Lite tankar från EU Kids Online-konferensen

Den 11 och 12 juni var det konferens i London. Första dagen handlade om att lansera slutrapporten från EU Kids Online och under halva dagen presentera aktuell forskning. Andra dagen var det kick-off-möte för EU Kids Online 2 som just fått klart med finansiering från EU. Stort och kvantitativt blir det så det är egentligen inte min typ av forskning men något ska jag väl kunna bidra med. Vi som är svenska deltagare måste söka egen finansiering för tiden vi behöver och det var något som vi svenskar passade på att diskutera när vi träffades.

Det finns inte mycket som alla är överens om och det tycker jag personligen är ett viktigt resultat av projektet. Allt prat om Best Practice (ett av mina nya hatord, ska förklara nån gång varför) eller listor med principer eller grundpelare är otidsenligt och har inget som helst stöd från faktiska forskningsresultat. Tyvärr finns ändå mycket av det pratet kvar, kanske en rest från samhällsvetenskaplig forsknings dåliga självförtroende i förhållande till naturvetenskapen. Eller så har det att göra med synen på barn. Vi är helt enkelt vana att tänka i banor av att vi vuxna ska ha ett svar och att vi ska slippa förhandla. Eller så har det att göra med synen på teknik. Vi förminskar oss själva som vuxna därför att tekniken står i vägen för oss. Hur som helst tror jag att det är en förändring på gång även om det går långsamt, väldigt långsamt. Många av de presentationer jag hörde förutsatte en hel del saker som definitivt inte går att förutsätta; att nätet är en riskfaktor, att det är farligt att dela med sig information, att filter och övervakning är effektiva metoder att minska risk. Janice Wolak, som jag har nämnt flera gånger här i bloggen, pratade om vår syn på risker och skakade om deltagarna. Professor Wolak har ett intressant och kontroversiellt budskap; kanske har vi forskare bidragit till den väldigt spridda idén om internet som en riskfaktor? Det hon menar är att man kan visa, åtminstone i USA, att antalet unga som begår självmord, blir våldtagna, blir utsatta för sexuella övergrepp bland mycket annat, har gått ner över tid. Det tycks alltså som om många unga fått det bättre när det gäller just de svåraste problemen. Hur ska man tolka detta? Professor Wolak menar att man möjligen kan koppla det till nätet; att nätet har påverkat positivt eller negativt, eller så har det inte alls med nätet att göra och vi får leta på annat håll. Det viktiga är att vi inte förutsätter sådant som vi inte kan förutsätta. Hon kallade det vår ”harm amplification hypothesis” och poängterade att det är en hypotes och inget mer. ”There is an infrastructure of anxiety built on assumptions” sa Wolak och det är naturligtvis inte acceptabelt på något sätt. Jag vet inte om hennes budskap sjönk in men hon var väldigt uppskattad som föreläsare. Även Tanya Byron var där, ni vet hon med The Byron Review. Sjukt cool föreläsare, hade nog inte en enda person emot sig trots att hon inte på något sätt strök medhårs.