Bloggmobbning

Eftersom jag så hårt hävdar det finns ingen nätmobbning men ändå har målat in mig i skrivandet om just precis nätmobbning, tänkte jag att mitt nya utrop får bli bloggmobbningen lever och frodas! Men här tror jag att det handlar om andra saker än det man brukar mena med nätmobbning. Om nätmobbning är mobbning i ett annat rum än det fysiska är förmodligen bloggmobbning i högsta grad framkallad av erbjudanden hos samtida teknik. Blev tipsad om ett hatinlägg om några av våra mest tittade videobloggare, unga kvinnor allihop. Skribenten sätter själv stämpeln bloggmobbning på sitt inlägg och menar att han kanske inte borde ha skrivit det. Jag tycker nog att det var ganska bra att han skrev för han visar på en rätt omfattande folkrörelse. Det är ett nöje många ägnar sig åt, att skicka runt länkar eller bara skicka runt datorn i soffan, titta, skrika av skratt och hata. Och ofta är det just unga kvinnor som bloggar, ett faktum man kan använda till sitt eget försvar såsom Deepedition gör, till exempel:

Disclaimer: jag vet att jag säkert får en hord av dessa bloggerskors läsare som förklarar att

• jag är avundsjuk på deras framgång. Svar: nä, inte ett dugg.
• jag har ingen humor. Svar: jodå – jag tycker de här filmerna är oerhört roande. Faktiskt så garvar jag högt när jag ser dem.
• jag är elak mot unga tjejer som är framåt. Svar: inte alls – jag konstaterar bara att det nog är illa för Sverige om det här är vår framtid.
• jag är dum i huvudet. Svar: Det är jag säkert. Ni med.

Jag förstår ilskan och skratten, känner själv att fjortonåringen i mig tittar fram när jag tittar på Mogi och Amanda. Därifrån till att låta fjortonåringen blogga om det är däremot ett stort steg. Ett steg som en vuxen aldrig borde ta. Både Mogi och Amanda är exempel på ung kultur och bör studeras om man är intresserad av sin samtid.

Det är inte på något sätt illa ställt med Sveriges framtid. Det ser rätt bra ut om vi har en populär bloggare som utforskar språket, i tider när ingen vill plugga språk. Vi ser också exempel på unga kvinnor som utan att be om ursäkt visar upp det de är intresserade av för tillfället. Det finns inget som är nytt och upprörande här. Det här är inte vår framtid, det är vår samtid. Det här är våra medmänniskor, många av dem i färd med att hitta en plats för sig själva och ett sätt att finnas som de själva och omvärlden kan acceptera. Det vi som vuxna kan göra är att stötta dem, trösta när det går illa och säga att det ordnar sig. När du tror att världen ska gå under för att alla skrattar åt dig ska du veta att den gör inte det. Du kommer att överleva allt det onda och du kommer att bli glad igen. Du är bra, du duger, du får ta plats, du får finnas precis som alla som är elaka mot dig. Och förhoppningsvis går du så hel ur det att du inte måste jävlas med folk när du blir vuxen.

Uppdatering: Hittade just detta via Twitter: Ung bloggare dödshotad. Sov på saken, säger expert. Bloggcoach, nytt yrke.