L’esprit d’escalier

Häromdagen kom jag på vad som kan vara problemet med datormedierad kommunikation och varför det blir så mycket bråk. Ni vet, alla gånger man har eller nästan har skickat iväg ett alldeles för ilsket mail, oftast för att man missuppfattat tonen, som jag skrivit om tidigare. Jag kom på att det handlar om l’esprit d’escalier – eller staircase wit som det verkar heta på engelska. Jag har inget bra svenskt uttryck för de smarta formuleringar man kommer på i trappan, när det redan är för sent. Framför datorn hamnar vi liksom både framför personen och i trappan på samma gång. Det är lite för snabbt för att vi ska hinna räkna till 10 och sansa oss, men tillräckligt långsamt för att vi ska reagera. Och då flyger tanken i trappan ut över tangenterna och så är bråket igång. Vi är många som tar emot skit från folk öga mot öga och sen kommer på efteråt att så där borde han inte fått säga till mig och vi är lika många som framför datorn har sagt ett och annat sanningens ord. Och det är ju så underbart att slippa l’esprit d’escalier! Sen att jag har stora mängder folk som tycker att jag är en jäkla typ… tja, det får man kanske ta?