You say I'm a bitch like it's a bad thing

Läste många dagstidningar igår när jag reste ungefär åtta timmar totalt. Och då skulle jag bara till Södertälje! En av de tidningar jag plöjde var DN vars ledarsida innehöll en lite småsur text om dagens ungdom. Det brukar sällan reta mig tillräckligt för att jag ska orka läsa sånt för jag vet ungefär hur det kommer att låta: när jag var ung fick man äta barkbröd och lera för att överleva men dagens ungdom ska minsann ha sirapslimpa. Nej, förlåt, det var ju inte 2009, det var 1959. Nåväl, den här hade något som ändå lockade mig, den hette Alla kan inte vara lucia. Och när jag läser Rikard Westerbergs uppräkning av hur illa det är ställt med dagens ungdom blir det väldigt tydligt att det här har med värderingar att göra. Jag kan inte låta bli att tänka på Ali G (1,25 in i filmen): And are there any negative effects?

När Westerberg skriver

De ska rädda världen, vara välbetalda och samtidigt ha tid för fritidsintressen och familj.

blir ju jag lite lycklig och fuktig i ögonen; så himla bara ambitioner! Äntligen! Och när han skriver

Jobbet ska passa ihop med livet, inte tvärtom. Om jobbet känns tråkigt tvekar inte millenniumkidsen att snabbt byta arbetsplats. Lojaliteten mot hierarkier och arbetsgivare är svag, i alla fall bland dem med utbildning och valmöjligheter.

så ser jag bara fördelar med det. Och varför i hela friden ska det vara ett problem att vi har en generation som tror att alla kan vara lucia? Grattis, generationen, däger jag.

Sen blir Westerberg lite allvarlig och menar att det finns en koppling mellan detta sätt att tänka om sig själv och den höga förskrivningen av antidepressiva medel. Tja, det är ju en möjlighet men jag kan så här på rak arm komma på ett flertal andra rimliga förklaringar. De han kallar millenniekidsen är den första generation i Sverige som gick igenom skolan sedan man började nedmonteringen av det vi kallade välfärd när jag var ung. Vi har också en generation högutbildade höginkomsttagare som arbetar mer än samma grupp någonsin har gjort genom historien. Någonstans måste våra barn ta vägen och psykofarmaka är väl en barnvakt så bra som någon. Inte fasen har det något att göra med frimodigheten och tillförsikten att tro att man kan bli lucia. Han kan sitta där med sina barkbröd. Personligen går jag bara på luciatåg där alla får vara lucia, det är mycket snyggare så.

Jag tror att vi får dra till med Dixie Chicks igen.