Klotter och childism

Idag hade jag en rolig studentgrupp i en kurs som brukar bli väldigt bra. Den har ett långt och krångligt namn och jag har bara hand om en liten del, den som handlar om åldersperspektivet och som mer och mer har glidit in på unga och internet. Idag kom vi osökt in på klotter som jag tycker är en sån bra symbol för - vad ska jag kalla det? - rättvisesamhället, kanske. Där rätt ska vara rätt och alla ska ha sitt till varje pris. Alltså inte efter några dammiga solidaritetsprinciper, utan rätt ska vara just rätt.

I rättvisesamhället har klotter blivit ett rött skynke för många kommuner och fastighetsägare. Klottret kostar 23 miljoner varje år, kan det stå i en rapport fast det egentligen är klottersaneringen som kostar så mycket. Klottret är förmodligen lite billigare och tär ytterst sällan på den gemensamma budgeten. Att det har blivit så här kan ha att göra med det faktum att det ofta är unga som utför klottret. Unga räknas per definition som lite hotfulla och i behov av hårda ramar. Medelålders män däremot räknas som självgående och vi utgår från att det de gör har legitimitet även om det kostar samhället pengar. Nu talar jag i väldigt svepande ordalag om vi, det hoppas jag ni står ut med. Vi ser inte artiklar som kartlägger män på konferens i främmande stad och hur de pinkar i gränder, dricker sig redlösa och hamnar i en annan säng än planerat. Eller att de många gånger bär på en hälsofarlig övervikt som kostar 23 miljoner varje år. Nej, de artiklarna blir inte skrivna därför att den här gruppen får själva bestämma om de vill göra alla de där sakerna eftersom omgivningen litar på att de vet vad de gör. Det är ett exempel på hur stereotypiseringen utgör ett filter genom vilket vi släpper igenom vissa beteenden men inte andra. Egentligen kanske grändpinkandet skulle kosta lika mycket om vi samerade det, men det är mer accepterat.

Sedan jag började läsa om childism* ** ***har jag börjat byta ut ordet ungdomar i texter som generaliserar väldigt mycket. Det blir ofta rätt dråpligt, lite som Jan Stenmark. Känslan av att något är fel är att man har fått syn på en av sina generaliseringar.

Men sen blev det så kul när jag skulle kolla Twitter efter jobbet och såg @rasmusfleischer skriva om en anti-klottertjänst på nätet. Ja, det var ju inte så kul eftersom det bara spär på hela tanken om att klotter är det största hotet mot samhället. Utan klotter skulle alla vara lika rika, lyckliga och snälla mot varann? Det roliga var istället hur några, rätt många, har valt att använda tjänsten. T ex har Anonymous skrivit: "På en Google-blogg är det nånn som har klottrat 'Liskula Cohen is a Skank.'". Kanske samma Anonymous skriver "Sjutk bra inititiv! Så fort vi vill ha ett tips på bra ställen att klottra på är det bara att kolla här, WIN!" och Lina berättar att någon klottrat på hennes matteblock.

Och här sitter jag och ler lyckligt åt de små sabotörerna. Hehe.

* Googla på det eller läs min avhandling eller min bok, se högerspalten)
** Tidigare inlägg om childism och några till.
*** Min definition, ur avhandlingen: One definition of childism is prejudice or discrimination against the young. Also, childism refers to systemic conditions that promote stereotypes of the young.