Jäms med fotknölarna

Igår kom antagningsbeskedet för en artikel jag skickade in i somras. Det är en bearbetning av Digital Natives (pdf) för Innovative Online och jag tog chansen att göra lite mer hypermedia av artikeln. Redaktören skriver att omdömena från de tre läsarna var blandade och det var nog dagens underdrift. Den första skriver att artikeln kan publiceras som den är och jag ska nog brodera in följande citat på en bonad:

The ideas are spot on and well developed. It is a very nice

overview of the terrain with strong supporting evidence.

Nästa säger:

The article lacks an overall theme. It seems to be a collection of anecdotes about students and the Internet. In addition, the writing is very awkward. The following are only a few of many examples:

Sen kommer 16 exempel på syftningsfel och andra språkliga knasigheter i min text. Och det var uppenbarligen bara några få exempel! Och det värsta är att jag håller med om allt! Fast inte om läsarens slutsats:

I am sorry to say that I think the article needs to be rejected on the grounds that it lacks a central theme, has had insufficient attention given to practical or research implications, and needs very heavy mechanical editing.

Redaktören ger mig dock chansen att återkomma med en redigerad version för ny läsning. Och den chansen ska jag ta. Vilken bra skola detta är! Ingen doktorandkurs skulle kunna utveckla mitt skrivande på samma sätt som denna sågning eftersom den åtföljs av så detaljerade tips på hur jag tar mig ur eländet. Fast det är ju tur att jag har en grundmurad självkänsla, för annars skulle jag nog ligga där som en blöt liten hög just nu. Aj, aj, aj, så ont det gjorde att bli så där sågad! Men jag är som de där leksakerna som har en rund botten; man kan knuffa omkull mig men jag bara rullar upp igen. Så nu hänger jag upp stör-ej-skylten och börjar skriva. Vi ses om en vecka eller så.