Intervjuad av Sydsvenskan

Mitt i den ljuvliga semestern blev jag intervjuad av Sydsvenskan om öppenhet på nätet. Det blir alltid kortfattat i såna här sammanhang men jag är mycket glad att jag får vara med och vända perspektiv.

Trevlig sommar!

Nu tar jag semester och ska vila hjärnan. Den ska bara få följa med när jag gör odelat roliga saker. Jag ska vila mig i form, helt enkelt. Bloggen får vila till nån gång i augusti. Hösten ser fruktansvärt lovande ut, ni skulle inte ens tro mig om jag berättade, så jag håller tyst tills vidare.

Det är faktiskt kul att följa det ekonomiska värdet på min kära blogg. Vid 40.000 säljer jag. Eller hur går det till? Nja, det är förstås inte på allvar men jag gissar att beräkningen sker utifrån antal besökare och länkningar och ökningen kan då tolkas som att folk är intresserade av det jag skriver. Å andra sidan kan man läsa utan att vara intresserad, man kan t o m läsa den och vara riktigt irriterad. Som den person som igår kommenterade mina gamla inlägg om Urkund. Mycket har jag blivit kallad men aldrig tidigare sofil.

Sofiler som Dunkel måste bort innan läraryrket kan bli attraktivt igen. Risken är annars att yrket kommer att överbefolkas av dessa "flummisar".

Ja, lärarautbildningen läggs ju ner i sin nuvarande form här i Umeå och IML går i graven, så delvis får denna kritiker rätt :-) Men jag återvänder som en gummiboll, och jag tror att jag kan lova att IML växer ut som en sjöstjärna.



Soliga hälsningar till alla peppade och glada läsare av bloggen, från en trött men peppad sofil och flummis.

Youtube Moment när semestern börjar

Om jag redan nu, efter bara fyra års bloggande vågar mig på att utnämna The Youtube Moment of Youtube Moments så måste det vara nån av filmerna från när Bruce Springsteen kommer gående längs Ströget i Köpenhamn för 10 år sedan och två killar sitter och spelar Springsteen på gatan. Springsteen stannar och frågar om han kan låna en av gitarrerna och tillsammans spelar de några av de stora hitsen för en förundrad publik. Ett Youtube moment kännetecknas av att det är en osannolik händelse som fångas på film, ett sånt där ögonblick som tidigare bara fick vara en historia, en historia som folk inte riktigt trodde på. Precis så är den här filmen, man kan till och med höra en tjej med bruten röst ropa "jag tror inte det är sant" i publiken. Men killens reaktion är det bästa. Han spelar och sjunger med ett saligt leende på läpparna och hela hans kropp utstrålar att han vill stanna i detta ögonblick för alltid. Trevlig sommar med massor av livemusik önskar jag er!

En handling säger mer än 1000 ord

Picturephoning berättar om en ny reklamfilm för LG:s nya mobil. Att jag nämner företagets namn beror på att jag tycker att de trampat så långt över kanten att de borde bojkottas.

Här har vi ett exempel på den grövsta formen av sexism men inte bara det - här avslöjar sig en oerhört sjuk hjärna. Fundera lite på det i perspektiv av psykopater som faktiskt går runt bland potentiella offer, som jag skrivit om tidigare. Dels ser vi en kvinna som skamlöst betraktas som ett objekt för en antagligen okänd betraktare. Han har fått tillgång till teknik som ger honom inte bara tillgång till att titta utan även interagera med henne, fast hon inte ens vet om det. För att ytterligare förstärka det sjuka i det hela, alltså den ojämlika situationen, är hon lite peppad av det hela, fortfarande utan att veta varför. Han har både utnyttjat henne som objekt för sin sexualitet och lyckats få med henne på noterna. Precis som snuskgubbetidningarna arbetar (i fredags stod jag för övrigt i toakön med Bingo Rimér som jag tidigare skällt ut för just sånt här). Sen kommer dödsstöten på slutet då förövarens mamma vibbar honom och han växlar ögonblickssnabbt över till att vara mammas pojke. En reklamfilm där man ska identifiera sig med en psykopat? Ursäkta om jag måste kräkas. Jag instämmer i Emily Turrettinis:

What were they thinking?

Här är det någon som råkat avslöja sin sjukhet och ingen av arbetskamraterna vågade tala om att kejsaren är naken.

Läsning i höst

Jag har missat att tipsa om mängder av bra texter och tänkte sätta ihop en att-läsa-lista som ni självklart inte får attackera under sommaren. På sommaren läser man Dan Brown om man har sån tur att man inte har läst honom redan. Stieg Larsson är också en dröm att inte ha läst ännu, men tyngre än så är inte nyttigt.

Produktiva AnnBritt Enochsson skrev redan förra året Tweens on the Internet på Seminar.net.

Sen förstår jag verkligen inte hur jag lyckades missa Farzaneh Moinians avhandling från december 2007! Den är ju mitt i prick och jag ska verkligen läsa den noga. Förmodligen var jag så borta direkt efter min egen disputation att jag missade den, men nu är misstaget rättat till.

Learning from digital natives: bridging formal and informal learning är en rapport från Higher Education Academy.

Alla ovan nämnda utgör kurslitteratur i olika kurser som IML ger.

Sen såg jag i Öystein Johannessens blogg att den artikel av Alexander som jag tipsade om igår faktiskt ingår i ett intressant temanummer av Journal of Online Learning and Teaching.

Digitala kulturer

Det går fortfarande bra att söka kursen Digitala kulturer inför höstens omgång. Kursen har, liksom flera av IML:s kurser, löpande antagning. I höst kommer kursen att vara ännu mer intressant än tidigare, vi har verkligen utvecklat hela tanken bakom kursen. Vi vill dels ha en kurs med innehållet digitala kulturer och dels vill vi utnyttja kursen för att öka lärandet på en metanivå, eftersom det faktiskt är IT och lärande som är vårt ämne. Vi var först i landet med en kurs om det här ämnet och det kan vara både bra och dåligt att vara tidigt ute. Det finns en risk att man fastnar i det som var nytt för flera år sedan, att man glömmer bort att utveckla eftersom man luras av känslan att allt är nytt. Men i Digitala kulturer lämnar vi 2005 och jobbar oss in i samtiden. Vi blev kända för några år sedan för att vi använde Lunarstorm som lärplattform. Om ni tyckte att det var ett genidrag, då har ni inte sett vårt nya upplägg. Så haka på vår 7,5-poängskurs (kvartsfart, helt på distans)! Ni kommer aldrig att ha sett nåt liknande, jag lovar.

Deepening the Chasm: Web 2.0, Gaming, and Course Management Systems

Bryan Alexander berättar i sin blogg att han har en ny artikel ute, även om jag inte förstår varför han kallar det shameless promotion. En forskarblogg är väl till för att tala om vad man gör? Nåväl, artikeln handlar om spel, web2.0 och de förhatliga lärplattformarna. Perfekt! Har inte hunnit läsa artikeln men jag utgår från att Alexander visar var skåpet ska stå. Och att vi andra möblerar om därefter.

Spel kan minska våldet

DN rapporterar att spel kan minska våldet, även om studien i fråga bara har hittat ett svagt samband mellan antalet tv-spelsbutiker och våldsbrott. Man kan diskutera fram och tillbaka om denna och andra studier när det gäller samband. Det kan lika gärna vara en allmän utveckling, osv. Men studiens styrka ligger, som jag ser det, i att man hittat ett alternativt sätt att se på ett omtalat fenomen. Det viktigaste är inte att hitta ett samband som gäller med olika typer av säkerhet, utan att hitta olika sätt att tolka det som händer omkring oss. För även om nån skulle kunna visa på att man blir lugnare och mer harmonisk av att spela Grand Theaft Auto, är det relativt ointressant information. Det riktigt intressanta är att få veta att de flesta klarar av att göra kopplingen mellan spel och verklighet, precis som att många gör det när det gäller annan kultur, film och skönlitteratur, t ex. Samtidigt som det är viktigt att veta att alla inte gör det. Och att vi måste lära oss att agera på den verkliga situationen, inte på en uppfattning som cirkulerar, oavsett hur väl underbyggd den är. Vi bör alltså

1. forska i massor. Seriös forskning kring nya fenomen och inte bara rapporter av mätbara uttryck för dessa fenomen. Jag menar alltså studier som söker efter att förstå, inte bara att mäta.
2. inse att människor är individer, formade av sina speciella förutsättningar. Barn kommer att reagera olika beroende på kön, klass, ålder, etnicitet, sin sociala och ekonomiska situation och alla barn har rätt att bli behandlade därefter.

Vi kan alltså inte dra enkla slutsatser varken av denna studie eller av larmrapporter om barn som går ut och skjuter folk efter att ha spelat Counter Strike. Standardmänniskan kommer aldrig att dyka upp i verkligheten, hur mycket vårt samhälle än inspireras av George Orwells allra värsta mardrömmar.

Youtube Moment vecka 24

Idag är jag i Stockholm och ser Dolly spela på Stockholms Stadion. Min lycka är total. Här är hennes senaste singel, Better Get to Livin'. Lyssna på texten. Vi får fasen se till att börja leva!

Ny bok om nätbaserad utbildning

Jag fick ett mail med frågan om jag kunde svara på några frågor till en kommande bok med arbetstiteln Nätbaserad utbildning: en introduktion. Det är Stefan Hrastinski vid Uppsala universitet som skriver och självklart svarade jag. Stefan tyckte att det var ok att jag publicerar mina svar här också.

Hur väl tror du att våra vanliga lärplattformar passar studenter som börjar en högskoleutbildning i dag?

Extremt dåligt. De flesta lärplattformar använder skolan som metafor och bygger på traditionella lärandemodeller. Som om lärande är det som sker i skolan. Trots att vi naturligtvis har koll på att lärande fanns långt innnan vi institutionaliserade det. I den tredje vågens pedagogiska datoranvändning, som den stora massan kan sägas befinna sig i idag, är man som användare bortskämd med långt mer intuitiva och genomtänkta applikationer än lärosätena kan tillhandahålla. Vi är tyvärr ofta styrda av teknokrater snarare än pedagoger och då får man den här typen av situationer. Man börjar helt enkelt i fel ände när man ska bygga nätbaserade miljöer för lärande. Det blir skolan som flyttar ut på nätet, inte lärandet, och det är en enorm skillnad.

Hur hoppas du att framtidens nätbaserade utbildning kommer att se ut?

Jag hoppas att vi ska lära oss av hur nätets infödda utnyttjar tekniken för sina syften och att vi ska hitta sätt att utnyttja kraften som finns i ungas lärandemodeller. Kanske inte fullt ut men att vi ska hitta delar som hjälper lärandet, både ur pedagogens och studentens synvinklar. Att vi som arbetar med lärande ska bli lite mer som de kriminella och kommersiella krafterna i samhället, som skrupellöst studerar nya fenomen och tänker "hur kan vi utnyttja det här?". Varför ska inte vi som pedagoger fråga oss samma sak när vi stöter på något nytt? Vår första reaktion borde inte vara "det här verkar farligt, det måste vi nog förbjuda i skolan", som ofta är fallet idag, utan "hur kan vi utnyttja det här i undervisningen?". För att nå dithän måste vi arbeta fram tankeverktyg som gör att vi kan använda vår utbildning och erfarenhet för att ta steget förbi farligt-förbjuda och direkt till pedagogisk möjlighet.

Och, självklart, eftersom jag skriver på skogshuggarprosa, blev jag tvungen att klargöra saker. Borde nog vara förvånad att det bara blev en sak som inte var tydlig. Jag måste lära mig att skriva så att inte bara jag själv begriper! Stefan bad mig utveckla eller omformulera "tredje vågens pedagogiska användning".

Så här tänker jag mig historien: Den första vågen av pedagogisk datoranvändning var när man tänkte på datorn som ett eget ämne, sen kom verktygsmetaforen och man pratade om att IT bara är ett verktyg som alla andra (det finns en del eftersläntrare som är kvar där) och att IT ska integreras i alla skolämnen. Den tredje vågen är nu när de flesta tänker på IT som ett material också, förutom att det kan vara ett verktyg. Men under den tredje vågen är IT inte enbart ett verktyg som pennan, etc. Vi befinner oss förmodligen i slutet av den tredje vågen, även om de överlappar varandra. Nu exploderar interaktiviteten och tillför något som vi tidigare inte varit med om. Vi börjar bryta oss loss från gamla tankemönster och kan i fler avseenden än tidigare utnyttja teknikens erbjudanden.

Kartor

Ni behöver kanske lite olika kartor i sommar. Om ni ska ut och resa i riktiga livet kan ni resa runt efter den här, som visar virusaktiviteterna i världen. Jag ser att det är epidemisk nivå kring Umeå, fast jag är faktiskt osyldig. Jag tillhör den grupp som har massivt skydd och ser det som en skyldighet vi har mot andra användare.

Om ni istället stannar hemma vid datorn kan ni väl orientera er med hjälp av Map of Online Communities. Även om det står längst ner att den inte bör användas för navigering. I det sammanhanget passar det väl bra att höra vad Dolly har att säga om orientering:

If you don't like the road you're walking, start paving another one.