Twitter

Nu har jag twittrat ett tag och tänkte göra en kort utvärdering. Det var svårt att komma in i det hela eftersom Twitter i princip bara har en funktion - att tala om vad man tänker på eller gör - att mikroblogga. Dessutom är formatet speciellt eftersom man bara har 140 tecken på sig, vilket gör det till en utmaning att formulera sig kort och koncist. Borde egentligen passa nordbor väldigt bra eftersom vi ändå skriver och talar skogshuggarprosa. Men sen blev det lite kul när jag hittade några intressanta personer att följa och när folk började följa mig. De twittrare jag själv följer är den vanliga blandningen av släkt, vänner och arbetskamrater och sen några forskare och myndighetspersoner. Att följa kändisar intresserar mig egentligen inte även om jag vet att det är en stor, stor grej. Å andra sidan tycker jag inte om att läsa skvallertidningar heller och jag gissar att det är samma sak. Dolly Parton följer jag däremot men det är inte hon själv som skriver om vad hon gör utan hennes stab som talar om när man kan se Dolly på tv och när man kan rösta på henne till CMT-galan. Just den marknadsföringsmöjligheten ser jag som en positiv sak med Twitter, att man snabbt kan nå ut till folk som är intresserade och alla andra slipper bli bombade med information.

Jag följer också den nya myndigheten för krisinformation och självklart ska de använda Twitter. Det går snabbt att få ut information och i de fall man behöver berätta mer än vad som ryms på 140 tecken lägger man in en länk.

Annars ser jag Twitter som lite för smalt för min del. Jag kommer inte att orka logga in jämt och ständigt och uppdatera. Provade att koppla Twitter till Facebook så att allt jag twittrade om kom upp som status på FB men det funkade inte för mig eftersom jag snabbt insåg att de två applikationerna skiljer sig åt allt för mycket. På FB har jag en personligare ton och vill inte uppdatera statusen så ofta. På Twitter kan jag skriva mer forskningsinriktade kommentarer, visserligen blandat med personliga, hur ofta jag vill. Det har lite att göra med push- och pullkänslan. Möjligen om jag hittar ett sätt att välja när jag vill korspublicera men det känns som att jag skulle kunna mikroblogga i den vanliga bloggen istället.

Och sen är frågan om jag ska twittra på engelska eller svenska. Framförallt efter konferensen igår blev jag lite peppad att blogga lite på engelska. Jag fick frågan om jag vill föreläsa över nätet för TLTG och självklart vill jag det. Och i såna sammanhang är det bra att ha en förlängning av den kontakten, t ex genom Twitter. Igår letade en av föreläsarna upp mig på Twitter under de andra föreläsningarna och vi satt och kommenterade det hela i realtid och det var både kul och nyttigt.

I gårdagens Expressen säger jag att jag funderar på att sluta twittra så det är väl bäst att göra det, även om jag definitivt inte sa så till journalisten. Vill du följa mig till dess är adressen http://twitter.com/dunkels.