Tomas DiLeva, den sista punkaren!

Gästbloggare medan jag är bortrest: Joey P från Industri Royal:

Helt sjukt vilken uppenbarelse jag fick! Kl 05:30 igår morse, ca 45 minuter innan jag skulle gå av mitt nattpass så fick jag för mig att spela ovanligt hög och konstig musik för mina skönt morgontrötta arbetarkunder inne på den mack jag jobbar, lite för att testa hur långt man kunde gå. Problemet var dock att ingen blev irriterad. Jag spelade allt ifrån PK14s kinesiska indierock via Magnus Uggla till experimentella Mercury Rev. Allt på en så hög ljudnivå så att jag inte skulle kunna höra kundernas beställningar. Detta skulle då (som jag trodde) tillsammans med det höga ljudet, framkalla någon slags irritation hos kunderna. Men ingenting hände. Alltifrån truckers och vägarbetare till tjänstemän och akademiker bara köpte sina cigg och kaffe utan att röra en min. Jag tänkte för mig själv; vad har hänt? Rocken och punken må vara relativt död i det avseendet att den provocerar, men med tanke på tidpunkten och ljudnivån så borde jag i alla fall få en tillsägelse om att sänka lite. Men icke! ICKE! Jag kände mig som matadoren i Tjuren Ferdinand (han som bara gillar blommor) när jag uppgivet, på betydlig lägre ljudnivå slog på Tomas DiLeva och helt plötsligt får en massiv reaktion!
Utan att överdriva så kom fyra av fem fram och tittade på mig irriterat och frågade hur fan jag kunde lyssna på honom! Till och med så att en del bad mig att slå av!Hur kommer det sig?
Det enda som kunde provocera denna mängd av morgontrötta människor som varken har fått sin första cigg eller en kopp kaffe på morgonen var inte en obscen Magnus Uggla eller ylande kineser utan en person som bara sjunger om kärlek, försöker se ut som Jesus och på scenen brukar vattna sin publik med vattenkanna.Helt sjukt! Haha.
Tomas DiLeva är för övrigt ganska rolig att lyssna på. Speciellt på våren.