Recensioner av boken

Första recensionen kommer från Mikael Hansson på Umeå Live: Bortom larmrapporterna på nätet.

Och sen Lina Ydrefelt som nog gör mig lite smartare och mer genomtänkt än var jag egentligen är, men ok då, jag kan leva med det.

Inte riktigt en recension eftersom den bara nämner boken men likafullt det bästa omnämnande man kan få i den här branschen: Bloggen Unga nätkulturer berättar om boken.

Och i dagens Västerbottenskuriren skriver PO Ågren om boken. En mycket konstruktiv recension som fick mig att fatta ett beslut som jag våndats över - nu vet jag vilken av hötapparna jag ska välja. Tack för det, PO!

Expressens Dokumentserie tar upp nätet

Expressen ringde förra veckan och intervjuade mig om sexuella förövare på nätet. De har en serie som kallas Dokument där journalisterna får bre ut sig ordentligt om ett enda ämne. Bra initiativ, tycker jag, man slipper de där korta one-line-intervjuerna som så väldigt ofta blir fel ändå.

Så blev fula gubben på nätet vår mest fruktade folkdjävul

Det bästa med en blogg är att jag har hela talutrymmet så jag tänkte passa på att bemöta Beatrice Ask (som i ärlighetens namn är en bättre justitieminister än hon var skolminister - ryyys!).

Beatrice Ask håller inte med Elza Dunkels. Hon menar att omfattningen av den här typen av trakasserier mot unga tjejer på nätet är väl utredd. Även om det är i ett bredare perspektiv.
- Det handlar inte bara om farorna för några få. Det handlar också om självkänsla, om man bara ses som ett sexobjekt från kanske elva års ålder, så tas integriteten ifrån en, det undergräver ens självkänsla, säger Beatrice Ask.

Det handlar visserligen om självkänsla men det är inte ett nätproblem utan ett samhällsproblem - alltså i riktiga livet. Unga tjejer behandlas illa, liksom vuxna kvinnor, rakt igenom hela sitt liv. Det är inget som har varken försämrats eller förbättrats för att vi fick internet. När dessa unga tjejer växer upp kanske vi inte tar lika mycket skit men faktum är att vi blir illa behandlade hela livet. Ända tills vår ungdomliga skönhet vittrat bort är vi ständigt och jämt sexobjekt för någon. Det finns alltid, alltid någon som tror att han, i egenskap av man, kan ha en åsikt om en flicka eller kvinna. Vad hon har på sig, om hon rakar bort kroppshåret eller inte, om hon är mjuk eller kall till sin personlighet, om hon ser fräsch ut eller om hon inte tar hand om sig, hur hon sköter sitt ämbete, om hon ska ha sjal på huvudet eller om det är snyggt/hälsosamt/whatever att ha push-up. Vi måste ständigt förhålla oss till hur andra ser på oss, långt mycket mer än män och pojkar måste göra. DÄR har du problemet, Beatrice Ask! Att det sedan blir sjukt synligt på nätet är en annan fråga. Det är till och med så att vi kan välkomna att det blir mer synligt eftersom vi då kan göra något åt det hela. Under min livstid, snart ett halvt sekel, har det inte hänt ett enda dugg när det gäller just objektifieringen av kvinnor. Inte ett smack! Den grejen ska vi fokusera på, det är det som undergräver självkänslan. Och då blir det politik.

Grejen är att vi alltid måste slåss på alla fronter samtidigt och sluta med en-fråge-politiken. Vi måste se till att motarbeta sexismen i skolan, på arbetsplatserna, i hemmen, i politiken. Och vi måste motarbeta sexismen på nätet. Men vi kan inte säga att det ena är en fråga och det andra är struktur. Eller, ännu värre, förneka att vi har ett sexistiskt samhälle och att vi faktiskt accepterar det. Det är ju inte som vulkanutbrott eller tsunamis - att de bara händer och att vi bara kan försöka skydda oss. Seximen är något vi väljer varenda dag och som vi därmed också kan välja bort även om det kanske tar lite tid. Fast det tar ännu längre tid om vi inte ens väljer bort det - typ 50 år eller så.

Moving Images

Moving Images i Malmö 4 juni kommer mest troligt att bli en väldigt intressant konferens. Så här skriver arrangörerna:

Moving Images är en konferens av, för och om mediebranscherna i vid mening: dataspel, film, tv, webb etc. På Moving Images möts vi över branscherna och delar kunskap och tankar om utveckling och trender. Syftet är att skapa nya affärer och innovation inom mediebranscherna.

Den drivande kraften bakom konferensen är Anders Mildner vars bloggande jag har följt i några år.

För egen del hade jag skippat tanken på att åka därför att hösten har varit allt för stressig så jag har helt enkelt inte orkat söka medel för att åka. Jag var ganska sur men struntade i att tänka på det för mycket. Och så ringer arrangörerna och vill att jag ska sitta i publiken och vara beredd att kommentera det som händer på scenen utifrån min forskning. Och då betalar de min resa! Tur som en tokig!

Trends in Arrests of Online Predators

De utan tvekan flitigaste forskarna när det gäller sexuella förövare på nätet är Janis Wolak, David Finkelhor och Kimberly Mitchell i New Hampshire. Om inte annat kan man se det i deras egna referenslistor som till mer än hälften innehåller deras egna verk. Men så blir det ju när man är ensam om det man gör så det är inget konstigt. Det konstiga är möjligen att inte fler studier om sånt här finansieras men det kan i sin tur ha att göra med att de flesta offren är unga flickor och den typen av forskning är inte högvilt bland finansiärer. Kolla till exempel vad som händer när pojkar halkar efter i skolan eller när pojkar upptäcker ett nytt medium - oj vad det strösslas medel! Men nu ska vi vara tacksamma att dessa kloka personer finns. Den senaste rapporten slår bland annat fast att

• Sexuella förövare är inte en enhetlig grupp ("highly motivated, repetitive, aggressive") som man ibland kan misstänka när man läser andra rapporter eller mediabevakning. Problemet är mycket mer komplext än så.
• Endast 1 % av alla sexuella övergrepp mot barn utgörs av sådana som har initierats över nätet (baserat på anhållanden - det finns självklart ett stort mörkertal åt båda hållen).
• Det finns inte fakta som stöder antagandet att internet främjar en epidemi av sexuella brott mot unga.
• De flesta förövarna var öppna med sina intentioner att ha sex med offret.
• Studien gav inga bevis för att det finns sexuella förövare som förföljer eller rövar bort offer baserat på den information offret lämnat på mötesplatser på nätet.
• Och viktigast av allt menar de att det är dags att omarbeta dagens råd till unga när det gäller säkerhet på nätet. Kom ihåg var ni hörde det först.
  

Hittat hos Marlene Charlotte Larsen.

Net Nanny är här!

Jag kunde inte hålla mig från att använda den lysande idén med Net Nanny. Eftersom jag fick en del frågor jag inte hann svara på när jag föreläste för familjehemsföräldrar i Medlefors bestämde jag mig för att starta en frågelåda där vem som helst kan fråga om sånt som rör unga och nätet.

Jag kanske inte svarar på allt men jag ska verkligen försöka. Maila (netnanny@kulturer.net) eller sms:a (070 273 53 23) frågorna och svaret kanske kommer på netnanny.wordpress.com.

Och lägg in bloggen i er läsare för det kommer att dröja mellan inläggen. Om du inte vet hur man gör kan du titta på Åsas film om hur man gör.

Tänkbara lärmöjligheter med datorspel

Stefan Pålsson tipsar jag ofta om och ifall det fanns en re-blog-knapp (ungefär som att man kan re-tweeta någons Twitter) skulle jag nog använda den så snart Stefan skriver ett inlägg. Helt obegripligt genomarbetade och massivt länkade inlägg om lärande i det 21:a århundradet. Senast nu om spel och lärande. Vartenda inlägg är liksom en hel liten kurs.

Rundabordssamtal om mediepåverkan

Igår var jag i Stockholm hela dagen. Först en kopp te på Vetekatten med en journalist och en fotograf från Computer Sweden, ska bli kul att läsa det sen, vi hann verkligen med att prata om allt, kändes det som.

Sen var det möte hos Medierådet som hade kallat 10 forskare och hela sitt kansli till ett möte för att ta reda på hur forskningsläget ser ut kring de frågor regeringen har avdelat åt Medierådet. Det var en hel del medie- och kommunikationsvetare förstås men även sociologer, pedagoger och en medicinare. En klart peppad skara som verkligen ville dela med sig kring det runda bordet. Vi fick lova att inte sprida det som kom fram men egentligen var det nog inga forskningshemligheter som yppades. Jag passade på att berätta om Trends in Arrests of "Online Predators" som är Wolak, Finkelhor och Mitchells senaste artikel. Klart värd att läsa, ska sammanfatta den i ett inlägg någon dag.

Simon Lindgren sociolog härifrån Umeå var också på mötet och så här skriver han.

Ganska bra representerat norrifrån, tycker jag. Det är så bra med den här typen av möten eftersom en bieffekt blir att forskare lär känna andra forskare och det tjänar kunskapsutvecklingen på. Denna gång fick jag dessutom en ny idol, som hamnar på min topp 10-lista över coola personer. Jag vet inte om jag bryter mot personuppgiftslagen om jag namnger henne så jag skippar det. Förra veckan hamnade gitarristen med den röda gitarren i Bombettes på den listan.

Vad gör unga på nätet?

Boken finns ute nu och många av er har säkert beställt friex av olika skäl (det lär vara väldigt många friex beställda - hihi, så kul!) eller så står ni på min lista över folk som ska ha boken gratis. Annars får ni köpa den och det tackar jag för redan nu förväg. Själv får jag bara 8 ex och det räcker bara till halva min familj så jag får ordna det på nåt sätt. Men jag är så nöjd och glad - den blev så fin! Innehållet var jag redan nöjd med men jag var lite orolig, helt i onödan, att de inte skulle ha fått till allt utseendemässigt. Kontrollbehov, eller? Hur som helst blir det stort firande på fredag eftermiddag. Inbjudan finns på Facebook. Alla är verkligen mycket, mycket välkomna. För planeringens skull får man gärna tala om att man kommer men det är inget krav - kom hellre oanmäld än inte alls!

Vissa nätregler kan ge falsk trygghet

Petter Bae Brandtzæg (som jag för övrigt skrivit en artikel tillsammans med under min ruggigt produktiva vår) intervjuas av (lika produktiva) Stefan Pålsson på Kolla Källan. Brandtzæg påpekar att nya rön visar att de regler man ofta sätter upp för unga kan vara kontraproduktiva. Det känns skönt att det börjar röra på sig.

Dessutom berättar Marlene Charlotte Larsen om Net Family News uppdelning av säkerhet på nätet:

Physical safety - the one we have focused on the most, freedom from physical harm by predators and bullies
Psychological safety - freedom from cruelty, flaming, and other forms of harassment and cyberbullying involving ex-friends, mean kids, bullies, colleagues, etc. [...]
Reputational and legal safety - these can overlap with the psychological kind, where, for example, online defamation can harm someone’s reputation; they provide for freedom from restriction or repercussion as a result of online communication or production by one’s self or others [...].

Jag ska ta och skriva ner ungefär vad jag pratade om under Emerging Pieces någon dag, där tar jag upp en del aspekter av detta.

Twitter

Nu har jag twittrat ett tag och tänkte göra en kort utvärdering. Det var svårt att komma in i det hela eftersom Twitter i princip bara har en funktion - att tala om vad man tänker på eller gör - att mikroblogga. Dessutom är formatet speciellt eftersom man bara har 140 tecken på sig, vilket gör det till en utmaning att formulera sig kort och koncist. Borde egentligen passa nordbor väldigt bra eftersom vi ändå skriver och talar skogshuggarprosa. Men sen blev det lite kul när jag hittade några intressanta personer att följa och när folk började följa mig. De twittrare jag själv följer är den vanliga blandningen av släkt, vänner och arbetskamrater och sen några forskare och myndighetspersoner. Att följa kändisar intresserar mig egentligen inte även om jag vet att det är en stor, stor grej. Å andra sidan tycker jag inte om att läsa skvallertidningar heller och jag gissar att det är samma sak. Dolly Parton följer jag däremot men det är inte hon själv som skriver om vad hon gör utan hennes stab som talar om när man kan se Dolly på tv och när man kan rösta på henne till CMT-galan. Just den marknadsföringsmöjligheten ser jag som en positiv sak med Twitter, att man snabbt kan nå ut till folk som är intresserade och alla andra slipper bli bombade med information.

Jag följer också den nya myndigheten för krisinformation och självklart ska de använda Twitter. Det går snabbt att få ut information och i de fall man behöver berätta mer än vad som ryms på 140 tecken lägger man in en länk.

Annars ser jag Twitter som lite för smalt för min del. Jag kommer inte att orka logga in jämt och ständigt och uppdatera. Provade att koppla Twitter till Facebook så att allt jag twittrade om kom upp som status på FB men det funkade inte för mig eftersom jag snabbt insåg att de två applikationerna skiljer sig åt allt för mycket. På FB har jag en personligare ton och vill inte uppdatera statusen så ofta. På Twitter kan jag skriva mer forskningsinriktade kommentarer, visserligen blandat med personliga, hur ofta jag vill. Det har lite att göra med push- och pullkänslan. Möjligen om jag hittar ett sätt att välja när jag vill korspublicera men det känns som att jag skulle kunna mikroblogga i den vanliga bloggen istället.

Och sen är frågan om jag ska twittra på engelska eller svenska. Framförallt efter konferensen igår blev jag lite peppad att blogga lite på engelska. Jag fick frågan om jag vill föreläsa över nätet för TLTG och självklart vill jag det. Och i såna sammanhang är det bra att ha en förlängning av den kontakten, t ex genom Twitter. Igår letade en av föreläsarna upp mig på Twitter under de andra föreläsningarna och vi satt och kommenterade det hela i realtid och det var både kul och nyttigt.

I gårdagens Expressen säger jag att jag funderar på att sluta twittra så det är väl bäst att göra det, även om jag definitivt inte sa så till journalisten. Vill du följa mig till dess är adressen http://twitter.com/dunkels.

Hur svävar du?

Ny krönika i Computer Sweden idag, om T9 och liknande verktyg. Lite kul att morgontidningen hade en notis om hur språket ändras tack vare sms:andet. Hittar inte nåt om det på nätet just nu, kommentera gärna om ni vet mer.

På bussen som var inhyrd för konferensen jag sitter på just nu - Emerging Pieces in the Educational Puzzle - satt det nån framför mig och läste just CS så jag fick se krönikan på papper för en gångs skull.

Sjukt roligt inlägg som Camilla tipsade om, på ungefär samma tema: http://tinyurl.com/d89sj2.

Ungdomar lär sig hantera risker på nätet

Dagens lokaltidning VK slog upp Umeåforskarna Annakarin Nyberg och Eva Svedmarks studie om unga och nätet stort. Har inte koll på resten av mediasverige men jag har redan hittat den hos Stefan Pålsson på KK-stiftelsen så den kommer nog att märkas. Det är Ungdomsstyrelsen som finansierar deras studie inom ramen för det stora regeringsuppdraget kring sexuell exploatering av unga. Har inte läst rapporten än men jag får nog göra det snart.

Idol 2009

Det här inlägget är rätt perifert i förhållande till min forskning men jag är så uppfylld av den här händelsen så jag vill dela med mig. Igår var det uttagningar till Idol här i Umeå och hela vår släkt var på plats. Inte alls för att försöka komma med utan för att se den underhållning Umeå kommun bjöd de köande på. Det var två band från Umeå - våra äldsta söner i Industri Royal och The Bombettes - som fick spela två set var på en stor fin scen framför kravallstaketen som var uppställda för de köande. Det var så fint gjort av kommunen att lyfta fram unga musiker på det sättet. De hade till och med tryckt upp en back-drop med alla bandnamn på, man kan se lite av den på bilden. Och beställt tröjor av Marc Strömberg som programledaren slängde ut bland hoppfulla talanger. Annars har Umeå kommun inte varit så intresserade av att hjälpa unga musiker, snarare tvärtom, vilket rimmar illa med att Ungdomsstyrelsen utsåg Umeå till Årets Ungdomskommun. Vilka hade man kollat med? Umeå kommun? Nåja, nu var det en helt annan sak och jag är verkligen stolt över Umeå för att vi lyckades visa upp liv och kraft. Om de personer som hade hand om detta arrangemang är engagerade i Umeås kandidatur till kulturhuvudstad 2014, tar jag tillbaka allt jag sagt om den satsningen.

Jag kan ju avslöja att hela uttagningen är en bluff. De som köar får inte träffa juryn, utan en massa förjuryer som har i uppdrag att ta ut de bästa och de sämsta. De som går vidare får lova att inte föra informationen vidare (och det har ju gått sådär...) och att ha exakt samma kläder på sig när de träffar juryn imorgon tisdag. De som lämnade lokalen efter auditionen fick lova att gå ut med pokerface för att inte avslöja utgången. Det var rätt kul att se långa rader helt nollställda personer komma ut genom en dörr. Allt detta för att vi som tittar på tv-programmet ska tro att allt sker under samma dag och att de tävlande får träffa juryn. Lite trist att det är så riggat, man undrar ju om de där knasbollarna som brukar dyka upp verkligen är på riktigt.

Alla spontana utbrott vi kommer att få se i tv i höst är repeterade, kan jag avslöja. Fast det kanske alla andra redan hade räknat ut. Det var ett skamlöst repeterande med programledarna och de köande. Oj, jag höll på att glömma att även Idolvinnaren Daniel Lindström uppträdde. Han kallas numera för Karaokekungen för att han sjöng karaoke på scenen. Visserligen utan textremsa vilket ju är imponerande och innebär att han faktiskt hade lärt sig två sångtexter utantill men det var ändå sång till förinspelad musik, som vi brukar ha när vi har personalfester.