Spel kan minska våldet

DN rapporterar att spel kan minska våldet, även om studien i fråga bara har hittat ett svagt samband mellan antalet tv-spelsbutiker och våldsbrott. Man kan diskutera fram och tillbaka om denna och andra studier när det gäller samband. Det kan lika gärna vara en allmän utveckling, osv. Men studiens styrka ligger, som jag ser det, i att man hittat ett alternativt sätt att se på ett omtalat fenomen. Det viktigaste är inte att hitta ett samband som gäller med olika typer av säkerhet, utan att hitta olika sätt att tolka det som händer omkring oss. För även om nån skulle kunna visa på att man blir lugnare och mer harmonisk av att spela Grand Theaft Auto, är det relativt ointressant information. Det riktigt intressanta är att få veta att de flesta klarar av att göra kopplingen mellan spel och verklighet, precis som att många gör det när det gäller annan kultur, film och skönlitteratur, t ex. Samtidigt som det är viktigt att veta att alla inte gör det. Och att vi måste lära oss att agera på den verkliga situationen, inte på en uppfattning som cirkulerar, oavsett hur väl underbyggd den är. Vi bör alltså

1. forska i massor. Seriös forskning kring nya fenomen och inte bara rapporter av mätbara uttryck för dessa fenomen. Jag menar alltså studier som söker efter att förstå, inte bara att mäta.
2. inse att människor är individer, formade av sina speciella förutsättningar. Barn kommer att reagera olika beroende på kön, klass, ålder, etnicitet, sin sociala och ekonomiska situation och alla barn har rätt att bli behandlade därefter.

Vi kan alltså inte dra enkla slutsatser varken av denna studie eller av larmrapporter om barn som går ut och skjuter folk efter att ha spelat Counter Strike. Standardmänniskan kommer aldrig att dyka upp i verkligheten, hur mycket vårt samhälle än inspireras av George Orwells allra värsta mardrömmar.