fredag, mars 26, 2010

Vad har internet med det att göra?

Idag skulle jag ha varit i Växjö, ett seminarium på Linnéuniversitetet i en serie om genus. Osynliga flickan - om makt och kön på internet hade jag kallat mitt bidrag. Nu hade resebyrån varit snåla när de bokade och jag missade mitt anslutningsflyg med en minut. En minut! Så jag fick vara kvar på Bromma en stund och sen åka hem. Istället har dagen gått i medias tecken. Kulturnyheterna ringde och ville intervjua, antagligen kommer det med i kvällens program kl 19 i Svt1. Sen ringde SvD för en lång telefonintervju. Nu vet jag ju inte vad som kommer med och inte så jag tänkte klottra ner mina tankar i en oklippt version.

Det handlar alltså om Bjästa och kopplingen till sociala medier. Jag var imponerad och förvånad efter Uppdrag granskning i onsdags. Tyckte att de hade undvikit den spektakulära kopplingen till nätet mycket bra (även om hon gjorde ett lamt försök i inledningen av programmet; ni vet såna där inslag då reportern sitter vid en dator och tittar allvarligt in i kameran och säger att HÄR, på NÄTET kan vad som helst hända). Sen var nätet rätt osynligt i reportaget, eller ungefär lika synligt som andra viktiga platser i den här historien. Skoltoaletten och kyrkan, t ex.

Det här fallet är en bra illustration av det jag och andra har försökt säga i några år nu - att nätet visserligen kan sägas ha förändrat våra liv men inte så mycket som man ibland kan tro. Och att mycket av det nya bara är nytt på ytan. Det ser annorlunda ut när man först tittar på det men granskar man det lite ser man snabbt att det liknar sånt vi känner igen.

Vi kan ta ryktesspridningen som ett exempel. De personer som framträdde i reportaget var bland andra en massa kvinnor, 51 år som hade hört av en bekant till en bekant att offret hade ljugit om händelsen. Ingen av dessa kvinnor tillhör de grupper man brukar anklaga för att hänga på Facebook och smäda folk. Inte heller rektorn eller prästen framstod som socialt kompetenta, varken vid eller borta från ett tangentbord. Så vad har internet med det hela att göra? Den ryktesspridningen som reportaget visade skulle nog ha haft styrfart även utan internet. Det är masspsykosen som är boven i dramat. Det är de mekanismerna, som Jan Guillou beskriver så bra i Häxornas försvarare, som drev på processen. Självklart har internet spelat en roll men inte så stor roll att det förtjänar någon vidare uppmärksamhet.

Sen har vi pojkens familj. Det verkade av reportaget vara de som har startat FB-grupp och blogg och det tycker jag låter alldeles sunt och självklart. Om 15-åringen i familjen har våldtagit ett barn är det ett svårt trauma för familjen och något de behöver hjälp att komma igenom. Det är alltså inte konstigt att de som är berörda reagerar aggressivt och förnekande. Det konstiga är att omvärlden gör det. Att de professionella i familjens närhet dras med i en häxprocess är inget annat är sjukt. Att fritidsledaren, rektorn och prästen inte orkade ta den jobbiga konflikten med familjen är naturligtvis tjänstefel och att de andra vuxna runt omkring inte gjorde det är en skam de får leva med nu.

Men vi kan inte start FB-grupper som vänder sig mot prästen och rektorn. Visserligen sjuder aggressiviteten i mig när jag tänker på deras tomma ögon och halvöppna munnar men jag vet att det här är en långt krångligare fråga än att två klåpare har jobb de inte klarar av. I själva verket ska både rektorn och prästen har vårt stöd eftersom de är offer för en sjuk struktur. Ja, inte stöd i den meningen att de har gjort något bra. De måste få stöd att leva med att de har betett sig illa men de måste få hjälp att avlasta sitt samvete - de har dragits med i något som är större än de själva.

De har dragits med i en process som vi alla bidrar till varje dag. De har gett patriarkatet ett ansikte, det är allt. Det är patriarkatet som gör att vi sviker barn för att skydda vuxna och det är patriarkatet som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar. Vi orkar inte se hur illa det ligger till och tar den enkla vägen. De är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta. Och det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Och då blir det lättare att försöka hitta en syndabock än att gå in i oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri. Att utan vårt medlöperi skulle patriarkatet förtvina. Att just jag spelar roll, att just jag sviker varje dag. Det är en otroligt jobbig process och då är det enklare att hitta en syndabock som till exempel internet. Då kan vi ägna oss åt att diskutera hur unga förhåller sig till information på nätet fast det inte på något sätt är de unga som har varit värst här. Dessutom spelar det väl mindre roll hur de unga agerat när vuxenvärlden så uppenbart har struntat i sitt ansvar? Eller så kan man använda pojkens familj som syndabockar. Eller gå med i en hata-prästen-grupp.

Det här handlar inte om internet. Det handlar om livet. Livet är sjukt farligt. Det finns jätteknäppa människor och i slutet dör man. På riktigt. Det är något vi måste prata om. Livet är också fruktansvärt orättvist och premierar den som är vuxen, man, vit och rik. Och det är fel. Det är något vi måste prata om.

Etiketter: , , ,

12 kommentarer:

Klockan 7:51 em , Anonymous Anders Ljunggren sa...

Jag gillade din inledning, men inte din konklusion. "Patriarkatet" som förklaring på all ondska i världen är knappast en konstruktion som kan hjälpa oss att bekämpa ryktesspridning och mobbing. Det är allmänt känt att kvinnor/flickor är minst lika goda mobbare som män, och i detta specifika fallet torde det vara den hatkampanj våldtäktsmannens mamma och bror fört som renderat den mobbing flickorna utsatts för. Då våldtäktsmannens familj på ett mycket verbalt sätt ljugit ihop svårkontrollerade omständigheter och tolkningar av bevismaterial, är det inte en långsök koppling att detta utgjort grogrund för den kollektiva psykos som sedan infunnit sig i Bjästa. Om våldtäktsoffrets familj istället fört en motsvarande kampanj, ser jag det inte som speciellt långsökt att tro att förhållandet varit det omvända. I ett annat uppmärksammat mediafall, mordet på Linda Chen, har det inte ens bevisats att kvinnan bragts om livet, ändå är det i stort sett ingen som tagit mannens parti. Att tro att samhället som utgångspunkt tar mäns parti är kontraproduktivt och kan knappast vara en meningsfull ingång till att få vårt samhälle mer empatiskt.

 
Klockan 9:15 em , Blogger Andreas Palmblad sa...

Anders, Elza pratar inte om ondska och mobbing utan om våldtäckter och mass-förnekelse. Att förneka patriarkatet och alla dess negativa och hemska konsekvenser är att förneka en del av vår verklighet och därmed bara repetera vår historia.

Mycket kloka tankar Elza, tack.

 
Klockan 9:23 em , Blogger Dunkels sa...

Tack, Andreas! Jag orkade inte förklara :-)

 
Klockan 10:52 em , Blogger Andreas Palmblad sa...

Ingen orsak :-p

Jag klickade igenom senaste Kulturnyheterna från 19.00 men såg dig inte. Länka gjärna om de sänder något eller on SvD artikeln kommer upp.

 
Klockan 12:55 fm , Anonymous Anders Ljunggren sa...

Andreas Palmblad: Jag ser ändå inte poängen. Oavsett vilka negativa strömningar man skyller på "patriarkatet" så är det kontraproduktivt. Varken våldtäkt eller massförnekelse är resultat av ett historiskt mansvälde i mina ögon.
Våldtäkt skulle i vissa tillfällen kunna tänkas vara ett sätt för somliga män att utöva kontroll, men i de flesta fall handlar det nog om en olycklig kombination av diverse brist på spärrar (ADHD, Aspbergers och likn.), bristfällig gränsdragning, hög testosteronhalt och en svårhanterlig sexualdrift.
Resonemanget runt att "patriarkatet" skapar våldtäktsmän skulle betyda att både du och jag och alla andra män på vår jord idag skulle kunna tänkas begå en våldtäkt om förutsättningarna var upplagda för detsamma. Detta köper jag inte alls. Det går inte att blunda för de fysiska diskreptanser som finns mellan könen, däribland den extensiva skillnad i sexualdrift som visats i åtskilliga studier. Detta sammantaget kan mycket väl vara underlag nog för att förklara de våldtäkter som sker.
Att massförnekelse skulle vara ett resultat av "patriarkatet" förstår jag inte alls - varför skulle detta varit annorlunda vid ett "matriarkat" eller vid en total demokrati från dag 1 av människans existens?
Jag menar att "patriarkatet" som förklaring på någonting som helst är en tunn hypotes som lyfter fokus från biologiska skillnader och lokala miljöbetingade förklaringsmodeller som skulle kunna få oss att faktiskt göra någonting åt de våldtäkter som sker i vårt samhälle.

 
Klockan 9:48 fm , Blogger Dunkels sa...

Fast nu blandar du ihop patriarkatet med män. Om man anser att det finns en könsmaktsordning betyder det på intet sätt att man anser att män är skurkar. Och matriarkat är inte det enda alternativet till patriarkat. Att jag använder det smått gammeldags ordet partiarkat istf könsmaktsordning beror på att det representerar en underordning som bygger både på kön och ålder. Barn är underordnade i både patriarkat och matriarkat. I en värld där inget av könen är underordnat det andra och där barn räknas som fullvärdiga medborgare behöver inte den här typen av häxjakt ske eftersom man då skulle kunna se flickor på ett annat sätt, inte som produkter och objekt utan som jämställda en själv. Analysen av en våldtäkt blir då helt annorlunda.

Jag påstår inte att patriarkatet är förklaringen till all ondska men det spelar en stor roll i det som händer i den här typen av fall.

Sen håller inte alla med dig om våldtäktsanalysen. Dels finns det olika våldtäkter, dels anser många att våldtäkt ofta har med makt att göra och mindre med sexualdrift.

Min huvudpoäng är iaf att vi sviker barn i allmänhet och flickor i synnerhet. Sen får man kalla saker vad man vill. Jag föredrar att kalla dem vid dess rätta namn.

 
Klockan 10:37 fm , Anonymous vänstra stranden sa...

Intressant inlägg. Ligger i linjer med en lite mer sansad diskussion. Det nätet förändrar är faktiskt att de här trakasserierna blir synliga för t ex journalister. Paradoxalt nog materialiseras alltså rykten och skitsnack. Vilket faktiskt kan vara något gott eftersom det underlättar att ställa till ansvar, reda ut och komma till punkt. Faktiskt.

När jag växte upp gick det aldrig att belägga den här typen av mobbing/trakasserier/skitprat. men det är klart att det fanns ändå. och, ärligt talat, i min omgivning när jag var 14 år hade det kanske inte hänt, men OM det hade hänt så hade ingen anmält det. Så är det. Vår tolerans för sexuellt våld är mycket, mycket mindre idag. Tack och lov går världen framåt i vissa avseenden i alla fall.

VS

 
Klockan 10:48 fm , Blogger Henrik Widaeus sa...

Tänker precis som du att de sociala medierna (Facebook och annat) inte är det grundläggande problemet. Den eventuella förstärkning av massförnekelse och kollektivt medvetande som i reportaget tycks löpa amok är ju kanske också det som gör att reportaget blir av och för upp detta till ytan. Vad hände inte i en mindre medietransparent värld, låt oss säga i ett litet eller stort samhälle i mitten av 50-talet?

Men, och där är vi nu ganska många som säger samma sak: Att befinna sig i den värld vi verkar i måste bli en del i skolans dagliga pedagogiska och relationsbyggande arbete. Det ska inte behövas ett reportage från SVT, eller en anmälan från Skolinspektionen för att webben som digital mötesplats och kunskapande arena ska intas av rektorer och pedagoger. Här är inte tid att vänta...

 
Klockan 10:43 fm , Blogger Erik Gertkvist sa...

a) Den drivande i just detta fall är våldtäktsmannens mor, som uppenbarligen har rejäla personlighetsstörningar men ändå lyckats dra med sig stora delar av samhället till stöd för sin son. Det var hon som mobiliserade sin andre son till att börja förtala flickorna. Ta bort henne ur ekvationen och vi skulle inte läst en rad om Bjästa. Jag rekommenderar Flashbacks kriminalforum för mer fakta. Internet när det är som bäst.

b)Resonemanget kring patriarket är uppriktigt sagt obegripligt. OM våldtäktsmän generellt sett fick mildare straff än andra brottslingar eller om tjänstemän som hanterade våldtäkter var mer inkompetenta än andra tjänstemän skulle Elza ha ett case.

Men sanningen är att rättsväsendet är ineffektivt, fokuserar på brottslingen istället för brottsoffret och genomgående ger mycket låga straff oavsett vem som brottsling. 15-åriga pojkar som rånar, bestjäl, mördar eller misshandlar män får, patriarket till trots, mycket låga straff. 15-åriga flickor som gör detsamma får inte tre gånger så hårda straff.

Om det vore någon sanning bakom resonemanget om "patriarket" skulle naturligtvis brott mot män både leda till hårdare straff och ha högre uppklarningsfrekvens - och eftersom så inte är fallet faller hela teorin.

 
Klockan 1:14 em , Anonymous Anonym sa...

En alternativ teori till Elzas: I 40 år har insatserna koncentrerats på brottslingen. Det är SYND om dem. Kuratorer, psykologer, västindienseglingar, utbildningar mm har satsat - i all välmening (hoppas jag). En försvinnande liten del av dessa brottslingar har blivit hjälpta av detta. Sällan ser vi konsekvenser delas ut. Ensam står brottsoffret, ensam står mobboffret, ensam står Linnea. Flumvänster, flumskola - är skyldiga. Tillsätts skolchefer, rektorer efter kompetens eller efter partibok?

 
Klockan 3:37 em , Anonymous Gunnar Sjöberg sa...

Tack, vill bara säga det. Klokt och dessutom väl skrivet. Sorgligt och sant.

 
Klockan 1:10 fm , Blogger HeidiAnder sa...

Fantastiskt välskrivet och "spot on"(som vanligt). Jag nickar instämmande med sorg i hjärtat.

/Heidi Ander (Fryshusets Nätvandrare)

 

Skicka en kommentar

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida