Blev tipsad om en skriftlig fråga från Magdalena Andersson till Jan Björklund. Frågan publiceras nedan i sin helhet och sen kommer mitt förslag till svar från utbildningsministern. Varsågod, ministern, jag bjussar på det.
Fråga
2007/08:401 Åtgärder mot nätmobbning och gromning i skolan
av Magdalena Andersson (m)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Barn är oftast mycket skickliga på att använda datorer och Internet, vilket är mycket positivt. Men det har samtidigt avigsidor som ökad nätmobbning och gromning. Nyligen presenterades en undersökning, där låg- och mellanstadielärare intervjuats. Sju av tio svarade att de har varit med om obehagliga eller problematiska situationer bland elever där Internet är inblandat. Som exempel angavs bland annat att det bildas hatklubbar och att lögner och bilder sprids mot elevers vilja. Andra problem är fusk i skolarbetet med hjälp av nätet och att elever går in på pornografiska eller rasistiska sidor.
Tidigare i år presenterade Brottsförebyggande rådet en rapport som baseras på en enkätundersökning där man frågat flickor i nionde klass om de på Internet kontaktats av okända människor, som de uppfattat som vuxna och som utryckt ett sexuellt intresse, så kallad gromning. Nästan hälften svarade ja.
Det här är företeelser som vuxna inte får blunda för. Vi måste bli bättre, vad gäller att förstå den ungdomskultur och de levnadsvillkor våra barn växer upp i. Och när det gäller användandet av Internet råder ett stort kompentensgap där barn ofta kan mer än vuxna.
I första hand är det föräldrars ansvar att informera sina barn om avigsidorna med Internet. Men eftersom mycket av avarterna sker inom skolans värld har även lärare och skolpersonal ett ansvar.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att lärarna ska kunna hänga med i den snabba IT-utvecklingen för att tillse att barn och ungdomar får relevant information om avigsidorna av nätet?
Mitt förslag till svar:
Precis som Magdalena Andersson beskriver finns ett stort kompetensgap mellan barn och vuxna. Det är emellertid inte så att vi kan säga att barn kan mer än vuxna. Barn och vuxna har olika kompetenser när det gäller just ungas nätkulturer. Vuxna har fortfarande ett försprång när det gäller kunskap och färdigheter avseende etiska, juridiska och pedagogiska frågor. Kompetensgapet kan således överbryggas genom att vi hittar vägar att utbyta kunskap och gemensamt utveckla färdigheter som krävs för medborgare idag. Magdalena Andersson påpekar att det i första hand är hemmets ansvar att sköta denna medborgerliga skolning men att skolan också har ett ansvar. Av rättviseskäl kan det till och med vara så att skolan bör ta det största ansvaret när det gäller frågor om barns säkra användning av internet. Skolan har större resurser, både vad gäller personal och tillgång till teknik. Skolan är dessutom en plats där vuxna och barn möts dagligen och utgör därigenom en naturlig arena för det kunskapsutbyte som jag menar måste ske. Genom eleverna kan skolan också få kontakt med hemmen och ett samarbete mellan alla vuxna som finns kring ett barn kan ske.Dessvärre har vi som samhälle allt för länge blundat för den utveckling som sker. Först nu, när Sverige redan i 10 år har varit en ledande IT-nation, börjar vi på allvar ta tag i dessa frågor. En följd av att vi inte satsat tillräckligt med resurser tidigare är att den kunskap vi har om problemen kommer från frivilliga krafter och har alltså inte kommit fram genom systematiska studier av nya fenomen. Mycket av den information som barn och vuxna får om avigsidorna av nätet baseras på gissningar, inte kunskap. Därför har regeringen idag beslutat att inrätta ett nationellt centrum för studier av unga och nätet. Detta centrum får i uppdrag att fördela de generöst tilltagna medel som ställs till förfogande till multidisciplinära forskningsprojekt och bedriva informationsverksamhet i form av kurser, konferenser och seminarier.
Etiketter: politik
