Framtiden är ett av de fulaste ord jag vet...

... men jag har inte förstått precis varför förrän jag läste i Future Now om vad Alex Soojung-Kim Pang kallar The Nunberg Error. Han berättar om Geoff Nunberg's Farewell to the Information Age där han påpekar vad som är felet med bilder som denna:

Like most such representations, it gives itself away in two complementary misapprehensions. The first and most obvious comes of taking some recent innovation at the steepest point of its curve and projecting it linearly to a point where it has swept all its predecessors aside....

The second misapprehension is the opposite of the first. It comes from a failure to appreciate, not how durable some features of the material setting will turn out to be, but rather how contingent and mutable are some of the categories of social life.

Ja, så är det ju! Det första misstaget har jag tänkt på själv, det blir alltid så löjligt när vi drar ut linjen in i framtiden från den högsta punkten, eftersom vi faktiskt inte vet vad som är den högsta punkten förrän efteråt. Men det andra misstaget blev jag glad att få höra; att vi missar att ta med även sociala förändringar och ändrade tankesätt i beräkningen. Den förtjusande kvinnan på bilden har inte bara fått nya material i sin vardag, världen har även stått helt still när det gäller synen på arbetsfördelning, prioriteringar, könsroller, etc. Yohoo! The Nunberg Error. Det är den lilla pusselbiten som fattades.

Annars skriver jag så det glöder i fingrarna. Skriver på den femte och sista artikeln samtidigt som jag skriver på kappan som ska binda ihop mina artiklar. Om ett år ska jag vara klar.