Dekalogen och andra knäppa regler

Jag funderar mycket på regler. Särskilt efter min erfarenhet av närkontakt av tredje graden i Lissabon. Varför är det så intressant med regler? Jo, för att det är enkelt. Det är så mycket enklare att följa 10 budord än att tänka själv. Och det är i sig inget fel på budorden och detsamma gäller för många regler som finns. Ja, du ska hedra din fader och din moder. Men om fadern och modern är ena jävla svin som låser in sitt barn i källaren och våldtar henne, då måste hon inte hedra dem. Så det finns undantag och det gör reglerna obrukbara. Om man inte börjar skriva en massa asterisker och försöker reda ut undantagen. De som har nytta av undantagen är väldigt ofta marginaliserade på olika sätt och därigenom inte lika skyddade av samhället. Fast de oftast skulle behöva extra skydd. Det är ju förmodligen så att om kvinnan i källaren i Österrike hade valt att döda sin pappa för att komma undan, hade det räknats som nödvärn och inte längre i strid med lagen, alltså ännu ett undantag från dekalogen.

Men varför har vi ändå en sådan förkärlek för regler och budord? Varför är det nåt av det första vi sätter ihop så snart vi ska samsas om något? Jag tror att det är för att vi är lata. Det är så mycket enklare att följa och hänvisa till regler än att tänka själv. Det är mycket, mycket arbetsammare att följa universalregeln så som Thorbjörn Egner formulerade den och som ingen har skrivit bättre sedan dess:

Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men i övrigt får man göra som man vill.

Fortsättning lär följa. Suck.