Cool reklam dyker upp ibland

Fick denna från en bloggkompis. Prova själv att låta Bob säga det du vill att han ska säga i legendariska Subterranean Homesick Blues.

Unga nätkulturer

Igår var det releasefest för KK-stftelsens senaste skrift - Unga nätkulturer. Jag har varit med under föreredelserna för att ta fram boken och har haft höga förväntningar men jag lyckades ändå bli glatt överraskad. Boken är så bra! Här har vi kurslitteratur för alla blivande lärare. Gratis, dessutom. Beställ eller ladda ner från Kollegiet.

Vetenskapsradion på torsdag

Vi är på Skolforum nu. Jag har just kommit tillbaka från presscentret där jag blivit intervjuad av Vetenskapsradion. Det sänds på torsdag kl 12.05.

Turnéplan i höst

29 oktober Växjö, Ung kommunikation
30-31 oktober Stockholm, Skolforum
12 november Falun, IKT-pedagogisk turné
13 november Gävle, IKT-pedagogisk turné
21 november Göteborg, Mötesplats om mobbning
22 november Stockholm, paneldebatt på Kulturhuset
23 november Stockholm, Mötesplats om mobbning
27 november Västerås, IKT-pedagogisk turné
28 november Örebro, IKT-pedagogisk turné
29 november Karlstad, IKT-pedagogisk turné
4 december Skellefteå, Norrhammarskolan för elever och föräldrar
5 december Falun, Mötesplats om mobbning
6 december Malmö, Mötesplats om mobbning
11 december Umeå, Mötesplats om mobbning

Sen är det inget mer...

Växjö + Skolforum

På måndag ska jag vara i Växjö och prata om min forskning.

Vi på IML förbereder febrilt vårt deltagande på Skolforum. Iförrgår eftermiddag pimpade vi de datorer vi ska ha med oss (ja, inte mac:arna för det behövs inte...) och idag ska vi skeppa iväg ett paket med Nyåkers pepparkakor. Vi vill ju bjuda på något lokalt i montern. Vi finns i monter C07:30 om ni kommer till Älvsjö. Vi har tre olika teman: på måndag den 29/10 ska vi framförallt lyfta fram våra skolutvecklande kurser med bloggar och podcasting, tisdag 30/10 är det nätkulturer och värdegrund som står i fokus, onsdag 31/10 är det bild och film. Ni som kommer kan få hjälp att starta en blogg under måndagen, skaffa Facebook på tisdagen och göra en extreme makeover på onsdag.

Blogg som verktyg 4

Boken Unga nätkulturer som lanseras under Skolforum är också ett exempel på en bok som vuxit fram bland annat med hjälp av en blogg. Några av de medverkande i boken har kommenterat i bloggen och på så sätt visat redaktörerna på intressanta tankar, vilket ledde till att de finns med i boken. Superbra idé av KK-stiftelsen som ger ut boken!

Nät och bildning recenserar mig!

Jag måste visserligen erkänna att jag känner recensenten personligen men det förtar inte glädjen över den enormt välgjorda genomgången av min bok. Det är underbart när nån läser den som jag tror att jag har skrivit den! Nät och bildning är Centrum för flexibelt lärandes nättidning och just nu innehåller den mängder av intressanta artiklar.

Blogg som verktyg 3

Jag fick tre intressanta frågor från en journaliststudent som hade läst min artikel på Svt Opinion och jag tänkte besvara dem här i bloggen:

Vilket argument för anonyma bloggar ser du som viktigast?

Demokratiargumentet, som vi här i nord och väst ofta glömmer bort. Att få framföra sina tankar fritt och anonymt är ett skydd för maktmarginaliserade. I Sverige kanske det inte handlar om politiskt förtryck även om det inte går att utesluta, mest kanske det är aktuellt för barn som misshandlas och våldtas i hemmet, t ex. Det här är ett så viktigt inslag i demokratin fast så svårt att bevaka därför att de personer som är satta att administrera demokratin i regel tillhör den bildade (men oreflekterade) medelklassen och kan ha svårt att tänka ut andra livsscenarion.

Ser du några nackdelar i anonyma bloggar? Jag tänker bland annat på att anonymiteten även ger utrymme för icke privata aktörer att yttra sig utan att röja sin identiet. Att företag och förespråkare för olika politiska partier kan sprida gratis textreklam?

Klart det finns nackdelar men dessa är ständiga följeslagare till demokratin. Även Microsoft får uttala sig i Sverige, om vi säger så. Baksidorna av denna form av yttrandefrihet är inte det minsta allvarligare än de som fanns innan internet kom. Det gäller att avslöja mediet och förstå hur vi kan leva med både för- och nackdelarna. Och framförallt måste alla såna här problem viktas mot varandra. Om det kan bevisas att folk missbrukar en sorts frihet så måste det vara ställt utom allt tvivel att det är viktigare än alla fördelar denna frihet har innan man bygger bort friheten. Vi får alltså inte låta några skurkar vara viktigare än barn, t ex. Vi har en tendens att överdriva omfattningen av fusk och missbruk och vi kan bli lite för ivriga att göra nåt åt det. I den ivern är det lätt att glömma offren.

Hur bedömer vi som läsare objektiviteten i en text om vi inte vet avsändaren och dess motiv?

Jag ser det som enklare nu när vi har internet av den enkla anledningen att dessa frågor hamnar på agendan på ett sätt som de inte gjorde tidigare. Vi tvingas helt enkelt bli källkritiska redan som barn och arbetar då fram ett förhållningssätt som är vettigare än det gamla sättet att se på saken, nämligen att det skulle finnas någonting objektivt. Vi kanske inte känner till avsändaren och dess motiv men vi kan lära oss avläsa sådant genom att träna vårt källkritiska öga. Då får vi ett förhållningssätt som stämmer bättre överens med ett modernt samhälle, både vad gäller synen på människan och synen på kunskap. Vi accepterar inte auktoriteter på samma sätt som tidigare och ser kunskap som något som är under ständig utveckling.

Farorna blir inte farligare för att de blir synliga

Computer Sweden publicerar idag en intervju med mig som gjordes strax efter disputationen. Det var också en sån här lyssnande journalist som verkligen ansträngde sig för att skriva det jag menade. Då blir jag glad!

Ännu en film som går rakt in i hjärnan

På Peter Alsbjers blogg hittade jag den här underbara filmen gjord av lärare och studenter på kursen Digital Ethnography vid Kansas State University. Påminner om ett annat You-Tube-ögonblick: filmen Web 2.0.

NERA-NFPF 2008

I år går NFPF:s konferens av stapel i Köpenhamn 6-8 mars. Jag har inte haft tid att delta i konferenser, vilket för många kan verka som ett konstigt sätt att vara forskare, men nu är det dags att börja åka igen. Köpenhamn på våren är ju inte dumt. Viktiga datum:

• The 2nd Announcement and Registration Form will be mailed September 2007

• Deadline for Pre-registration at low fee November 15, 2007

• Deadline for submission of abstracts December 1, 2007

• Deadline for Registration January 31, 2008

• Congress March 6 – 8, 2008

Unga och nätverkskulturer

Ungdomsstyrelsen arrangerar för andra året en konferens i samband med Dreamhack i Jönköping: Unga och nätverkskulturer. Förra årets konferens var en succé, läs gamla inlägg: 24/11, 1/12, 4/12.

In Search of Evidence: The Unbearable Hunt for Causality

Jag gillar titlar. Delvis är det en rolig grej men delvis fungerar riktigt bra titlar som skönlitteratur eller poesi; det blir en pedagogisk genväg till författarens tankar. Och idag hittade jag en av de bästa titlarna någonsin på Øistein Johannessens blogg: In Search of Evidence: The Unbearable Hunt for Causality.

Det är ett paper till OECD:s expertmöte New Millenium Learners i Sydkorea. Grymt snygg webbplats och otroligt intressant innehåll. Jag skulle vilja vara en fluga på väggen under den konferensen!

I lite mindre text kan jag tipsa om den bästa titeln alla kategorier som självklart är Markoolio med sin albumtitel Dikter från ett hjärta, där man förmodligen måste ha bakgrundskunskap om artisten för att förstå den lysande självironin i den titeln.

Childism i Aktuellt

Jag hade tänkt skriva om en sak som legat och skavt sedan i tisdags kväll. Aktuellt berättade om att unga människor lägger ut namn och bild på misstänkta brottslingar. Man intervjuade några ungdomar som redogjorde för några ståndpunkter: att det är bra att få veta vilka de är för att kunna skydda sig, att det kan vara ett sätt att döma en skyldig som klarar sig undan i domstolen och att det är fel att döma någon i förväg. Sen klippte man till en medieforskare som suckande beklagade att det inte längre förekommer något etiskt reflekterande (ungefär, ni får skala bort lite av min tolkning om ni vill). Och detta säger hon i studion direkt efter att de visat dessa unga medborgare som förde etiska resonemang! Inte de resonemang som hon skulle ha fört, förmodligen, men utan tvekan diskuterade de etiska frågor. Det här tycker jag är ett bra exempel på childism eftersom hon helt enkelt inte hörde vad de sa. Istället låg hennes fördomar i vägen och hon registrerade andra saker. Intressant, eller hur?

Sen blev det ännu mer intressant för jag hade tänkt länka till inslaget så att ni skulle kunna göra en egen bedömning, men då visar det sig att de inte lagt ut just det inslaget. Eftersom det visade en av de misstänkta! Förmodligen hade de inte maskat bilden ordentligt när de filmade webbplatser där namna och bild fanns ute. Läs mer på Svt.se. Det blev lite av samma ironi som när Maud Olofsson visade sig vara en av de här förfärliga människorna som missbrukar friheten på nätet... skäms!

Blogg som verktyg 2

Tack för alla kommentarer till gårdagens inlägg om blogg som verktyg, det är tydligt att många har funderat på pedagogisk användning av bloggar.

Ytterligare ett användningsområde: Jag har testat att använda blogg för att få en text att växa fram. Jag har under flera år planerat att skriva en bok om sexism och började samla texter på det traditionella sättet först - i en mapp i datorn. Men först när jag startade en blogg fick jag överblick. Det går ju att metamärka varje textsnutt så att kapitlen kan växa fram och man kan samla länkar till angränsande områden. Öppenheten medför att jag får kommentarer, vilka förhoppningsvis kommer att förbättra texten. Så det här är ett exempel på hur jag dels utnyttjar tekniken som sådan för att lagra och organisera och dels dess erbjudanden: öppenheten och spridningsmöjligheterna. Den här metoden används förmodligen i lärandemiljöer för att få elever att skriva sin egen lärobok. Finns det några exempel?

Det finns exempel på romaner som har vuxit fram på detta sätt, vissa helt öppet men några som förklädda bloggar där läsarna alltså har trott att det är en verklig person och inte en författare som bloggar. Kommer i hastigheten inte på några exempel men det kanske ni läsare gör?

Blogg som verktyg 1

En blogg är inte bara en dagbok på nätet, folks fantasi har inga gränser och som vanligt har vi börjat använda bloggar till annat än de är tänkta som. Jag tänkte samla några av dessa användningsområden i några inlägg. Delvis är det en förberedelse för en storföreläsning jag ska hålla för nya studenter i november.

Bryan Alexander berättar om ett sånt här projekt - WW1: Experiences of an English Soldier. Här utnyttjar man bloggverktyget för att skapa en illusion av närhet och lägger ut autentiska dagboksanteckningar från första världskriget på rätt dag, fast fel år förstås.

Tipsa gärna om fler användningsområden.

Tjejer behöver mer tid vid datorn

I lördags var jag med i Expressen: Tjejer behöver mer tid vid datorn och Den nya generationen kommer kräva utveckling. Jag blev glatt överraskad över vinklingen. Ofta är journalister ute efter något sensationellt eller så har de redan skrivit klart sin text när de ringer. Men Lars Lindström skrev verkligen sin artikel utifrån det långa samtal vi hade. Kul! Fast jag förstår inte vitsen med att jag skulle iväg till Gammlia för att fotograferas i höstlandskapet när det var en minimal närbild av mitt ansikte...

(Det blir mycket sånt här nu... Snart ska jag börja blogga om viktigare saker.)

Mediebevakning 3

Ok, nu har jag nog nåt toppen av min karriär (då kan det alltså bara gå utför från och med nu...). Jag blev nämligen utsedd till Veckans viktigaste sexnyhet! I Kvällspasset i P3 torsdag 4/10, ungefär 21 minuter in i programmet lyfter en av experterna fram min avhandling som svar på just den frågan. Det finns bara en sak att säga: äntligen!

Skolporten gjorde en intervju.

Och nån av de närmaste dagarna kommer en artikelserie om nätet i Expressen. Jag medverkar i den tredje artikeln, ungefär. Så håll utkik.

Bris-tidningen har ett mycket bra temanummer om mobbning från många olika synvinklar. Alla vi som turnerar runt och pratar om barn och nätet intervjuas.

Mer mediebevakning

Fortsättning från i förra måndagen:

• Kollegiets blogg: Att överbrygga avståndet!
• Kollegiet igen: Barnen klarar sig bra på nätet själva.
• Aftonbladet 2/10. Här gjordes också en radiointervju som jag inte har hört själv men ryktet säger att jag talar mycket bra svenska utan brytning...
  
• Jag var på Nerikes Allehanda den 3/10 och chattade med läsare. Det finns även ett inslag på deras webb-tv.
  

Forskning om sociala media

History of social media: http://infocult.typepad.com/infocult/2007/09/history-of-soci.html
Värderingar i virtuella världar: Laura Wray-Lake.
Building the Virtual Social Contract: G. Dirk Mateer.

Lysande teknikanvändning

Picturephoning berättar om en lösning för att tillhandahålla repriser vid football-matcher, alltså live. Precis det folk alltid skämtat om! "Nej, jag tittade bort! Jag får se på reprisen." Och nu kan man det, via mobiltelefonen. Själv har jag bara saknat den här tjänsten i div IV och neråt eftersom det är där mina barn har spelat och det lär väl dröja innan dessa filmas och läggs ut. Men det är ett exempel på lysande teknikanvändning: man använder teknik för att fylla ett behov, inte bara utveckla för utvecklandets skull.

You can tell me - I'm a doctor...

Detta riskerar att bli ett inlägg av amerikansk längd så för er som har bråttom kommer en sammanfattning på skogshuggarprosa: Disputationen gick bra. Jag är numera filosofie doktor. En film av det hela läggs ut inom kort.

Solen sken över ett höstkallt Umeå med alla gul och röda löv. Jag laddade upp med Jan Hammarlund i mp3-spelaren och kände mig helt lugn. Förmodligen var jag inte HELT lugn ändå för jag pladdrade rätt mycket när jag träffade alla som hade rest långt för att vara med. Det var så kul att se alla vänliga ansikten i hörsalen, när jag tänker på det nu ser jag ett varmt sken omkring folk. Det strömmade verkligen vänlighet fram mot podiet och det kändes som om inget kunde gå fel. Opponenten, Ola Erstad från ITU i Oslo, var perfekt. Han sammanfattade min avhandling så att jag blev stum. När det var min tur att kommentera hans sammanfattning hade jag verkligen inget att tillägga. Mitt i prick. Sen övergick han till att prata om styrkor och svagheter. Och det roliga här var att jag höll med om ALLT han sa. Jag var tvungen att undvika att se på min handledare för jag ville mest flina lyckligt och utbyta menande blickar: precis allt som vi har pratat om tog Ola upp! Så jag fick chansen att kommentera svagheterna och motivera mina val. På det sättet blev hela disputationen ett komplement till avhandlingen. Kan det bli bättre?

En egenskap jag har är att jag kan gå in i stunden. Extremt mycket, till och med. Mina ungdomskompisar brukade skratta åt mig när vi var på bio eftersom jag var helt okontaktbar - jag var inne i filmen. Det är en styrka därför att jag kan fokusera all energi på det som ska göras. I det här fallet innebar det att jag var så fokuserad på samtalet vi hade där framme att jag inte har nån aning om hur det framstod för andra eller vad som hände ute på golvet. Så andra kan ha uppfattat det annorlunda, men för mig var vårt samtal extremt givande. Jag glömde till och med bort att vi pratade engelska (ja, inte så att jag övergick till svenska utan mer att jag glömde bort att tycka att det var ansträngande).

Alltför snabbt var det över. Det tyckte förmodligen inte alla de som satt i auditoriet eftersom klockan då var 12. Vi vandrade iväg till IML där min UNDERBARA kollegor hade dekorerat fikarummet och fixat plocklunch så att vi kunde vänta på betygsnämnden. De sammanträdde ungefär 45 minuter och kom mycket allvarliga ut. Brian Hudson hade fungerat som ordförande och sa att ledamoterna var eniga och att han ville vara den första som gratulerade mig till doktorstiteln. Jag hade inte förväntat mig att bli så rörd men det var verkligen en sten som föll när han sa så. Det var klart! Jag hade fixat det! Det har varit en lång och hård väg hit, men nu är det klart. Det har funnits extremt många hinder men jag har alltid tänkt att det måste gå att bryta mönster. Inte så att det varit lätt för mig att bryta dem, verkligen inte. Jag är kvinna i en mansdominerad bransch (in your face, alla gubbar som nödvändigt måste stånga sina tekniska kunskaper mot mig!), jag är kvinna i akademin över huvud taget, jag bedriver kvalitativ forskning som ligger längst ut på skalan och måste ständigt försvara detta mot positivismens utposter, jag har lyssnat på och skrivit om de lägst stående varelserna i samhället och dessutom har jag varit så otroligt sjuk under den här tiden. Men jag bestämde mig, hittade ett sätt att få det att funka. Och nu är det gjort!

Tack, alla underbara människor som skrev den här avhandlingen tillsammans med mig! Det här har varit en kollektiv insats där många har bidragit med små, viktiga saker. Det turnerande cirkussällskapet, först i KK-stiftelsens regi och sen Medierådets. För att inte tala om alla kommunuer som bokat föreläsningar, Göteborgs kommun måste ha rekordet. Det är sånt som har betalat biobiljetterna som informanterna fick, mina resor för att träffa skolklasserna inför intervjuerna, etc. Men framförallt har turnerandet inneburit att jag haft ständig kontakt med folk på golvet, utanför universitetsvärlden och det har betytt oerhört mycket för hur jag närmat mig forskningsfrågorna. Och, inte minst, jag har lärt känna de flesta andra som forskar inom det här fältet och det har fungerat som extra handledning. Alla som läst och kommenterat bloggen har betytt mycket (några av er känner säkert igen sina lästips i min referenslista för jag har verkligen läst allt jag blivit tipsad om).

På kvällen var det fest. En så underbar festlokal med utsikt genom stora fönster ut över en blank älv. Solen började gå ner just när gästerna började komma. Ni som varit i Umeå vet att vi har fantastiska solnedgångar, det är nåt med luftföroreningarna som gör att färgerna är spektakulära. Över 90 glada och peppade människor, de sista gick hem halv fem nästa morgon. Suverän mat, en fantastisk medelhavsbuffé, korta och bra tal (det brukar vara ett sorgligt kapitel men alla var underbara. Min man som hatar att hålla tal drämde till med det kortaste och bästa talet i världshistorien, 20 sekunder och inte ett öga var torrt). Mitt favortiband Industri Royal spelade så att medelålders akademiker dansade som 23-åringar och hade repat in Flyktsoda bara för mig, med Erik som gästartist på munspel. Jag har träningsvärk i skratt- och gråtmusklerna, jag har partyfötter som värker nåt ohyggligt och jag har ont i revbenen (fråga mig inte varför - jag har ingen aning). Ni förstår säkert hur lycklig jag är.