... det är en stor skandal att forskare som du och Enochsson samt som Åsa Kronkvist som gör bra saker och bryter banor inom datasidan och skolforskning inte står med men Bingo Rimér, står med...
Vi mailade en stund och hon erbjöd sig att lägga in mitt namn som en post i Wikipedia om jag kunde förse henne med lämpliga fakta. Och det är ju ett bra sätt att utöva leopardkjolsfeminism, att andra för fram ens namn. Då undviker man självcensuren vi är så bra på att utöva. Så jag mailade glatt lite fakta och läste sen med stolthet posten i Wikipedia. Tyckte dessutom att det var en viktig sak så jag skulle skriva lite om det i bloggen. Och då fanns inte posten kvar:
Till saken hör att när jag skulle skriva ihop lite fakta om mig själv så visste jag inte vad man ska skriva så jag letade efter några personer för att se vad man brukar ha med. Det första namn som dök upp var Helene Billgren, som inte fanns med. Hennes man Ernst Billgren fanns däremot.
Det är lång väg kvar att gå. Ofta har det blivit så här i min karriär; jag har tagit ett svindlande steg framåt i riktning mot ökad jämställdhet, och varit euforisk ett tag. Det är lite som att vara upptäcktsresande, kanske. Det är spännande och lite läskigt att anträda ny mark och ger en himla kick. Oj, jag kunde också! Sen har det ofta, ofta hänta något som har inneburit ett steg tillbaka. Någon har reagerat mot det steg jag tagit och straffat mig på nåt sätt, oftast genom utfrysning. Och just då känns det inte som att det var värt det. Ofta har jag frågat mig själv varför jag inte kan vara som alla andra verkar vara; nöjda med lite mindre lön och mindre makt. Det verkar vara mindre jobbigt.
Samtidigt vill jag inte driva detta enskilda fall längre, för det blir lite jobbigt. Jag är ju objektet. Det är inte ens något jag skrivit eller producerat som är objektet, det är jag själv som person. Och den kampen kan jag gärna föra, men i små doser. Nu är det ju så att jag har blivit raderad från Wikipedia och det krävs lite självförtroende att inte ta det personligt.
Men sen kommer jag fram till att för varje steg framåt, som sen slutar i ett steg bakåt, har vi nog ändå flyttat fram positionerna en aning. Och det får det vara värt. För er, Maya, Hannah, Michelle och alla andra döttrar, är det värt allt!
Nu finns den i verkligheten, 
