Datorspelsberoende 2

Ny bok från Nordicom: Playing with Fire - How do computer games influence the player? Hittar ingenting om boken på Nordicoms webb, men den går att beställa från dem, enligt ett pappersutskick jag fått. 100:- + porto. Jag hittade en av författarna iallafall: Jonas Heide Smith.

Jag har fått två kloka kommentarer om datorspel (041207).

Adam skriver: Dessutom är dagens nätbaserade datorspel betydligt mer
sociala än förr: man spelar ju faktiskt tillsamans med riktiga människor, över
nätet. Att det är den sociala aspekten som fått datorspel att bli så stora som
de är idag borde man kunna se som en seger för mänskligheten.

Forskningsresultat pekar att det som gör datorer och internet intressant för de yngre medborgarna tycks vara framförallt två saker; kommunicera med andra och att roa sig. Gamla erkända sidor av livet. Det verkar inte vara just våld eller övergrepp som lockar. Det är väl lugnande?

Sen berättar Hjalmar om sin son som utvecklat många sidor av sin
irl-personlighet genom sitt datorspelande och han frågar: Det man frågar sig nu
med facit i hand. Vad hade hänt om jag förbjudit honom att spela dataspel?

Jag tror att det är en viktig fråga att ställa sig: Vilka konsekvenser får det om jag gör detta ingrepp i mitt barns liv? En mamma ringde mig och berättade att vänner till henne hade förbjudit datorspel totalt eftersom de oroade sig för konsekvenserna. Det visade sig att pojken i fråga var 17 år! Jag hoppas verkligen att de föräldrarna har tänkt igenom situationen ordentligt. Jag hoppas att deras oro är välgrundad och att straffet står i proportion till brottet. Ett sådant ingrepp i ett barns liv (när det dessutom är en nästan vuxen person) låter för mig huvudlöst. Om man oroar sig fgör att barnen sitter för mycket vid datorn, måste det finnas andra sätt än ett totalt förbud. Om man inte kan få sig själv att se datorspelandet som en hobby, kanske man kan gå till sig själv och fundera på om barnet behöver något av vuxna i sin omgivning.