1984

George Orwells framtidsdystopi 1984 har spelat en enorm roll för mitt politiska tänkande. Så stor att jag läst den om och om igen därför att jag har haft en känsla av att det är viktigt att hålla Orwells berättelse levande. Och jag var tydligen inte ensam om att tycka att det var dags att läsa den igen efter att Trump blev president. De flesta vet säkert vad romanen handlar om och kan på ett ungefär beskriva vad nyspråk är men det är ändå en himla skillnad att läsa den från pärm till pärm. Orwell var inte bara en skarp analytiker, han var också en lysande författare. Som läsare sugs jag in i Winstons vardag och jag lider alla kval han lider. Så romanen är mer än ett stycke lysande samhällskritik, den är lika mycket en suggestiv stridsskrift som varnar oss för vad som kan hända om vi inte ser upp. Som jag tolkar det varnar Orwell för främst två saker: att odemokratiska krafter får definiera om begrepp och att de får komma undan med sina retoriska manövrer.

I 1984 har partiet all makt inte för att de har kämpat för det de tycker är en god sak och vunnit utan för att ha makt. Partiet har knäckt koden för oinskränkt och evig makt. De har analyserat maktens uppgång och fall genom historien och kommit fram till att det enda sättet är att inte ha något ideologi, att inte tro på något annat än just makt. Känns det bekant? Det viktiga är t ex inte att slåss mot en fiende, det är att slåss överhuvudtaget. Fienden växlar men kriget består. Känns det bekant? Storebror är inte ens en person utan bara en position, möjligen en marionett. Känns det bekant?

Anledningen till att partiet lanserar nyspråk är att hindra felaktiga tankar. Nyspråk bygger alltså på idén att den som saknar begrepp för ett fenomen inte kan tala om eller tänka om det (jag skriver lite om det i min bok men då kopplat till frigörelse på nätet, inte till nyspråk som sådant). Och detta blir så skrämmande relevant när så många idag försöker definiera om ord som yttrandefrihet, censur och demokrati. När yttrandefrihet definieras om till att betyda att vem som helst får säga vad som helst till vem som helst när som helst och var som helst, se t ex Almedalen och Bokmässan. När censur definieras om till att omfatta en bokhandel som inte vill saluföra nazistisk smörja och när demokrati plötsligt betyder att tyckande är lika mycket värt som kunskap och att odemokratiska krafter får förhindra ett demokratiskt samtal, se t ex Almedalen och Bokmässan.

Vi måste alltså vara varsamma med språket i den bemärkelsen att vi inte tillåter att odemokratiska aktörer kidnappar vissa begrepp. Låter vi dem komma undan med det kan vi snart inte längre diskutera allas lika värde, därför att ord som yttrandefrihet, censur och demokrati har kommit att betyda så mycket och så lite att de i praktiken är obrukbara.

Låt det inte ske! Läs 1984 igen! Låt inte nazisterna få en plats på Bokmässan eller i Almedalen!