Nätkulturer: Faran är inte över

måndag, november 23, 2009

Faran är inte över

Ibland inbillar jag mig att något har hänt sedan slutet av 90-talet. Jag tänker mig att det inte längre finns utrymme för handelsresande i skräck och att tiden har ryckt undan mattan för hemska powerpoints som basunerar ut hur illa det är ställt med ungdomen av idag. Förra veckan blev jag brutalt påmind om att faran inte är över. Jag var inbjuden att tala på Rädda Barnens utbildningsdag för lärare på Åland. Redan i förväg hade jag lite onda aningar och kände mig för en gångs skull lite nervös när jag planerade min föreläsning. Affischen som beskrev föreläsningen efter min utstrålade aningslöshet, dålig uppdatering och framförallt en trist syn på unga flickor. Jag inser att de kanske inte menar så men för mig ser det illa ut att stämpla Private Property på en ung tjej, kanske för att jag så tydligt ser att debatten ofta handlar om just det fast vi inte säger det rent ut. Nåväl, det var väl inte så farligt. Värre blev det när föreläsaren satte igång. En av de första saker som händer är att man till tonerna av One får se ett bildspel med närbilder på mördade människor och information om hur man själv kan hitta bilderna. Grymt våld och uppviglande påståenden till tonerna av vacker musik. Hur friskt är det? Hade jag vetat var jag befann mig rent geografiskt (jag har sjukt dåligt lokalsinne) hade jag lämnat lokalen direkt. Jag har jobbat med de här frågorna i över tio år och har aldrig sett såna bilder förut. Jag har koll på att de finns men ser inga skäl att sitta och surfa runt på de här platserna. Några av de här bilderna kan även vara olagliga att inneha och visa men det hela är kanske ett etiskt problem mer än juridiskt.

På vilket sätt skulle den här föreläsningen vara till nytta för barn och unga? Jag orkar inte ens dra allt som är fel med den här typen av framställningar, tror nog att det är allmängods idag. Eller trodde, för någonstans där ute sitter en grupp lärare och lyssnar till en föreläsare som förberett sin föreläsning genom att sitta på diskussionsforum, bildforum, obehaglighetsforum och annat som alla friska vuxna håller sig ifrån.

Det var svårt att hålla tårarna tillbaka när nästa bildspel kom igång. Britneys sköra röst i Everytime blev en outhärdlig fond till bilder från Snyggast där unga kvinnor visar urringningen i egentagna bilder. Jag satt och tänkte på hur de kämpar med självförtroende och självbild och sen kommer vuxna män och laddar ner bilderna och gör ett bildspel som sedan Rädda Barnen och If sprider bland lärare. Var är moralen i det?

Lite ironiskt blev det att de fältare som föreläste på morgonen visade en så kallad fjortisfilm, där de som har passerat fjortisstadiet sätter ihop filmer på lite yngre tonåringar till musik, för att håna dem. Och jag satt bara och tänkte på vad skillnaden är. Ålder var det enda jag kom på. Det är alltså ok att sätta ihop fjortisfilmer om man är en vuxen man men inte om man är i samma ålder som offren. Ska komma ihåg det.

Etiketter: föreläsningar, panik, Rädda Barnen, snake oil, snuskgubbar

8 kommentarer:

Klockan 11:12 fm , Simon sa...: Intressant inlägg.

Bloggar är ju dock dåliga på att faktiskt vara en resurs. Det vore fint om du kunde sammanställa de olika skälen till att den här sortens "pedagogik" inte är vettig, så kunde man sen peka på den sidan, som en sammanställning av olika argument.

Du skriver: "På vilket sätt skulle den här föreläsningen vara till nytta för barn och unga? Jag orkar inte ens dra allt som är fel med den här typen av framställningar, tror nog att det är allmängods idag."

Jag tror själv det är viktigt i vissa sammanhang att visa upp exempel på det som sker på nätet och som behandlas lite naivt av både vuxna och unga, men det gäller ju att göra det i ett vettigt sammanhang så att reaktionen just inte blir "skräck", utan ett vettigt användande av både internet och den fysiska världen.

Men som sagt, en sida med lite exempel på bra och dålig argumentation skulle vara en värdefull resurs!
Klockan 10:58 em , Ronny sa...: Välkommen till verkligheten på Åland Elza.

Det är tyvärr många som ser på ungas nätanvändning och nätanvändning överhuvudtaget just på detta sätt här på ön (och jag tror inte det är särskilt ovanligt annanstans heller).

Det finns naturligtvis här, liksom överallt, åsikter och insikter över hela skalan men det beklagliga är att även beslutsfattare sällar sig till skaran som i första hand ser "den stora faran" med nätet.

Insikten om och bejakandet av de egna begränsningarna hos vuxna i förhållande till nätanvändning borde lyftas som en positiv egenskap - vilket du på ett bra sätt förde fram. Istället för "insikt och bejakande" blir det tyvärr ofta "åsikt och förnekande" som leder till höttande finger, all världens varningar, fördomar och förbud.

Är insikt och bejakande det som kallas "IT-mognad"?

Måste ännu tillägga att situationen gör att man blir extra glad av att se de lysande undantagen som ju naturligtvis finns även här.

Tills sist håller jag med Simon vad gäller exempel på bra och dålig argumentation.
Klockan 11:36 fm , Jessica Linde sa...: Vad ledsamt :( Det låter verkligen helt vansinnigt. Vad fick han för reaktioner på sin föreläsning?
Klockan 1:12 em , Dunkels sa...: Jag funderar på Simons förslag och kommer att återkomma med ett inlägg om detta. Det kan dock dröja, har som vanligt lite för mycket på gång...
Klockan 4:39 em , Niclas sa...: Hej

Eftersom du länkar till ställen lite här och var där mitt namn figurerar så är det ju inte speciellt svårt att förstå att det är mig du menar. Först så vill jag säga att jag kan förstå din kritik men eftersom du gick i halvtid då du skulle med din färja hem så missade du den andra delen och därmed helheten på föreläsningen där jag knyter ihop allt med hur man aktivt kan arbeta med denna problematik i skolan genom lektionsförslag, värderingsövningar och handlingsplaner som jag arbetat fram. Jag är själv IT-pedagog och använder mig av datorn som ett verktyg i undervisningen och ser mestadels möjligheterna med det men alla känner dessvärre inte till det som du (tror jag i alla fall) och jag vet när det handlar om baksidorna.

Visst, det är kanske lite 90-tal och visa upp sidor från nätet som inte är rumsrena men du liksom jag är redan insatta i det som sker, det är däremot inte majoriteten av de föräldrar/ vuxna som jag möter. För dem är det nytt men likväl kanske en verklighet som deras barn lever i och där barnen kanske behöver hjälp med att bearbeta alternativt reflektera kring det som sker. Och hur ska man kunna ändra ett negativt beteende hos sina barn/elever om man själv inte är medveten om det som händer/ kan hända? Och som jag påpekar i början av föreläsningen så handlar det om att skapa sin egen medvetenhet för att utifrån den samtala med sina barn eller sina elever om det som de kan råka ut för alternativt det som de gör mot andra. Hur beter man sig när man är på nätet och vad tittar man på? Skulle man gjort samma val i verkliga livet? För endel barn krävs det samtal med vuxna för att uppnå reflektion kring det som man gör för att sedan kunna förändra det som inte är bra.

Du skriver att du efter 10 år på nätet aldrig sett det som jag visat upp när det gäller våldssaker men anledningen till att du inte sett sådana bilder eller autentiska videoklipp kan bero på att du inte är en 12-13 årig pojke som måste hävda dig och var lite ”macho” gentemot dina kompisar vilket innebär att du inte söker efter det materialet. Jag själv har varit i den åldern och då satt vi och tittade på filmer som motorsågsmassaken, hajen, snuffmovies etc för att vara häftiga och coola och hade det funnits värre saker så hade vi säkert sett det men vi hade då inte tillgång till nätet vilket barnen har idag. Nätet har många bra sidor men det finns även dåliga sidor för den som vill se det och nyfikenheten och exalteringen kring det materialet är sådant som går igen, framförallt hos pojkar, bara det att det sker på ett nytt forum dvs internet. Föräldrars problematik – Radio kontra video kontra internet kontra framtidens dilemma för våra barns föräldraroll och ny teknik.
_________
Fortsättning följer i inlägget under...
-----------
Klockan 4:41 em , Niclas sa...: -------
fortsättning från inlägget över
--------

Hade mina föräldrar pratat med mig om dessa filmer, tagit ner det på en begriplig nivå och fört ett vettigt samtal kring det dåliga i att se det så hade man kanske slutat söka det materialet? Det går inte att förbise, tittar man på mycket våld så avtrubbas man till slut av det som man ser och söker senare spänningen i allt grövre material. Som förälder så vill man ju inte att barnen hamnar där och då gäller det att prata med dem om de sitter och tittar på sådant skräp.

Angående objektifiering och snuskgubbar som jag pratar om så är det en vardag för många att stöta på dem och dessvärre är det så att endel barn råkar illa ut på grund av det här och som jag berättar under föreläsningen och mycket handlar om hur man presenterar sig på nätet med bild och text för det kan i vissa fall vara helt avgörande för hur du blir bemött av andra, ser du kaxig ut vill folk kanske slå dig, visar du upp dig lättklädd kan folk få intrycket av att du är lättfotad eller ställer upp på allt etc. Handlar det då om nakenhet eller objektifiering så har inte alla verktyg för att möta de människor som kan uppfattas som äckliga och som försöker nästla sig in i deras liv genom komplimanger eller löten om gåvor och om vi vuxna inte ger barnen verktyg genom samtal, var ska de då få dem ifrån? Jag har stött på 11-åriga flickor som visat upp sig för äldre män via webcam, rektorer (ja, ett flertal) har berättat för mig om elever i mellanstadiet och högstadiet som träffat personer som de mött på nätet där det sedan visat sig vara betydligt äldre än de uppgav och som sedan blottat sig för dem (och tack gode Gud att de inte råkat mer illa ut) och jag har själv på nära håll sett hur män i dryga 50-årsåldern sökt kontakt med MINA barn genom internmejl på populära ungdomssajter där de kommit med sexuella anspelningar och frågat frågor om deras kön m.m. Var ska barnen få verktyg ifrån att möta detta om vi vuxna inte pratar med dem om hur de ska bemöta det? Alla vuxna pratar inte med sina barn om dessa saker och för vissa barn och ungdomar är det inte en självklarhet att INTE träffa någon okänd som de mött på nätet eller att INTE visa upp sig naken framför webbcam.

Tyvärr använder endel föräldrar datorn som en barnvakt som de själva inte finner något intresse i och därför inte bryr sig om vad som händer men skulle jag släppa mina barn vind för våg (på nätet som i verkligheten)och om de sedan skulle råka ut för något så skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte gjort allt som stod i min makt för att skydda dem.

-----
Fortsätter i inlägget under
-----
Klockan 4:43 em , Niclas sa...: --------
Fortsättning från inlägget över
---------

Du väljer att se på nätets positiva aspekt och jag själv tycker att nätet i det hela är oerhört bra om man använder det på rätt sätt men man kan dock ställa sig själv mängder av frågor när det gäller ungas användande av nätet till exempel , varför barn eller ungdomar misshandlar andra, filmar och sedan lägger ut på nätet, varför man tittar på hemska saker på nätet, varför det är lättare att skicka dumma meddelanden till andra än att säga dem öga mot öga eller varför man väljer att objektifiera sig själv på diverse sidor. Jag har inte svaret men tror inte att det är något som man bara kommer på helt apropå hemma i flick- eller pojkrummet utan jag tror att det handlar om influenser och påverkan från annat håll bland annat det som man sett på nätet eller andra medier. Man tror att alla andra beter sig så och om man matas med det utan reflektion så blir det till slut en normalitet där man sedan själv kanske deltar. Jag vill inte att mina barn eller elever ska göra dåliga saker på nätet men då krävs det att jag är medveten om att det finns baksidor för om jag inte är medveten så är det även mycket svårt för mig att samtala med dem. Och dessvärre så är inte alla föräldrar där i medvetenheten (men även andra vuxna som exempelvis lärare och andra som möter barn och ungdomar i yrket) och då kan det behövas upplysning för att skapa en bättre tillvaro på nätet för barnen. Trots allt är det många unga som mår dåligt eller far illa av det som de gjort eller stött på på nätet och där behövs vi vuxna för att kunna stötta eller vägleda.

Som en sista punkt i mitt bemötande av ditt inlägg så ställer du dig frågan om hur denna föreläsning ska kunna vara till nytta för barn och unga och svaret är att jag är övertygad om att ifall föräldrar och andra som kommer i kontakt med barn och unga axlar sin rolls om vuxna och inte blundar för det som finns och kan hända och sedan samtalar med dem om rätt och fel inklusive det som sker på nätet så tror jag att nätet blir en bättre plats för alla och ett ps är att den föreläsning som du såg en del av inte riktar sig mot barn och unga utan mot vuxna. Den föreläsningen mot barn och unga ser helt annorlunda ut och där visas ingenting av det du nämner upp. De vet vad som finns redan och om de inte vet så finns det heller ingen anledning till att upplysa dem, det samtalet får deras föräldrar ta med dem om eller när de råkar ut för det. Förutsatt att föräldrarna själva är medvetna.

Nu blev det ett långt inlägg med an massa förklaringar och anledningen till det är att jag finner det ganska orättvist av dig att skriva ner mitt arbete utan att ens ha sett hela föreläsningen men det är ju självklart dina åsikter och dem ska du ju givetvis ha. Mina åsikter om dig är att jag tycker att du gör ett mycket bra arbete med intressant forskning och jag tror att vi har samma mål i slutänden och det är att nätet ska bli en trevlig samlingsplats för barn, unga och vuxna utan obehagliga inslag som sexuella inviter, våldsmaterial och utan trakasserier, kränkningar och mobbning (mobbning, kränkningar och lektionsmaterial var den del som du missade) men vi är inte där än och mycket arbete ligger framför oss som är vuxna.

Jag bemöter ditt inlägg här men kommer inte att offentligt föra en vidare diskussion och vill passa på att säga att jag gärna velat se din föreläsning då jag som sagt tycker att du gör ett väldigt bra arbete.

Ha en trevlig helg

Mvh
Niclas
Klockan 7:48 em , Dunkels sa...: Fast min kritik handlar inte om att jag tror att du visar hemska bilder för barn - jag tycker att det var nog hemskt att du visar dem för vuxna och jag är som sagt inte säker på att du håller dig inom lagens råmärken alla gånger. Lika obehagligt är det att du satt ihop en sådan sexistisk eller åtminstone genusblind film av bilder du laddat ner från Snyggast. Inget av det förklaras av din i övrigt välformulerade text. Jag kommer inom kort att fördjupa denna kritik men då inte kritisera just dig eller den kampanj som anställt dig, utan lägga diskussionen på ett mer generellt plan. Jag är, precis som du, övertygad om att vi har samma mål men jag tycker inte att ändamålen helgar medlen i det här fallet.