Arg som ett bi

Hoppas att ingen satt framför tv:n igår eftermiddag och råkade se UR 17.25. För om ingen såg det är skadan minimerad. Jag är så himla lurad och hoppas att jag slutar vara arg när jag har fått skriva av mig. UR ringde för en månad sen och ville prata om lärare som trakasseras av elever över nätet. Jag levererade några perspektiv på det hela och de ville intervjua mig. Jag stressade ihop en träff med dem (och beklagade mig faktiskt för min rumskompis efteråt; varför ska jag alltid ställa upp och leverera så förbaskat? Jag får ju faktiskt skylla mig själv.). Under intervjun poängterade jag att jag inte vill att vi ska diskutera enskilda fall eftersom det är självklart att trakasserier är oaccpetabelt, var och mot vem det än sker. Istället ville jag lyfta fram maktperspektivet på ungas nätanvändning. Ja, jag drar inte hela tankekedjan här, ni kanske redan har förstått hur jag ser på saken.

Nästan direkt när reportaget började fick jag en ond aning om vart det var på väg. De inleder nämligen med en lärare som berättar hur hon utsatts för trakasserier över nätet. Sen går de till forskaren som ska ge en expertkommentar. Fast jag aldrig hade hört talas om hennes fall förrän igår framför tv:n. Bara det är oärligt. Men sen kommer det värsta: de klipper in ett avsnitt ur intervjun där jag säger att om man valt att arbeta med barn får man tåla lite!

Jag kan bara hoppas att jag har hunnit skaffa mig tillräckligt med trovärdighet för att folk ska fatta att UR klippte ihop det här för att det skulle bli lite fart på debatten. När de frågade Johnny från Friends om han höll med om vad jag sagt flinade han till lite och jag väljer att tolka det som att han vet var jag står och att jag självklart inte menar att barn och unga får göra vad de vill.

Jag har iallafall lärt mig att inte tacka ja till UR nåt mer och att bara ställa upp i direktsändning i studio. Och jag har lärt mig att inte leverera bara för att folk ber om det.