Självmord och ilska

En okuvlig bibliotikarie skriver idag om Svt och Uppdrag granskning som tydligen tagit upp självmordssajter precis efter handboken. Jag ska försöka se programmet vid tillfälle men jag förstår redan nu hur det är upplagt: närbilder som antyder att en ung människa inte längre lever, lite skärm, lite tangentbord, sorgsna och förvirrade efterlevande fast inte de närmaste utan lite skolkamrater, citat från självmord.com eller vad det nu kan vara för adresser, upprörda fackmän som uttalar sig fast kanske inte om det de är experter på, ett litet studiosamtal som fokuserar på att det är väl själva fan att det här ska förekomma och alla fattar väl att det skulle vara bättre om vi hittar nåt att förbjuda. Hur nära kom jag? Men läs smarta, hårdbloggande Linas inlägg om programmet, jag gissar ju bara.

Jag blev kontaktad av en journalist (listigt vidareskickad av en kollega...) som ville skriva om det här, eller som förmodligen redan hade skrivit om det och bara ville ha en expert att nämna som stöd. Eftersom han inte kommer att skriva något utifrån vårt samtal refererar jag det här: Han frågade om jag hade hört talas om det senaste fallet av självmord kopplat till internet. Det hade jag inte och han berättade att föräldrarna inte velat kommentera det hela. Han undrade om jag hade hört talas om något annat fall där internet hade orsakat ett självmord. Nej, sa jag. Vet du någon annan som kan känna till det, undrade han. Nej, sa jag, det finns ingen annan som kan känna till något om det. Vi har, så vitt jag förstår, inte sån kunskap om självmord att vi kan koppla ett enskilt självmord till en företeelse på det sättet. Och mest troligt är det en orsak till att föräldrarna inte vill prata med dig eftersom det är djupt kränkande att försöka reducera en människas liv och lidande till en enda händelse eller en enda företeelse. Ungefär så.

Det är motbjudande och ohederligt att gräva i människors lidande för att göra billiga poänger av det. Hederligt vore däremot att söka orsaker i ett större sammanhang eller röka ut folk som vill tjäna pengar på att vi har problem. Sen tycker jag att det känns väldigt, väldigt sent att vakna upp nu, 2008, och inse med fuktiga ögon att världen inte bara är vacker och att det även avspeglas på internet.