Digital fattigdom

Igår genomfördes den första internetforskarkonferensen i Sverige i samband med Internetdagarna. Det var en mycket intensiv dag med fullspäckat schema. Så intensivt att man inte hann prata med folk i någon större utsträckning men det är delvis sådant man kan hämta ikapp senare. Mitt anförande Digital Competence - searching for the young perspective filmades med en pytteliten kamera och las ut på Bambuser av en vänlig själ. Stefan Pålsson verkar ha 26 timmar på sitt dygn och har redan fått ut en fin sammanfattning av dagen. Det var som alltid extremt roligt att träffa gamla bekanta och nya bekantskaper, även om några givna namn saknades. Ett stort tack och grattis till arrangörerna som slitit ihop denna lyckade tillställning!

Det var problem med uppkopplingen (nämnde jag att det var en internetforskarakonferens?), de sa att det var dålig täckning i den del av Folkets hus där vi höll till, så jag fick klara mig utan att twittra under förmiddagen. Efter lunch lyckades jag fånga lite internet och det bekanta slurpet uppstod när alla olika typer av meddelanden ramlade in alla på en gång och skulle snabbsorteras efter viktighetsordning: barnen som är ute och reser, barnen som är hemma, kolla upp det som antyddes under lunchen och hur går det med min nya dator? I fallande ordning. Nu är inte jag något stort fan av backchanneling i allmänhet lika lite som jag har varit klistrad bakom en kamera under resor eller barnens uppväxt. Jag har inget emot att delta omedierat i det som pågår men det uppstod ändå ett baksug på några få timmar.

Väl hemma får jag på omvägar ett meddelande från Lilla My som befinner sig i ett tillstånd av "tillfälligt påtvingad urkoppling". Lilla My mår inte bra och som ett led i hennes behandling har man tagit ifrån henne alla kommunikationskanaler, om jag har förstått den knappa informationen rätt. Hur det baksuget ska se ut, det som inte är tre timmar utan snarare veckor, kan jag inte föreställa mig. Om jag dessutom skulle må dåligt skulle det vara ännu svårare att missa all pepp som sociala medier väldigt ofta handlar om.

Av en potentiellt oändlig publik är du en av de få som inte kan läsa det här, Lilla My. Jag vill ändå skicka den kram du glömde ge mig när vi sågs och vänligt men bestämt be dig att fortsätta förbi de öppna fönstrena.