onsdag, augusti 12, 2009

Nätmobbning 2

Tänkte försöka förklara vad jag menade med föregående inlägg. Det får bli helt kort, vilket inte gör saken rättvisa. I övrigt får jag hänvisa till min artikel När kan vi tala om nätmobbning? eller min bok Vad gör unga på nätet?

Ett problem när vi betraktar nya fenomen är att vi ofta gör det ur en gammal synvinkel eftersom vi inte riktigt har förstått hur vi ska förhålla oss till det nya. I mobbningsartikeln nämner jag tre punkter som bland andra Shariff (2008, Cyberbullying: Issues and solutions for the school, the classroom and the home. New York, Routledge) lyfter fram:
  • Anonymitet; internet erbjuder möjligheten att vara anonym och därigenom kan det förekomma trakasserier där förövaren inte kan identifieras.
  • En oändlig publik; möjligheten att många fler mobbare och åskådare kan ta del i trakasserier.
  • Varaktighet; det finns en risk att det man lägger ut på nätet finns kvar för evigt och att trakasserierna därigenom aldrig tar slut.
Problemet är att det inte riktigt är så enkelt. Anonymitet är till exempel inte alltid en realitet även om det kan se ut så på ytan. I själva verket vet många exakt vem de pratar med över nätet och det finns alltså anledning att tala om upplevd respektive faktisk anonymitet och då blir det genast lite mer komplicerat.

Den oändliga publiken, då? Jag misstänker att vi blandar ihop potentiellt oändlig med oändlig. Det skulle, i värsta fall, kunna vara så att publiken i praktiken är oändlig och jag nämner ett sådant fall i bland annat mobbningsartikeln. Det är dock långt troligare att det är en begränsad mängd av denna potentiellt oändliga publik som är intresserad av att sprida och ta del av informationen. Man kan fundera över om man tycker att mobbning är värre om den sker på en stor skola där 950 elever kan ta del av förnedrande bilder på anslagstavlan än på en liten skola där bara 50 elever kan se. Det vore ju en märklig inställning, eller hur?

Varaktigheten har ju diskuterat tidigare här i bloggen och i en krönika i Computer Sweden. Jag menar att det handlar om att problematisera varaktighet och fundera på om det finns andra sätt att betrakta det hela.

Som sagt, allt för kortfattat men det är allt jag hinner med nu.


Etiketter:

5 kommentarer:

Klockan 2:00 em , Anonymous Anonym sa...

Då du hela tiden hänvisar till något annat du skrivit, och eftersom ingen av länkarna fungerar (ingen av länkarna går till dina texter), är det svårt att veta vad du egentligen menar. Men jag gör trots det ett försök att bemöta dina påståenden.

Nu tror jag i och för sig att de flesta skulle hålla med om att det är betydligt värre om 950 personer tar del av förnedrande bilder än om 50 personer gör det. Men eftersom du tar upp det exemplet misstänker jag att du är fast i ett föråldrat tankesätt: att mobbing är begränsat till en fysisk plats eller grupp personer som defineras av en fysisk plats (till exempel en skola). Mobbing är ett betydligt större och värre fenomen än så, och med Internet ges nya möjligheter till trakasserier som inte funnits tidigare.

Du tror att "publiken" i många fall är begränsad. Visst kan det vara så i vissa fall, även om jag nog tycker att det är ett farligt naivt argument. Men att "publiken" potentiellt är ointresserad spelar ju mindre roll för den utsatte. Det otäcka är just känslan av att vara till allmän beskådan, utan att ha möjlighet att kontrollera denna beskådan. Att en film med förnedrande innehåll ligger ute på exempelvis youtube eller video bay är i sig en ytterligare förnedring. Denna möjlighet till förnedring har inte funnits tidigare. Tekniken har i det här fallet gjort den möjlig.

Det finns ett par väldigt tydliga exempel på hur den här typen av trakasserier har blivit både globala och lokala "fenomen". Jag tänker bland annat på "the fat star wars kid", "britney fan crying" och "skugsturken".

Jag tror inte att skogsturken tycker att bekymrar sig över "hur vi ska förhålla oss till det nya". Han tycker nog att det är förjävligt att bli uthängd på det sätt han har blivit.

Det skulle vara mycket intressant att höra hur du menar att "nätmobbing" (vilket är ett mycket dåligt begrepp, för övrigt) inte kräver något särskillt agerande.

 
Klockan 2:55 em , Blogger Dunkels sa...

Det var bara den sista länken som inte funkade men det har jag fixat nu. De andra två fungerar bra.

 
Klockan 3:07 em , Anonymous Anonym sa...

Oj, det var ett oväntat kort svar! Tyvärr gav det inget mer än ännu fler hänvisningar.

Ja, nu fungerar sista länken. Den tycks dock inte handla om nätmobbing eller trakasserier. De två andra är dock fortfarande trasiga: den första pekar på någon sort "innehållssida" för ett nummer av en tidning, och den andra är en beställningssida för din bok... Ingenstans går det att läsa om det du pratar om.

Jag skulle väldigt gärna höra vad du har för argument kring det här med "nätmobbing". Jag tycker själv att det luktar moralpanik kring mycket av det vi hör om fenomenet. Samtidigt finns det onekligen ett antal aspekter där nätet gör livet enklare för mobbare och betydligt värre för de mobbade.

Skulle du kunna summera de viktigaste argumenten i de texter du hänvisar till?

 
Klockan 3:17 em , Blogger Dunkels sa...

Haha, nej det kan jag inte. Ibland måste man läsa hela texter också :-)

Det är fullt fungerande länkar men man måste beställa och betala för pappersutgåvor av det skrivna. Jag vet, det är så himla 2001 att inte få det gratis över nätet men det är förlagen som vill ha det så.

Den sista länken handlar, som jag skrev, om varaktighet som var en av de punkter jag nämnde.

 
Klockan 3:45 em , Anonymous Anonym sa...

Ok, synd. Jag trodde du hade några starka argument kring det här med nätmobbning. Tydligen inte.

 

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida