Vår solkiga lilla hemlighet 3 (3)

Fortsättning från igår

Tänk om flickor istället på ett tidigt stadium fick lära sig att lägga energi på rätt saker. Det kanske, kanske är så att vi inte borde ha lagt all vår energi på att göra läxorna i tid, utveckla en prydlig handstil, sitta mellan två bråkiga pojkar, vara lärarens och föräldrarnas lilla stöd. Vi kanske borde ha pratat mer med varandra om hur det känns när man långsamt börjar förstå att man inte får vara med på lika villkor. När man första gången inser att tjejträ inte är en teknisk term i idrotten brännboll, utan ett nedsättande ord ägnat att placera in flickor generellt på en lägre idrottslig nivå än pojkar. Vi kanske borde ha pratat med varandra om paniken när man testar olika förhållningssätt, men inget duger. När man testat att härma affischpelarnas utstyrslar och någon vuxen antytt att man ser ut som en hora och man har testat att förneka sitt kön och att själv använda tjej som förringande glosa. Då kanske vi hade avslöjat på ett tidigare stadium att det inte hade spelat någon roll hur många förhållningssätt vi provat – vi var dömda på förhand eftersom vi var flickor. Och kanske hade vi kunnat använda den kunskapen till något vettigt. Vi kanske hade blivit arga och starka.

Det är en farlig väg att anträda. Vi vet inte med säkerhet om desillusionerad är ett bra eller dåligt ord. Desillusionerad kan tolkas som ett tillstånd av handlingsförlamning, där vetskapen har drabbat en så hårt att man inte orkar fortsätta. Desillusionerad kan också ses som ett tillstånd fritt från falska bländverk, där man obehindrat kan se vad som är möjligt och rikta sin kraft rätt. Är det bra att få leva i falsk trygghet eller är det bra att veta vad man har att slåss emot? Jag vet inte. Det jag vet med absolut säkerhet är att faster Rut inte blev hjälpt av att alla höll tyst om att hon drack.