Hur gör övervakarna när de har hittat nåt?

Jag blev intervjuad av tidningen Mama igår. De ska skriva om föräldrars oro för barnens surfande. Journalisten hade pratat med flera föräldrar som övervakar barnens surfande på olika sätt: kollar cashen, läser på skärmen, osv. Och danah boyd skriver om ytterligare ett verktyg för att hjälpa till i den här övervakningen av barn: en programvara som meddelar föräldrarna varje gång nån försöker kontakta deras barn på mobilen. boyd skriver som vanligt insiktsfullt om detta - vilken tur att vi har henne! Och jag fick anledning att fundera i samma banor under intervjun igår. OM nu övervakningen skulle lyckas (kallas det så när man hittar nåt olämpligt?), vad gör föräldrarna då? Vad ska de använda informationen till? Som en ingång att starta ett förtroendefullt samtal om hur man förhåller sig till interaktion med andra människor? Förmodligen inte en bra idé, eller hur? Bara för att det är möjligt och bara för att man skulle vilja vara en fluga på väggen och se allt som händer, betyder inte det att det är lämpligt. I det sammanhanget kan man fundera på hur vi har lyckats ringa in våra barn även fysiskt. Infontology skriver om hur barnens fysiska frirum har krympt på några generationer.

För övrigt har det blivit mycket tredje uppgiften den sista veckan, fast jag VERKLIGEN inte har tid. Både Mama och Cosmopolitan kommer att citera mig under sommaren. Det kallar jag att nå ut med sin forskning... Nu lägger jag nog ner bloggandet för sommaren. Ska lägga sista handen på femte artikeln som ska tillbaka till redaktionen efter att min man har språkgranskat den en gång till. Sen är det dags för sista handledningen och finputsning av kappan. Vi har tittat på festlokal och Joel håller på med omslaget till boken. Och sen när jag känner mig färdig blir det semester. Jag ska sitta på altanen och påta i trädgården och åka på alla festivalen där barnen spelar. Hur underbart som helst! Jag undrar hur det kommer att kännas att inte ha avhandlingen att fundera på.