Paneldebatten i eftermiddag

Jag gissar att jag kommer att få frågan i eftermiddag och om jag inte får den så har jag iallafall tagit chansen att svara på den här. Igår sa jag nämligen att något måste bort om vi ska lägga in moment om nätet på olika sätt. Utbildningsväsendet är väldigt omoget på det sättet; vi vill ha in mer och mer men har inte förmågan att ta bort. Så jag får helt enkelt säga som jag säger till barnen: Du kan inte få allt! Men eftersom jag vägrade begå harakiri på scenen igår och tala om vad som ska bort, så skriver jag ner det här. Har jag tur får jag frågan under paneldebatten också. Så här är det:

I den obligatoriska skolan kan vi ta bort

• Matematikundervisningen. Eller åtminstone som den ser ut idag. På de allra flesta skolor är matematikundervisningen så usel att vi lika gärna kan lägga ner den. Böcker är något närmast heligt för mig men om jag blir inbjuden till matteboksbränning så ställer jag upp. Om vi däremot kan lägga om undervisningen i matematik kan den kanske bara halveras.
• Välskrivning och rättstavning. Eller åtminstone som den ser ut idag. Varför i hela friden ska vi fortsätta plåga de elever som får sitt självförtroende krossat av att försöka lära sig sånt som datorer kan hjälpa oss med? Uppmuntra barnen att odla sina talanger istället (som Wim Veen var inne på i måndags) och när vi har uppmuntrat dem som personer kan vi stötta dem att också arbeta med sina svaga sidor. Inte tvärtom! Varför ska exempelvis dyslektiker särbehandlas? Det är ju utslag av en normalistisk kultur som vi inte står för i retoriken och alltså inte bör ha i praktiken heller. ALLA bör särbehandlas och få hjälp att bygga sitt självförtroende som sen utgör grunden för ett eget sökande och lärande.
  
• Kanon. Vi måste tyvärr överge tanken att det finns en litteraturskatt som alla måste läsa. Det gör ont att inse att alla inte kommer att behöva läsa den stora litteraturen som har förändrat världen, men vi måste inse att även nyare litteratur har den förmågan. Det var ganska kul att en konferensdeltagare kom fram till mig och sa just de här sakerna som jag har funderat på. Jag har skissat på en formulering till min avhandling där jag säger just detta att jag har verkligen inte läst kanon bara för att det ska läsas.

Vissa saker får självklart inte röras:

• Idrott och hälsa (även om området skriker efter förnyelse).
• Pratiskt-estetiska ämnen är viktigare än någonsin både som verktyg för att förstå den värld vi lever i och som motvikt till det teknikbaserade livet.

Och på tal om kanon så har jag naturligtvis en egen lista och det svider att erkänna att även den måste ut. Jag tycker att alla måste läsa:

• Orwell: 1984. Just denna bok borde alla politiker och tjänstemän i offentliga sektorn tenta av vart femte år.
• Guillou: Ondskan. Kan tyvärr inte ersättas men väl kompletteras av filmen.
• Gardell: En komikers uppväxt.

Och så finns det en film där alla måste titta:

• American History X. Även här med jämna mellanrum.