Tack och adjö till pedagogiskt arbete

Umeå införde för åtta år sedan som första lärosäte i Sverige en egen fakultet för lärarutbildning. Samtidigt fick vi ett eget forskningsämne - pedagogiskt arbete. Ämnet hade vuxit fram som ett komplement till pedagogisk forskning och med ambitionen att bedriva praktiknära forskning. Till skillnad från pedagogisk forskning som även kan vara mer av typen grundforskning, där resultatet inte alltid är direkt användbart för den pedagogiska praktiken. För att få påbörja forskarutbildning i pedagogiskt arbete krävs lärarexamen och minst två års yrkespraktik. Så vi har alltså inte bara utbildade lärare som forskar om sin praktik utan också erfarna lärare som forskar. Det har inneburit två viktiga saker:

1. Forskningen är ofta djupt förankrad i områden som är intressanta för utövande lärare och elever.
2. Forskningsresultaten är ofta begripliga inte bara för andra forskare utan även för den egentliga beställaren - allmänheten och framförallt utbildningsväsendet.
   

Det sistnämnda förstärks av det faktum att vi alla har pedagogisk utbildning och erfarenhet, vilket ju har tränat oss i förmågan att paketera innehåll på ett pedagogiskt sätt.

Detta komplement till pedagogikämnet riskerar nu att falla sönder här uppe i Umeå. Vår fakultet ska läggas ner enligt ett förslag från universitetsstyrelsen. Orsaken är att vi visserligen har ökat forskningsanknytningen i grundutbildningen men inte tillräckligt snabbt. Så alla vi som arbetar på fakulteten får antingen se oss om efter nya jobb eller fördelas på andra fakulteter. Risken är överhängande att vårt forskningsämne försvinner ut i ingenting. Och vi har bara fått åtta år på oss att visa vad vi går för. Under den tiden har vi producerat 19 doktorer och ett antal docenter. Inte illa, tycker jag. Jag är den första att välkomna förändringar och jag är helt med på att vår fakultet inte har skött sig alla gånger men det känns som om vi kastar bort något bra innan vi ens vet att det nya blir bättre. Tur att jag hann disputera iallafall!