Datorspelsberoende
DN rapporterar om en undersökning av föreningen Fair Play, där 6% av de drygt 2000 intervjuade 11-16-åringarna spelade datorspel mer än 35 timmar i veckan.
Jag tycker att det är viktigt att göra den här typen av undersökningar, men när man rapporterar resultaten är det lika viktigt att erbjuda vettiga tolkningar. Om man tänker slarvigt kring den här frågan är det lätt att förfasa sig över siffrorna. Det låter mycket att ägna en hel arbetsvecka åt något som många vuxna tycker är nånstans mellan meningslöst och farligt.
Man ska vara försiktig att döma andras prioriteringar, särskilt de som hör till en annan generation. Det som verkar meningslöst för en generation behöver inte var det för en annan. Att jag inte förstår ett fenomen ger mig inte rätt att fördöma det. Min mormor tycker att vi är mycket märkliga som går på café och betalar dyra pengar för kaffe och bullar, när hon kan göra det både godare och billigare hemma. Och det har hon tyckt sen kaffet kostade 12 kr - jag har inte vågat säga vad det kostar idag! Det hon inte förstår är helt uppenbart för mig; vi sitter i den där rökiga, osunda miljön och gör av med pengar för att pratandet och umgänget tillfredsställer ett behov vi har. När det gäller datorspel är jag som mormor. Jag fattar ingenting! Men jag kan respektera barnens önskan att spela (eller hänga på Lunar eller msn).
Man kan också fundera också över värdeladdningen i ord. Datorspelsberoende låter som en sjukdom, medan en bokmal är en trivsam figur...
Sen har vi det där med vuxenansvar. Det är ju fortfarande mitt ansvar att se till att de inte sitter för mycket och att de har ergonomiskt riktig utrustning. Jag kan inte smita ifrån det ansvaret genom att skylla på datorspelen eller tro att konflikterna mellan barn och vuxna försvinner om vi tar bort datorerna.
upplagd av Dunkels @ 08:31
11 kommentarer
Länkar till det här inlägget
11 kommentarer:
Framför allt saknas positiva tolkningar av resultatet av undersökningen: är det inte fantastiskt att 6% av 11-16-åringarna väljer att spendera över 35 timmar i veckan på intellektuellt stimulerande och aktiverande aktiviteter?
Om man jämför datorspelande med andra lika meningslösa men accepterade aktiviteter såsom bokläsning, bio, TV och fotboll så vinner ju datorspel rakt av. Bokläsning är intellektuellt stimulerande men passiviserande, bio kan vara intellektuellt stimulerande med är väldigt passiviserande, TV är bara passiviseserande, och fotboll är aktiverande men inte särskillt intellektuellt stimulerande.
Dessutom är dagens nätbaserade datorspel betydligt mer sociala än förr: man spelar ju faktiskt tillsamans med riktiga människor, över nätet. Att det är den sociala aspekten som fått datorspel att bli så stora som de är idag borde man kunna se som en seger för mänskligheten.
Slutligen ligger det något ironiskt i att den här undersökningen publiceras samma vecka som bragdguldet delas ut. För att nå den hyllade idrottsstrjärnan Stefan Holms höjder kvävs att 6% av 11-16-åringarna lägger ner mer än 35 timmar i veckan på att hoppa över samma ribba, om och om igen.
Min son som är 17 år har spelat dataspel minst 35 tim i veckan under många år. Frågan är då vilken "skada" som han fått. Inte vet jag men jag vet att han talar flytande engelska efter alla "fusknedladdningar", vilket gjort att han intresserat sig för engelskspråkiga filmer som han laddar ner och tittar på, vilket lär honom ännu mer engelska.
Numera spelar han nästan aldrig dataspel, men han har genom sitt datoranvändande funnit andra intressen via nätet, bl.a. musik. Han laddar ner tabbar till gitarr. Han laddar också ner skidfilmer vilket ökat hans intresse för skidåkning mm.
Det man frågar sig nu med facit i hand. Vad hade hänt om jag förbjudit honom att spela dataspel?
Framför allt saknas en nyanserad tolkning av undersökningen. Fair-Play reste landet runt tillsammans med organisationen "Flicka" och besökte ett antal skolor. Väl där satte de upp ett tält där de proklamerade att de höll på med "dataspel".
Vilka kan tänkas ha besökt ett sådant tält? De som spelar eller de som inte spelar?
Att 94% av de tillfrågade spelar spel är lite på samma nivå som att 94% av tidningen Offsides läsare spelar fotboll. Knappast överraskande.
Lite tråkigt att just den typen av information "uteblir" när en sådan undersökning presenteras.
"fotboll är aktiverande men inte särskillt intellektuellt stimulerande"
- Jo det e det! /en som vet
TILL NOKKE:
självklart är fotboll intellektuellt stimulerande, men jämför fotboll med att sitta framför en dator? det är väl ganska självklart vad som stimulerar intellektet mest? datorn såklart. och fotbollen är ytters lite "intellektuellt stimulerande"
Självklart ger det en hel del att istället sitta vid datorn. Jag håller fullständigt med om att det är en mycket mer intellekuellt stimulerande och givande aktivitet än vissa andra.
Men man får dock inte glömma att det kan ha sina baksidor (precis som allt annat), Jag är själv 17 år och skulle utan tvekan säga att jag under längre perioder spelat mer än 35tim/vecka. Jag har utvecklats på många områden (Ökade språkkunskaper, utvecklade skrivkunskaper etc. ) men jag har också vid mina tillfällen lyckats gå lite för långt och måste säga att det är beroendeframkallande.
Datorn och internet med spel och liknande i all ära, men man bör alltid hålla en liten uppsikt vart man går, helt plötsligt kanske man inte alltid går frammåt.
Hej, Max! Tack för din kommentar! Det var ett bra sätt att sammanfatta det hela, tycker jag. Och bra att det kom från någon med erfarenhet av spelande.
Liksom Max och många andra har jag suttit åtskilliga timmar spelandes framför datorn varje vecka under min uppväxt.
Tycker ändå inte att det är så jättestimulerande att klicka på diverse knappar för att döda bossen man klarat av 47ggr innan, för att den här gången kanske få en extra bra belöning.
Faran som jag ser det är att man lätt snöar in sig och blir allmänt likgiltig till allt utanför datorns område. Frågan jag ställer mig idag i 20 års ålder är om det inte hade varit mycket mer givande att lägga 5 av de 35 timmarna på sång- och danslektioner eller andra socialt och kroppsligt stimulerande aktiviteter..
pztqthDet jag tycker är jobbigt med att mina två yngsta barn, 15 o 16, sitter mycket framför datorerna efter skolan o på fritiden, är att det gemensamma umgänget minskat.
Det umgänge under vilket vi som vuxna kan ge dem vuxna värderingar och social träning samt visa att vi tycker de har intressanta saker att säga osv.
Med reellt umgänge kommer andra känslor som empati och sympati att utvecklas bättre, tror jag.
Men just idag känns det som om de, trots att de lägger sig hyfsad tid och går upp i tid till skolan, ändå är för trötta i huvudet på något sätt och kanske inte orkar ta in all information som kommer i skolan särskilt nu när det finns en viss skoltrötthet med i bilden.
Men visst, de lär sig otroooligt mkt med datorerna och har vänner över hela jordklotet..., fast kommer de när de blir äldre att ha med sig "doftminnen"? Datorer ger ännu så änge inte den upplevelsen.
Doften av vaxduken i mormors kök och nybakta bullar som i lugn o ro tillsammans med familjen ska ätas med kaffe och saft.
Tjena, det är en ytterst bra åsikt du har.
Jag måste nog faktiskt erkänna migsjälv som spelmissbrukare, men jag är absolut inte beroende av spelet. Jag spelar World of Warcraft som miljoner andra. Men det är såhär det ligger till. Spelet är gjort så att ju mer man spelar ju bättre saker kan man få, och det slutar aldrig för du kan alltid få bättre saker. Men jag är inte så särskilt beroende av detta. Jag är beroende av människorna jag spelar med. I spelet är man ju med i olika gillen (guilds) och jag har lärt känna så oerhört många assofta och trevliga personer där. jag har också haft tankar om att åka och hälsa på många av dessa personer på riktigt, men jag har inte riktigt finanserna då jag fortfarande går på gymnasiet. Den riktiga världen består av så mycket dömmande människor, och männsikor som inte vågar vara sig själva. I datorspel så dömmer folk inte lika mycket, och de som gör det kan man bara ignorerar med ett enkelt knapptryck.
Det jag är beroende är av onlinegemenskapen då jag själv inte har många riktiga vänner. Dock säger mina föräldrar" men sluta spela och skaffa dig vänner" Men det är inte alltid så lätt att hitta en vän i den riktiga världen
onlinevärlden och spelen har hjälpt mig gemon många jobbiga perioder i mitt liv då mitt liv varit meningslöst och tråkigt. Jag har mått riktigt psykiskt dåligt pga av ensamheten många gånger, och datorspel har hjälpt mig att hålla ut lite medan jag samtidgt försökte förbättre min riktiga tillvaro.
Ibland behöver man bara en vän, även om det är spelaren bakom det håriga trollet med en stor klubba.
Tack för ditt inlägg, atha! Jag blev alldeles lycklig av den sista, välformulerade meningen! Den åker upp på listan över bra citat att brodera in på en bonad en regnig dag :-) Det är guld värt att få tankar från källan - från nån som verkligen sysslar med det jag skriver om. Allt jag säger är ju teoretiska konstruktioner. Jag tycker att det låter klokt att ta hjälp av onlinevärlden för att orka genom tunga perioder samtidigt som du försöker få ordning på tillvaron. För mig låter det inte som en flykt, utan precis vad man gör alltid annars: försöker må bra i stunden och tänker lite framåt på samma gång. Jag skulle vilja säga grattis till dina föräldrar som har ett sånt lyckat barn! Lycka till och skriv gärna igen! Elza
Skicka en kommentar
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida