Childism

Nu är det lite nybyggaranda över mitt skrivande. Jag är så glad! För ett par veckor sedan började jag formulera tankar som har legat och skvalpat länge och så fick de också ett namn. Det handlar om childism. Det är erkännandet av maktstrukturer som diskriminerar barn på samma sätt som sexismen diskriminerar kvinnor och rasismen diskriminerar svarta, om jag ska förenkla. Det viktiga i sammanhanget är att identifiera maktstrukturer och på så sätt få verktyg att motarbeta dem. Det går inte att fullt ut jämföra alla dessa ism:er. Sexismen har t ex en särställning eftersom valet av över- och underordnad grupp är helt slumpmässig. När det gäller barn finns det ju naturliga omständigheter som har gjort att folk inte ser att det faktiskt handlar om ett förtryck, t ex att barnen är små och att de inte klarar sig utan oss, medan valet av just kvinnor som mindre värda enbart är godtyckligt. Ja, det finns mycket att säga om childism, bland annat vad det ska kallas. Några använder ordet för att beteckna den rörelse som arbetar mot diskriminering av barn, och använder modellen från ord som feminism. Exempel är Crompton M. (1992) Children and Counselling. Edward Arnold, London. Andra använder det som jag gör ovan, t ex Elisabeth Smith i The American Journal of Psychoanalysis.