Om livet 1

Boken Alexandramannen tittar uppfordrande på sin ägare, svart och punkrosa. Nu har jag läst den, till slut, men jag vet inte vad jag ska säga om den. Den måste läsas. Alla måste läsa den. Förmodligen har de flesta redan läst den, det är nog bara jag som är så feg och i det längsta värjer mig för att må dåligt.

Läs boken och tala sen om för mig att det viktigaste som finns är att ställa datorn i vardagsrummet eller att tala om för barnen att de ska välja falska identiteter när de är ute på nätet. Läs kapitel för kapitel, läs hur flickorna berättar om hur de drogs in i aktiviteter som har tagit deras tonår ifrån dem och säg sen att det här har lärt oss något om hur internet funkar och att våldtäkterna hade kunnat undvikas om vuxna visste mer om vad som pågår därute. Jag tror inte att du kommer att göra det. Det vi lär oss av fallbeskrivningarna är istället något om hur livet funkar. Al Suhairy är det vi kallar för ett jävla sjukhuvud där jag kommer ifrån och att skydda sig mot såna som han är något vi måste lära oss, vuxna som barn. Man ska inte behöva ha träffat en sån farlig person för att veta vad man ska se upp med, istället borde vi prata öppet om såna här saker så att alla blir uppmärksamma. Han använde klassiska metoder för att bryta ner folk, samma som torterare och sekter använder. Varför skulle något annat än kunskap om livet hjälpa som skydd mot det?

Mamma, pappa, varför är det så kallt? Mamma, pappa, var är allt?