Author Archives: Elza Dunkels

Almedalen 2018 – uppdaterad

Här har ni mitt program under Almedalsveckan. Kom fram och säg hej om du ser mig!

Uppdatering

Idag söndag 1/7 gör jag ett inhopp i den ohyggligt namnkunniga panelen

Gigekonomin, influencers och journalistiken. Hur står det till med etiken och demokratin?

Jag ersätter Lovett Jallow (!!!!) som är sjuk. Jag önskar henne såklart snabb bättring och att vi får sitta i panelen båda två.

måndag har jag fyra programpunkter. Puh! Men alla fyra är så viktiga så det är bara att kriga på. Jag får prata om porrfilter, ungas psykiska ohälsa och #metoo.

Behövs digitala eller analoga innehållsfilter i skolan?

Pornografi och annat olämpligt material är något som våra elever möter dagligen i sin skolmiljö. Hur kan vi på bästa sätt stötta och förhindra att eleverna utsätts för olämpligt material? Digitaliseringen förändrar och utvecklar många områden, hur ser framtiden ut för smarta digitala filter?

Våld, sexuella övergrepp och psykisk ohälsa – 50.000 samtal med barn och unga

Tjej-, trans- och ungdomsjourerna i Sverige är tillsammans den största aktören för stöd på nätet. Antalet stödsamtal till jourerna har ökat enormt men verksamheterna bygger på ideella krafter och resurserna är otillräckliga. Hur ska politikerna ta ansvar för barn och ungas utsatthet?

Så går vi vidare efter metoo?

Metoo slog ner som en bomb i höstas. Yrkesgrupp efter yrkesgrupp startade uppror och krävde förändringar. Men var har skett och hur tar vi oss vidare?

Digitalisering och psykisk hälsa – hur får vi ungdomar att må bättre? 

Trenden kring psykisk hälsa bland unga är omdebatterad, så även hur våra uppkopplade liv påverkar – mobilen orsakar stress och sömnbrist, men är också en källa till glädje. Vad funkar, vad funkar inte och vad kan vi göra annorlunda i digitaliseringen?

tisdag deltar jag i ett frukostmöte och berättar om mitt samarbete med Telenor kring källkritik på nätet. Det är ett event med personlig inbjudan så det finns inte med i programmet.

onsdag får jag prata ännu mer källkritik. Hurra! Detta är en av de bokningar jag hade förra året, när jag ställde in pga NMR. Så det känns extremt roligt att ATEA (som har ett digert program i år) ville ha dit mig i år. Denna gång förstärkt med IIS Björn Appelgren (här har ni Björns programpunkter).

Hur kan barn och unga bli medvetna källkritiska mediekonsumenter?

Det talas mycket om hur viktigt det är att barn och unga lär sig skilja sant från falskt och att de utvecklar sin källkritiska förmåga. Ett problem som det talas mindre om är att många vuxna har svårt att navigera bland sanningar och desinformation på nätet. Hur kan skolan hantera denna utmaning?

Som sagt: ser du mig i vimlet, stoppa mig och säg hej! Och kom på alla mina seminarier!

 

 

Mobilförbud och porrfilter

Times temanummer om nätporr från 1995.

När järnvägen började byggas och tågtrafiken kom in i folks liv väcktes nya frågor och stark oro; vad kan detta nya innebära? Borde inte hjärnan börja koka vid dessa vidunderliga hastigheter? Denna oro plockades upp, som oro i samhället alltid gör, av forskare och journalister. Seriös forskning bedrevs om järnvägens medicinska konsekvenser. På samma sätt bedrivs idag forskning om digitaliseringens medicinska konsekvenser. Och precis som att det idag regnar kvasivetenskaplig litteratur om nätet, utkom t ex boken Hurried to DeathOr, A Few Words of Advice on the Danger of Hurry and Excitement, Especially Addressed to Railway Travellers som bl a tog upp det nya fenomenet tidtabeller. Författaren menade att människans hjärna inte var gjord för att läsa tidtabeller. Kopplingen till dagens debatter om ögonskador på barn, minskad social kompetens, Facebookdepressioner och liknande är uppenbar. Hur ska vi förhålla oss till detta?

Jag tror att vi måste börja med att konstatera att det har låtit så här vid varje teknikskifte. Varje gång vi konfronteras med ett nytt medium uppstår en mediepanik, något som bl a Kirsten Drotner har utforskat. (Helt omistlig föreläsning med Drotner: Farlige medier). Eftersom vi idag har överblick över detta fenomen genom historien kan vi använda denna meta-kunskap till att inte trilla i exakt samma fälla som man gjort tidigare. Paniken kommer att gå över. Vi kommer att inse att de utmålade farorna inte var så farliga, precis som man gjorde när tåget kom. Vi vet det. Med historiens hjälp kan vi slå fast att det kommer att ske. Förr eller senare.

Om 10 år kommer vi att youtuba (eller vad det kommer att heta då) fram klipp från debatter om porrfilter i skolan och skratta gott åt tokerierna. Precis som vi gör idag med hårdrockstexter eller videovåld. Vi vet att det är så det kommer att sluta. Ändå rasar debatten om att införa porrfilter och mobilförbud i skolan. Hur ska vi förhålla oss till det?

Vi kan slå fast att det finns en lång tradition att reglera framåtskridande. Drotner kallar det en dubbelhet inför det nya. Ett av hennes exempel är när folk skulle lära sig läsa, vilket då var liktydigt med att läsa Bibeln. Att läsa Bibeln ansågs vara utvecklande för människor men samtidigt möjliggjorde läsning av mer populär litteratur som ansågs destruktiv. Det är samma dubbelhet som vi ser i dagens retorik. Samtidigt som vi får en IT-strategi för skolan, diskuteras på allvar porrfilter och mobilförbud i skolan.

I en känslomässig debatt om det nya, farliga är det vanligt att använda barn och unga som en sorts sanningsvittnen, t ex: Elever gillar mobilförbud i skolan. I normalfallet får barn sällan vara med och bestämma, men när det passar vuxnas agenda kan barns erfarenheter gärna lyftas fram. Samma typ av barnvittnen används av kampanjen #porrfribarndom i debattartiklen Inför porrfilter i alla skolor och förskolor:

Barnen har gjort sitt. De har berättat. Gjort oss medvetna och informerat om vad som inte funkar. Nu är det dags för oss vuxna att ta vid. Att agera förebilder och visa barnen att när de berättar, då lyssnar vi.

Och självklart ska vi lyssna på barn! Problemet med barnvittnen är 1) att vi bara lyssnar på barn när de säger nåt som passar vuxnas agenda och 2) vi utnyttjar barns brist på inflytande och makt för att genomföra begränsningar i barnens liv. Det finns ingen så enkel bild av hur barn tänker, lika lite som det finns en enhetlig bild av hur vuxna tänker. Många barn vill säkert ha porrfilter och mobilförbud i skolan, medan andra inte ser poängen med det. Det är vårt ansvar som vuxna att ha överblick och fatta de besluten, inte lämna det till barnen.

Jag tror alltså inte att vi ska ta fram forskning om effekterna och att teknikpositiva och tekniknegativa ska slå varandra i huvudet med resultaten. Jag tror att vi behöver förstå att även den effektforskning som görs idag befinner sig i en kontext. Och den kontexten är just mediepaniken. De som lyfter fram effektforskning idag som argument mot digitalisering gör det självklart för barnens bästa, men ibland räcker det inte att ha en god vilja. Ibland krävs det att man filosoferar kring samtiden också och försöker se var vi kan göra nytta och var vi bara gör skada.

Vi kan konstatera att internet är här för att stanna. Vi kan inte längre stoppa den utvecklingen, även om vi ville. Vi kan inte heller tänka ut alla faror i förväg eftersom våra tankemönster fortfarande befinner sig i den gamla tekniken. Det är utan tvekan svårt att förstå nya saker. I början har vi inte förmågan att greppa det nya och dess konsekvenser. Då får vi försöka identifiera riskerna när de uppstår och hitta på lösningar. Dessa lösningar måste vara långsiktiga och ta i beaktande att alla människor är olika.

Jag låter Drotner sammanfatta vad mediepaniker innebär:

Ur Kirsten Drotners föreläsning Farlige medier.

Gemensamt för mediepanikutbrotten är:

  • De är starkt normativa och känslomässiga
  • Enskilda exempel lyfts fram som generella
  • Medierna polariseras, det är antingen svart eller vitt, för eller emot, bra eller dåligt.
  • Medierna anses ha stor effekt.
  • Enskilda förlopp och extrema exempel leder till medieexponering som leder till professionell intervention som leder till reglering.
  • Debatten sägs handla om medier men i själva verket pratar man om kulturella värden och samhällets normer.
  • Detta är internationella fenomen.

Vi kan alltså bestämma oss här och nu för att bryta paniken. Vi har den kunskapen och kan föregå med gott exempel. Vi kan förkasta argument som användes redan när boken påstods depravera ungdomen, när serietidningar var destruktiva, när den som lyssnade på hårdrock blev satanist, osv.

Vi vet att den panik vi är mitt uppe i, den om nätet och mobiler, kommer att gå över förr eller senare. Och då är det vårt ansvar att låta detta ske förr snarare än senare. För det finns risker med panikerna. En risk som beskrivits av bl a Adam Thierer är att det uppstår onödiga spänningar i samhället, mellan grupper och individer. Dessa spänningar kommer alltså att försvinna till slut men de som utsatts för skammandet kommer ändå att ha varit utsatta, det kommer inget att kunna ändra på. Här hittar du en kort film där Thierer själv berättar om det han kallar technopanics som ofta får styra policybeslut, precis som vi ser idag, t ex när Socialdemokraterna går ut med ett krav på eller löfte om totalt mobiltelefonförbud i skolorna.

Utifrån min forskning ser jag ännu en risk. De har visat sig, föga förvånande, att nätvana barn har lättare att hantera risker än barn som inte använder nätet så mycket. De har lättare att larma om nåt inträffar och de har lättare att skaka av sig det som hänt och ta det mindre personligt, vilket styr hur de påverkas av det som hänt. Det betyder att begränsningar som mobiltelefonförbud i skolan kan innebära att fler unga blir mer utsatta på nätet. Jag vill gärna trycka på detta: begränsningar som mobiltelefonförbud i skolan kan innebära att fler unga blir mer utsatta på nätet. Förbud, filter och begränsningar kan öka utsattheten bland unga. Förbud och skammande av ungas aktiviteter och intressen ökar klyftan mellan vuxna och barn. Det är mycket allvarligt eftersom forskningen säger att det bästa vi kan göra för att skydda barn på nätet är att se till att alla barn har förtroende för minst en vuxen som de kan prata med om det som händer på nätet. Filter riskerar att signalera att viss typ av pornografi är dåligt medan annat destruktivt innehåll är ok. Filter riskerar också att signalera att annat som fastnar i filtret, som information om sex, HBTQ-frågor, t ex. De barn som växer upp med filter får inte heller träna på att undvika oönskat innehåll tillsammans med vuxna. Filter har också den olyckliga effekten att vuxna lätt invaggas i falsk säkerhet – det finns ju ett filter som skyddar. Dessutom har filter en riktigt dålig egenskap; de funkar inte. Det går helt enkelt inte att precisera ett filter så att olämpligt innehåll filtreras bort medan lämpligt innehåll går att komma åt. Det är mig veterligen ingen annan än tillverkarna av filter som ens påstår att de fungerar.

Alla föräldrar och alla som arbetar professionellt med barn och unga, borde alltså verka för att alla barn får lära sig använda nätet och mobiler på ett rimligt sätt. Vi måste förbereda dem, både för samtiden och framtiden. Som det ser ut idag har de flesta barn och unga utvecklat sina navigeringsstrategier själva eller tillsammans med jämnåriga. Det är ju fantastiskt bra att vi har så smarta unga att de hittar vägar att identifiera risker och klara sig undan dem, men det är inte ok att vi har lämnat dem ensamma med det arbetet. Vi vet inte heller om dessa motstrategier fungerar och om de fungerar för alla. Det finns en överhängande risk att de som klarar sig bäst är de som har bäst förutsättningar i livet i övrigt, de som har tillit till sina vuxna och som vet att det finns nån där som stöttar om det händer nåt. Och så kan vi ju inte bygga en policy. Det är vårt ansvar att rusta alla barn och unga med nätsmarthet, med bra rutiner, med självförtroende och hjälpa dem utveckla motståndskraft. Och det gör vi inte med förbud. Tvärtom ger förbud och filter motsatta signaler. Det vi har att göra nu är att skapa förtroende så att barn vänder sig till vuxna, inte öka den klyfta som finns idag.

Källor

Thierer, Adam (2012) Technopanics, Threat Inflation, and the Danger of an Information Technology Precautionary Principle. Minnesota Journal of Law, Science & Technology, Vol. 14, No. 1, 2013; George Mason University Mercatus Center Working Paper No. 12-09.

Drotner, Kirsten (1999). Dangerous Media? Panic Discourses and Dilemmas of ModernityPaedagogica Historica. Routledge.

Dunkels, Elza (2016) Nätmobbning, näthat och nätkärlek – kunskap och strategier för en bättre vardag på nätet. Gothia fortbildning.

Höjer, Henrik (2005) Järnvägssjukans uppgång och fall. Forskning och framsteg.

Vill du lära dig mer?

Forskning och framsteg: Livet framför skärmen.

Prof Margareta Rönnbergs blogg Barnisten, t ex Beror verkligen ökningen av barns närsynthet på det myckna ”skärmtittandet”? På bokläsning?

Se avsnittet om filter i tv-serien Black Mirror: Arkangel.

Läs Jan Guillous Häxornas försvarare.

Nätpanik – en föreläsning om små barn och nätet.

 

Jakten på sanningen

Pax att vara den arga tjejen med drönare!

Idag lanserar Telenor och Surfa Lugnt ett spel om källkritik: Jakten på sanningen. Det är ett spel för barn och vuxna där det går ut på att vara mest källkritisk. Här berättar jag lite om varför jag har engagerat mig i det här projektet: Mitt mål är att fler vuxna ska våga prata med barn. Det fina spelet är utvecklat av Alexander Kandiloros. Som bonus får vi läsa en intervju med Jack Werner: Barn ska inte vara källkritiska.

Imorse var jag på Nyhetsmorgon och Aftonbladet TV (det verkar dock inte finnas att se) tillsammans med Surfa Lugnts Kristina Axén Olin och berättade om spelet. Eller berätta är kanske mycket sagt eftersom man bara har några få minuter på sig men jag tycker nog att vi fick fram de viktigaste sakerna:

  • Bristande källkritik är inte ett ungdomsproblem i första hand utan vi behöver arbeta tillsammans för att bli bättre.
  • Det går inte bara att läsa OM källkritik utan alla behöver träna sig i den miljö där behovet är som störst. Det är ju anledningen till att många unga har bättre koll än många äldre.
  • Som ett led i detta viktiga arbete kan Jakten på sanningen fungera bra. Det är riktiga frågor att ta ställning till och den som är riktigt bra på att söka vinner spelet.

Själva spelplanen är gratis och kan beställas från Telenor och frågorna finns på jaktenpåsanningen.se. Det roliga är att även den som inte hinner få tag i en spelplan kan spela gratis genom att bara använda frågorna.

 

WikiGap 2018

Idag på internationella kvinnodagen arrangerar Wikimedia Sverige WikiGap tillsammans med Utrikesdepartementet och KTH. Tanken med WikiGap är att öka antalet kvinnliga biografier på Wikipedia.

Deltagandet är gratis och vi drar igång kl 14. Programmet ser ut så här:

  • Genomgång av hur man redigerar på Wikipedia och Wikipedianer på plats som kan hjälpa till kontinuerligt.
  • 14.00-14.30 Öppningsanföranden
  • 14.30-18.00 Redigering på olika stationer
  • 18.00 Mingel med skaffning

Om du inte kan vara på plats kan du följa eventet i sociala medier under #wikigap

 

Skärmar och psykisk ohälsa

Den här bilden kommer från ett inlägg som plockar isär Twenges artikel rätt bra. Klicka på bilden för att komma till artikeln.

SVT Vetenskap var här och pratade om skärmar och psykisk ohälsa. De har rest runt och pratat med forskare, ungdomar och praktiker om frågan och nu var det min tur. Inför samtalet fick jag en del artiklar att läsa och jag tänkte att ni kanske vill läsa dem också. Håll i hatten när ni läser för i vissa texter står paniken som spön i backen!

Teens are growing up more slowly today than they did in past decades – om Twenges studie

Increases in Depressive Symptoms, Suicide-Related Outcomes, and Suicide Rates Among U.S. Adolescents After 2010 and Links to Increased New Media Screen Time  – av bl a Twenge

Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna  – Socialstyrelsen

Trends in adolescent mental health during economic upturns and downturns: a multilevel analysis of Swedish data 1988-2008 – av bl a Curt Häggquist

Computer use and stress, sleep disturbances, and symptoms of depression among young adults – a prospective cohort study – av bl a Sara Thomée

Socioekonomiska villkor och psykisk ohälsa bland tonåringar – Folkhälsomyndigheten

Medieanvändning och psykisk ohälsa bland tonåringar – Folkhälsomyndigheten

Skolprestationer, skolstress och psykisk ohälsa bland tonåringar – Folkhälsomyndigheten

 

Hur vågar de?

Idag uppmärksammas Safer Internet Day över hela Europa. Tanken med dagen är att vuxna ska tänka ett extra varv på ungas säkerhet på nätet och kanske ägna dagen åt aktiviteter kring frågan. I år känns den extra viktig eftersom vi befinner oss i en backlash när det gäller unga och nätet i allmänhet (t ex mobilförbud) och ungas säkerhet på nätet i synnerhet (t ex filter).

Det jag har svårast att förstå med de bakåtsträvande tongångarna, både vad gäller mobilförbud och filter, är hur förespråkarna vågar. De uppvisar ett otroligt mod, eller snarare dumdristighet! Hur vågar de kräva saker som enligt forskning om säkerhet på nätet riskerar att öka ungas utsatthet? Jag är alldeles för feg för att våga uttala mig utanför mitt kompetensområde. Jag skulle aldrig ta en så allvarlig sak på mitt ansvar. Förbud, varningar och tekniska hinder ökar klyftan mellan barn och vuxna! Det finns barn som har dött därför att de inte vågat larma till sina vuxna. Det finns barn som berättar om sömnsvårigheter därför att de inte vågar säga till nån vuxen att de blivit lurade att göra nåt dumt. Det finns barn som har ont i magen för att vuxna larmar och går på. Hur vågar vuxna bidra till det?

Det vi vet är egentligen bara ett par saker, men de är å andra sidan rätt väl belagda.

  • De flesta barn som råkar ut för kontaktförsök av sexuella förövare navigerar klokt förbi denna potentiella risk. Några barn faller för manipulationen men det finns alltså något som gör att de flesta klarar sig. Då bör vi fokusera på att identifiera detta något.
  • I EU Kids Online valde vi att kalla detta något för motståndskraft (resilience på engelska).
  • Motståndskraft kan bestå av en trygghet i sig själv och en tillit till omgivningen, som ger barnet en stark känsla av att ha en plats i världen och att det finns vuxna som lyssnar och respekterar.
  • Motståndskraft kan också bestå av utvecklade förhållningssätt och rutiner, en sorts nätsmarthet som kickar in när något verkar skumt eller barnet råkat ut för nåt.
  • Motståndskraft kan också vara att barnet fått mandat att känna efter hur det känns och agera på den känslan. Alltså att inte vara väluppfostrad i bemärkelsen lydig, utan att det även finns utrymme för att ljuga sig ur en svår situation, backa från ett löfte eller säga ifrån när nånting känns fel.
  • Vi vet också att många sexuella förövare är skickliga manipulatörer. De får snabbt offret att känna sig medskyldigt till övergreppet. Det betyder att vi inte bara måste vara noga med att inte skuldbelägga barn och unga, vi måste vara övertydliga i detta.

Som ni ser av min korta lista kan förbud, varningar och tekniska hinder motverka utvecklandet av motståndskraft. Vuxna kan inte ta rollen som övervakare och samtidigt bygga förtroende med barn. Vuxna kan inte sätta upp förbud och sedan förvänta sig att barn ska larma om nåt händer. Barn behöver träna upp sina förhållningssätt och rutiner, genom att använda nätet, mycket och tidigt. Inte nödvändigtvis tillsammans med vuxna men i en miljö där vuxna är intresserade, engagerade, respektfulla och närvarande när de behövs. Det är sånt vi borde fokusera på idag!

(Och om ni funderar på den långa listan så finns den i Vad gör unga på nätet?)

 

Är hatet könat?

Jag har funderat rätt mycket på hat, som ni säkert vet. Det har varit extra intensivt de senaste veckorna, sedan #enporrfribarndom lanserades. Och en sak jag har funderat särskilt på är det könade hatet; alltså hypotesen att jag blir extra utsatt därför att jag är kvinna. Alla utom hatarna själva verkar hålla med om att det är så. Men jag vill veta mer! Jag skulle helst vilja intervjua männen vars svans jag utsätts för och höra hur deras inboxar ser ut. I brist på den möjligheten tänkte jag ändå göra en liten datainsamling. Urvalsprincipen är inte rimlig ur ett vetenskapligt perspektiv så jag kommer inte att använda datan till något forskningsprojekt, utan jag gör detta enbart för att förstå hat och kön lite bättre.

Frågorna är baserade på det hat jag själv får. En av de mest intressanta frågorna tycker jag är den om forskarens förmodade barnlöshet. Det är nämligen ett ofta förekommande tema i det hat jag får; att det märks att jag inte har egna barn, för om jag hade det skulle jag veta att [grej som de tycker].

Jag är mycket tacksam för alla svar! Dela gärna!

Om du är forskare och identifierar dig som man, fyll gärna i den här enkäten!