Youtube Moment vecka 22

Om man är tillräckligt uppmärksam kan man hitta sina feministiska förebilder på oväntade ställen. Jag skulle kunna tänka mig att Alice Babs flyttade fram positionerna för vad en flicka får göra rätt rejält när hon glad och pigg sjöng om livsglädje och trots. Fast det var på så oskyldigt sätt, tycker vi idag. Enligt Svt som sänder en dokumentär om Alice Babs ikväll ska dåvarande Stim-chefen ha sagt att en hon var en "slyna, som borde få smisk på stjärten och sättas på uppfostringsanstalt". Nu hittade jag inte självaste Swing it, magistern som provocerade fram detta oresonliga hat, men en annan upprörande sång av riksuppviglaren kommer här.

Man måste tycka om dem

Jag tycker egentligen inte om att göra reklam för rena kommersiella produkter men den här är jag väldigt förtjust i (och dessutom med i) så när de gör en kampanj för att man ska köpa boken och läsa i sommar, vill jag gärna haka på. Det handlar om Skolportens årsbok Man måste tycka om dem. Skolporten är ett kommersiellt företag som tjänar sina pengar på att rapportera om forskning inom utbildningsvetenskap, bland annat. De intervjuar alla som disputerar och publicerar detta på sin hemsida med stöd från Myndigheten för skolutveckling. Och sen väljer de ut de 20 bästa avhandlingarna varje år och ger ut en bok om dessa. Gissa vem som var en av de 20 bästa i fjol? Själv tycker jag att intervjun var väldigt rolig att göra och fotosessionen har jag berättat om tidigare. Supernöjd med resultatet (men när är jag inte det?) är jag iallafall. Men ni kan lika gärna köpa boken för att läsa om alla de andra forskarna också för det är verkligen, verkligen rolig forskning och intressanta resultat. Jag kan bara nämna några få: Blatte betyder kompis, Rickard Jonssons avhandling om maskulinitet och våra bilder av densamma. Ruskigt avslöjande och inkännande forskning. Åsa Bartholdsson borde bli president eller iallafall skolminister, läs om hennes forskning:

- Det finns en myt om normalitet, att den skulle finnas där av sig självt.
- Men så är det ju inte. Normalitet måste både erövras och hanteras. Att bli normal människa eller elev är något man lär sig. Jag har tittat på hur det går till.
- Jag efterfrågar ett annat slags respekt för barnen där de vuxna frågar sig vad som är meningsfullt för dem snarare än ägnar sig åt individorienterat amatörpsykologiserande.

Erkänn att man vill läsa mer!

Experience

Crosspostat från Umeå live.

I Umeås närmaste stad, Vasa, arrangeras en konferens som har ett ovanligt tema. Konferensen heter Experience och har som slogan The crossroads of media, technology, design, education, business and culture.

En av huvudtalarna är Vim Veen, den holländska professorn som myntade uttrycket Homo Zappiens, den zappande människan. Hans forskning handlar mycket det som ibland kallas multi-tasking, förmågan att snabbt växla mellan olika aktiviteter (ibland missuppfattat som förmågan att göra många saker samtidigt). Professor Veen är en lysande föreläsare och en brother in arms när det gäller att peka ut kompetens hos unga medborgare. Han har bland annat sagt att det borde ingå i lärarprofessionen att identifiera styrkor, inte bara svagheter. Låter ju självklart när han säger det, men ser det ut så i skolorna? Eller förekommer det fortfarande att man inleder barns utbildningsväg med att tala om vad de är riktigt, riktigt dåliga på?

Konferensen välkomnar abstrakt fram till 15 augusti.

The themes of papers are formulated along with the content of the accepted abstracts. Please send your proposal, a one-page abstract in RTF-format, to experience08@abo.fi by August 15th, 2008. Acceptance will be notified personally via email by September 5th, 2008 and a fully detailed schedule of presentations will be published on the conference home page in September 2008.

Ingen promovering

På lördag är det dags för mig att inte promoveras. Av politiska skäl väljer jag att avstå från detta arrangemang som går ut på att bygga murar mellan oss som är akademiker och de andra. Vi vill helt enkelt, under rituella och traditionella former, visa att vi är lite bättre. Men jag har en hemlighet att berätta (wait for it...): det är vi inte. Inte ens lite. Vi är precis lika bra som andra.

Det här är inget ställningstagande mot alla som väljer att delta. Jag kan förstå om det känns viktigt, t ex när man vill fira med föräldrar som är oerhört stolta över ens bedrift. Men vi har redan firat stort samma kväll som jag disputerade (oj, oj, vad vi firade!) och för mig är förhållandet det motsatta jämfört med de som vill fira i galadress med stolta föräldrar. Jag måste tänka på vad jag för neråt, till nästa generation. När man har fyra barn som alla är extremt medvetna politiskt, då blir varje steg ett ställningstagande. Då gäller det att göra riktiga val och vara en så bra förebild man kan vara. Och varje tillställning som kräver att någon proväter måste vara moraliskt förkastlig. Jag lovar härmed att aldrig äta en måltid som provätits. Vilket fruktansvärt svineri! Äta ska man göra för att överleva, bli mätt, för att njuta eller för att umgås. Provätning kan faktiskt vara det mest överklassiga som finns. Men det som knuffade mig över kanten (jag ville ju gärna klä mig i galadress, så det var inte ett lätt beslut...) var nog lagerkransen som kostade 400 kronor. 400 :- ger två getter till familjer som inte har råd att proväta, hjälper mammor och barn i länder där de är närmast rättslösa eller planterar 20 träd där vi desperat behöver dem.

Under rituella och högtidliga former kommer jag istället använda pengarna till en grupp människor som behöver det bättre än både min familj och universitetet. Behöver jag tillägga att jag inte kommer att flasha med en doktorsring för ungefär 400 getter?

Sexologi, unga och internet

På Umeå live har vi en framtående gästbloggare den här veckan. Det är sexologen Lotta Löfgren-Mårtensson som skriver hela veckan och lite nästa vecka. Hennes forskning är så intressant eftersom hon kombinerar tabubelagda områden. Unga med intellektuella funktionshinder, kärlek och sexualitet är svåra ämnen och lägger vi till internet, då blir det svårt för oss vuxna. Så missa inte denna intressanta vecka. Jag har tjuvläst och jag har lärt mig massor. Och blivit glad.

Planer för World Summit i Karlstad

Jag skrev tidigare om World Summit on Media för Children and Youth. I helgen gick anmälningstiden för förslag ut och AnnBritt Enochsson och jag fick iväg ett förslag. Det var svårt att föreställa sig forskningsläget om två år så vi fick klämma in (preliminary) efter vår titel. Nu hoppas jag bara att juryn faller för vårt förslag för det skulle vara så roligt att få göra detta. Young people's net cultures for dummies blev vår titel. Innehållet är hemligt i två år till...

Stafettpinnen går vidare

Hjälp! Jag har fått en stafettpinne från Lina. Läskigt! För det första var det rena turen att jag såg att jag hade blivit taggad. För det andra var det ingen lätt uppgift, men jag har funderat medan jag målat om därhemma. Så här ser utmaningen ut: Jag ska berätta vad jag

*Lyckats med

*Misslyckats med

*Vad jag låtsas

Skyll er själva, nu kör jag!

Lyckats med
Massor! Jag är verkligen så supernöjd med mig själv ibland (jag är ju inte helt svensk, så jag säga så utan att skämmas...). En av mina favoritlåtar är Cripple & the Starfish där Anthony & the Johnsons sjunger I'll grow back like a starfish. Så har jag valt att leva mitt liv, jag försöker och försöker tills jag lyckas vända mina nackdelar till en fördel. Jag vägrar acceptera bakslagen. Självklart är det viktigaste jag lyckats med i mitt liv är att föda och uppfostra fyra fantastiska medborgare. Så makalöst vänliga, trevliga, snygga, sociala, talangfulla, intelligenta människor får man leta efter (jag är ju inte helt svensk, så jag kan säga så om mina egna barn...).

Misslyckats med
Jag är superdålig på att misslyckas med saker. Inte så att jag aldrig gör misstag, jag bara vägrar se dem som misstag. Vad som än går fel, tycker jag alltid att det finns en lärdom eller fördel som jag inte såg först. Fruktansvärt påfrestande för omgivningen med den där trivselfacsismen men suveränt för egot.

Vad jag låtsas
Extremt lite. Jag tror inte på att låtsas. Mitt självförtroende sitter inte i nån yta och jag har råd att bjussa på baksidorna i mitt liv. Om jag kan vara det där lågvattenmärket som gör att folk orkar, så är det ok för mig. Jo, det där gick superdåligt, men visst vet du vad Elza gjorde? Det ser jag som en fördel. Vi människor är till för varandra, så enkelt är det. Utom de elaka människorna, förstås, de får inget av mig.

Jag måste poängtera att det här inte har något med nån sorts individual-höger-filosofi att göra. Jag anser inte att man är så sjuk som man gör sig eller att det bara är att rycka upp sig om man är deprimerad. Det här är bara mitt sätt att hantera livet. Inte ett krav jag har på andra. Jag har inte särskilt höga krav på vare sig mig själv eller andra. Istället tycker jag att nästan alla människor är jätteduktiga. På allvar. Det finns några undantag men de läser ändå inte den här bloggen.

Nu ska stafettpinnen vidare. Och just nu, i slutet av maj, är jag så fruktansvärt less på skenheligheten, etnocentrismen, trångsyntheten och positionerandet i akademin. Så jag tänker skicka denna stafettpinne till Sveriges roligaste bloggare - Judasevangeliet.

Youtube Moment vecka 21

Från Peter Alsbjer kommer tipset om den här underbara filmen. Lägg märke till hur noga man blir instruerad att verkligen dra fingret hela vägen...

Från matematikmaskin till IT

Tekniska muséet ger den 18 juni ett seminarium om svensk datorhistoria, som en del av projektet Från matematikmaskin till IT.

Tekniska muséet har en hel del intressant, bland annat har gamla Telemuseum gått upp i Tekniska. Där kan man konsultera Dr Mobil, hitta en ordlista, och hitta mobilens historia. Vad sägs om: "Hallå! Vi komma i bil och äro framme om en kvart…"

Ur Vetenskapen och livet, 1920. Stulet från http://www.tekniskamuseet.se/mobilen/1910_30.shtml.

Ytterligare en doktor

I tisdags disputerade Fredrik Paulsson, en kollega vid IML. Visserligen disputerade han i datavetenskap på KTH men vi räknar ändå honom som IML:are eftersom han kommer från oss från början och har rent fysiskt funnits i våra korridorer de seanste åren. Hans avhandling är, som jag förstår det, ett exempel på det som IML är så bra på. Med reservation för att jag inte begriper allt som Fredrik har skrivit, ser jag ändå att han lyckas baka ihop områden som normalt inte arbetar tillsammans. Det var intressant att höra betygsnämndens funderingar kring pedagogik, t ex. Nu har vi tre egenproducerade doktorer, vars ämnen vuxit fram ur IML:s unika mix: Fredrik, Camilla Hällgren och jag.

En bättre redogörelse för själva avhandlingen finns i Stefan Pålssons blogginlägg.

Bloggvärde

Jag har hört att några av er har lagt märke till att det finns ett värde angivet i högerkanten. Det är en ny tjänst som hetter Bloggvärde och som på oklara grunder beräknar ett värde på ens blogg. Jag hittade det i Anders Mildners blogg, som fick värdet 1,6 miljoner. Jag hamnade på ett lite modestare värde men jag har alltid varit rätt billig. Ska iallafall låta räknaren ligga kvar ett tag och se om det blir läge att sälja mig.

Äkta queer

För att fortsätta på temat från Calpernia Addams: Fick tipset från mina barn om den unga man som i tv-programmet Sanningens ögonblick uppvisade total avsaknad av heteronormativitet. Lyssna till hans förklaring till varför han hade sex med en man. Han är verkligen fantastiskt befriad från homosexuell eller heterosexuell som naturliga kategorier. Nu är inte jag expert på just queer men som jag har förstått det är han om inte teoretiskt förankrad queer så helt klart i praktiken. Inte i betydelsen homosexuell eller annorlunda, utan i betydelsen "accepterar inte heterosexualitet som normen".

Och här har vi ett bra exempel på varför man ska konsumera samtida lågstatuskultur. Man lär sig så oerhört mycket om människan. Det gör man när man konsumerar högstatuskultur också men man missar ett universum om man inte tittar på tveksam tv och läser kvällstidningsbilagor. Om man är i den fina sitsen att man kan göra det tillsammans med unga medborgare är det självklart bäst, men hellre ensam än inte alls.

Youtube Moment vecka 20

"How 'bout treating me as a person?" I anslutning till gårdagens inlägg om mänskliga rättigheter tycker jag att supersmarta Calpernia Addams lista över Bad Questions to Ask a Transsexual passar bra. Det är en lång film men den är värd varenda minut av ditt liv. Det dräller av omistliga oneliners. "If you can't tell, you don't need to know" - kanske nästa tatuering?

Vad gör dina föräldrar på nätet?

Åsa tipsar om Kamratpostens artikel Vad gör föräldrarna på nätet? Tack, Åsa, för tipset och tack, KP, för att ni ALLTID står på barnens sida! Rätt imponerande att KP har lyckats följa med tiden till skillnad från andra skrifter som tappat greppet rejält och fått läggas ner. Nu är våra barn för gamla för KP så vi har bytt ut den mot andra prenumerationer. Tyvärr, för vi föräldrar är inte för gamla för KP. Konstigt!

Blogging for Hope

Crosspostat från Umeå live:

Idag, 15 maj, vill Amnesty att vi som bloggar ska skriva om mänskliga rättigheter. Kampanjen Blogging for Hope sprider sig som en löpeld mellan olika bloggar. Förutom bloggandet kan man stödja Amnestys arbete för mänskliga rättigheter genom att bli sms-aktivist.

Jag tänkte skriva om barns rättigheter eftersom det ligger närmast min forskning. I min avhandling började jag utforska begreppet childism. Har inte hittat nåt bra svenskt ord än eftersom de få texter som finns är på engelska. Childism handlar om att identifiera maktstrukturer i samhället som bygger på ålder, precis som vi har upptäckt maktstrukturer som bygger på kön och etnicitet. Utforskandet av denna struktur skulle kunna leda till att vi avslöjar och motarbetar diskriminering av medborgare för att de är unga.

Childism är lite krångligare än sexism och rasism. Dessa två maktstrukturer har vi lärt oss känna igen och så småningom förstått att de inte bygger på faktiska förhållanden, till exempel att kvinnor skulle vara sämre på det ena och det andra och därför ska ha lägre lön. När det gäller unga medborgare är det däremot så att maktstrukturen till vissa delar är naturlig och önskvärd. Vuxna måste ha ansvar för barn och livserfarenhet ger ibland ett naturligt och önskvärt övertag. Men inte alltid. Det finns, helt enkelt, ett bruk och ett missbruk av den makt som vuxna måste ha över unga. Vilket gör det svårt att prata om childism. Jag får ibland höra "jaha, så nu ska barn bestämma allt, eller?". Vilket i och för sig var precis vad man sa när rasism och sexism började diskuteras på allvar. Det är svårt att inse att man ingår i en sjuk maktstruktur och att man måste mista vissa privilegier. Det är inget konstigt med den känslan, men eftersom vi anser oss vara civiliserade har vi inget val. Vi måste ständigt och tålmodigt motarbeta orättfärdiga maktstrukturer. Oavsett var i hierarkin vi befinner oss.

Ibland möts jag av en trött suck när jag pratar om barns plats i maktstrukturer. Och där har vi ytterligare ett problem med utvecklandet av teorier kring ålder och makt - alla som har en röst i frågan befinner sig på samma sida. Vi som kan uttala oss om detta är alla vuxna och per definition inte intresserade av att släppa ifrån oss makt.

Eftersom så lite skrivits om childism har jag letat inspiration och teorier i texter om sexism och rasism. En inspiration har varit författaren och journalisten Oivvio Polite. I den lysande essäsamlingen White like me, som finns i pocket, skriver han på sidan 49:

Ordet "invandrardebatten" ger som tidigare "kvinnosaksfrågan" eller "judefrågan" en idé om vem som talar och vem som omtalas [...] Detta är inte hårklyverier utan ett försök att ta upp kampen på det ursprungliga våldets arena. Det är ett försök att finna och låsa de ord som möjliggör brinnande flyktingförläggningar.

Vi måste lära oss känna igen när vuxnas övertag över barn blir sjukt. Vi måste finna och låsa de ord som möjliggör att lärare trakasserar elever, att pappor och mammor låser in sina barn, att omvärlden struntar i att se när ett barn far illa.

Truetube

Truetube är en brittisk webbplats som använder sig av filmer för att diskutera värdegrundsfrågor. Här kan unga skapa egen filmer om svåra frågor som abort, dödsstraff och utseende. Man kan redigera filmerna direkt i ett webbgränssnitt vilket möjliggör för fler att kunna bidra. Tyvärr är det inte uppbyggt som Youtube, t ex, där man kan länka direkt till filmerna. Kanske dags för en svensk version? Vi har ju nystartade Teacher on demand som är en svensk variat av Teachertube men Truetube är inriktad på värdegrundsfrågor och jag tror inte att vi har nån sån i Sverige. Egentligen skulle man kunna ta explosionen av olika -tubes som ett bevis på deras enorma potential; det skulle förmodligen inte finnas så många olika -tubes om det inte var bra. Eller var det att förenkla det hela?

Hittat i Myndigheten för skolutvecklings nyhetsbrev.

Barn och elektroniska media

Crosspostat från Umeå live.

Traditionella dagböcker över medieanvändning fungerar inte längre när vi ska studera unga och deras användning av elektroniska media, eftersom många gör två, tre eller ännu fler saker samtidigt. Istället måste forskarna hitta nya sätt att mäta användningen, enligt en ny amerikansk rapport - Children and Electronic Media.

Det är faktiskt första gången jag ser den här typen av diskussion om att vi kanske måste anpassa vår forskning efter objektens situation. Ofta finns en okunnighet om det som ska undersökas, blandad med ett ointresse att verkligen tränga bakom ytan. Den här rapporten, med den lite torra titeln, verkar vara ett lysande undantag. I sammanfattningen kan man bland annat läsa att

• Det är innehållet som avgör om medieanvändningen får positiva eller negativa konsekvenser - inte så mycket den tid man lägger ner eller mediet som sådant.
• Medieinnehåll som är tänkt att främja umgänge ökar samarbetsförmågan och tolerans för andra samt minskar egoism hos de unga användarna. Baksidan av myntet är att viss underhållning och nyhetsprogram kan ge oro och ångest.

Ni får verkligen ursäkta den snabba direktöversättningen jag har gjort ("främja umgänge"...). Hela rapporten finns att ladda ner i form av ett antal artiklar.

Hittat på Net Family News.

Vad gör dina barn på nätet?

Det finns platser kvar på Humlabs kortkurs Vad gör dina barn på nätet? Det är jag som håller i den och jag tycker helt klart att det är roligare med många deltagare. Alla är välkomna att gå kursen, den riktar sig alltså inte bara till universitetsfolk. För utomstående kostar det 1800:- men jag har fått ett löfte om gratis kurs för den som anmäler sig efter att ha läst detta... Så du kan anmäla dig och uppge mig som referens så får du gå kursen gratis. Men skynda på för Humlab gör en liten offensiv för att fylla platserna så det kan bli fullt.

Youtube Moment vecka 19

Eftersom jag nämnde WII idag så är veckans Youtube moment givetvis en film om nästa inköp: WII Fit. Det här är visserligen en avsräckande parodi, men det hindrar inte mig från att skaffa en sån här.

WIIs nya rapport

World Internet Institute, ett litet institut som ligger i Hudiksvall har i dagarna publicerat sin rapport Internet och bredband i svenska hushåll. Den ligger i min att-läsa-hög så jag kan inte berätta så mycket om den.

Det var även WII som arrangerade seminariet med Jeff Cole som jag tidigare har nämnt i bloggen. Min kollega Mikael Hansson som koordinerar Umeå live vara där och det är även Mikaels foto från seminariet som dyker upp på WIIs rapport från seminariet.

Alexandramannen

Sitter på Domarkurs IV på Vår Gård i Saltsjöbaden och lyssnar på några av de som var med och fick Alexandramannen dömd. Det är ett fruktansvärt material som visas upp. Den dömde är en oerhört manipulativ person och de stackars flickorna har inte haft en chans. Jag är full av beundran för de som arbetar med de här svåra ärendena, själv skulle jag aldrig orka. I morse föreläste jag om min forskning och har sen haft möjlighet att stanna kvar och höra de andra föreläsarna. Mycket, mycket bra för min fortsatta forskning att få alla dessa intryck, kontakter och infallsvinklarna. Men det tar på krafterna att få veta sånt som man inte vill ska existera över huvud taget. Mer tid och pengar till alla som orkar forska om sånt här! Det är vi skyldiga våra barn!

No internets involved

Kan inte låta bli att dela med mig av Bryan Alexanders kommentar till tragedin i Österrike. Dagens inlägg i hans blogg har rubriken Austrian horror continues; no internets involved och han skriver vidare:

Imagine if this story were told from the point of view of a typical fearsome internet account.
"Incest father's secret basement: blueprints were involved."
"Small town says nothing. Can a village be a real community?"
"Father bought food from a grocery story; grocer offers no comment."

Öppenhet och slutenhet

Crosspostat från Umeå live:

Förmodligen är det så att alla funderar över Österrikes nationaltrauma just nu. Igår kväll tog Agenda upp frågan med Ann Heberlein, doktor i etik som hade mycket intressant att säga. Hon ville bland annat att vi ska problematisera ondska. Är det en sjuk människa som har utfört dessa vidriga brott eller är det utslag av ondska? Jag tycker att det var intressant att höra någon som vill nämna ord som ondska, det är väldigt ovanligt idag. Sjuk kan vi alla gå med på - det är klart att man inte är frisk i huvudet när man gör nåt sånt! Men ond? Ja, jag tycker nog det men frågan är om jag vill säga det.

Hur som helst kommer vi alla att fundera utifrån våra egna erfarenheter, våra egna rädslor och våra egna perspektiv. Ett av mina professionella perspektiv handlar om öppenhet och slutenhet. När jag har intervjuat barn om internet har det blivit mer och mer tydligt för mig att vårt västerländska samhälle vilar på en mer eller mindre uttalad dubbelhet till öppenhet och slutenhet. Vi förordar öppenhet: du måste berätta när du mår dåligt och säg till fröken om nån är dum. Å andra sidan uppmanar vi barn att inte berätta för mycket, t ex på internet. För mycket är intressant i sig. Det antyder dels att vi redan har en bestämd uppfattning om vad som är lagom mycket och dels att vi delar denna uppfattning med omvärlden. Alla ska veta vad för mycket innebär.

Men under arbetets gång har jag blivt tveksam till om vi verkligen är överens om vad för mycket innebär. Eller om vi verkligen har koll på konsekvenserna av att vara öppen. Eller sluten. I Österrike, liksom i alla liknande fall, hade den våldtagna och fängslade kvinnan behövt hjälp redan som 11-åring, om vi ska tro medierapporterna. Hennes slutna familj möjliggjorde våldtäkterna och senare fångenskapen. Om hon hade fått hjälp att komma undan sin pappa redan som barn hade det varit bra, så långt kanske vi kan vara överens. Hur man ska nå dit är en svår fråga som inte har ett enda svar men en större öppenhet och mindre rädsla för öppenhet kan vara en viktig ingrediens.

Visst blir det svårt och tungt med större öppenehet; vissa kommer förmodligen att berätta mer än de egentligen klarar av - de kommer att berätta för mycket och vi kommer att få veta saker vi inte vill veta. Men det är egentligen hela poängen - att vi vill få upp det onda till ytan, där det är synligt, där vi kan motarbeta det.

Bloggers unite, 15 maj

15 maj är har Amnesty och andra en kampanj för mänskliga rättigheter - Bloggers unite. Tanken är att alla ska skriva ett inlägg om mänskliga rättigheter just den dagen. Så här går det till:

1. Before May 15th, add a badge to your blog and spread the word.

2. On May 15th get the word out and blog about a human rights issue!

3. Spread the love, share your post in the Bloggers Unite Group.

På tal om Amnesty så kan ni stödja dem med sms-tjänsten. Istället för vykort eller mail får man ett sms så snart ett upprop behöver skrivas på. Ett kort svar innebär att du skriver under och skänker 5 kr till administrationen. Smartmobs!

Youtube Moment vecka 18

Veckans film hittade jag på Infontology (som för övrigt fortsätter debatten om Barn och internet fast från en helt annan vinkel än den jag hamrade ut...). Det är en av de här filmerna som försöker vända våra tankar genom att placera online-beteenden offline och tvärtom. Hur kul som helst. Personligen tröttnar jag aldrig på den här typen av perspektivförskjutning som i riktigt lyckade fall kan medföra ett begreppsmässigt genombrott (min egen översättning av conceptual breakthrough), se t ex sense of wonder. Pedagogens bästa knep: lura folk att lära sig. Så följ med ut på Facebook i riktiga livet.

Multimediabyråns jubileumstävling

Ugglemamma berättar om Multimediabyråns tävling där man kan vinna en kursdag för sitt arbetslag:

Multimediabyrån firar 10 år med att bjuda på 10 läckra kursbakelser. Våra duktiga kursproducenter kommer till ditt arbetslag och håller en kursdag och avslutar med en festmiddag. Välj vilken bakelse ni vill ha och skicka in en slagkraftig motivation på max 25 ord varför Multimediabyrån ska finnas i ytterligare 10 år. Bästa motivation vinner! Sänd ditt förslag före 10 juni till mikael.iselow@skolutveckling.se

Vilken fantastiskt bra idé! Kan inte tänka mig en bättre vinst för ett framåt arbetslag ute på nån skola. Nu kan inte jag själv delta i tävlingen eftersom jag inte har ett arbetslag men det var ju ändå bakelsen med Ugglemamma själv på som jag var intresserad av. Kan man köpa dem nånstans?