Jaha, det är så här det känns!

Å, vilken härlig dag det var igår! Vår konferens var lyckad på alla sätt: många anmälda deltagare, några utifrån (fast färre än vi hoppats), suveräna keynotes, avslappnad stämning. Men på kvällen insåg jag vad som var viktigast för det kom tillbaka i mina tankar hela tiden, nämligen att jag hamnade i ett sammanhang.

När vi började fundera på ett nätverk var det just bristen på kollegor som drev oss. Vi hade alla svårt att hitta folk på den egna institutionen som förstod vårt ämne. Patrik Svensson sa i sin inledande keynote att området är instabilt, att det hamnar mellan stolar. Precis så är det tydligen för alla som kommit till DIRN:s workshop.

Men igår fanns sammanhanget och det var mycket, mycket vilsamt. När jag läste Thereses inlägg på Humlabs blogg sent igår blev det ännu tydligare. Inom ett etablerat ämne finns de där trådarna som knyter folk tillsammans, som länkar gamla tankar med nya och som säkrar det vi skriver i bergväggen. Men för oss är det sällan det vi skriver får chansen att knytas ihop på det sätt som Therese gjorde lite i förbigående. Det är alltså så här det känns att finnas i ett vetenskapligt sammanhang?

Jag längtar till våra diskussioner idag!