Where are the kids?

Ibland händer det att en kulturupplevelse ger svaret på en fråga jag har grubblat på länge. Det hände mig på annandagens punkspelning. Plötsligt blev jag helt säker på hur jag skulle göra, det var som om AC4 talade till mig från scenen. Hade jag varit skrockfull hade jag tolkat det som tecken i skyn eller nåt liknande men jag tror helt enkelt att min hjärna var förberedd på att ta emot och tolka en annan persons syn på livet så att jag hade nytta av den. Så nu har jag bestämt mig för några saker när det gäller jobbet. Och eftersom det är nyårsafton är det väl lämpligt att göra en lista så att det ser ut som nyårslöften.

1. Jag hoppar av KK-stiftelsens verkställande utskott för IT i lärarutbildningen.
2. Jag ska skriva utav bara den under vårens första månader. Skriva klart boken och alla de artiklar jag lovat att skiva till några antologier som jag hoppas ska täppa igen de luckor som finns i bokhyllorna. Om planerna håller får jag sjukt mycket publicerat under 2009 men det är ju delvis sådant jag redan har skrivit som har samlats i ketchupflaskan.
3. Och jag höll på att glömma det roligaste: jag kommer att skriva en krönika varje månad i Computer Sweden under våren!
4. Sen ska jag turnera väldigt sparsamt. Om det dyker upp extremt intressanta talaruppdrag under senare delen av våren kan jag tacka ja, men då ska det vara ruggigt viktigt. Annars kommer jag att sitta hemma och skriva när jag inte är ute och springer längs älven. Fokus kommer att ligga på barnens situation och flickornas i synnerhet. Jag blir så trött på ungdomsforskning som inte handlar om ungdomar!
5. Och jag kommer aldrig, aldrig att stå längst bak på scenen och fotografera pojkarna! Det finns andra roller. Tro mig, jag har testat.

Så här säger AC4:

Andrejs Dunkels stipendium i matematik

Idag är det 10 år sedan min pappa dog och för andra året delar Luleå kommun ut ett stipendium i hans namn: Andrejs Dunkels stipendium i matematik. Förutom att vara en rätt särskild pappa var han en alldeles enastående pedagog och jag får ofta höra från mattelärare att han var en sån lysande inspiratör och föreläsare. Andrejs var först i Sverige med att disputera i matematik med didaktisk inriktning, vid Luleå tekniska universitet. Han hann inte med att få den professur man skapade för honom. En minnesartikel finns här och några andra här. Jag har kvar avhandlingar om någon vill ha, det är bara att höra av sig med en adress så skickar jag den.

God jul!

Finns det nåt att tillägga? Kirsty, varför skulle du nödvändigtvis ut och simma? Och Shane, hur lyckas du?

Youtube Moment precis före jul

Det här är bara till för folk som tycker om att skratta så att skärmbilden försvinner bakom tårarna. Någon har klippt ihop det de kallar för sjukt lokal lokal-tv: Malaxnytt. Det underbara med den här världen är att den finns på riktigt. Det är Kreml High fast ingen har hittat på det. Det här kräver att man sätter av tid för när man har börjat titta på Malaxnytt kan man inte sluta. Vem är byns hårdrockare? Vad betyder den där förkortningen IT? Hur går det med båten som ska skrotas? Titta särskilt på dekorationerna när de sitter i studion. Nån har fått för sig att det blir finare om man sätter något framför kameran - ett ljus eller en blomma.

Ytlighet 4

Där jag kommer ifrån är ytlighet och fixering vid det man först ser hos en människa ett drag som man förväntas arbeta bort allt eftersom man mognar. Vuxna talar om för barn att det inte är utsidan som räknas och att man ska tänka efter en extra gång innan man dömer en person eftersom det inte är helt säkert att man har tolkat personens beteende korrekt. Jag vet inte men inte är det verkligen så vi förhåller oss till unga i allmänhet och ungas nätbeteende i synnerhet? I den kontexten är det snarare regel att man ska titta lite snabbt på nåt nytt och innan någon annan har hunnit uttala sig komma med en svepande generalisering utifrån det första man ser. När jag var i Lissabon ville någon att vi skulle sätta ihop en White List med webbplatser som är kvalitetsgranskade och alltså ok för föräldrar och lärare att rekommendera till sina barn. Nu får man väl förlåta just den gruppen eftersom många har forskat om medier väldigt länge och kommer från en tid där medier var en sorts sändare av information till mottagare som bara tog emot. Det blir inte lika enkelt med användarskapat innehåll som ju nätet till stor del består av. Men hela tanken är så rolig och lite sorglig.

Vi kanske borde ägna de sista dagarna av året åt att formulera ett kollektivt nyårslöfte som går ut på att fördjupa det offentliga samtalet om unga och nätet och att vi ska våga erkänna frågornas komplexitet.

Ytlighet 3

När vi nu har Facebook där alla med självklarhet använder sitt eget namn, börjar MySpace härma detta lite. Det verkar vara en trend, att vi börjar ifrågasätta hemlighetsmakeriet och börjar undra varför vi över huvud taget någonsin hittade på nicknames eller kallenavn som det heter på norska. Jag har faktiskt aldrig haft ett kallenamn, någonsin. På Lunarstorm heter jag Elza, t ex. När jag skulle fejka en hemlig identitet häromdagen var jag tvungen att hitta på ett kallenamn och det gick ju sådär.

Jag funderar lite på var gränsen går för socialt accepterad öppenhet. Facebook fick kritik mot öppenheten när folk klagade på att FB meddelade alla, inklusive fördelsedagsbarnet, vad man skulle köpa i present. Ungefär. Samtidigt är det ju en av trevligheterna med den här typen av push-applikationer, att man får information man inte visste att man ville ha och filtreringen får man stå för själv. Men visst finns det en gräns? Jag tycker att sociala gränser generellt är superintressanta. Varför kan jag utan problem ha bikini på stranden men inte i butiken? Det är ju ofta väldigt humoristiskt med den typen av gränsöverskridanden och jag tänkte mig att om jag var lite modigare skulle jag börja ett FB-experiment. Eller det kanske inte ens är ett experiment utan mer en installation: man börjar uppdatera sin status med sjukt öppna meddelanden. Som till exempel
... står inte ut med sin rumskamrat längre. Hon bara pratar och pratar.
... ska göra abort :-(
... ska hem och göra slut med Gustav :-)
... är lite småfull på jobbet.

Alltså bortom all vettighet. Fast varför, egentligen? Jag kan berätta andra saker i statusfältet och få ut rätt mycket av att andra hör av sig. Och dessutom är självklart gränsen flytande och individuell. Det finns faktiskt folk som kommer undan med bikini även i butiken, men jag tillhör inte den gruppen :-)

Inga pengar till osynliga flickan

Sent i eftermiddag meddelade KK-stiftelsen sitt beslut. Jag var med på ansökningar om totalt 10 av de 15 utlysta miljonerna och fick sammanlagt 0 kr av de 35 miljoner som till slut beviljades. Det är en rekordökning av anslaget, vilket beror på att det var så många bra ansökningar, förstås. Men våra två var alltså skitdåliga eftersom vi inte fick en krona trots det enorma tillskottet av pengar. Osynliga flickan, som våra projekt handlar om, får fortsätta vara osynlig. Ja, ok, jag erkänner, jag är skitsur! Men ett superstort (och ärligt menat grattis) till Stephanie och Patrik (både S och H) och Åsa samt alla andra goda vänner och kollegor. Bra jobbat! Drinks tomorrow, Stephanie?

Spamnamn

Jag älskar verkligen spamnamn, de är lika fantasifulla som porrstjärnornas namn brukar vara fast inte lika snuskiga. Ja, en del är ju det, till exempel Rufina Shavedcunt som jag har fått mail från men de flesta är bara lite sött högtravande ungefär som de namn barnen i obygden fick förr. Då föräldrarna mest hade kontakt med ovärlden genom tummade billighetsromaner fick många barn heta väldigt utländskt klingande förnamn.

Just nu sitter jag som på nålar eftersom KK-stiftelsen sitter och sammanträder och jag verkligen vill ha de där pengarna! Jag sitter och försöker läsa men det går bara inte. För att fördriva lite tid tänkte jag delge er några av mina favoriter bland spamnamnen. Idag kom faktiskt två jättefina inom loppet av två timmar: Holly Osborne och Agamemnon Blair. Båda erbjuder mig mest troligt att köpa fina julklappar i form av klockor eller blå piller. I mitt lager har jag även Clementi Hitchison, Nils Villalobos, Roscoe Bender, Jerrold Funk och Solonika Benimadho. Den dag jag skriver en roman ska alla personer heta ett spamnamn.

Kom igen nu, KK-stiftelsen! Hur svårt kan det vara?

Ytlighet 2

Jag var med om en rätt otrevlig sak under hösten. Vid ett seminarium ville en person i publiken veta hur jag kunde försvara omslaget till min avhandling. Hon menade att det var sexuellt laddat och att det skickade fel signaler till unga kvinnor. Jag minns inte exakt vad hon sa, jag blev lite förbluffad. Sexuellt laddat? Jag fick be en som satt i publiken om att få låna hans exemplar av boken för att se vad hon menade. Personligen tror jag bara att hon har lite snuskig fantasi men ok, jag var ändå tvungen att svara när jag fick frågan. Och det här var ett av de sällsynta tillfällen då jag utnyttjade min makt från scenen, jag blev faktiskt så himla arg på henne. Vad jag vet har det bara hänt en gång tidigare att jag mer eller mindre har skällt ut någon i publiken. Det får man helt enkelt inte göra, man får se till att inte bli provocerad. Men när jag stod där med boken i handen och tittade på söta lilla x som ställde upp på bilden i sina coolaste kläder blev jag som en lejonhona som måste försvara sin unge mot angripare. Det är sant att vi lever i en värld där sex tar en allt större plats i det offentliga rummet och där främst unga flickor objektifieras i allt högre utsträckning men det är vårt ansvar som vuxna att se till att det inte blir så. Det är inte så att flickor och kvinnor ska avstå från att använda sig av traditionellt kvinnliga symboler för att på något mystiskt vis solidarisera sig med kampen mot objektifiering. Tvärtom, ska vi erövra dessa symboler, vi ska avmagnetisera dem och göra dem så vardagliga att det blir ok att vara flicka. Jag har bara rätt att kritsera mig själv, min grupp och dem som har makten, inte sparka neråt. Det är alldeles självklart att jag inte får sjunka så lågt att jag angriper den som är utsatt för allt det här. Istället ska jag använda den makt jag har för att ge flickor en arena där de får tolka och uttrycka sig själva. Men det är så typiskt att angripa unga flickors klädsel, oavsett om det gäller ifall de ska ha sjal, bh eller visa magen. Bort med tassarna från flickors klädsel, säger jag. Vi har inte ens rätt att tycka nåt om den över huvud taget förrän vi är lika kritiska mot tjocka gubbar som exponerar sin ohälsosamma mage eller andra manliga maktattribut. Då kan vi prata om saken.

Youtube Moment vecka 51

Hittat på Lilla gumman.

Ytlighet 1

Läser just nu Digital Footprints från PEW, om identitetshantering på nätet och det får mig att fundera ännu mer på yta och öppenhet. Det är ju något som sysselsatt mig länge nu, se t ex min krönika i CS. Men en sak som rapporten påpekar och som jag inte tänkt på är det faktum att i det närmaste alla vuxna går med på att vara väldigt tydliga med sin identitet på sin jobbsida. Det är extremt ovanligt att någon nekar till att lägga ut personuppgifter på sin arbetswebb. Frågan är hur det skulle hanteras ifall jag bestämde mig för att börja sanera mina fotspår på nätet. Inga uppgifter som gör att man kan hitta mig i riktiga livet får publiceras från och med nu. Jag lämnar inte heller ut andra personer eftersom jag vill vara säker på att jag följer rådande lag. Här följer ett utdrag ur vår personalsida:

Personal

Namn: Golden_Girl_237
Titel: inga uppgifter
E-post: inga uppgifter
Telefon: inga uppgifter
Biografi: inga uppgifter
Publikationer: inga uppgifter
Projektaktiviteter: inga uppgifter

Varför är de så sura?

Vilket underbart inlägg av Oscar Swartz om fildelning! Ni måste läsa själva men ett litet citat är på sin plats:

Så varför är Rolinski och Bard och Eva Dahlgren (som satt i panelen hos Folkpartiet) så sura? Svar: Därför att inkomstfördelningen kommer att bli jämnare i nätsamhället. Spotify, Last.fm och andra tjänster bygger inte på att man roterar bara Topp-40-låtar om och om igen i några få radiokanaler som kan styras eller mutas av skivbolag. Tvärtom föreslår den typen av tjänster musik som man inte känner till och borde tycka om, baserat på ens tidigare lyssnande. Kulturindustrins och mediekanalernas makt bryts. The Long Tail gör entré.

Hittat på Bisonblogg.

Eftersnack om datorspelande

Bloggen Upplevelsebaserat lärande berättar om Eftersnack från Västnytt, där Carl Heath och Jonas Linderoth medverkar. Man kan se det på Svt Play och det var helt klart värt att titta. Kloka personer som uttalar sig. Särskilt skönt är det när Linderoth pratar om folk som kollapsar på golfbanan en het sommardag. Han är väldigt bra på träffande jämförelser. Jag refererar ofta till hans påpekande att ingen förälder köper NHL 2009 för att barnet ska bli hockeyproffs. Självklart inte men hur ofta tänker vi så?

Vad gör dina barn på nätet?

Imorgon kl 13 har jag en kurs på Humlab om barn och nätet: Vad gör dina barn på nätet? Förra gången kursen gick var i maj och det blev ett väldigt trevligt tillfälle, även om jag frångick planeringen rejält och skippade de praktiska delarna. Deltagarna var väldigt kunniga så det hade varit rent löjligt att be dem skapa sig en användare i FB eller nåt liknande. Vi får se hur det blir imorgon.

Det verkar finnas platser kvar så den som vill hoppa på i sista minuten kan anmäla sig här. Förra terminen fick man gå gratis om man hänvisade till mig och det går säkert bra denna gång också. För personal och studenter vid Umeå universitet är det gratis men för andra kostar det normalt 1800:-. Så passa på att spara massor av pengar före jul och gå en kurs imorgon eftermiddag!

Sydsvenskan om GTA 4

Ett telefonsamtal från en journalist på Sydsvenskan halv tio på lördagskvällen resulterade i en artikel om bilkapningar i Malmö och GTA 4. Artikeln avslutas med:

Doktor Elza Dunkels som forskat i kopplingen mellan ungdomar och deras datoranvändning vill dock inte dra några kopplingar mellan tv-spelet och händelserna i Malmö.
- Det finns inget enkelt samband, säger hon.
- Visst kan någon ha blivit inspirerad av tv-spelet. Någon kan ha lärt sig taktik och fått uppslag från spelet, men det är inte det som gjort att de gått över gränsen.

Hon konstaterar att kopplingar mellan tv-spel och ungdomar huvudsakligen görs i negativa syften och att de sällan är rättvisande.
- Friska individer klarar av att skilja mellan lek och verklighet. Det är ungefär som man tänker sig att de flesta barn förr klarade av att leka indianer och cowboys utan att bli rasistiska och sexistiska.

Kan jag verkligen ha uttalat orden friska individer? Jag måste byta jobb! Jag börjar prata som en bok, väldigt osunt.

I rummet intill

Lärarförbundet har samlat texter om ung kultur från Lärarnas tidning i boken I rummet intill. På sidan 69 finns en intervju som tidningen gjorde med mig i mars. Det är en trevlig bok, som håller en respektfull ton och som vågar ta upp frågor som annars förbigås med tystnad. Så jag blev väldigt glad att få vara med i detta sammanhang. Redan omslaget lovar något nyfiket och respektfullt. Bra jobbat av Maria Lannvik Duregård och Annika Dzedina som är redaktörer.

Nya publikationer

I hård konkurrens med den nya lärarutbildningsutredningen kommer Tidskrift för lärarutbildning och forskning ut med ett temanummer om interaktiva medier och lärande. Jag och mina närmaste kollegor har skrivit om vår påbörjade och kommande forskning.

Dr Strangelove och den svenska skolpolitiken

Mats Olsson i Malmö har skrivit ett underbart inlägg om den svenska skolpolitiken:

Parallellerna med Stanley Kubricks film Dr Strangelove är uppenbara.

Måste läsas i sin helhet. Skönlitteratur, musik och film (förmodligen även andra kulturella uttryck men jag konsumerar så lite sånt) funkar ofta på det här sättet att man får syn på sin samtid. Det är underbart: jag kommer aldrig att kunna se skolministern som nån annan än Dr Strangelove från och med nu. Tack, Mats!

Alexandersson om lärarutbildningen

Mikael Alexandersson, dekan vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten i Göteborg, skriver i en krönika att han oroar sig för den nya lärarutbildningen. Han känner igen strömningar från 50- och 60-talen och skriver

Förslaget innebär en starkare centralstyrning av struktur och innehåll termin för termin. Som jag ser det är detta ologiskt. Skulle den mest reglerade högskoleutbildningen av alla bli mer akademisk om den regleras än hårdare? Förslaget innebär också att de forskningsbaserade perspektiv på kunskap, lärande och språkutveckling som utvecklats under de senaste decennierna nu inte längre är aktuella. Nu skall det handla om förmedlad ämnesundervisning – framför allt i svenska och matematik – och om problem uppstår i skolan är det eleven som utgör problemet.

Det är väl bara att konstatera att barnets århundrade tog slut i och med att 1900-talet tog slut. Nu är det vuxna som gäller och barn får hänga på om de följer reglerna. My house, ny rules. Usch och fy!

EU Kids Online slutkonferens

CONFERENCE ANNOUNCEMENT AND CALL FOR PAPERS

EU Kids Online: European research on cultural, contextual and risk issues regarding children and the internet.

An international one-day conference to address the latest policy issue and research findings about children and the internet.

The anticipated audience includes researchers, policy makers, industry, child welfare, educators, NGOs and government.

When and where:
To be held on Thursday June 11th 2009, London School of Economics, London.

Conference theme:
Are all children benefiting equally from the internet and if not, why not? How strong is the evidence for the risks to children of going online? Are these risks changing, and why do they differ from one country to another? How can parents and policy makers achieve a better balance between online opportunities and risks? What do children themselves think of the internet? What new literacies are they developing?

The conference will report the final results and recommendations from three year's work by EU Kids Online, a network of over 60 researchers in 21 countries, funded by the EC's Safer Internet plus Programme. See www.eukidsonline.net

Keynote speakers will be announced shortly.

Call for papers:
The conference will showcase the latest current research being conducted in Europe and worldwide. Researchers are invited to submit empirical papers about children's experience of the internet on any of these topics:
* Social networks, online identities and e-participation
* Learning, creativity and media literacy
* Mobility, computer games and other emerging platforms
* Parental and peer mediation
* Risks, victims and perpetrators
* Regulation, empowerment and protection

Registration and submission details:
Registration and submission will begin in early January. See www.eukidsonline.net for further details. There is no conference fee.

We look forward to welcoming you to LSE to celebrate the end of our project and to debate the future agenda for research and for evidence-based policy.

Prof. Sonia Livingstone, Dr Leslie Haddon and the EU Kids Online network