kommun har råd att köpa nytt, går det till den yngsta och så skyfflar man det gamla uppåt i ålder. Till slut sitter vuxna där med kärvande möss och dåliga skärmar. Och då ska ni se att det finns pengar att köpa nytt :)

Svar från Catarina Nylund

Hej Malin! Det går att förstå att du oroar dig för att din son sitter på ett obekvämt sätt. Hur det kan påverka hans hållning kan vi tyvärr inte svara på. Kanske kan du fråga på BVC.

***

Fråga från 60-talist

Jag själv, vuxen 55+, tycker mycket om att använda min dator till olika saker, men jag har en liten fundering och det är just det här med barn… Hur utvecklas deras känsloliv om de sitter för mycket vid en skärm? Att de är duktiga och kan mycket och det lär dem en hel del, förstår ju även jag, men just det här med känslor och empati.. Eftersom många föräldrar väljer sina mobiler och paddor framför att prata med sina barn emellanåt blir man ju lite oroad…

Svar från Catarina Nylund

Hej 60-talist! Vår hemsida bris.se är ett utmärkt exempel på hur barn verkligen visar empati, pratar känslor och stöttar varandra. Många av de unga vi har kontakt med har kompisar på nätet som betyder oerhört mycket för dem. Det är alltid viktigt att ge sina barn uppmärksamhet, prata med dem och fråga hur de har det. Vår erfarenhet är att föräldrar är måna om att göra just det och därför kan lägga ifrån sig paddan när det behövs.

Svar från Elza Dunkels

Hej 60-talist! Då är vi lika gamla, du och jag! Jag tror att det är lätt att blanda ihop “sitta framför en skärm” med “ensam”. Det är rätt ovanligt att inte vara uppkopplad mot andra när man använder en skärm. Min uppfattning, och jag träffar ju enormt många unga och pratar om detta med dem, är att umgänget aldrig varit intensivare än nu. Även för folk i vår ålder är det ju så. Facetima med barnbarnen kan man göra varje dag. Eller skriva till sin kusin på Facebook. Så det finns inga belägg för att unga inte umgås. Inte heller finns det belägg för att föräldrar ignorerar sina barn pga skärmar. Att vara småbarnsförälder kan vara tufft mellan varven och det är inte alls säkert att vi fokuserade mer på barnen än dagens föräldrar. Vi städade och läste tidningen eller bara tänkte på annat. Så jag tycker att vi ska öppna ögonen mer för det positiva som händer snarare än att oroa oss för att saker ser annorlunda ut. Tänk vilken tur vi har, du och jag, att denna revolution kom medan vi är här och inte 50 år senare :)

***

Fråga från Hannah B

Blir dagens barn smartare än oss när de växer upp? Tänker multi tasking, språk, logiskt tänkande mm.

Svar från Catarina Nylund

Hej Hannah B! Det är ju såklart svårt att veta. Man kan ju tänka att de får träning i just de saker du nämner och därför blir bättre på det. Precis som vi var bättre på saker som vi gjorde mycket av men som våra föräldrar inte kunde eller förstod.

***

Fråga från Lisa M

Vilka positiva effekter kan man se hos barn som använder digital teknik?

Svar från Elza Dunkels

Hej Lisa M! Forskning har främst visat vinster för marginaliserade grupper, t ex de som har problem i skolan osv. Men det finns också skäl att anta att andra barn kan tjäna på det. T ex finns det fördelar med det multimodala (att det finns text, bild, färger, rörelse, mm). Men jag tänker också på rörligheten i mediet, alltså att vi kan komma åt saker överallt ifrån. Det skulle kunna ge kompensatoriska fördelar. Jag som förälder kanske inte kan stötta mitt barn därför att jag inte kan själv, medan en app skulle kunna hjälpa till. Som ett exempel. En annan, rätt underskattad effekt, är att det är kul och avslappnande. Det glömmer vi ofta när vi pratar om barn.

***

Fråga från Felipe

Min bild är att ipads och digitalisering är på väg att slå igenom inom skolan, men att personalens kompetens är ett problem. Det är för stora skillander. Hur tänker ni kring det?

Svar från Catarina Nylund

Hej Felipe! Visst är det så att barn och ungdomar i stor utsträckning har mer kompetens än vi vuxna när det gäller digital teknink. Jag tänker dock inte att det behöver vara ett hinder, vi kan lära av varandra och det kan vara ett bra sätt för unga människor att växa och utvecklas. Självklart har skolan sen ett ansvar att utbilda sin personal så att alla barn får likvärdig undervisning.

***

Fråga från Mamma

Min son älskar spel och filmer, men jag undrar om riskerna med strålningen från tex. surfplattor och mobiltelefoner.. Finns det forskning? Är strålningen skadlig och hur påverkar det vår kropp?

Svar från Catarina Nylund

Hej! Kul att din son har ett stort intresse för spel och filmer, det är alltid bra med intressen. Vi på Bris kan tyvärr inte svara på vad det finns för eventuella risker med strålning och forskningsresultat, det kan förmodligen Elza Dunkels bättre.

***

Fråga från hubert

Hur farligt är strålningen från exvis mobilen gällande barns användning

Svar från Elza Dunkels

Hej Hubert! Det finns väldigt lite att luta sig mot när det gäller strålning. En bra tumregel är att vara så försiktig man kan, t ex använda hörlurar och att inte sova med mobilen i sängen, men det är inte heller några direkta regler eller direktiv. I Sverige har vi ju Strålsäkerhetsmyndigheten (läs mer på https://sv.wikipedia.org/wi…) som inte får sammanblandas med en vilseledande grupp med ett liknande namn. De låtsas vara en kunskapsorganisation men är i själva verket en lobbygrupp med högst ovetenskapliga metoder. Deras desinformation delas rätt friskt därför att den framställs på ett trovärdigt sätt, fast det bara är trams. Väldigt ohederligt!

***

Fråga från Tina

Hej, vår dotter på nio år “tittar/lyssnar” ofta på program el musikvideo på youtube, samtidigt som hon ritar eller pysslar och hon har då också ofta hörlurar på sig. Jag oroar mig lite för att det ofta händer två saker samtidigt, att hon både pysslar och tittar på video, (ibland även när hon äter frukost) jag tycker det blir för många input på samma gång, men blir de det? Hur mycket skärmtid är ok för en nioåring?

Svar från Elza Dunkels

Hej Tina! Det är en väldigt vanlig fråga (kanske den vanligaste jag får) men det går inte att svara på den. Vi kommer aldrig att kunna ge riktlinjer som gäller alla barn. Det är samma sak som med mat eller fritidsintressen – alla barn är olika. Det råd vi kan ge är istället att se sitt barn i ögonen och agera på det man ser. Att lita på sig själv som förälder snarare än den lätt panikartade mediedebatten. Om barnet verkar må dåligt efter att ha gjort två saker samtidigt, får du prata om det och förklara. Men mest troligt gör hon det för att det känns bra och då är det ok. Försök tänka bort det digitala, det är också ett bra tips. Om det vore fotboll hon tränade, med musik i lurar, skulle du oroa dig? Går det att ha musiken så att alla hör så att hon slipper ha lurar? Kort sagt: av det du skriver finns inget att oroa sig för, men om du ser att hon mår dåligt måste ni stötta henne att ändra på sina vanor.

***

Fråga från Nina

Kan barn uppvisa abstinenssymtom ifrån mobiltittande? Om jag tex varit sjuk och min 2-åring fått titta mycket på mobilen kan han vakna på natten och vill ha mobilen vilket känns som ett väldigt stört beteende (som tur är händer det väldigt sällan).

Svar från Catarina Nylund

Hej Nina! Jag tror inte handlar om abstinens utan om en vana han hunnit skaffa sig medan du varit sjuk. Jag tänker inte att det är ett stört beteende.

 ***

Fråga från Fredrik

Till Catarina Nylund (red anm) Mobilen och paddan är en ständig källa till bråk hemma tyvärr. Både med 3-åringen och 6-åringen. De vill inte sluta. Försöker locka med annat, säga till lite innan att det snart är dags att sluta. Men ofta slutar det i konflikt. Vore skönt att slippa…

Svar från Catarina Nylund

Hej Fredrik! Visst vore det skönt att slippa konflikter, men det är ju också en del av föräldraskapet. Det låter som du försöker med många bra saker. Tipset är att ha tålamod och fortsätta göra det du gör. En annan sak är att hjälpa barnen (kanske speciellt sexåringen) med förutsägbarhet, bestämma tillsammans kring formerna för när man kan använda platta eller mobil

***

Fråga från Gäst

Läste på tryggabarn.nu I många TV-program förekommer det klipp, zoomningar – något som är förvirrande för det lilla barnets hjärna. Före två års ålder är hjärnan inte mogen att bearbeta sådana intryck över huvud taget. Djupseendet är inte heller färdigutvecklat, vilket gör att barnen flackar med blicken över teveskärmen. Risken är att synapserna, kontakterna mellan nervbanorna, kopplas fel, säger Hugo Lagercrantz. Detta gäller inte paddan?

Svar från Elza

Hej Gäst! Det där en komplex fråga men jag ska försöka fatta mig kort. Du kan läsa i artikelserien här på Aftonbladet att Lagercrantz delvis tar tillbaka det han sagt. Han har förstått att dagens skärmar är nåt annat än tv t ex. Det är viktigt att komma ihåg. Visst kan en samtida skärm användas som en tv men det finns element av val och interaktion som skiljer dem åt. Men sen är det också viktigt att fundera över hur vi pratar om nya fenomen. När järnvägen kom bedrevs det forskning på saker som järnvägssjuka, t ex. Samma saker när vi fick elektricitet. Och visst kan det vara så att ryggraden skadas av tågåkning och att sömnen rubbas av el, men det är normalt sett acceptabla förluster. Alltså att fördelarna överväger. Jag är mer orolig för att den oro som pumpas ut av en del kan göra att vissa barn hamnar utanför digitaliseringen. Det kan ge oöverskådliga personliga, sociala och samhälleliga konsekvenser. Men självklart ska vuxna lägga sig i vad barn gör när de är små och långsamt förbereda dem för att göra valen själva när de blir större

***

Fråga från Pelle

Är barn mer stressade nuförtiden och beror det på den ökande uppkopplingen?

Svar från Catarina Nylund

Hej Pelle! Jag kommer tyvärr inte kunna svara på om de är mer stressade idag än förr. Jag tänker att saker har stressat barn i alla tider. För mycket av allt eller brist på saker och ting kan orsaka stress. Jag tänker att det alltid är viktigt att prata med sina barn om hur de mår eller om de är stressade över någonting.

***

Fråga från Anna

Hej, vår fyraårige kille är som ett garnnystan och far runt och vill än det ena än det andra. Han sitter bara stilla när han har I-pad. De stynderna är han lugn och försjunken i sin egen värd. Är det vanligt för barn som annars är hyperaktiva?/ Anna

Svar från Catarina Nylund

Hej Anna! Jag tror att det är så för de flesta av oss människor, stora som små, att skärmen är ett sätt att koppla av och ta det lugnt.

***

Fråga från Guest

Hej! Min son är två år gammal och har fått den vanan att titta på barnkanalen och yutube många timmar under dagen. Min son är energisk och skrikig eftersom han inte pratar än. han är bättre på dagis eftersom han anpassar sig till omgivningen. Det största problemet för oss är att han får sin ipad till matbordet och om han inte får det skriker han och vägrar att äta mat. Vi ger oss för att få honom äta sin mat och för att vi ska få lugn och ro vid måltiderna.. hur ska vi ändra på det? tack!

Svar från Catarina Nylund

Hej! Det låter som ni hamnat i en jobbig situation som föräldrar. Det går att förstå att ni vill undvika konflikter vid måltiderna. Samtidigt kan det vara viktigt att försöka förändra. Det kommer krävas en del tålamod och tid för er som föräldrar att hitta andra vägar. Mer konkreta råd för hur det här ska kunna gå till just i eran familj är svårt att svara på här. Men ni är välkomna att höra av er på vår vuxentelefon på 0771 505050, mån-fre 9-12.

***

Fråga från Jessica

Är det risk för min snart 1 åring att se på tv/iPad? Jag har hittills inte låtit honom göra det för att jag har hört från människor och läst att det kan vara dåligt pga för mycket intryck för hjärnan.

Svar från Elza

Hej Jessica! Det finns ingen forskning alls att luta sig mot eftersom den typen av skärmar är så nytt. Man har försökt luta sig mot äldre sk påverkansforskning som främst handlar om tv och video, men det är så väldigt stora skillnader. Jag tror att det är viktigare att fråga sig vad barnet ser eller gör och inte hur gammalt barnet är eller hur många timmar som spenderas. Och forskning visar att mediering, alltså att vuxna samtalar om olika typer av medieinnehåll, påverkar barns utveckling positivt. Om barnet tittar på en film om och om igen och ni sedan går och sjunger den sången hemma, eller kommenterar, är det till stöd för barnet. Det kan vara enkla saker som att säga: Blå! när appen säger det. Så låt ditt barn ta del av de nya möjligheter för lärande och förströelse som finns! Du kan säkert tolka ditt barns mående bättre än mediedebatten kan :)

***

Fråga från Emma L

Hej! Jag har en son som är 2 år och han tittar gärna på barnprogram cirka en timme om dagen. Tror ni att detta kan vara skadligt?

Svar från Catarina Nylund

Hej Emma L! Vi tänker inte att det är skadligt att titta på barnprogram. Sen kan det alltid vara bra att vara delaktig i tittandet genom att fråga vad som händer.

***

Fråga från Linda

Min son vill bli proffs på olika spel man kör online. Han lägger en del tid på det men givetvis ska läxor, sysslor gå före. Jag förstår att detta är en ny trend.. Ska man uppmuntra, stötta sin tonåring till den drömmen om det innebär mycket skärmtid?

Svar från Catarina Nylund

Hej Linda! Vad roligt att han har stora drömmar. Att som förälder uppmuntra och vara nyfiken brukar alltid vara bra för relationen med sitt barn. Mängden skärmtid behöver inte vara ett bekymmer i sig så länge det inte inverkar negativt på skolan eller sociala relationer. Ska man bli fotbollsproffs behöver man ju också lägga ned mycket tid på träning.

Svar från Elza Dunkels

Hej Linda! Absolut! Om man är en sån förälder som peppar barnen att följa sina drömmar (det kan ju finnas andra typer av föräldraskap) är det ju ingen skillnad om de vill spela onlinespel, bli mimartister eller hockeyproffs. Som med allt annat finns det såklart baksidor som det kan vara bra att diskutera. Proffshockey: skador, mimartist: låg inkomst, onlinespelare: skador. Resonera hur barnet kan förebygga och motverka nackdelar men peppa. Ungefär så.

***

Fråga från Klas, tvåbarnspappa

Min 9-åring säger att alla klasskamrater får spela så mycket de vill hemma. Men hemma hos oss får barnen bara använda skärmar vissa tider. Hur kan jag motivera våra regler för mitt barn?

Svar från Elza Dunkels

Ja, det är svårt men så är det ju med mycket när det handlar om föräldraskap. Ni har säkert tänkt igenom varför ni vill ha bestämda tider och det måste ni förmedla till barnet. Då blir ju reglerna också knutna till barnets egna tankar omkring det här och inte bara en påklistrad regel. Men jag tror att det är mycket viktigt att ni frågar er varför ni har reglerna. Har ni samma regler kring annat eller kan det finnas annat som styr? T ex debatten kring skärmar?

Ny bok: Nätmobbning, näthat och nätkärlek

December 19th, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Näthat | Nätkärlek | Nätmobbning | Publicerat - (Comments Off on Ny bok: Nätmobbning, näthat och nätkärlek)

11 januari kommer min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek ut på Gothia Fortbildning, men den som beställer den före jul får den i brevlådan redan i början av januari.

Det blir såklart releasefester, en i Umeå och en i Stockholm. Håll utkik på Facebooksidan om du vill komma. Skolvärlden var snabbast ut att skriva om boken: Ny guide mot näthat vill ändra hur du tänker.

Så här beskriver förlaget boken:

Boken Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet ger en nyanserad och fördjupad bild av ungas vardag på nätet och hur vi vuxna kan förhålla oss till den. Den innehåller en översikt av forskningsläget kring nätmobbning och visar vilka skillnader och likheter som finns mellan mobbning på nätet och i rummet. Den belyser också fenomen som näthat och nätkärlek.

Här finns konkreta strategier för hur vi vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare. Ett par kapitel tar specifikt upp skolans viktiga roll för att motverka nätkränkningar. Boken ger också praktiska råd om hur vi kan förebygga och hantera kränkningar på ett sätt som tar hänsyn till vetenskaplig kunskap om ungas nätkulturer.

Boken riktar sig alla som arbetar i skolan men även till föräldrar, idrottsledare och andra som är intresserade av ungas uppkopplade vardag.

Om författaren
Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och lärarutbildare vid Umeå universitet. Hon är en av landets främsta experter inom området unga och internet.

Ungas säkerhet på nätet

November 23rd, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Föreläsningar | Säkerhet | Ungas rättigheter - (Comments Off on Ungas säkerhet på nätet)

Svt har gjort en granskning om sexuella förövare som kontaktar barn på nätet. Jag skulle vilja att alla som ser det programmet också ser den här föreläsningen. Den är två år gammal men tyvärr lika aktuell fortfarande. Det är nämligen extremt viktigt, för vissa barn livsviktigt, att vi inte reagerar med panik efter det hemska som granskningen kommer att berätta om.

 

Hur jag kom ut som näthatare

October 9th, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Alltid retar det någon | Näthat | Nätkärlek | Nätmobbning | Press - (Comments Off on Hur jag kom ut som näthatare)

vk_uppslag

I dagens Västerbottenskuriren har jag fått enormt mycket utrymme och en härlig rubrik. Själva reportaget ligger bakom betalvägg men den här länken ska fungera i 24 timmar och jag klistrar in texten nedan. Det var ett roligt samtal där jag får chans att försvara mig lite mot alla idioter som ju självklart inte är så många men desto mäktigare. Jag riktigt myser när jag tänker på hur de sätter kaffet i halsen när jag tar upp halva framsidan av morgontidningen. (Se där vilken hatare jag är!)

IMG_0018

Mest är jag glad att få lite gratisreklam för min bok som kommer i januari. Just nu trycks katalogen, omslaget växer fram och i eftermiddag får jag de sista ändringsförslagen. Köp den när den kommer! Det är kanske det viktigaste jag skrivit och nu är det fasen dags att räta upp hur vi pratar om näthat, nätmobbning och nätkärlek! Vill du veta när den finns ute kan du maila förlaget, se mer här.

***

”Det är vi som är näthatarna”

UMEÅ Elza Dunkels är den mest efterfrågade experten på sitt område: unga och nätet. Hon skriver på en ny bok om häthat och nätkärlek, och har själv fått känna på både ock.
– Näthatarna är inga speciella demoner. Näthatarna är vi, människor som tycker att de måste säga allt de tänker högt och kallar det för yttrandefrihet.

Detta är Elza Dunkels

Namn: Elza Dunkels.
Ålder: 55 år.
Familj: maken Johan Nordlander, som är språkforskare. Han är min inofficiella handledare, mitt bollplank och språkgranskare. Vuxna barnen Erik, Joel, Maya och Grim, deras respektive och tre barnbarn.
Bor: på Sofiehem i Umeå.
Intressen: jag älskar att laga mat, gärna traditionella bondrecept där man hushållar med råvarorna.
Läser: bra deckare, som av Lars Kepler. Lite motvilligt måste jag säga det, eftersom de är så vidriga.
Musik: Den som barnen gör. Och Dolly Parton, hon är min stora favorit.
Just nu: är delvis tjänstledig för att skriva klart manus till en bok med titeln Näthat, nätmobbning och nätkärlek.
I veckan kom också första avsnittet i en podcast-serie om unga på nätet, där finansiären Halebop har gett henne fria händer.

 

När Elza Dunkels doktorerade 2007 var hon inte beredd på ett sådant genomslag.

– Nej. Mycket av det jag upptäckte trodde jag att man inte kunde säga högt, säger hon.

Det är maktperspektivet hon talar om, som alltid har intresserat henne. Hon trodde inte att det inte var möjligt att tala om barn och makt i samma andetag.

Men det gick, och inte bara det: Elza Dunkels kunskap blev väldigt efterfrågad. Nuförtiden ger hon i snitt tre intervjuer i veckan om sitt ämne. Elza Dunkels medverkar i radio och tv, drar nu igång en podcast-serie, föreläser, forskar i två projekt, skriver böcker, driver forskningsbloggen Nätkulturer och är Net Nanny på sajten med samma namn.

Vi träffar Elza Dunkels på ett kafé i stan. Vi har försökt hitta en tid sedan ett par veckor, men en envis förkylning och sedan en jobbresa har gjort att det har dragit ut på tiden.

Hon dricker grönt te, ser avslappnad ut och tar tid på sig, funderar ett tag innan hon talar.

Som barn tyckte Elza att det var kul att gå i skolan.

– Det är såna som blir lärare, de som trivs jättebra i skolan.

Hon blev lärare på lärarutbildningen, och hade ingen tanke på att doktorera. På lärarutbildningen handlade It-utbildningen mest om det praktiska och tekniska, som att skapa hemsidor.

– Vi skapade ett moment om vad barn gör på Internet, men det fanns inte material att tillgå. Som utgångspunkt gjorde jag i stället intervjuer med mina fyra barn och använde det som kursmaterial, berättar Elza Dunkels.

Daniel Kallos, professor i pedagogik, sa: ”Det här är forskning”.

– Jag blev lite bluffad av honom att börja forska. Det är jag tacksam för, det passade mig så bra, det här är det roligaste jag någonsin har gjort.

Elza Dunkels säger att hon egentligen gav sig in i en bransch där kvinnor inte har en chans.

– Både i akademin och i it-branschen är det en klar nackdel att vara kvinna med många barn, säger hon.

Glastaket har hon slagit huvudet i, och visst finns det folk i universitetsvärlden som tycker att Elza Dunkels syns och hörs för mycket.

– Det är bara trams. Självklart döms jag hårdare för att jag är kvinna, medan män betraktas som seriösa när de tillfrågas om sin kunskap.

I universitetsvärlden får hon mycket stöd också, folk hejar på och undrar hur hon hinner med allt.

– Mitt ämne är högaktuellt. Men om man har ett smalt ämne är det kanske mer naturligt att inte popularisera det på samma sätt, resonerar hon.

Elza Dunkels påminner om att all forskning inte läses av så många människor.

– I snitt 1,7 personer läser varje avhandling. En av dem är doktorandens mamma, säger hon och skrattar.

Titlar är inget som hon fäster så mycket avseende vid.

– Min akademiska position ger mig en plattform. Men i min e-postfot har jag inte ens med min titel.

I VK var Elza Dunkels omskriven för första gången för 20 år sedan, då som stridbar förälder med barn på Kolbäcksskolan. Politikerna skulle spara pengar och omorganiserade skolorna på Ålidhem, Elza var en av dem som stred för att skolan skulle få mer resurser.

Fortfarande ger hon sig in i samhällsdebatten. I samband med att Niklas Lindgren släpptes i somras föreslog hon att en haverikommission skulle granska vad som gick fel i fallet Hagamannen. Debatten om EU-migranterna har Elza Dunkels också kastat sig in i. Hon ger politikerna i Umeå underkänt för hur de har agerat när det gäller tiggarna.

– Det är en skandal utan dess like, Våra folkvalda kan rimligen inte tillhöra dem som hatar dem som tigger. Men de skjuter ifrån sig empatin. När tonen mot tiggarna blir hårdare har politikerna ett ansvar för det, säger hon.

”Det är hatfest i min inbox ikväll och alla är välkomna.” skrev Elza på sin blogg en kväll i våras. Periodvis har hon drabbats hårt av hatet.

– När det var som värst kunde jag inte svara i telefonen, och andra i familjen fick öppna min mejl. Jag kunde inte fungera, berättar hon.

Elza blev sjuk, drabbade av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, Allra värst var näthatet efter att hon hade talat om småbarn och Internet tre gånger samma vecka i P1. För mig är det förvånande, P1-lyssnare som är näthatare?

– Jag försvarade småbarnsföräldrar som låter barn ha plattor och som själva hänger i mobilen, men det gick inte hem bland P1-lyssnarna, säger hon.

Under den här perioden drog hon sig undan offentligheten och ransonerade antalet intervjuer. Men Elza säger att näthatarna inte är någon speciell sorts onda människor, inga demoner.

– Det är vi som är näthatarna. Måste man säga allt man tänker högt? Vissa saker spyr folk bara ur sig, att drabbas av det var en intressant inblick.

Nu är det lugnare, säger hon, hon drabbas bara av det som hon kallar för ”normalhatet”, det som hon hela tiden utsätts för. Elza delar ofta hatinlägg för att få stöttning och peppning av andra.

– Det fungerar. Jag får stöd, och hatet lyfts från mig. Det är en oerhört bra metod. Unga använder sig också av det som en strategi. Om någon utsätts för mobbning på skolan och delar det får det andra att reagera.

Att motarbeta skräckpropagandan om nätet är en del av Elzas mission, och genomsyrar det hon gör. Den kommande boken handlar också om nätkärlek.

– Vi pratar nästan lika nedsättande om nätkärlek som om näthat. Men det finns lika mycket, om inte mer kärlek än hat på nätet. Och det är ju ett skäl till att så många hänger på nätet, de få ut så mycket av det, trots riskerna.

 

Små barn och internet – nästa generations behov och vanor

October 5th, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Childism | Föreläsningar | Forskning | Juvenism | Ungas rättigheter - (Comments Off on Små barn och internet – nästa generations behov och vanor)

IMG_8556

Imorgon arrangerar Svt ett seminarium (som tyvärr inte sänds, det är på plats som gäller) om små barn och internet. Jag kommer att ha tre teman i min föreläsning: barnsyn, moralism och historisk kontext. Här är några av mina inspirationskällor till denna föreläsning för er som vill fundera vidare efter seminariet eller som missar det och ändå vill veta mer i frågan.

Historisk kontext

Forskning och framsteg har en artikel om Järnvägssjukans uppgång och fall som jag skamligen tänker dra växlar på. No pun intended!

Barnsyn

Margareta Rönnbergs nystartade blogg om barn och media har ett helt lysande inlägg om forskning och barn: iPads nu OK för barn under 2 år! Läkare har svängt 100 procent!

Moralism

Och som så många gånger förr tänker jag berätta om artikeln  How children lost the right to roam in four generations och prata om vad den egentligen säger oss om hur vi pratar om barns uppväxt.

Och glöm inte att läsa William Goldings Flugornas herre!

 

Om nyttan med att ha tråkigt 3

September 14th, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Childism | Debatt | Juvenism - (Comments Off on Om nyttan med att ha tråkigt 3)

Lovade i mitt förra inlägg att berätta vad forskningen säger om att ha tråkigt. Ett av de tips jag fick när jag ställde frågan på Twitter var en föreläsning som var rätt tråkig men som jag ändå plågade mig igenom i hopp om en vetenskaplig ingång till frågan. Teresa Belton har forskat om barn och uttråkning och hon är en förespråkare för tanken att vi behöver ha tråkigt för att må bra. Hon redovisar studier som visar att barn som tittar på tv blir mindre fantasifulla än barn som inte tittar på tv och att de som tittar mindre på tv har ett rikare språk än de som tittar mycket på tv. Hon berättar också om teorin om att när du gör en sak gör du inte en annan, där hon då menar att när vi tittar på tv missar vi direkta, egenupplevda erfarenheter. Nu gav tyvärr föreläsningen inget svar på frågan, inte ens när det gäller tv. Mycket av det hon sa var ändå inte grundat i forskning utan i… (gissa tre gånger!)… åsikter och värderingar. T ex värderar Belton direkt samtal, öga mot öga, eller feromoner mot feromoner som hon säger, högre än annan interaktion. Och så kan det ju vara för vissa men vet vi att det är generellt? Det säger hon nämligen inget om. Hon bara levererar det som en sanning; att det är mer värt att träffas än att kommunicera via något medium. Det kan vara en åsikt och en känsla men nu var jag ju ute efter forskning. Dessutom redovisar hon forskning om barn, tv-tittande och kreativitet och sen hoppar hon snabbt till att berätta om en väldigt liten intervjustudie hon gjort med fullvuxna människor som hävdar att de har nått sina framgångar genom att ha det riktigt, riktigt tråkigt. En av dem har även deklarerat att han ska ha ett halvårs sociala medier-fasta. Det hoppet är helt ologiskt för mig. Vad har studier om tv-tittande och kreativitet med samtida medier att göra? Många av de aktiviteter vi använder mobilen till är så långt från tv-tittande det går att komma. Just det här hoppet har jag stött på flera gånger när jag sökt forskningens svar på tråkighetsfrågan; man redovisar gamla mediestudier och drar slutsatser angående nya medier. Så denna föreläsning gav inget stöd varken för tanken att det är nyttigt att ha tråkigt eller för att det är destruktivt att ha tråkigt.

Jag har verkligen inte gjort nån översikt av vilken typ av forskning som finns men jag kan se att en hel del av den forskning jag snubblar på är psykologisk och ofta kopplad till att barn har tråkigt i skolan, t ex begåvade barn som inte utmanas av skolarbetet. Och det är ju djupt oroande att vissa barn blir uttråkade i skolan, men jag hoppas och tror att det inte är en av de saker som menas med att det är nyttigt att ha tråkigt. Att ha tråkigt i skolan låter destruktivt i mina öron. Det finns faktiskt forskning som tyder på just detta, att det är farligt att vara uttråkad. Och det ska jag komma in på i det förhoppningsvis avslutande inlägget om några dagar.

Om nyttan med att ha tråkigt 2

September 12th, 2015 | Posted by Elza Dunkels in Childism | Debatt | Juvenism - (Comments Off on Om nyttan med att ha tråkigt 2)

Detta är en fortsättning på mitt inlägg om tråkighet. Det finns tydligen så mycket att säga att det blir en hel serie inlägg.

Ett problem med debatten är att vi kanske menar olika saker. Att ha tråkigt kan betyda minst två saker. Jag har försökt bena upp:

  • Att inte ha något att göra, som i att vara uttråkad och inte kunna sysselsätta sig med något.
  • Att det man har att göra är så tråkigt att man inte står ut.

Den första punkten, att inte ha något att göra, verkar vara den vanligaste, åtminstone när debattens vågor går höga. Och här tror jag att vi ofta blandar ihop vuxnas och barns upplevelser. Jag frågade efter forskning om detta på Twitter, eftersom jag hittade så lite själv, och fick en hel del tips. Inte så mycket forskning dock, men den lilla som fanns ska jag berätta om senare. Men en väldigt populär podcast är tydligen Not to Self som har en kampanj som de kallar Bored and Brilliant. Den var ohyggligt tramsig så jag orkade inte lyssna på hela, så rätta mig om de byter spår mot slutet, men i princip handlade Bored and Brilliant om att skaffa sig en annan relation till sin telefon. Bara där slår jag bakut; jag har ingen relation till min telefon. Jag har en relation till de människor och de arenor och nyhetskanaler jag står i kontakt med genom min telefon. Men hur som helst, de var inne på att telefonen och människan har en osund relation och så kom det vittnesmål efter vittnesmål om hur telefonanvändningen skapat ett meningslöst tidsslöseri där man egentligen inte gör någonting vettigt och att lösningen var att våga lägga ifrån sig telefonen för att bli ”bored” och därigenom upptäcka hur fullkomligt livet blir när man egentligen inte gör någonting vettigt. När livet blir ett meningslöst stirrande ut i tomma intet och därigenom bra. Ja, ni fattar. Det jag inte fattar är att de inte upptäckte den logiska luckan innan de la ut programmet.

Men jag tror att just det här resonemanget illustrerar en viktig sak; att inte ha något att göra kan vara helt olika saker för vuxna och barn. De flesta vuxna sitter fast i ett ekorrhjul av jobb, utbildning, familj, städning, yttre krav på perfektion, räkningar och sömnbrist. Några kan ha gått kurs i mindfullness och jobbar som ekorrar för att få en lugnare tillvaro, men för många vuxna är det en ouppnåelig dröm att inte ha något att göra en liten stund. Medan det för många barn är en ohygglig plåga som varar i eoner och som måste motarbetas till varje pris.

Den andra punkten, att den föreliggande aktiviteten inte är stimulerande, dyker också upp i debatten. Särskilt om unga. Det är inte lika många som tycker att vuxna måste bita ihop och stå ut lite mer. Det kan ha att göra med att vuxna inte kan påstå med lika stor auktoritet att de själva står ut dagligen, medan det är hur enkelt som helst att påstå att ”när jag var barn, då hade vi det minsann inte så roligt alla gånger”. Klassiskt maktutövande, alltså.

Men varför anses det vara nyttigt att ha tråkigt? Vad är målet med den omhuldade tråkigheten? Jo, det är att bli kreativ, att hitta på saker, att stimulera fantasin. Och det är här jag efterfrågar vetenskapligt stöd. Vet vi verkligen att det förhåller sig så? Det tänkte jag ta upp i nästa avsnitt.