Media Panics and Scares
Mest aktuellt hos mig är just nu en artikel av Kirsten Drotner (jag tror att det är hon som myntat uttrycket historical amnesia): Dangerous Media? Panic Discourses and Dilemmas of Modernity. Helt underbar artikel, skulle nästan kunna ha undertiteln Drotner Explains It All. Ruskigt skarp analys av vår attityd till unga och jag kommer att luta mig tungt på den i kappan. Och just idag när jag ska sätta mig ner och väva in mina tankar i Drotners, skriver Henry Jenkins Dissecting a Media Scare. Han är ju också skarp, men jag tänkte på en sak när jag läste Jenkins: Amerikaner och svenskar måste befinna sig i varsin ände på skalan när det gäller antal ord för att uttrycka samma sak. Och bland svenskar är norrlänningar absolut längst ut. Vi är kortfattade och använder en sorts skogshuggarprosa som lämnar det mesta av funderandet till läsaren. Jag har fått slåss med detta under åren som doktorand, att hjälpa läsaren framåt med lite fler ord. Min avhandling blir förmodligen rekordtunn om man ser till antal sidor. Amerikanerna däremot är superbra på detta. Det är ord, ord, ord och det gör verkligen texterna lättlästa. Jämför amerikanska bloggar med svenska, t ex. Det här är ett av mina längsta inlägg, tror jag :-)
upplagd av Dunkels @ 11:56
4 kommentarer
Länkar till det här inlägget
4 kommentarer:
Haha, LOL - skogshuggarprosa... :-) Min personliga slogan är att "det går alltid att säga samma sak med färre ord". Det tar lika lång tid att skriva kort och koncist som att skriva långt, men blir tydligare för läsaren därför att man verkligen vässat fram det väsentliga. Bland kodare finns det tävlingar om att skriva renast (kortast) kod och jag tilltalas av konceptet. Fyller man ut med massor av onödiga ord så är risken att läsaren tröttnar eller gå vilse. Å andra sidan: ordeffektiv kommunikation kräver att läsaren har en schysst vokabulär. Det kan vara enklare att läsa ordrika omskrivningar istället för ett enda exakt specialuttryck.
Håller helt med dig, egentligen, men jag har omvärderat det hela och skulle väl gärna lägga mig nånstans mellan irriterande långa amerikanska texter och vår tyst-och-stark-tradition. Sen får jag kliande utslag av överanvändning av fackuttryck och andra ord som är tänkta att effektivisera kommunikation. Klart att det är bättre att skriva "skiftnyckel" än att ordrikt beskriva produkten, men det förutsätter samtidigt att mottagaren begriper ordet och inte måste ägna energi åt att hitta dess mening. Så min ambition är att skriva akademisk text med så få fackuttryck som möjligt och kort förklara dem jag ändå använder.
Amen till det, alltså att rensa bland fackuttrycken. Ett annat bra tips (som jag inte så ofta ser använt i akademiskt material) är att variera meningarnas längd och rytm. "Håll läsaren vid liv!" som min kära gamla redaktör brukade hojta.
Jojo,
Nu bor ju jag i Skåne och har väl knappast lyckats skriva en en kommentar som är lika kort som dina inlägg. Så det kanske inte är så typiskt Skandinaviskt. Sen vet jag egentligen inte om det är så typiskt norrländskt heller. Jag minns när jag växte upp i Lule en gång i tiden. Då var det ett helvete att få ur klasskompisarna längre meningar än på tre ord. Fast nu när jag åker norrut tycker jag norrlänningarna har anslutit sig till det allmän mediabruset och snackar nästan lika mycket som jag själv. Fast jag kanske lider av historical amnesia. Appropå historicial amnesia, visst gillar jag Drotner och hennes sätt att ansluta till Moral panic diskursen men inte är det väl hon som har myntat begreppet. Vad jag minns har jag sett det så långt bak som hos Boorstin på 50-talet och Bridenbaugh på 60-talet. Men det finns ju en väldigt intressant diskussion om kollektiva minnesfunktioner bland annat sammanfattad av Wertsch i hans bok Voices of Collective Remebering som gör att jag misstänker att det kanske går ännu längre tillbaka.
Skicka en kommentar
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida