Om livet 3

En sak som Katia Wagner lyckats beskriva i sin bok är hur vi behandlar unga brottsoffer och kanske framförallt flickor. Al Suhairys offer tvingades ändra sitt språk på ett extremt förnedrande sätt. På sidan 115 säger ett offer: Det blev helt förvirrat när vi pratade om oralsexet, för det ordet förklarade ju inte vem som gjorde vad på vem. Flickorna fick alltså inte använda de ord de normalt använder för att beskriva kroppsdelar och händelser. Det kan vara ytterligare ett sätt som vuxna försöker skydda sig från obehagliga insikter men det räcker inte som förklaring. När det handlar om yrkesmänniskor som har ett ansvar för de personer de frågar ut, kan vi ställa krav som går utanför sånt.

Det borde inte vara möjligt att folk inom rättsväsendet inte känner till hur en webbkamera fungerar och således ställer frågan: Men vem filmade dig egentligen? Det borde inte vara möjligt att en 13-årig flicka som anmält en 30-årig man för våldtäkt får ett målsägarbiträde först vid rättegången. Det borde inte vara möjligt att alla 58 offer fick ut en lista med alla 58 namnen på, från tingsrätten.

Offren blev till objekt för domstolen som hade sin agenda och inte verkade fundera över att offren var levande varelser, och dessutom levande varelser som utsatts för något oerhört hemskt.

Vi fryser ihjäl. Det är så kallt. Stackars barn, men snart blir det varmt. Det blir 800 grader - du kan lita på mig.