Sena anammare

Jag har intresserat mig för de tidiga anammarna när jag har skissat på mina tre stadier (motorsågsmassakern, telefontipsen och symaskinen). Med blandade känslor har jag studerat dessa personer; de är smarta nog att ta in nya idéer men samtidigt är de förmodligen per definition ofta teknokrater, vilket gärna hamnar i konflikt med humanism. I morse slog det mig att vi andra också borde ha ett namn (snabbt hittade jag förslag till sådana i Rogers diffussionsteori, men här tar jag det inte så systematiskt). Det är ju vi som är de sena anammarna! Vi som säger saker som: Det verkar ju onödigt. För oss måste saker ha en tydlig nytta innan den kan accepteras eftersom vår fantasi inte räcker till. Vi förstår inte att nyttan kan komma efteråt och ändå bli enorm. Vi inser inte värdet av gammaldags god just in case-lärande utan vill att allt ska vara just in time. Och då blir det ibland för sent eftersom man inte alltid hinner lära sig precis när kunskapen behövs.

Men det jag egentligen kom på var att vi också har en plats i det här systemet. Det är trist att behöva erkänna att jag tillhör den grupp som ser till att vi inte hoppar över skaklarna, men det är nog sant. De sena anammarna behövs för att vi inte ska byta system eller infrastruktur så fort nån av de tidiga får för sig att det är bra. Alltså har jag och många med mig en plats i den tekniska ekologin men, SUCK, vilken trist och oromantisk plats.