Om ansvar

Rapporterna om elever på Dramatiska Institutet som experimenterat med små barn och sex kommenterades på nyheterna av Suzannes Osten med ett jag kan bara säga: har de lattjat? Jag vet att hon har gjort andra uttalanden också, som att det var ett grovt övertramp, så den här texten handlar inte om Osten, utan mer om ett förhållningssätt.

Ibland stöter man på en syn på barn som jag ser som en blandning mellan luften är fri och ändamålen helgar medlen. Den kan ta sig olika uttryck, men ett som jag ofta möter är när vuxna antar ett barns identitet på nätet för att spionera på barn. I de bästa syften, naturligtvis, exempelvis att kolla hur ungas värld ser ut eller att ha koll på ett barn på glid. Jag tycker dock att det är oerhört viktigt att hålla sig mycket långt ifrån allt som kan misstänkas vara olagligt. För exakt vad är det som skiljer pedofilen som utger sig för att vara forskare och vill ställa frågor om ungas sexliv från en vuxen som vill kolla lite under falsk indentitet? Bara den egna uppfattningen om goda intentioner. Inget annat. Just internet inbjuder ju till spionerande och då är det ännu viktigare att alltid vara öppen med sin identitet och agenda.

Det fungerar inte att påstå att man ville väl, det gäller att alltid ha koll på konsekvenserna och att alltid förutätta det värsta när man har att göra med grupper med mindre makt än man själv har. Att utnyttja den frihet man har är inte ok i sådana fall. En persons konstnärliga frihet kan aldrig vara viktigare än en annans integritet.

Det är en svår balansgång. Ibland är användandet av övermakt legitimt; hålla fast 2-åringen och borsta tänderna fast han skriker, tvinga barnet till skolan, hålla ner en avtändande narkoman med våld. Det är inte lätt, men det gäller att alltid fråga sig vad som skiljer mig från den som gör samma sak med onda avsikter.

I dagens Västerbottenskuriren uttalar sig Lena Nyberg, barnombudsman och sammanfattar vad DI-debatten egentligen handlar om:

... vuxnas konstnärliga frihet fått väga tyngre än barnens bästa i DI:s teaterprojekt - trots att alla myndigheter ska ha ett sådant barnperspektiv.