Omläsning: Patrik Hernwall

Skriver en artikel till ECER 2005 i Dublin och fick då anledning att läsa om Patrik Hernwalls avhandling Barns digitala rum (finns att hämta här). Det är en välskriven och innehållsrik bok och jag är mycket glad att jag tvingades läsa den igen. Om forskning av ungas nätkulturer skriver han bland annat:

Vid studier av barns kommunikation och interaktion i cyberrummet är det därmed väsentligt att dessa miljöer och aktiviteter undersöks på dess egna villkor, för att inte riskera att hamna i ett tänkande som tar sin (värderande/jämförande utgångspunkt i tekniken eller en etablerad (konventionell) idé om vad barns kultur bör innehålla.

Ja, exakt så är det. Lite trist är det att Patrik skrev detta 2001 och inget har hänt. Vi får fortfarande slarvigt tänkta tankar levererade om just unga och nätet. Fler i ledande position och fler journalister borde läsa Patrik Hernwall!

Stoptextbully.com

Ett utmärkt initiativ för att hjälpa nätanvändare komma till rätta med mobbning över nätet tipsar Janne Svärdhagen om. Stop text bully är en brittisk webbplats med handfasta råd när det gäller sms, chat, kameramobiler, osv. Ett alldeles utmärkt tips som är lätt att följa är t ex

Om leopardkjolar 4

En enkel sak att träna sina döttrar i är att inte snegla på andra för att se efter om de duger. Jag tror nämligen att vi uppfostrar flickor att i större utsträckning än pojkar spegla sig mot omgivningen. Flickor lär sig tidigt att först skanna omvärlden och sen agera utifrån vad de läst av. En ung dam som jag träffade kunde inte ens känna efter om hon var hungrig, utan var tvungen att kolla med sin kompis. Det är ju ett extremt exempel, men det kan fungera som symbol. Om vi tränar flickorna i att lyssna på sig själva kanske vi får unga kvinnor som vågar gå sin egen väg på samma underbara självklara sätt som många pojkar gör. Många pojkar är verkligen kungar i sitt eget kungarike. Den chansen borde även flickor få. Titta en flicka djupt i ögonen och fråga henne vad just hon tycker, så har du tagit första steget att hjälpa henne bli drottning istället för tjänsteande.

Det här avslutar sommarens serie om leopardkjolsfeminism. Den trista nyheten är att jag inte har hittat nån kjol än, men kampen fortsätter. Imorgon återgår Nätkulturers blogg till att handla om nätkulturer. Jag kommer att skriva om massor av spännande saker i höst; Sverige arbetar med en ny IT-strategi och lanserar ett program för ökad säkerhet för unga nätanvändare och många nya forskningsresultat är på gång, mina egna bland annat.

Om leopardkjolar 3

En av de saker som skiljer pojkars och flickors uppväxt åt är att pojkar erbjuds fler roller att välja mellan. Traditionellt har flickor haft hora eller madonna att välja mellan, medan pojkar kunnat välja mellan betydligt fler och mer komplexa figurer. Det är en av de saker som blivit bättre, bara det att vi idag kan erbjuda flickorna att bli både mamma och något annat är ett framsteg, eftersom pojkar alltid har haft samma erbjudande. Att bredda rollerna eller öka valmöjligheterna tror jag är viktigt. Då minskar också behovet av inbördes strider som handlar om vem som har den rätta läran.

Bilden är stulen.

Om leopardkjolar 2

Att klanka ner på BB-Linda för att hon hindrar jämställdhetsarbetet är lika idiotiskt som att skrika på bärplockarna i Fredrika för att världens rikedomar är orättvist fördelade. Bärplockarna har rest hit från Thailand som en lösning på den situation de befinner sig i, precis som Linda och många kvinnor med henne har hittat en lösning för sitt liv. Varken bärplockandet eller att leva på sitt utseende är hinder för att föra kampen mot orättvisorna parallellt. Snarare är det oerhört fegt av oss som kallar oss feminister att skylla på att någon annan skulle hindra arbetet. Antingen gör man så gott man kan och är nöjd med det, eller så får man väl erkänna att arbetet inte går så himla bra.

Leopardkjolsfeminism handlar om mycket mer än ett opportunistiskt exponerande av mod. Det handlar om att skjuta det dolda förtrycket i sank. Det finns ingen effektivare diktatur än den som ingen erkänner att den finns. När folk frivilligt förtrycker varandra slipper makthavarna befatta sig med den saken. Så om kvinnor och män ska få samma chanser gäller det att inkludera alla i det arbetet. Även de personer som inte ser ut att passa in i mallen.

Tyvärr går arbetet segare än jag planerat; det finns helt enkelt inga leopardkjolar i de butiker jag har råd att handla i. Nåväl, jag kämpar vidare.

Fucking Åmål

Fucking Åmål har utnämts av British Film Institute till en av de tio viktigaste filmerna för unga. Bland de övriga märks ET, Cykeltjuven och Kes, falken, alla gamla klassiker för filmälskare. Så mycket nyare film finns inte på top-10-listan, vilket kanske är synd. Spirited Away från 2001 är den nyaste. Men ett stort grattis till Moodysson!

Om leopardkjolar 1

Under sommaren har jag följt en serie kallad Fula flickor på Västerbottenskurirens kultursida (finns tyvärr inte att läsa på nätet). Mycket av det som sagts passar in i de tankar jag försökt tänka länge, men inte riktigt lyckats med. Jag har tidigare skrivit om leopardkjolar här i bloggen och när jag föreläser försöker jag alltid försvara flickorna med magtröjor. Nu tänkte jag använda några dagar i den sista sommarsolen här ute på altanen, där bara fåglarna och ibland kattens plinga (för just fåglarnas skull) hörs, till att formulera lite tankar om leopardkjolsfeminism. Nån gång i slutet av augusti kör den normala bloggen igång.

Jag tror att feminismen har kommit till ett stadium där det är tillåtet att prata om vilka inre konventioner som finns och att nästa viktiga steg är att ifrågasätta dem. När frånvaron av uniform har blivit en uniform, är det dags att tänka om. Om jag går till mig själv, så tror jag mig om vara vidsynt och ha koll på mina fördomar, men precis som alla andra så vet jag helt säkert att hon som trippar in på badhuset med ultralonderat hår och leopardbaddräkt är mer korkad och har tänkt mindre än jag. Och då har jag låtit frånvaron av uniform bli en uniform. Med min uniform: bekväma men prydliga kläder, lite H&M och lite kvalitet, ingen eller diskret makeup... ja, ni fattar... så signalerar jag att jag är smart och självsäker men inte snobbig. Jag tror att nästa steg för oss som vill flytta fram positionerna hela tiden är just att utmana eller kanske snarare återerövra de typiskt kvinnliga symbolerna.

Som ett led i kampen tänker jag köpa en leopardkjol och se vad som händer. Den första utmaningen blir ju att köpa och bära nåt som jag verkligen tycker ser billigt ut. Nästa utmaning blir att möta eventuella fördomar. Jag meddelar på detta ställe hur projektet utvecklas.