<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Comments on: Barn och regler</title>
	<atom:link href="http://www.kulturer.net/2013/03/04/barn-och-regler/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.kulturer.net/2013/03/04/barn-och-regler/</link>
	<description>Elza Dunkels forskningsblogg om barns och ungas nätkulturer, barns rättigheter, lärande och IT.</description>
	<lastBuildDate>Sun, 26 May 2013 20:43:46 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.5.1</generator>
	<item>
		<title>By: Mia Maria Rosenqvist</title>
		<link>http://www.kulturer.net/2013/03/04/barn-och-regler/#comment-1779</link>
		<dc:creator>Mia Maria Rosenqvist</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 04 Mar 2013 14:34:00 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.kulturer.net/?p=1102#comment-1779</guid>
		<description><![CDATA[Om regler i förskola (och skola) skrev jag redan 1986 i boken &quot;Förskolans pedagogiska roll&quot; och därefter i artiklar och fler böcker. Mitt alternativ till regler blev paradoxen Trygghetsregeln, det vill säga, att alltid följa barns trygghet, utan undantag. Vill inte ett barn något, så lirkar man tills den professionella ser att barnet verkligen menar nej, då får man sluta och låta barnet få som det vill. Självklart måste det vara realistiska saker som barnet vill, till exempel att åka till månen måste bli ett nej, för det är inte realistiskt. I övrigt strävar man mot att barn ska upptäcka och lära sig vad som är möjligt och därför måste barn alltid få pröva innan man säger nej, för innan dess så kan man ju faktiskt inte veta. Men annars måste det alltid finnas undantag från eventuella nödvändiga regler som trots allt kanske måste finnas. Därutöver måste varje barn behandlas utifrån den relation man har till just det barnen, vilket i förlängningen leder till att barn behandlas olika, de är ju det!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Om regler i förskola (och skola) skrev jag redan 1986 i boken &#8220;Förskolans pedagogiska roll&#8221; och därefter i artiklar och fler böcker. Mitt alternativ till regler blev paradoxen Trygghetsregeln, det vill säga, att alltid följa barns trygghet, utan undantag. Vill inte ett barn något, så lirkar man tills den professionella ser att barnet verkligen menar nej, då får man sluta och låta barnet få som det vill. Självklart måste det vara realistiska saker som barnet vill, till exempel att åka till månen måste bli ett nej, för det är inte realistiskt. I övrigt strävar man mot att barn ska upptäcka och lära sig vad som är möjligt och därför måste barn alltid få pröva innan man säger nej, för innan dess så kan man ju faktiskt inte veta. Men annars måste det alltid finnas undantag från eventuella nödvändiga regler som trots allt kanske måste finnas. Därutöver måste varje barn behandlas utifrån den relation man har till just det barnen, vilket i förlängningen leder till att barn behandlas olika, de är ju det!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
