Nu är det dags

Nu går jag iväg till hörsal G i Humanisthuset. Om du ska dit så ses vi där, annars får du veta hur du kan se disputationen i efterhand. Jag är helt lugn och det lugnet kommer sig bland annat av en hälsning jag fick sent igår kväll. En internationell pedofiljägare hörde av sig och önskade lycka till. När vi hade pratat klart kände jag hur mitt ego smälte bort. Jag gör ju inte detta för att bli doktor eller ta mig fram i akademin. Jag har en politisk agenda med min forskning: att ge röst åt barn som ingen lyssnar på. Och då är ju inte jag som person viktig, så jag har inget att vara nervös för.

Nu tar vi världen med storm, barn!

NU 2008

Netlearning gick sista gången förra våren och istället kommer en ny konferens - NU. Till min glädje har de förlängt tiden för att skicka in papers till 1 november.

Konferensen 7-9 maj 2008 hålls en ny nationell konferens i Kalmar arrangerad av NSHU. Medarrangörer är Akademi Sydost med Högskolan i Kalmar som lokal värd och CED - Centre for Educational Development, Lunds universitet. Konferensen har möjlighet att ta emot ca 300 deltagare.

NU 2008, där NU står för nätverk och utveckling, syftar till att skapa en bred arena för högre utbildning och en mötesplats för ett kvalificerat samtal kring lärande mellan lärare, studenter och andra som medverkar till att utveckla högre utbildning.

Konferensens former ska inbjuda till ett aktivt deltagande. Konferensen ska bidra till att kunskap om högskolepedagogiska utvecklingsinsatser och forskning sprids. På NU 2008 finns plats att diskutera kring breddad rekrytering, pedagogisk utveckling och IT-stödd distansutbildning.

Sack the net nanny, talk to your kids

I en intervju med Howard Rheingold får man läsa mycket klokt:

“There is a real fear that parents have that their kids are knowledgeable about the technology and they are not,” Rheingold says. “The answer has to do with trust and communication - talk to your kids about what they are doing online.”

Han nämner också något som jag är inne på i min avhandling (bl a på s. 42):

He says advertising that stirs fear of online stalkers misleads: "Over 90 per cent of sexual abuse of children happens either within families or neighbours. In the other 10 per cent most of the strangers were not met over the internet. Yes, we should teach kids to be careful online, but we should not concentrate our education efforts solely on that."

Hittat på Smartmobs. Har jag förresten berättat att jag ätit middag med Howard Rheingold?

Mediebevakning

Jag vet inte hur intressant det här är för andra men här kommer iallafall en del mediebevakning av min avhandling:

• Skolporten
• Västerbottens Folkblad
• Kolla Källan
• Lilla VK: barnbilagan i lokaltidningen skrev en sida om min forskning under rubriken "Barn är smarta" i lördags. Finns inte på nätet.
  
• P4 Västerbotten intervjuade mig en morgon, man får välja 21/9 7.00-7.30 sen kommer intervjun efter underbara Om du lämnar mig nu med Lars Winnerbäck och Miss Li, ca 21 minuter in i programmet. (Men lyssna först på musiken som börjar efter 18 minuter. Dessutom heter hans album Daugava som är en flod i Det gamla landet och Miss Li verkar vara världens coolaste leopardkjolsfeminist.)

Vad berättar barn om Internet, IT och mobiltelefoner?

Bris har gjort en undersökning som finns att ladda ner här. Rapporten stöder mycket av det jag kommer fram till i min avhandling: att barn har stor nytta och glädje av internet men att det finns en hel del orosmoln. Visserligen handlar Bris rapport mest om problem men det ligger ju i sakens natur eftersom barn aktivt måste söka upp Bris och då gör det mest när de vill ventilera problem.

Picnic i Amsterdam

Om jag inte skulle disputera (eller om jag blir så nervös så jag smiter ifrån det hela) skulle jag ha åkt till Amsterdam 25-29 september på konferensen Picnic.

Och så säger vi grattis på 25-årsdagen, smiley! Läs mer på Smartmobs om den som påstår sig ha skapat den första smileyn och som kände sig nödd att skriva:

Read it sideways.

Det tackar vi för.

Bridging the Distance - Children's Strategies on the Internet

Idag går pressmeddelandet ut om min disputation. Man kan ladda ner kappan, men dessvärre inte hela avhandlingen. Jag trodde att hela skulle läggas ut (det stod nämligen så i anvisningarna och jag är så dum att jag tror på sånt som folk skriver på det där sättet). Så jag har nog lurat en hel del folk genom att skryta med att alla Umeå universitets avhandlingar finns för fri nedladdning. Två av artiklarna kan dock laddas ner från vår egen tidskrift:

Dunkels, Elza(2005): Nätkulturer - vad gör barn och unga på Internet? I Tidskrift för lärarutbildning och forskning, 1-2/2005, Umeå universitet.

Dunkels, Elza(2006): The Digital Native as a Student - Implications for Teacher Education, I Tidskrift för lärarutbildning och forskning, 1/2006, Umeå universitet.

Ni som vill läsa mer än bara kappan och de två artiklar som är fria för nedladdning måste alltså köpa boken. Det gör ni enklast genom att köpa den för 120:- på vår expedition om ni är i Umeå eller skicka ett mail med namn, adress och personnummer till mig: elza.dunkels[at]educ.umu.se. Då får ni boken och en faktura på 150:-.

H&M fixar mobilshopping

Picturephoning berättar om H&M:s senaste tilltag: de har taggat reklambilder med info så att man kan skanna den med mobilen och - vips! - har man beställt varan. Som sen betals via mobilräkningen. Fast jag undrar om det inte är ett storstadsfenomen. Vi som bor i mindre orter är inte lika utsatta för reklampelare. Fast det är väl vi som postordershoppar mest. Men om de lägger taggar i H&M-katalogen, den av papper, är jag med på noterna. Då kan man skanna det man vill ha och sen redigera beställningen i datorn. Just H&M är så bra på nätshopping, man kan nämligen följa sin beställning och ändra sig ända tills de börjar packa varorna, vilket man också ser på nätet. Och i samma sekund som paketet landar på utlämningsstället har jag ett sms som talar om det.

Mer om mobiler från Picturephoning: om svensken som filmade flygolyckan i Thailand med sin mobil. Jag har inte tittat på filmen själv, för jag tycker sånt är läskigt, men det är intressant att det går att få så snabb info.

Temadag i Örebro

Den 3 oktober ska jag med Medierådet till Örebro för ännu en omgång av Det unga internet. Denna gång är målgruppen socialarbetare, kuratorer, skolpsykologer och andra som arbetar med barns hälsa. Det är jag så nöjd med, att denna grupp får möjlighet att diskutera de här frågorna. Och för mig är det en styrka att få turnera med psykologer. Jag har ju halkat iväg lite åt det hållet nu mer jag har funderat på unga och nätet. Många av de svar vi söker handlar just om att begripa hur vi fungerar som psykologiska varelser. Jag har tidigare nämnt Suler med teorierna om varför vi blir mer ohämmade på nätet. Idag hittade jag artikeln Detecting digital chameleons (Bailenson, Jeremy, Yee, Nick, Patel, Kayur, & Beall, Andrew. Computers in Human Behavior, 24 (1), 66-87). Så här står det i abstraktet:

Conversations are characterized by an interactional synchrony between verbal and nonverbal behaviors. A subset of these contingent conversational behaviors is direct mimicry. During face to face interaction, people who mimic the verbal and nonverbal behaviors gain social advantage. Most research examining mimicry behavior in interaction examines ‘implicit mimicry’ in which the mimicked individual is unaware of the behavior of the mimicker. In this paper, we examined how effective people were at explicitly detecting mimicking computer agents and the consequences of mimic detection in terms of social influence and interactional synchrony.

Svenska Myspace

På Medierådets utmärkta omvärldsbevakning hittar jag en DN-artikel om Myspace senaste satsning: en svensk version. Och genom DN:s twingling hittar jag JMW:s blogg som berättar att myspace.se redan är upptaget... Så ironiskt.

Men det här illustrerar det jag skriver i min avhandling (se t ex s. 13-14), att unga tycks använda detta globala närverk för lokala behov. Mycket intressant, tycker jag.

Ironisk kommentar till antipiratpropagandan

Bryan Alexander tipsar om en liten film som parodierar de där antipiratfilmerna som finns i början av hyr- och köpfilmer.

Det var nån som påpekade det idiotiska i att den här propagandan sprids via just hyr- och köpfilmer, eftersom de ju faktiskt är lagligt spridda. Det är lite som när fröken i skolan var arg på mass-skolkningar och skällde ut oss stackare som inte vågade skolka. Eller när skolan skickar hem lappar till alla föräldrar om att de måste prata med sina barn om att sluta mobbas. Och brevet då även hamnar hemma hos de barn som utsätts för mobbning...

Hur som helst är filmen en rolig parodi på flera aktuella samhällsfenomen.

En liten parentes: Det lönar sig att bråka. Jag får bevis på det om och om igen. Just nu sitter jag hemma och läser och störs av det ljuvliga ljudet av en envist arbetande traktor. Ljuvligt därför att jag igår ringde kommunen och påpekade en farlighet på en ödetomt här i närheten. Kommungubben försvarade det hela med alla typer av dumma byråkratiska argument. Jag tänkte inte ge mig eftersom det framförallt var mindre barn som var utsatta för en onödig risk. Till slut tog jag fram det tunga artilleriet (som jag alltid gör) och sa att olyckor kan inträffa men om man kände till risken innan och det ändå händer är det inte försvarligt. Idag på morgonen är de här och åtgärdar det hela. Det lönar sig att bråka. Barnen 1 - dumheten 0.

Keep it - Quipit

Jag har ju tidigare erkänt att jag tillhör de sena anammarna, de som fattar vad man ska ha ny teknik till allra sist. Jag har faktiskt uttalat de skämmiga orden "det är bättre ljud i vinylskivor". Senast jag sa nåt sånt var när jag skulle köpa en ny mobil. "Jag behöver ingen bra kamera, det är inget jag har nytta av ändå." Och nu sitter jag här och hittar daglig användning av en bra mobilkamera med möjligheter att föra över bilderna till datorn. Ville ni t ex inte se mig i min nya t-shirt? Som jag fick från tryckeriet igår, med en bild av min avhandling? Jo, självklart, men jag har ju en så dålig mobil så det får ni inte.

Picturephoning berättar om en tjänst som säkert har funnits ett tag men som kanske kan explodera på allvar nu när tekniken finns i var mans ficka (ja, utom i min, då): Qipit, där man kan lagra och sprida sina föreläsningsanteckningar, fota lärarens skrift på tavlan, dokumentera en bra powerpoint, osv. Gratis är det dessutom.

danah säger: ta kontroll!

Suveräna, coola, smarta danah boyd skriver i sin blogg om att det är dags att sluta gnälla om att ens förflutna är sökbart på nätet och istället ta kontroll över situationen. Helt rätt! Vi kan hålla på i evigheter och prata om att allt var enklare på den tiden ens förljugna CV var det enda arbetsgivaren hade att gå efter. Den tiden kommer ändå inte tillbaka. boyd menar att det bästa sättet att ta kontoll är att skaffa en officiell nätidentitet:

But above all else, seriously, create a public Internet identity, maintain it, link to it, build it, love it, hug it, and call it George.

Grundprincipen är att det mest uppdaterade hamnar överst i sökmotorer och att allt gammalt blir svårare att hitta ju mer uppdaterad information som finns:

My new stuff goes to the top of the search engines, my old stuff fades away. And we have a name for anyone who goes out of their way to find that old stuff: stalker.

Detta kan faktiskt vara det viktigaste tipset på hur länge som helst. Det är så enkelt, det fungerar och det är dessutom kul. En blogg är det enklaste sättet att odla sin nätidentitet.

Spikad och klar

På tredje försöket fick jag till det. Jag var fåfäng och valde den guldfärgade spiken som visade sig vara för vek. Så nu har jag lärt mig att ytan inte är viktig, utan det är de inre egenskaperna som räknas. Ska försöka komma ihåg det...

Och vilket party kollegorna ställde till med! Hela fikarummet är tapetserat med bilder av mig och boken. Serpentiner och ballonger smyckar väggarna och på borden är det tända ljus och blommor. Alla var med på spikningen och skålade i cider och smaskade smörgåstårta efteråt. På IML gillar vi när det går bra för nån!

Småtjejer åker alltid dit på allt

Jag skrev en kommentar till Jan Svärdhagens viktiga inlägg om destruktiva webbplatser (Oj, snabb uppdatering, Janne!). Men eftersom kommentarer blir så kortfattade tänkte jag passa på att utveckla tankarna här.

Det handlar alltså om webbplatser som samlar framförallt unga med olika typer av psykiska problem. Exempelvis Pro-ana som lyfter fram anorexi som en livsstil istället för ett sjukdomstillstånd, Pro-mia som handlar om bulimi och andra typer av självdestruktiva beteenden som framställs på detta sätt. På ytan verkar det förfärligt och förkastligt. Men om vi tänker ett steg längre så inser vi alla att de här webbplatserna bara är symptom. Symptom på en sjukdom, naturligtvis, men även symptom på en obefintlig vård.

Om de här människorna, som i stor utsträckning är unga flickor, inte får vård kan de inte förväntas ha sjukdomsinsikt. I det läget blir alla som försöker få henne att börja äta, sluta kräkas, sluta skära sig, sluta bränna sig, en fiende. För det är ju nån som försöker ta ifrån henne det enda som känns riktigt. Nån som försöker förändra hennes personlighet. Eller det som hon har kommit att se som sin personlighet.

Vi har inte rätt att skjuta in oss på symptomen, hur illa vi än tycker om dem. För om vi skulle få bort dem så stillar det vår oro och gör att vi kan titta på Idol och äta chips i lugn och ro. Det hjälper inte den som är sjuk. Istället ska vi säga "fasen, jag visste inte att det var så här illa!" DET är den verkliga lärdomen. Inte att internet har gjort det enklare för sjuka människor att hitta varann och att peppa varann att fortsätta vara sjuka. När vi har ordnat det så att även den som har ätstörningar får lika bra vård som den som brutit benet, då kan vi prata om saken. Tills dess måste den som är sjuk få slappna av en liten stund ibland tillsammans med andra som tänker likadant. Det har vi inte rätt att ta ifrån henne bara för att vi vill ha sinnesfrid.

Det finns en allvarlig risk att hela den här frågan är ålders- och könsrelaterad. Hade det sett ut så här om det var medelålders män som råkade ut för de här sjukdomarna? Som det ser ut idag är det främst unga kvinnor, även om det självklart finns undantag. Jag är så trött på att vi reagerar med reptilhjärnan så fort en tjej försöker bryta sig loss. Nu lägger vi av med det, eller hur?

Nu är den klar

Nu finns min avhandling i riktiga livet. Så småningom kommer det att gå att köpa avhandlingen men rutinerna för detta är inte klara. Meddelas här så snart det är klart. Några av er står ju på utskickslistan och borde ha boken på måndag. Så nu sitter jag bara och skriver på kuvert. Hur lugnt och skönt som helst.

Imorgon blir det spikning på UB kl 10.00. Alla är välkomna. Jag blir först ut med att disputera på vår institution så vi har massor att fundera ut.

Yrkesroller och sammanfattningar

Jag har slitit hårt med alla olika sammanfattningar som ska göras i samband med en avhandling: varje artikel ska sammanfattas, det ska skrivas ett abstrakt till spikbladet, en baksidestext till boken och så slutligen ett pressmeddelande. I början var jag irriterad och handlingsförlamad. Inte vet jag vad jag har skrivit om, tänkte jag. Funderade på att ringa journalisten Karin som jag stött på i olika sammanhang och som alltid skriver det jag ville säga. Fast jag inte sa just så. För en riktigt bra journalist är väl duktig på just det, att vaska fram det intressanta. Lite som lärare. Det gäller att sila bort detaljerna och plocka fram stora drag och, inte minst, sammanhang. Själv har jag ju skolat om mig under några år till att vara extremt noga med detaljer och korrekta formuleringar. Och så ska jag plötsligt göra tvärtom! När hjärnan är tömd! Nåja, med lite hjälp av vänner gick det vägen.

Ytterligare en koppling som dök upp är att det är just Karin som är en av skribenterna som KK-stiftelsen engagerat för att skriva boken Unga nätkulturer, som kommer att lanseras under Skolforum. Jag har blivit intervjuad i boken och igår kom den andra journalisten, Pelle, som också är fotograf, förbi mig för att ta bilder till boken. Och på samma sätt som Karin får mig att framstå som mer välformulerad än jag är lyckades Pelle få mig att se ännu snyggare ut på bild än i verkligheten. Jag har till och med lagt en av bilderna på mitt skrivbord... känns sjukt narcissistiskt men jag är helt förundrad över hur bra bilderna blev. Så förväntningarna är höga inför lanseringen av boken Unga nätkulturer. Om inte annat kommer den att innehålla en snygg och smart Elza. Bara det är ju värt priset...

Checklista för mötesplatser på nätet

Medierådet har satt ihop en cheklista där man får hjälp att kolla den nätgemenskap ens barn är intresserad av att bli medlem i. Jag antar att man vänder sig till vuxna runt lite mindre barn, ni vet de som fortfarande lyssnar på sina vuxna. Mycket bra lista.

Och på tal om mötesplatser: Underbara tidningen KP blir nu också nätgemenskap, berättar Unga nätkulturer. Ja, det är ju så en slipsten ska dras! Man ska vara med på tåget, inte försöka stoppa det. Välkommen, KP-webben!