fredag, januari 30, 2009

Någon har tänkt, och gjort det bra

Ibland blir man så glad så det inte riktigt går att dölja. Jag sitter med ett lyckligt flin på läpparna. Skulle bara kolla adressen till umo.se eftersom jag nämner dem i en text jag skriver och råkade få syn på panikknappen som finns lätt tillgänglig på varje sida hos. Om man klickar på den flyttas man blixtsnabbt till webbläsarens startsida. Så himla genomtänkt! Någon har verkligen tänkt på de unga användarna - mycket ovanligt. Sån tur att det finns bra folk som jobbar med rätt saker. Dessutom har man en informationstext om hur man kan dölja sina spår i webbläsaren. Heja, UMO! Bra att de fick forskningspengar så det är nåt av projekten som bevakar barns rättigheter.

Etiketter: ,

torsdag, januari 29, 2009

Anonymitet på nätet

Jag skriver just nu på inte mindre än fem artiklar och flera av dem berör anonymitet på olika sätt. En av dem skriver jag ihop med Petter Bae Brandtzaeg som jag debatterade tillsammans med i norsk radio för ett tag sedan. Fast vid det tillfället kände vi inte varann och vi har ännu kvar att träffas i riktiga livet. Hur som helst, idag skriver Simon på Infontology (som jag för övrigt också lärde känna över nätet innan vi träffades på riktigt) om en artikel om just anonymitet, där en av författarna är Brandtzaeg. Diskussionen handlar om huruvida det är en vettig slutsats att man inte bör vara anonym på nätet. Jag kan hålla med Simon om att det är lite märkligt att dra den slutsatsen av materialet som säger att man uppför sig bättre i miljöer där man vet vem de andra är och de andra alltså vet vem jag är. Det är ju inte grejen. Självklart vore internet en bättre plats om alla talade om vilka de var och kunde stå för allt de gör. Men då pratar vi fortfarande bara om välartade barn som har ett bra nätverk och som inte far illa i riktiga livet. För andra kan anonymiteten vara oerhört viktig. Ett barn som misshandlas hemma måste kunna skicka en anonym fråga till ett forum eller till Ungdomsmottagningen, det är alldeles självklart.

Jag är helt inne på Brandtzaegs linje om att anonymitet inte är något vi nödvändigtvis ska kräva av våra barn men jag tänker mer på om det verkligen är ett skydd för barn att vara anonyma på nätet. Idag vet vi att det inte finns stöd för de tidigare antaganden att den som lämnar ut personlig information på nätet är mer sårbar än andra. Mer om det i mina alla artiklar, jag återkommer när de finns att läsa.

Etiketter: , ,

tisdag, januari 27, 2009

Social Software, Web 2.0 and Learning

Journal of Computer Assisted Learning har ett temanummer om det sociala nätet lärande som innehåller en del intressanta artiklar. Själv har jag laddat ner E-safety andWeb 2.0 for children aged 11–16. Ska jag försöka hinna läsa mellan allt skrivande. Sjukt många deadlines just nu. Tur att jag hittade smarta funktioner i Spotify så jag har nästan alla Stonesalbum att lyssna igenom. Utan reporna som finns i min digra LP-samling...

Etiketter: ,

måndag, januari 26, 2009

Känna igen sånger

Å, vad jag älskar internet. Igår kväll försökte vår 22-åring få oss att tro att internet var det som förstörde världen - han som verkligen lever sitt liv på internet! Jag är benägen att säga tvärtom - världen är en bättre plats tack vare internet. På väg till jobbet imorse fick jag en låt i huvudet och vi kunde absolut inte komma på varken artist eller låttext. Bara att den är så bra och det hjälper ju inte. Men min kollega har en Iphone med nynningsprogram så jag fick plocka fram morgonrösten och nynna en stund. Märkligt nog kändes det mindre naturligt att sjunga där inne på Peters rum än det gjorde på releasefesten jag var på i fredags... Efter några sekunders förnedring fick jag svaret - det var Savage Garden - inte REM som jag trodde, fast jag kom inte ens på namnet på dem. (En extra pinsam detalj som förmodligen var ett betyg åt min sångröst var att Iphone gav ett alternativ ifall jag inte hade menat Savage Garden - Wierd Al Yankovich!) Ja, men sen var det bara att spotifya fram låten. Perfekt! Förstår ni hur lång tid sånt här tog före internet? Å, vad jag älskar internet! Och Affirmation med Savage Garden.

Etiketter:

torsdag, januari 22, 2009

Studenter tycker till, än en gång

Jag har diskuterat Studenter tycker till ett par gånger tidigare (här och här) och nu blev frågan aktuell igen när någon i vår nya organisation påstår att flera lärare är långtidssjukskrivna på grund av att de hängts ut på webbplatsen. Jag tar inte ställning i enskilda fall av två skäl, dels att jag inte kan veta vad som ligger bakom eftersom jag inte känner till fallen, dels för att det är just fokuseringen på enskilda fall som gör att vi inte ser vad det här handlar om. Men det är intressant när diskussionen blir så här känslomässig. Hänga ut är det uttryck som använts hela tiden, utan att reflektera över att det i sig är värderande. Jag hänger inte ut Hjalmar Gullberg nedan, uttrycket är helt enkelt inte liktydigt med publicera eller berätta, faktiskt inte ens med offentliggöra. Nu tittade jag lite på webbplatsen för att jag var så sjukt nyfiken på vilka som fått så dåliga omdömen att de inte längre kan arbeta men hittade ingen som låg långt under medel eller som fått väldigt nedsättande omdömen. Och historierna om sjukskrivningar behöver inte heller vara sanna, det är ju ofta en kollega till en kollega som råkat ut för sånt.

En viktig sak när vi pratar om detta är att vi gör klart för alla att så här ser det ut. Vi är här nu, inte på det universitet som fanns på 70-, 80- eller ens 90-talet. Vi får hitta sätt att förhålla oss till att studenter har verktyg som gör att de kan kompensera för det underläge de kan sägas ha i förhållande till läraren. Jag skulle personligen tänka som jag gör med kursutvärderingar: om det är en enda student som har väldigt avvikande åsikter tar jag inte det på lika stort allvar som om det är två eller fler. Oj, här hänger jag ut mig själv! Alla vet att alla inte kommer överens. Det är inget konstigt.

Det verkar som att några har funderat på att stoppa Studenter tycker till med hjälp av PUL som säger att man inte får publicera personuppgifter utan personens tillstånd. För mig som lekman verkar det vara en skakig väg att gå eftersom vi är myndighetsutövare och väl måste räkna med en viss nivå av offentlighet. Men här krockar det med den traditionella bilden av läraren och den stängda dörrens pedagogik. När jag var lärarkandidat ställde jag mig mitt i lärarrummet ett par gånger och sa högt att nu fan får ni hjälpa mig med 7A. Alla visste att det var problem med den klassen men man hade inga betänkligheter mot att lämna dessa problem till mig. Det blev väldigt lyckat när jag gjorde så och jag ångrar inte att jag skippade traditionen att stänga dörren och sen gråta när man kommer hem. Stängda dörrar har inte varit bra för särskilt mycket.

Det är lite skämmigt att lärare som grupp är så ovana vid kritik. Lite som ett bortskämt barn med dålig självkänsla; ingen får säga nåt negativt för då blir han ledsen. En grupp med så mycket makt borde väl ha en extremt positiv självbild och tåla kritik som bara den. Särskilt som hela verksamheten bygger på att ge elever konstruktiv kritik. Jag förstår det inte!

Hjalmar Gullberg skrev i Kärleksroman:
På släktets färd krävs offer, vi blev valda,
framtidens vagn går över söndermalda.
Det är ett vackert sätt att se det; vi fick vara med när en stor förändring skedde. Så stor att det gjorde ont ibland, men vi fick vara med! Så tugga och svälj - hur gärna vi än vill kommer det inte att försvinna!

Etiketter: ,

onsdag, januari 21, 2009

Elevhälsa - temanummer om internet

Tidningen Elevhälsa ger ut ett temanummer om internet, baserat på Medierådets föreläsningsturné Det unga internet. Det är lite som att få med sig turnén hem. Ladda hem och läs!

Etiketter:

tisdag, januari 20, 2009

Certifiering av webbplatser

Bitos har valt att göra precis det jag varnade för när jag var på EUKO-möte i Lissabon, nämligen certifiera webbplatser utifrån säkerhet. Bitos är det man kallar branschens egen organisation och man har ett etiskt råd där man arbetar med säkerhetsfrågor. Jag förstår tanken med White Lists, att man skulle kunna tala om vilka webbplatser som är farligare än andra och kunna varna eller hindra barn från att vara på dessa platser. Nu är inte livet riktigt så enkelt och det kan ha blivit krångligare än nånsin när vi fick internet. Att certifiera vissa webbplatser är inte som att certifiera produkter eftersom de flesta webbplatser idag byggs upp av användarskapat innehåll. Om det var som förr i tiden att innehållet kom från en sändare och förväntades mottas av någon annan än sändaren kanske det skulle fungera. Och några av de certifierade webbplatserna är sådana till större delen, exempelvis Aftonbladet. Man kan säga något om sändaren och dess ambitioner på olika säkerhetsnivåer. Vi kan också bestämma oss för att inte certifiera webbplatser som har som marknadsför pornografi. Men hur ska vi göra med Facebook? Kan vi certifiera själva skalet, verktygen som tillhandahålls för att användarna ska fylla det med innehåll? Det verkar konstigt eftersom jag som användare inte tydligt skiljer mellan verktyget och innehållet. Det blir poänglöst och mest bara ett ytligt sätt att få tyst på kritik. Rubriken lyder Branschen tar sitt ansvar.

I ärlighetens namn är den av EU föreslagna White List något annat än Bitos certifiering eftersom det finns tydliga kriterier för just Bitos godkännande. Det handlar om vissa säkerhetsrutiner som får ses som någon lägstanivå och för EU:s del var det frågan om att publicera en lista på webbplatser som föräldrar med gott samvete kunde låta sina barn besöka. Så det är inte exakt samma sak men till viss del är båda inne på tanken om en tekniska lösning på ett mänskligt problem och vi vet ju hur det ligger till med sådana. De finns inte. Det är tråkigt men sant, lite som tomten. Man skulle verkligen vilja att han fanns men måste bittert konstatera att så inte är fallet.

Etiketter: , , ,

måndag, januari 19, 2009

Elearnspace

Hittade en blogg som kan vara intressant: Elearnspace. Det var lite svårt att hitta info om skaparen på bloggen och det är alltid irriterande. Själv hittade jag dit bakvägen. George Siemens har arbetat fram en teori som han kallar connectivism och som jag och två kollegor använder i en artikel, och i de två ansökningar till Unga nätkulturer som vi inte fick pengar för. Och genom att googla på just connectivism hittade jag bloggen. Läs mer om teorin här.

Etiketter: ,

torsdag, januari 15, 2009

Stefan Pålsson om digital kompetens

Det finns få bloggare som arbetar så hårt som Stefan Pålsson (det skulle vara Lina Ydrefelt, då). De flesta av oss slänger iväg ett inlägg lite snabbt när andan faller på men Pålssons inlägg på Framtidens lärande är genomarbetade, rejält länkade och tar ett tag att läsa. Tur att KK-stiftelsen har honom! I ett inlägg om Michael Wesch, ni vet han med de kulturantropologiska filmerna på Youtube nämner han också favoriten Howard Rheingold.
Wesch och Rheingold pekar båda på behovet av att undervisning och lärande tar sin utgångspunkt i de pågående förändringarna, och att alla tränas i att upptäcka, hantera och tillsammans forma förståelsen av verkligheten och tillvaron. En digital kompetens som är baserad på deltagande och skapande innebär en metakompetens, en förståelse av hur kunskap skapas och sprids samt vilken slags kultur och samhälle detta i sin tur leder till.
Precis! Låt Stefan vara med och utveckla lärarutbildningen och släng utredningen i søppelbøtta.

Etiketter: ,

Sov gott, lilla A.

Etiketter:

torsdag, januari 08, 2009

Egogoogling

Blev påmind i Marias blogg att man ska egogoogla ibland. Maria påstår att om man bloggar om Niklas Strömstedt så kommenterar han inlägget eftersom han ofta egogooglar. Det påståendet triggar en hel del tankar. Dels det här med skrönor och hur lätt det är att sprida dem. Det kanske inte har blivit lättare med internet eftersom det hela ändå handlar om att rätt personer ska få höra skrönan. Om en totalt ointresserad person får veta något är chansen liten att ryktet sprids vidare. Om jag får höra skvaller om Amitabh Bachchan kommer jag inte att bry mig tillräcklig för att berätta det för någon annan men jäklar i mig när jag fick höra ryktena om Tegelstens-Ted på 80-talet. Jag är säker på att jag har berättat det ryktet för minst 10 personer som förmodligen tyckte det var lika intressant och förde det vidare. Så när det gäller rykten är det nog nätverkets densitet som är avgörande, typ att vi har samma intressen och fördomar, inte nätverkets spridning. Notera att detta som vanligt är fria fantasier, om än förankrade i relativt god kunskap om nätkulturer. Det finns förmodligen forskning om diffussion av tankar och idéer som täcker det här rätt bra men jag har inte läst nåt sånt.

En annan sak jag kom att tänka på är det här med riggade sökningar eller googlebombning. Som att man ska skriva in Miserable Failure och den första träffen ska vara George Bush. Det funkar inte längre men det var kul när det var nytt eftersom det var lite som trolleritricks, man fattade inte hur det gick till men det var verkligen roligt och intressant. Idag kan man bildgoogla på ordet guldram och om man dessutom väljer stora bilder så dyker jag upp. Det är sant! Det var en av mina söner som skulle formge något och behövde en bild på en guldram och där sitter mamma, av alla människor på hela internet. Det finns förmodligen en mycket komplicerad förklaring som kanske även innefattar spår som just Joel har lämnat efter sig på nätet. Det är inte säkert att alla får samma resultat. Men självklart åker det in i CV:n att jag är ett av resultaten om man bildgooglar på guldram.

Etiketter: , ,

onsdag, januari 07, 2009

Tomas Kroksmark om lärarutbildningen

Hittade Tomas Kroksmarks blogg via produktiva Mats Olsson i Malmö. Kroksmark har granskat den nya lärautbildningsutredningen och kommer fram till att den präglas av "vetenskapligt kamaraderi" och konstaterar att det inte är bra. För mig som sitter lite mitt i soppan och balanserar (även om det kamaraderi som åsyftas härstammar från södra Sverige har det en hel del med Umeå universitet att göra) var det väldigt skönt att höra att någon så lärd och insatt tänker så här. Själv har jag tänkt i termer av gammalt groll men om jag ska ge mig in i den debatten är jag ju lika knasig som utredarna, eftersom jag isåfall underblåser gammalt groll. Önskvärt hade ju varit att kloka personer som får uppdrag att utreda hur vi ska förvalta gemensamma medel lämnar sin person utanför och verkligen ser till uppdraget.

Hela utredningen är, även om man bortser från bråk och personliga saker, åldersstigen redan när den kom ut. Var finns de nyare rönen? Var finns den moderna människosynen? Var finns den framåtsträvande synen på lärande? Det är skämmigt hur lärarutbildningen har utvecklats i ett av världens bästa länder. Jag jobbar för övrigt inte längre med lärarutbildning sedan 7 dagar. Den 1 januari lades ju fakulteten för lärarutbildning ner. Kanske lika så bra.

Etiketter: