Om leopardkjolar 2

Att klanka ner på BB-Linda för att hon hindrar jämställdhetsarbetet är lika idiotiskt som att skrika på bärplockarna i Fredrika för att världens rikedomar är orättvist fördelade. Bärplockarna har rest hit från Thailand som en lösning på den situation de befinner sig i, precis som Linda och många kvinnor med henne har hittat en lösning för sitt liv. Varken bärplockandet eller att leva på sitt utseende är hinder för att föra kampen mot orättvisorna parallellt. Snarare är det oerhört fegt av oss som kallar oss feminister att skylla på att någon annan skulle hindra arbetet. Antingen gör man så gott man kan och är nöjd med det, eller så får man väl erkänna att arbetet inte går så himla bra.

Leopardkjolsfeminism handlar om mycket mer än ett opportunistiskt exponerande av mod. Det handlar om att skjuta det dolda förtrycket i sank. Det finns ingen effektivare diktatur än den som ingen erkänner att den finns. När folk frivilligt förtrycker varandra slipper makthavarna befatta sig med den saken. Så om kvinnor och män ska få samma chanser gäller det att inkludera alla i det arbetet. Även de personer som inte ser ut att passa in i mallen.

Tyvärr går arbetet segare än jag planerat; det finns helt enkelt inga leopardkjolar i de butiker jag har råd att handla i. Nåväl, jag kämpar vidare.