Sökord och en efterlysning

Future Now berättar om de vanligaste sökorden i Google. Google News noterar följande top-10-lista:

1. paris hilton
2. orlando bloom
3. cancer
4. podcasting
5. hurricane katrina
6. bankruptcy
7. martina hingis
8. autism
9. 2006 nfl draft
10. celebrity big brother 2006

Och jag kollade nyligen själv hur det ser ut för kulturer.net:

Datorspelsberoende
Squill
Desillusionerad
Datorberoende
www.hotmail.com
dreamhack 2006
köpa droger
höga klackar
fulast.se
lexikon på nätet

Lite deprimerande är det att se att de flesta som hamnar där inte alls vill läsa nåt som jag skrivit. Det är ungefär som när jag får frågan: Var hittar man den coola klockan? efter en föreläsning. Mitt ego kräver att det jag pratat om är viktigare än den lilla klocka jag har längst ner i min ppt.

Jaja, ok! Klockan finns här.

Jag har två efterlysningar inför julledigheten:

1. Jag klarar inte att fixa RSS till min blogg. Blogger har urlätta instruktioner, fast jag har valt att lägga sidorna på mitt webbhotell istället och då fungerar inget. Nån som har tips? Jag har experimenterat i timmar utan resultat.
   
2. Håller på med den sista artikeln och behöver läshjälp. Jag har kommit till det stadium då jag inte längre ser innehållet för alla orden. I normala fall ingår jag i olika seminariegrupper där vi hjälps åt men nu har jag varit så oerhört produktiv att jag har nött ut dem alla. Om någon kan tänka sig att ställa upp som läsare är jag mycket tacksam. Det handlar om att läsa en artikel på ca 6000 engelska ord och komma med kommentarer. Jag kommer att sätta ihop läsinstruktioner som talar om vad jag funderar på men annars handlar det om att läsa artikeln utifrån precis de förutsättningar du har och kommentera allt som dyker upp i huvudet. Skicka mig ett mail om du är intresserad.
   

Råd till vuxna 3

Även om jag har nämnt intervjun med danah boyd och Henry Jenkins redan så väljer jag att särskilt citera deras råd till vuxna. De är så bra!

1. Communication with your daughter or son is key. Build a trusting relationship through dialogue. It is important to talk with them about your concerns; it is even more important to listen to what they have to say about their online experiences and why these sites are such an important part of their interactions with their peers. You need to recognize that some unfamiliar experiences look scarier from the outside than they are. Take time to understand what you are seeing and what it means to participants.

2. Create an account to understand how the site works, but not to stalk your kids. They need room to explore, but if you are familiar with the media and technology that they consume, you can provide valuable guidance and suggestions. Surveillance, while possible, damages a trusting parent/child relationship.

3. Ask your kids how they choose to represent themselves and why. Use MySpace as a resource to start a conversation about contemporary fashion, ideals, and media images.

4. Talk about private/ public issues with your kids. Help them to understand the consequences of making certain information publicly accessible. Get them to think through all of the possible audiences who might come into contact with their online information. Teens often imagine MySpace as a youth-only world. It isn't and they need to consider what the consequences would be if their grandparents, their teachers, admissions officers or a future employer read what they said about themselves. Helping your children learn how to negotiate such public environments is a great educational opportunity.

5. Talk through what kids should do if they receive unwanted attention online or if they find themselves the victims of cyberbullying. A growing number of sites provide useful information about how to confront such problems, including Net Family News , NetSmartz and SafeTeens. The “Safety Tips” section of MySpace also provides information for both parents and teens, including MySpace policies.

(c) danah boyd & Henry Jenkins: http://www.danah.org/papers/MySpaceDOPA.html

Doktorandtjänster i pedagogiskt arbete

Fakulteten för lärarutbildning annonserar ut doktorandtjänster. Senast den 15 januari ska ansökningshandlingarna vara inne. Detaljer finns här.

Ansökan, inklusive forskningsplan över tänkt avhandlingsarbete, styrkt CV och bilagor lämnas i 3 exemplar sorterade i buntar. Den sökande bör i förekommande fall bifoga tidigare examensarbeten, C- och D-uppsatser samt övrigt som kan styrka förmågan att tillgodogöra sig forskarutbildning och genomföra avhandlingsarbete med den angivna inriktningen. Ansökan inom området IKT och lärande ska vara på engelska.

Instruktioner för ansökan finns på www.educ.umu.se/forskning/dokument/index.html eller kan rekvireras från någon av forskningssekreterarna.

Så slipa på en ansökan över jul och skicka in den oavsett vilket skick den befinner sig i den 15/1. Det är värt ett försök och arbetet är inte bortkastat hur som helst. Det är bra att ha börjat på en ansökan som man sen kan plocka fram om tillfälle ges. I den mån jag kan vara till hjälp läser och kommenterar jag gärna ansökningar. Denna gång kommer jag nämligen inte att ha tid att delta i urvalet eftersom jag kommer att ha fullt upp.

Hard Candy

I lördags såg vi till slut Hard Candy (tack, [...] för filmen!). Jag har oroat mig för att den skulle vara för otäck och skjutit upp det hela. Nu är jag så glad att jag såg den, även om jag fortfarande känner mig överkörd av en ångvält. Filmen hamnar på min topp-10 alla kategorier. Förutom att ämnet - pedofiler som raggar över internet - är intressant så var manus, skådespelare och regi något av det mest briljanta jag sett. Jag måste se om filmen och studera hur de rent filmtekniskt lyckades med detta mästerverk. Fem skådespelare och jag tänkte inte på det förrän eftertexterna började rulla. Från första sekunden drabbar filmen oss åskådare och låter oss inte slappna av förrän alldeles i sista filmrutan. Magmusklerna känns som om jag tränat ett långpass snarare än suttit i soffan.

Alla som har kvar att se den bör sluta läsa nu och genast ladda ner den (men duka inte upp popcorn och sånt för ni vill inte äta medan ni tittar). Mina kommentarer nedan avslöjar för mycket av handlingen så de är bara för alla som redan sett filmen:

******************************

• Det var lysande hur de lurade oss alla att hon skulle förföra alternativt bjuda ut sig alldeles i början och så handlade det egentligen om att hon testade förövaren och befann honom skyldig.
• Jag är helt tagen av tjejens monolog en bit in i filmen där hon sammanfattar samhällets alla argument till pedofilernas försvar, för att sedan krossa dem intellektuellt en efter en. Jag har aldrig hört det så väl formulerat tidigare och aldrig heller förstått hur djupt rotade dessa argument är. Hur vi faktiskt försvarar ett av de vidrigaste brotten, även om vi på ytan just idag tycks bedriva ett krig mot förövarna som personer.
• Filmen handlar väldigt lite om internet, men det lilla som sägs är fantastiska exempel på frigörande teknikanvändning (underbart uttryck - kan man säga så?): hur hon förföljer och kollar upp honom i olika chattar, hur hon hittar bilder i hans dator och en adress att skicka dem till.
  
• Det här är en film för alla som på ett eller annat sätt är engagerade i barn; nära-barn-professionella, föräldrar, släktingar, politiker. Alla i en sån position borde se den.
  
• Och jag tycker att de lyckades bra med balansen mellan det obehagliga, det riktigt fruktansvärt obehagliga och det emancipierande. För som åskådare orkar man inte ta in hur mycket hemskt som helst och risken är att det blir kontraproduktivt. Nu blev vi som publik stärkta i känslan att det går att göra nåt. Det är inte hopplöst.
  

danah boyd och Henry Jenkins diskuterar

MIT Tech Talk publicerar en intervju med doktorand danah boyd och professor Henry Jenkins om Myspace och DOPA. DOPA - Deleting Online Predators Act (pdf-fil) - är ett lagförslag om filtrering av datorer i skolan. Alltså inte en lag som vill stoppa filtreringen utan en som tydligen är riktad mot just Myspace så att unga inte ska ha tillgång till webbplatsen från skolans datorer. En kortversion av intervjun finns här, men jag rekommenderar alla att läsa hela istället.

Massor av goda formuleringar. Om öppenheten, t ex:

In some cases, teens and adults have developed different notions of privacy: young people feel more comfortable sharing aspects of their lives (for example, their sexual identities) that previous generations would have kept secret.

Och om att saker kommer upp till ytan:

Much of the controversy has come not as a result of anything new that MySpace and the other social software sites contribute to teen culture but simply from the fact that adults can no longer hide their eyes to aspects of youth culture in America that have been there all along.

Och jag inser att jag borde ha läst både boyd och Jenkins innan jag skrev artikel 4, men jag ska ta igen det nu genast. Står i kö för Jenkins bok Convergence Culture, men jag kanske måste köpa den istället.

Nån annan kan styra min handdator

Jag har svårt att bedöma om detta är sant men Picturephoning berättar idag om en ny teknik som gör att t ex en arbetsgivare kan stänga av vissa funktioner hos min handenhet utan att behöva ta i den. Exempelvis skulle man kunna stänga av kamerafunktionen hos alla mobiler och handdatorer när man går in i en byggnad med fotoförbud. Det vore säkert bra för Louvren som tydligen har problem med att folk fotar ovärderliga verk utan att bry sig om att blixten faktiskt kan förstöra dem. Som vanligt är jag inte särskilt rädd för Storebror, men även jag ser riktiga faror med detta. Om det nu är sant. Har inte hittat det i nån annan blogg än. Vi får se vad som dyker upp.

(Hm, tänkte länka till WP:s beskrivning av Storebror men de påstår att det är en låt av Laleh... och att Big Brother är en dokusåpa på tv... VART ÄR VI PÅ VÄG???? Ja, jag vet att jag själv borde gå in och redigera artiklarna i WP, men jag hinner inte just nu. Hittade dock en bloggsamling på ämnet.)

Sloodle

Gästbloggare idag är än en gång Camilla Olsson, lärare på Sundsvalls Gymnasium enhet Hedbergska. Camilla är också flitig student på IML och jag misstänker att vi börjar få slut på kurser snart.

Moodle är ett Learning Management System som vi börjat använda mer där jag undervisar. Egentligen är det främst tänkt för distansundervisning med en social konstruktionism som grundsyn. Men det fungerar även för IRL-undervisning. Att använda och strukturera upp IRL-undervisningen på samma sätt som distansundervisning underlättar enligt mina elevutvärderingar mycket. Ett spännande avknoppningsprojekt är sloodle, som kombinerar den virtuella världen Second life med moodle. Second life är en 3-d värld som har testats att använda i en juridikkurs på Harvard.

Tänk i sloodle skulle jag då som student kunna vara en avatar som studerar på IML:s kurser, lika banbrytande och intelligent som Marie Curie, framgångsrik inom sport som Annika Sörenstam, huslig som Evelyn och osminkad som jag..:-)

Funderar över hur sloodle eller liknande projekt skulle kunna användas i undervisningen? Vilka effekter skulle det få för eleverna, och vilka elever skulle vinna på ett sånt sätt att lära in? Vilka lärare skulle vinna och vad på en sån undervisning?

Arkeologi, datorvisualiseringar och världsbilder

Humlab ger idag ett seminarium, som jag själv dessvärre missar: Already False, Potentially True: epistemic commitments, virtual reality, and archaeological representation. Det är Matt Ratto från Virtual Knowledge Studio for the Humanities and Social Sciences i Amsterdam som kommer hit. I vanlig ordning kan man följa seminariet över nätet och delta i en chatt vid sidan om.

Framtidens ledare använder nätgemenskaper

(Jag gissar att alla är lika trötta som jag idag efter nattens rymdvaka. Ruskigt spännande och mycket live-känsla när de till slut meddelade att de "gave it our best shot". Men på söndag natt sitter vi där igen!)

Smartmobs berättar om en undersökning om vilka egenskaper man kan hitta hos folk som är medlemmar i nätgemenskaper. Underförstått är detta inte allt för unga människor eftersom de tycks ha arbeten. Bl a kan man se att de är

Fast followers
More flexible
Open communicators
Aspire to greatness
Looking for new, innovative ideas
In short – your future leaders

Teknikprylar: Nu utvecklas en mobilprojektor så att man kan projicera bilder på en skärm eller vägg, berättar Picturephoning. Vi närmar oss möjligheten att alla går omkring med mycket små handatorer/mobiler och aldrig behöver använda stationära eller bärbara datorer. Vi får se.

Insafe Quiz om säker surfning

På lördag öppnar en webbtjänst för ett säkrare internet för unga. Hade inte hört talas om den innan så jag kan inte berätta något om den. Vi får vänta och se. Jag är ruskigt nyfiken på om man lyckats översätta den här tjänsten till alla kulturer, inte bara alla språk. Jag vet inte ens vem man vänder sig till i såna här fall när flera länder med så olika syn på barn och unga ska samsas om en tjänst. Vem översätter språket och vilken kompetens har de? Vem översätter tankarna och vilken kompetens har de? Vi får se på lördag.

Så här skriver Skoldatanätets nyhetsbrev:

Snart kan elever testa sina internetvanor
Insafe, som arbetar för säkrare internetanvändning bland barn och unga, lanserar 9 december ett verktyg där barn kan testa sina internetvanor. Ett spel lottas bland de som svarar. Lärare kan använda verktyget för att starta en diskussion i klassen.

http://www.saferinternet.org/quiz
(obs! Länken fungerar först 9 december)

Råd till vuxna 2

1. Respektera ungas rätt till integritet. Placera datorn så att de kan sitta ostört, gärna med skärmen vänd från dörröppningen. Då behöver inte den som sitter vid datorn känna sig osäker och fundera på vad som syns och inte syns på skärmen.
2. Prata om internet. Fråga om vad de gör, be dem visa något kul och något mindre kul. Ställ dumma frågor och visa dig okunnig men respektera att de kanske inte alltid vill svara på hurtiga frågor som ”vad har du gjort på nätet idag?” De unga du har omkring dig är din bästa och tillförlitligaste informationskälla, långt pålitligare än media.
3. Håll dig lugn. När du får höra något oroande är det av yttersta vikt att du inte överreagerar. Du får kanske bara en chans att reagera på ett vettigt sätt. Om du reagerar för starkt kanske du aldrig mer får förtroendet att höra om något otrevligt som den unga har råkat ut för.
4. Var intresserad men känn inte tvånget att bli en vuxen på nätet om det inte är din grej. Man måste inte hänga på Lunarstorm för att vara en god vuxen idag. Man kan prata med de unga om deras vanor istället. Däremot hjälper det att vara orienterad. Läs tidningar om datorer och spel, eller prenumerera på nyhetsmail.
5. Det är du som är vuxen. Det betyder att du ska sätta rimliga gränser, t ex när det gäller tidsanvändningen. En rimlig regel är att datorn ska vara avstängd en timme innan den unga förväntas sova för att hjärnan ska hinna varva ner. En orimlig regel är att vuxna alltid har rätt att avbryta datoranvändningen, eftersom det är svårt att bedöma om du kommer in mitt i en match eller ett samtal.
6. Tänk på kroppen. Unga får ofta avlagd datorutrustning och ofta är den avlagd för att den är undermålig. Det är vettigare att de yngsta alltid har den bästa utrustningen eftersom deras kroppar växer. Skaffa en bra stol som går att höja och sänka, en mus utan kula, lågstrålande skärm, tangentbord med scrollhjul. Om man inte har råd, satsa på mus och tangentbord för några hundralappar och ställ in höjden på stolen med kuddar eller telefonkataloger. En gammal skärm (utan TCO-märkning, om den flimrar eller visar konstiga färger) bör man dock lämna till återvinningen i alla lägen. Vuxna klarar sig med en stol som är inställd på en höjd och vi sitter inte lika länge så vi kan nöja oss med den sämre utrustningen. Inför en regel för alla åldrar att man avbryter minst en gång i timmen för att göra något annat; hoppa i studsmattan, göra en kopp kaffe, gå på toa, lägga sig på golvet – vad som helst för att bryta det monotona datorsittandet.
7. Var orättvis. Varje barn har rätt att bedömas utifrån sin unika situation och inte utifrån fastlagda regler. Det ena barnet mår bra av att någon avbryter datoranvändandet ofta medan ett annat har hittat sin plats i livet och ska tillåtas sitta mer. Rättvisa är inte att behandla alla lika, rättvisa är att titta ett barn i ögonen och se hur det mår. Och därefter våga agera vuxet utifrån vad man ser. Lita inte blint på råd från andra. Det gäller naturligtvis även ovanstående sex punkter, dock inte denna sista :-)

Det här är mina professionella och privata råd. Anledningen till att ni ska lyssna på mina råd är att jag har arbetat som lärare på högstadiet och gymnasiet i flera år, nästan skrivit klart en doktorsavhandling om unga och nätet samt att jag och min man har fyra barn och en ungdomsgård (som en av barnens kusiner uttryckte saken).

Nu finns råden som pdf att ladda ner från www.kulturer.net.

Råd till vuxna 1

Jag förstår att det är många föräldrar och nära-barn-professionella som känner sig osäkra och maktlösa när de funderar på unga och nätet. Det kan ibland kännas som om de unga befinner sig i en helt annan värld än vi själva och vi har svårt att hitta vägar in till samtal, både med de unga och med varandra. För att kunna prata om det här krävs att vi erkänner oss okunniga och maktlösa och det sitter ofta långt inne. Jag har alltså stor förståelse för en viss osäkerhet från vuxnas sida. Däremot kan jag inte stilltigande se på när vi idiotförklarar både barnen och oss själva så snart ungas nätanvändning kommer på tal. Senast förra veckan i vår lokaltidning VK. De skrev om unga som beställer droger över nätet och avslutar artikeln med att fråga en person som arbetar mot narkotikabruk i samhället:

Den senaste tiden har fem svenska ungdomar dött sedan de använt ett annat läkemedel, som är ett morfinliknande preparat. Lena Larssons råd till föräldrar är att inte förse barn och ungdomar med egna datorer.

-Ställ datorn mitt i vardagsrummet så ni ser vad de tittar på, säger Lena Larsson.

Det kan inte vara så att både citerade Larsson och reportern på allvar tror att de äntligen kan publicera lösningen på drogproblemen i samhället. Det kan inte vara så att någon tror att strypt eller kontrollerad tillgång till internet hindrar barn från att börja med droger. Självklart inte. Istället är detta ett exempel på slarvigt tänkta tankar. Det här är precis samma dumma idé som han som letar efter sina nycklar under gatlyset, inte för att han tappade dem där utan för att det är ljust där. Exakt samma sak!

I vuxnas ansvar för barn ingår lika delar ansvar att kontrollera vad barnen gör och att respektera dem som självständiga, tänkande individer. Ovanstående råd tar bara hänsyn till den första delen och motverkar den andra. Att i vår oro för barnen ta ett steg bakåt i utvecklingen av vårt förhållande till barns rättigheter är inte ok, hur orolig man än är. I en akut situation där man har fog för att misstänka sitt barn är det självklart andra metoder som gäller, men att dela ut detta som allmänt råd till föräldrar gränsar till uppvigling. Vi behöver inte fler vuxna som i panik ställer datorskärmen där de kan se den eller som sitter och surfar med sina barn. Vi behöver fler vuxna som törs titta sitt barn i ögonen och möta den smärta som eventuellt finns där. Vi behöver fler vuxna som lyssnar när barn vill prata och orkar höra vad de har att säga. Vi behöver fler vuxna som agerar i riktiga livet. Och de råd kring datoranvändning som haglar över oss nu är i direkt konflikt med detta.

Unga och nätverkskulturer

Hemkommen från konferensen Unga och nätverkskulturer (jag hade aldrig hört ordet nätverkskulturer tidigare, måste kolla upp vad det betyder) är det dags att sammanfatta intrycken. Det var nog den bästa forskningskonferens jag varit på, av två skäl. Egentligen handlade det om tredje uppgiften lika mycket som att vi skulle träffa varann. Varje författare hade 12 minuter på sig att presentera sitt paper för en grupp bestående av nära-unga-professionella, politiker och tjänstemän inom offentlig verksamhet. Dessa 12 minuter skulle också rymma frågor från auditoriet. Helt perfekt! Vi hann med massor av ämnen under eftermiddagen och man hann inte bli trött eftersom det var så högt tempo.

Det andra skälet till att det var en så bra konferens var kopplingen till Dreamhack. Det är respektfullt mot de 7000 unga som samlats att forskare förlägger en konferens till samma plats. Och det ger goda möjligheter för oss att titta närmare på ett intressnt fenomen. Själv fick jag ut massor av att vandra omkring på Dreamhack.

Kan också tipsa om boken New Game, som delades ut på konferensen. Den går att ladda ner eller beställa.

Dreamhack - nu är jag här!

Hela Jönköping kokar av aktivitet och unga människor syns överallt. Turistbyrån tänkte varna mig när jag frågade efter vägen till hotellet:

- Det är många ungdomar åt det hållet, för det är en stor spelmässa.
- Ja, Dreamhack, det är dit jag ska.

Vaddå? Ser jag inte ut som om jag ska till Dreamhack, eller vad? Kankse inte ändå när jag läser nyheterna på webbplatsen:

Snart har ett dygn gått och efter en snabb koll hos duschvakterna visar det sig att femton modiga personer haft sin hygien i främsta rummet och tagit sig en dusch