Det unga internet

Imorgon, 1 november, har kampanjen Det unga internet sin första temadag i Östersund. Jag ska med dit och även till Sundsvall 1 december för att tillsammans med massor av folk i branschen bidra med en bild av ungas nätanvändning. Programmet finns här. Under temadagarna kommer man att lansera ett material för ökad säkerhet bland unga nätanvändare - Verktygslådan. Jag har inte sett materialet än, så jag återkommer nån av de närmaste dagarna med rapport.

Sök jobb hos oss

Vi utannonserar en doktorandtjänst i pedagogiskt arbete: www.umu.se/umu/aktuellt/arkiv/lediga_tjanster/313-3648-05.html.

Ta chansen om du har en lärarutbildning och minst två års yrkeserfarenhet! Det är världens roligaste jobb. Sätt dig ner och skriv om något utvecklingsarbete du gjort som lärare eller en fråga du har brottats med. Kontakta vår forskningssekreterare för detaljer om vad en ansökan ska innehålla. Det är bråttom, tyvärr, sista dag är 7 november. Sätt igång genast och får du inte tjänsten, så har du ansökan klar till nästa gång.

Vad var det för sak?

Nu är det officiellt. Eftersom jag kunde göra det, kan alla. Jag tillhör flera av de riktigt svaga grupperna i flera sammanhang: jag är kvinna i akademin, jag är kvinna över huvud taget, jag har många barn, jag är invandrarbarn, jag forskar om luddiga saker och pratar om barns rättigheter och maktstrukturer. Det finns fler handikapp att räkna upp, men de räcker rätt bra. ÄNDÅ stod jag där inför en massa människor och fick överväldigande positiva reaktioner när jag pratade om ett ämne jag rätt nyss har börjat nosa på. Och så här i efterhand undrar jag hur jag kunde vara så otroligt orolig inför detta. Det är lätt att vara efterklok. Men nu kan väl alla ni andra vara förkloka. Nu vet ni att alla kan fixa det. Nu vet ni att vad som än känns tungt och varje gång ni tänker att lilla jag har väl inget att komma med, så ska ni bara tänka kunde hon, så kan jag.

Det slår mig nu att just det här är det jag pratade om; en ny sorts öppenhet, som kommer att leda till en positiv utveckling. Här sitter jag och vräker ur mig all min svaghet och brist på förtroende för mig själv (vilket inte är samma sak som självförtroende) till - ja, vem? För mig finns inget sätt att kontrollera vem som läser vilket gör det poänglöst att sätta upp en kaxig attityd IRL. Ganska coolt, eftersom det fungerar som terapi för mig och förhoppningsvis peppning för nån annan. Och ju fler som visar alla sina sidor, inte bara de starka, desto bättre måste ju världen bli. Den möjligheten fanns inte före internet.

Nu ska jag plocka med lite småsaker halva dan och sen ta en så jäkla välförtjänt helg. Glöm inte Brian Hudsons installationsföreläsning imorgon.

Webbsändning från konferensen

Fick just följande mail om morgondagens konferens:

But for all that are not that lucky to be in Skellefteå Wednesday and Thursday:
It will be possible to follow the conference on-line via a web browser that has QuickTime installed. It should also work with Real Player. We give you this service in co-ooperation with our local newspaper "Norra Västerbotten".
To the broadcast
You can find the program here for times, etc during the two days: www.campus.skelleftea.se/ep (on this page is also a link to the broadcast - the adress is http://www.norran.se/sektion_c.php?id=577582&avdelning;_1=102&avdelning;_2=0

For checking up local times in Sweden and in other countries, You can use for example Time zones
The broadcast will be saved for later viewing also.

Emerging Pieces in the Education Puzzle börjar imorgon

Jag är rätt okoncentrerad på annat just nu. Imorgon ska jag prata i Skellefteå, så jag finslipar på min powerpoint för fullt. Om nån har tid att titta, ska det vara möjligt att följa konferensen över nätet. Info ska enligt uppgift läggas ut på http://www.campus.skelleftea.se/ep. Det blir nog inget bloggande förrän fredag.

Vill ha 2

Ok, jag ångrar mig. Inte fasen vill jag ha Disneys mp3-spelare nu när Nokia lanserar en ny kollektion. Aldrig tidigare har en mobil framkallat habegär hos mig. Jag måste spara ihop pengar eller byta jobb, för den här måste jag ha! Hm, det är ju lön imorgon...

Tentakel - ny tidskrift om forskning

Vetenskapsrådet startar en nättidning för forskning om naturvetenskap och teknikvetenskap. Ser riktigt lovande ut, tycker jag. I första numret har man fått en ohyggligt intressant debattartikel, vilket man kanske inte kan räkna med i varje nummer. Tre kvinnliga docenter som deklarerar att de hoppar av sina akademiska karriärer eftersom de tröttnat på att bli diskriminerade. Så här skriver de i slutet av sin artikel:

I stället för att tro att man kan göra sig objektiv genom att försöka räkna ut ”objektiva” värden på publiceringsframgång, borde systemet förändras så att man utgår från att sakkunniga är människor: att man inkluderar subjektiviteten i systemet.

Jag har ju lovat att återkomma om hur det är att vara kvinna i akademin. Det ska jag göra nån gång, men jag blir själv så trött på alltihop, så mellan varven måste jag vila och låtsas att allt är bra.

Brian Hudsons installationsföreläsning

Den som bor i Umeå har möjlighet att höra Brian Hudsons installationsföreläsning Teaching, studying and learning towards 2010: on the nature of communication, the power of making connections and the need for integrative thinking lördag 29 oktober klockan 11.35 i Humanisthusets hörsal F. Brian Hudson är nyutnämnd professor i pedagogiskt arbete och placerad på min institution, Interaktiva medier och lärande. Läs mer om alla högtidsföreläsningar.

Nät och bildning

Nationellt centrum för flexibelt lärande har startat en tidskrift, Nät och bildning. I första numret skriver min kollega Thomas Fritz om den berömda universitetskursen på Lunarstorm. Det är intressanta erfarenheter han gjort av kursen, som har fantastiska resultat, både när det gäller genomströmning och kvalitet på studenternas arbete. Ett citat sammanfattar en av erfarenheterna:

Vill ha!!!!!!

Jag vill bara ha, men jag har inte längre så små barn att jag kan förklara inköpen med att barnen vill ha Disneys mp3-spelare.

Hittat på Netfamily News.

Dröm och verklighet 3

Nu blev jag glad! Ni vet när man är nåt på spåren, men inte riktigt kommer på vad det är man vill tänka. Och så är det nån annan som säger just det man ville tänka. Så blev det nu på morgonen. Och som så många gånger tidigare var en SF-författare som formulerade tankarna. Det brukar vara en sån eller Linna Johansson. Så här skriver iallafall Karl Schroeder:

My personal theory is this: when the only way to use a computer was to sit still and look through a little window (the screen) into a virtual space, the cyberspace metaphor worked best for us. But with cell phones, PDAs and geographical applications such as store-finders and the proposed "taxi" key for cell phones (which simply summons the nearest cab when you press it), we're no longer staring through a window into cyberspace. The window's been broken, and the cyber world has spilled out into our own space.

Nu har ju vi som pratar svenska varit lite före på den här fronten, för ingen säger väl cyber på svenska längre, tror jag. Inte heller använder vi det olyckliga virtuell, som antyder att det inte är riktigt verkligt, särskilt mycket. Bra. Då ska jag också sluta använda rubriken Dröm och verklighet. Fönstret är öppnat. Keep passing the open windows.

Hittat på Future Now.

Dröm och verklighet 2

Techdirt tar upp tråden om spel som kryper in i verkligheten. När man jämför omsättningen eller vad det nu heter i WoW med ett helt lands, så svindlar det naturligtvis. Och det svindlar mest för att man inte riktigt kan göra kopplingen mellan det som man kan ta på och det andra, som vi inte riktigt har något namn på. Samtidigt som jag inte kan se skillnaden mellan att någon ser ett värde i ett vapen man behöver i ett spel och att någon ser ett värde i en rubin. Inget av det kan man äta eller ha någon verklig nytta av, men för köparen och säljaren har det nytta och värde. Fast nu handlar det om juridik. Vilken laglighet är det som gäller i ett spel? Är det spelets egen lag eller den i världen utanför? Och vilket lands lagar är det som gäller isåfall? Om någon stjäl ett vapen inne i spelet och det vapnet hade kunnat ge mig en massa pengar utanför, hur blir det då? Om jag först säljer vapnet och sen blir rånad, är det rätt klart vad som händer. Brr, vilka rysligt underbara tankar man kan ägna sig åt. Om man har tid, och det har inte jag.

Barn läser allt sämre

Forskning.se rapporterar om avhandlingen Att läsa och förstå svenska. Läsförmågan hos elever i Borås 2000-2002 av Per Fröjd, som fastställer att elever läser allt sämre. Mot detta måste ställas rapporter som Lunarstorms Äger, Duger, Suger, där man kan läsa att 7% av de flickor som svarat skulle ha svårt att klara sig utan böcker. Tittar vi på tabellen, så kan vi ju fundera på vilka av medierna som kräver läsning. Det kan vara så att kunskaperna är ok, men mätmetoderna felaktiga. Jag har alltså inte läst avhandlingen ovan och kritiserar inte den i sig. Istället vill jag påpeka att det finns olika sätt att mäta kunskap och att all forskning har en människosyn och kunskapssyn, som måste lyftas fram i ljuset.

Och idag hittade jag Steven Berlin Johnson som skriver The Kids Are More Than Alright.

Som kuriosa kan jag nämna att där rök min titel på avhandlingen. The Kids Are Alright tyckte jag var en bra titel, tills jag sent omsider tog mig igenom standardverket Growing Up Digital, där han också använder The Who. Och idag alltså även S B Johnson... Fasen!

Hi tech taxi

Techdirt berättar om en lösning på problemet med farliga taxiförare : att sätta streckkoder på alla taxibilar, så att passagerare kan fotografera koden och skicka den till vänner före eller under taxifärden. Jag har en gång åkt med en berusad taxiförare med Umeå Taxi, så jag kan verkligen se problemet.

Ett annat smart sätt att använda tekniken fick jag höra av en taxiförare i Göteborg, där de väldigt smidigt kopplar ihop ett telefonnummer med en adress, så att man nästa gång bara behöver ringa och en bil skickas direkt. Jag hittade inget skrivet om det, mer än några rader, men det är säkert många orter som har samma system.

Turning the Pages

British Library har skannat in i dagsläget 14 gamla böcker och flashat dem så att man kan bläddra i dem över internet. Det är så bra gjort! Det är till och med svårt att bläddra om man tar tag i sidorna lite slarvigt. Vill man ha en trevlig berättarröst till varje uppslag eller läsa berättartexten går det också bra. Och vill man studera boken lite närmare kan man plocka fram ett förstoringsglas och dra över sidan. Själva tekniken tycks vara utvecklad av företaget Touch and Turn.

Hittat på InetMedia.

Nätets geografi

Satt i ett väntrum och tjuvlyssnade på tre män i 50-60-årsåldern. En av dem hade fått bättre uppkoppling och de pratade lite om det. Så säger den ena: Ja, jag kommer ju inte precis att vara på alla delar av internet. Det blir ju bara några delar.

Det var så härligt att höra en sån geografisk syn på internet. Han verkade se nätet som en karta, där han mest utnyttjade några få områden som innehåller sånt som han är intresserad av. Jag vet inte själv hur jag föreställer mig nätet, men det är klart att man kan påverkas av de här kartorna som folk envisas med att plocka fram. Ni vet de här världskartorna som jag tror ska visa var olika noder finns och så har man dragit streck mellan dem. Och så ska det visa hur internet är uppbyggt... Man kanske kan få billigare uppkoppling om man inte använder hela internet?

Internationella influensaveckan

Det är fortfarande några dagar kvar på pandemiska influensa veckan... Hm, jag som trodde att Kanelbullens dag var udda. Men det här är klokare än det först verkar. Som ett försök finns nu Fluwiki, en wikiweb för att förebygga skadorna av en världsomspännande influensa. Så här står det om försöket:

Like hurricanes, when a pandemic occurs can not be accurately predicted. Nonetheless, that which can be done in advance should be done, because eventually something will happen. Planning can only help, even if at the local level it can’t prevent.

Smart! Och så testar man alltså att använda en wikiweb för att verkligen sprida information ner till alla led. För alla intresserade av kollaborativt lärande är detta ett experiment att följa.

Hittat på Smartmobs.

Barnpornografin blir mobilare

Picturephoning berättar om en polis i Toronto som varnar för att den nya mobila tekniken i allt högre utsträckning används av pedofiler. Lättare att sprida filer och hålla kontakt och svårare att spåra. Det innebär att jämsides med det tekniska arbetet för att förhindra att tekniken används på olagliga och oetiska sätt måste vi skärpa det förebyggande arbetet bland barnen. Jag hävdar med bestämdhet att alla som arbetar med barn kan peka ut en stor del av de barn som löper störst risk att råka ut för övergrepp, av alla de slag. Och det finns metoder att stötta dem och arbeta med problemen. Utöka skolhälsovården, så att kurator, skolsköterska och psykolog finns på varje skola och har tid att gå runt i korridorerna och genomföra uppsökande verksamhet. Det skulle vara en billig investering som förmodligen skulle betala sig snabbt, men framförallt minska en massa lidande hos en grupp som inte kan tala för sin sak. Internationellt skulle Sverige på liknande sätt kunna satsa resurser på samarbete för att stoppa övergreppen på barn världen över. Det finns inga tekniska eller ekonomiska hinder att sätta igång med detta idag, bara viljan fanns.

Som ett brev på posten...

... kommer nu varningarna om att det är farligt att blogga. I Expressen skriver Natalia Kazmierska

Och i franska tidningar kan man läsa intervjuer med tonårsföräldrar som förbjuder sina barn att blogga, eftersom ungarna faktiskt får megaångest. När kommer den debatten hit? Kan vi inte prata om hur ego det är att vika ut sina privata kriser offentligt? Om att det smittar Marion och Virginie? Vi är ju rätt trötta på att bara läsa om hur fantastisk bloggen är för Medie-Sverige nu.

Nej, Natalia, vi behöver inte den debatten i Sverige. Det är egentligen två skilda samtal du pratar om. Det första samtalet handlar om ungas livssituation. Och den påverkas av det förändrade medielandskapet, precis som alla andras livssituation. Att vi för första gången kan erbjuda våra unga en arena att uttrycka sina innersta känslor på sammanfaller i tid med en förändrad gräns mellan det privata och det offentliga. Många unga tycker att det är ok att exponera sitt innersta och har sett positiva effekter av det. Många av oss andra tycker fortfarande att vissa saker håller man för sig själv. Exempel på sånt som vi traditionellt har hållit för oss själva är missbruk, övergrepp, psykiska sjukdomar, ekonomiska bekymmer, ångest och oro inför framtiden. Exempel på sånt som traditionellt har varit öppet är brutna ben, färg på huset och antal barn. Vi ser alltså en övergång från ett slutet till ett öppet samhälle, där mycket av det elände som alltid funnits kommer upp till ytan.

Och var vill vi ha våra fiender? Jo, tydligt inom synhåll så att vi kan bekämpa dem. Just det erbjuder internet i kombination med den nya öppenheten. Det finns inget svårare än att slåss mot något man inte kan greppa. Att skiten kommer upp till ytan känns mycket, mycket obehagligt, men är samtidigt vår enda chans att komma tillrätta med problemen.

Det är en ohygglig tragedi att den lilla flickan läste och inspirerades av en annan flicka och slängde sig ut från ett fönster. Dessutom på ett så dramatiskt sätt. Alla som läser om det grips av förtvivlan. Men det är en tragedi som beror på att hon inte hade tillräckliga kontakter med sin omgivning. Hon verkar ha hamnat i ett getto av liksinnade på internet. För hon hade ju lika gärna kunnat träffa på någon som brydde sig och som läste hennes blogg och reagerade på ett sunt sätt. Nu verkar det som om hon fick reaktioner från personer i samma situation och istället för att få mothugg och alternativa bilder blev hon peppad att fortsätta sin väg mot döden. DET är tragedin, inte att hon hade en arena att uttrycka sig på!

Det andra samtalet handlar om medielanskapets förändring för oss vuxna och det är naturligtvis en futtig debatt i sammanhanget. Men även den handlar om förskjutna maktperspektiv och blir då viktig i förlängningen. Det blir bara löjligt att ställa dem i konflikt mot varandra.

Slå den som står närmast

Amerikanska Net Family berättar om ett brev från en upprörd tonårsmamma. Mamman har upptäckt att många tonåringar är ute i öppna chatrum och uppför sig illa; skriver om sex och droger och söker farliga kontakter. Hennes lösning är... att övervaka sin egna barn! Hon har alltså träffat på andra, okända barn ute på nätet och drar slutsatsen att hennes egna barn bör övervakas. Det blir lite som historien om mannen som tappat sin nycklar och letar under lyktstolpen, inte för att han tappat dem där utan för att det är ljust där.

Nu kan man sucka och säga: USA! Men jag stöter på precis de här tankarna hela tiden, även här i Sverige. Som jag ser det är det uttryck för en sorts åldersrasism (kom inte på nåt bättre ord), där man buntar ihop hela gruppen unga och sen dessutom nervärderar den. Visst är det så att några av de unga behöver övervakning och allt möjligt för att komma tillrätta med sitt farliga eller olämpliga bruk av nätet. Men den stora massan unga behöver något annat. En liten pojke som jag intervjuade berättade att det värsta han vet är porrpopups (där hade vi ett härligt ord), han var mycket upprörd över att de alltid dök upp när han var ute på nätet. När vi sen pratade om vilka regler han hade hemma kring nätanvändning visade det sig att de hade en regel: han fick inte titta på porr... Att sätta den regeln för en liten medborgare som verkligen avskyr all porr som vräks på honom är förnedrande för båda parter. Om jag ska föreställa mig nåt liknande vore det kanske om personalen på dagis sa åt mig första dagen att jag måste komma ihåg att jag inte får slå mina barn. Innehållet i uppmaningen är helt legitim, men i själva framförandet av uppmaningen ligger en underförstådd nedvärdering av mottagaren.

Jag har full förståelse för att vuxna som är ute på nätet eller läser om vad som sker där blir upprörda. Och att de vill agera. Dessvärre har det aldrig hjälpt att slå på den som står närmast. Bli arg och upprörd, men ta engagemanget ett steg längre. Prata med alla unga du har kontakt med om risker och beteenden på nätet, kräv ökade resurser till skolhälsovården, där man på allvar kan fånga upp de barn som är i riskzonen. Lova dina barn att du aldrig, aldrig ska gå in och kolla var de varit på nätet utan att prata med dem först. Och plocka för farao ut datorn ur vardagsrummet!

Barnvakt via webcam

BBC rapporterar om en mamma som arresterats för att ha lämnat sina barn ensamma i fem dagar och bara hållit kontakt via telefon och webcam. Barnen var 8, 10 och 13 år. Rubriken på BBC:s artikel är underbar: Mother left children home alone... Nån mer än jag som tänker på Simpsons? I can see the headlines tomorrow: Local man lies.

Hittat på Smartmobs.