Blogg som verktyg 3

Jag fick tre intressanta frågor från en journaliststudent som hade läst min artikel på Svt Opinion och jag tänkte besvara dem här i bloggen:

Vilket argument för anonyma bloggar ser du som viktigast?

Demokratiargumentet, som vi här i nord och väst ofta glömmer bort. Att få framföra sina tankar fritt och anonymt är ett skydd för maktmarginaliserade. I Sverige kanske det inte handlar om politiskt förtryck även om det inte går att utesluta, mest kanske det är aktuellt för barn som misshandlas och våldtas i hemmet, t ex. Det här är ett så viktigt inslag i demokratin fast så svårt att bevaka därför att de personer som är satta att administrera demokratin i regel tillhör den bildade (men oreflekterade) medelklassen och kan ha svårt att tänka ut andra livsscenarion.

Ser du några nackdelar i anonyma bloggar? Jag tänker bland annat på att anonymiteten även ger utrymme för icke privata aktörer att yttra sig utan att röja sin identiet. Att företag och förespråkare för olika politiska partier kan sprida gratis textreklam?

Klart det finns nackdelar men dessa är ständiga följeslagare till demokratin. Även Microsoft får uttala sig i Sverige, om vi säger så. Baksidorna av denna form av yttrandefrihet är inte det minsta allvarligare än de som fanns innan internet kom. Det gäller att avslöja mediet och förstå hur vi kan leva med både för- och nackdelarna. Och framförallt måste alla såna här problem viktas mot varandra. Om det kan bevisas att folk missbrukar en sorts frihet så måste det vara ställt utom allt tvivel att det är viktigare än alla fördelar denna frihet har innan man bygger bort friheten. Vi får alltså inte låta några skurkar vara viktigare än barn, t ex. Vi har en tendens att överdriva omfattningen av fusk och missbruk och vi kan bli lite för ivriga att göra nåt åt det. I den ivern är det lätt att glömma offren.

Hur bedömer vi som läsare objektiviteten i en text om vi inte vet avsändaren och dess motiv?

Jag ser det som enklare nu när vi har internet av den enkla anledningen att dessa frågor hamnar på agendan på ett sätt som de inte gjorde tidigare. Vi tvingas helt enkelt bli källkritiska redan som barn och arbetar då fram ett förhållningssätt som är vettigare än det gamla sättet att se på saken, nämligen att det skulle finnas någonting objektivt. Vi kanske inte känner till avsändaren och dess motiv men vi kan lära oss avläsa sådant genom att träna vårt källkritiska öga. Då får vi ett förhållningssätt som stämmer bättre överens med ett modernt samhälle, både vad gäller synen på människan och synen på kunskap. Vi accepterar inte auktoriteter på samma sätt som tidigare och ser kunskap som något som är under ständig utveckling.