Regler
Det är bra när journalister ringer eller jag är ute och föreläser för jag tvingas fundera på saker. Denna gång handlade det om regler och jag fick ju erkänna för journalisten att även jag hade författat råd och tips på 90-talet och att dessa ligger kvar på min webbplats. Nu pratar jag alltså om de råd man gav till föräldrar på den tiden då unga i första hand hängde på öppna chattar:
Lämna aldrig ut ditt riktiga namn, ditt telefonnummer eller din adress på en chat eller liknande.
Om du ska träffa någon från chatten på riktigt måste du först
1. berätta det för någon vuxen och
2. träffa personen på en plats där det finns mycket folk – ett torg eller liknande.
Det är ju inga tokiga råd i sig men de borde knuffas lite längre bak i listan. Att aldrig lämna ut sina personuppgifter är ett huvudlöst råd när de man ska tipsa umgås med folk de redan känner eller har lärt känna dem genom folk de redan känner. Det är förmodligen även ett kontraproduktivt råd eftersom det kan göra så att den unga slutar lyssna på vuxnas råd. Även rådet kring träffar måste nyanseras utifrån aktuella umgängesmönster så att de unga inte håller sina möten hemliga för att slippa tjat.
Min fundering gäller om jag ska plocka bort mina gamla råd eller om jag ska skriva om dem eller lägga ut en varningtext:
Fick en påminnelse i Aftonbladets floskeltoppen om hur förfärligt svårt det är att formulera regler:Allt som skrivs på denna sida som inte är lagligt eller rasistiskt kommer att polisanmälas.
Etiketter: säker användning
upplagd av Dunkels @ 09:15
5 kommentarer
Länkar till det här inlägget
5 kommentarer:
Håller helt med dig vissa råd kan kännas lite föråldriga då de flesta barn idag har super koll på HUR man ska sköta nya kontakter på nätet.
Sen har jag en känsla av att man i mindra skala "Hänger" på öpnna chattar.
Något jag får allt svårare att få ihop är hur vi från vuxenvärlden så ofta å ena sidan talar om för barn att vara försiktiga med att lämna ur personlig information, "tänk på att aldrig lämna ut ditt hela namn", "använd en e-postadress som inte innehåller ditt namn" och så vidare. Men å andra sidan pratar vi om att ett av problemen med kontakter på nätet är att man kan anldrig veta om den man chattar med verkligen är den som den utger sig för att vara.
Nej, hur skulle den kunna vara det om vi nu uppmanar våra unga att försöka vara anonyma?
Dessutom - om vi nu lurar i ungarna att de kan och bör vara anonyma på nätet så är det kanske inte så konstigt om ungar ibland beter sig olämpligt mot varandra. Ja, vuxna också för den delen. Det är så mycket lättare att skriva något oöverlagt i ett forum eller en chatt om man tror att ingen vet vem man är.
Är vi så oerhört rädda att våra unga inte har något eget sunt förnuft alls att den rädslan får överskugga alla vanliga umgängesregler?
/Ugglemamma, som egentligen heter Åsa Kronkvist,
men eftersom jag uppenbarligen inte lever som jag lär brukar jag använda signatur på alla webbtjänster. Suck och fniss!
För att hänga på Ugglemamma här, så en annan grej är ju att man säger att man inte ska lämna ut personuppgifter och telenummer, men på många communitys så vill dom att du ska skriva in vilken skola du går i.
Och jag menar vill jag veta saker om nån så är det inte så svårt.
Jag vet vilken ålder, vilken stad, vilken skola, kanske vilken stadsdel. Några lätta knapptryckningar på hitta.se och jag kan nog sitta med hemadress och tekefonnummer.
Man kanske ska börja tänka på hur bra är det att ha så mycket privat offentligt?
Eller tänker man på det överhuvudtaget?
Fast jag tror så här: Vi måste nyansera våra tankar kring vad som egentligen utgör en risk och inte. Vet vi verkligen att det är förenat med risk att lämna ut personliga uppgifter? Jag ska inte skriva för mycket innan min avhandling är klar för då är risken att nån påstår att mina resultat redan är publicerade :-) men helt kort kan jag säga: Nej, det vet vi inte. Vi tror, men vi vet verkligen inte. Så, nu ska jag vara tyst...
Ja absolut!
Jag säger inte att det är förenat med livsfara att jag eller nån annan kan ta reda på väldigt mycket om människor man inte känner.
Men vad jag tror är att det är många som inte ens reflekterar över hur mykcet privat de har offentligt.
Nä, nu är klockan över 19, dags att gå hem.
Skicka en kommentar
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida