92 % lön + 8 % fritid = 100 % värdighet

Nu är det dags att berätta om den idé jag fick under mina västa influensadagar. Faktiskt höll idén även när jag tittade fram under täcket, så här kommer den: Jag har börjat skriva på en bok om kön, lön och värdighet och jag skriver den på nätet, så att alla kan följa arbetet och komma med kritik eller bidrag. Jag använder bloggen som verktyg eftersom det är ett enkelt sätt att mata in text och organisera den i teman. Dessutom finns möjligheterna till interaktion med eventuella läsare. Jag hade alltså inte tänkt att den ska fungera som denna blogg att jag rapporterar och kommenterar aktuella händelser, utan planerna är att alla inlägg så småningom ska användas i ett bokmanus. Vi får se hur det går och är du intresserad av frågan är du välkommen att titta in nån gång då och då och du är otroligt välkommen att kommentera.

Jag flyttar alltså alla typer av könsmaktsinlägg till den nya bloggen, vilket kanske kan vara bra av flera skäl. Jag har inte förrän alldeles nyligen förstått att det finns folk som blir störda av ordet feminism. Min uppfostran tillät inga andra förklaringsmodeller, mitt vuxenliv med äktenskap och barn har så självklart varit organiserat efter samma principer, så jag har levt i feminismens trygga famn och knappt ens reflekterat över saken. Snarare har jag undrat över folk som inte vill kalla sig feminister – det verkar lika dumt som att inte vilja kalla sig antirasist. Men vid 45 års ålder har jag förstått att världen inte ser ut så och då vill jag ju inte bråka med världen. Det jag har att säga om barn kan för en del personer skymmas av det jag har att säga om kön och problemet är härmed åtgärdat. Vi kanske ses på 100 % också?